:: NOTERAT ::

Johansson - från SvT till SvD
Gud eller Mammon?
Lycklig med porr?

Johansson – från SvT till SvD

MED DETTA NUMMER lämnar Mats Johansson redaktörsskapet för ett något större blad i Marieberg. Det blev ett händelserikt år i tidskriftens 86-åriga historia; form, innehåll och skribentkrets ändrades väsentligt. Prenumerantkretsen fördubblades.

Är det något du ångrar?
–Att vi inte har haft samma resurser som Moderna Tider. För Stenbecks pengar kunde vi ha haft fler reportage och undersökande artiklar.

Något råd till din efterträdare?
– Ta väl vara på den publicistiska tradition som tidskriften företräder. Leta ständigt nya ämnen, infallsvinklar och skribenter, särskilt yngre förmågor som kan både tänka och stava.

Har det varit ett problem? –Inte med tänkandet. Det finns mängder av unga begåvningar med vettiga åsikter, som har läst allt och vet allt. Men många av dem har gått i en skola, som inte har givit dem något stilistiskt självförtroende. Det är bra om man lär sig skilja mellan de-dem, före-innan, ensam-själv.

Var lärde du dig läsa och skriva? –Hemma, från det jag var fem år. Småningom kunde jag stava mig igenom Sundsvalls Tidning. Pappa läste dessutom Svenska Dagbladet. Av den förstod jag ingenting utom Dragos. Men det fanns en stor värld därute som verkade spännande. Kanske kunde man se den och skriva om den.

Och på den vägen är det?
– Ja, fast efter en del träning. I Sundsvalls Tidning, Dagbladet, Nya Norrland, Västernorrlands Allehanda, nationstidningen Norrlands Varjehanda i Uppsala, kårtidningen Ergo, tidskriften Europeisk Gemenskap, Moderat Debatt, Norrköpings Tidningar, Svenska Dagbladet, Wall Street Journal, SAF-tidningen, Svensk Tidskrift, Marknadsekonomisk Tidskrift, Smedjan och på senare år även ett dussin regiontidningar som syndikerad – t o m i socialdemokratiska och centerpartistiska. Jag har också lärt mig mycket om journalistik genom att vara styrelseledamot i Sveriges Radio och senare Sveriges Television fram till nu.

Kommer SvD att förändras under din ledning?
–Jag ansvarar för ledarsidan, min kollega Hannu Olkinuora för resten av tidningen. Mina företrädare Håkan Hagwall och dessförinnan Mats Svegfors har redan gjort sidan två till Sveriges ledande opinionsbildare, så förändringen blir måttfull. Men några nya hyss ska vi hitta på. Den som prenumererar (08-13 50 00) får se.

Det har varit en diskussion om partibeteckningen…
–Vi fortsätter att vara ”obunden moderat”. För mig betyder det idémässigt liberalkonservativ, med många grundvärderingar gemensamma med alla dem som röstar på moderaterna och andra borgerliga partier. Men vi ingår inte i sångkören, utan har vår roll bland recensenterna. Framförallt kommer vi att komponera en egen melodi. Bara så kan vi fortsätta att vara oundgängliga för läsarna. Det är från dem uppdraget kommer. Vi behöver fler för att kunna utveckla tidningen och förbättra dess ekonomi. Några nya politiska markeringar?

– Vi intar en ny ståndpunkt i EMU-frågan. Det handlar om två olika faser. Först utförde tidningen en kritisk analys av EMU som projekt, vilket var bra, även om jag då inte delade alla slutsatser. Nu finns EMU och frågan som ställs är en annan: bör Sverige använda Europas valuta? Mitt svar är ja. Utanförskapet är sämre än medlemskapet.

Fler deklarationer?
– Jag citerar gärna vad Eli Heckscher skrev i en ledare 1911, när denna tidskrift hade grundats: ”Intet kan och intet får hindra samhället att sörja för en bättre ordning i framtiden: ingen institution kan få existera längre än samhällets väl kräver det… Det allmänna bästa är högsta lag. Det är en konservativ princip om någon.”