DAGENS FRÅGOR Den 1:2 <1Pe. 19-U. Inkallelser Kravet på rättvisa vid beredskapsinkallelserna omoch rättvisa. fattas av en allmän opinion bland dem, som befinna sig i viirnpliktsåldern. J u liingre tid som beredskapen varit »pådragen », desto mera högljudd har denna fordran blivit. Att itstadkomma största möjliga jämnhet har också blivit grundliiggande för myndigheternas inkallelsesystem. Det riieker härvidlag att erinra om efterutbildningen och eftermönstringarua; vidare har hämynen till rättvisekravet tvingat de militära organen till ganska täta ombyten i personaluppsättningen, varvid specialutbildade ideligen ersatts med nya män och principen om rätt man på riitt post måst frångås. På en annan väg har man sökt tillgodose rättvisekravet, nämligen genom att införa först långtidsersättningen och sedan hemortslönen, vilken ju är differentierad alltefter inkallelsens längd, för att därmed kompensera de liingst inkallade och dessas familjer. Men fullständigt har det dock inte gått att skapa rättvisa. Framför allt torde det inte ens teoretiskt vara möjligt att göra inkallelserna lika långa, heroende på de olika förhållandena inom olika försvarsgrenar och den skiftande tillgången inom dessa på fackutbildad personal; sålunda ha inkallelserna vid marinen nu liksom under förra kriget haft en nästan permanent karaktär. Men även niir det gäller att kalla samtliga värnpliktiga under fanorna ha det praktiska livets krav lagt hinder i vägen för det ur beredskapssynpunkt önskliga. Vissa grupper, vilkas arbetskraft svårligen kan ersättas eller i vart fall endast ersättas till förfång för de civila arbetsuppgifterna, ha beviljats kollektivt uppskov enligt särskilda uppskovsstadganden. Dit höra främst specialister inom rustningsindustrin och vissa anställda i allmänna verk. Härtill kommer en ganska stor kategori viirnpliktiga, som av mera individuella skiil åtminstone hittills ej inkallats. I dc allra flesta fallen torde de ieke inkallade själva vara föga trakterade av denna undantagsställning. Deras lott iir allt annat iin heroisk. l\Hlnga av dem skulle nog för ni\gou tid vilja utbyta sitt jäktande arbete i t. ex. en kommission mot den fysiska trimning och psykiska avspänning, som tjänsten ute p[t en förliiggning ofta ger. Det har dessutom sagts att åtskilliga befriade hört talas om kronans rika kost och med detta mat-erialistiska motiv giirna skulle vilja för någon tid ta på sig uniformsrocken. Hur hiirmed än må förhålla sig: ostridigt är att deras uppskov te sig för de inkallade som privilegiebrev, liksom att de och deras familjer i allmänhet faktiskt fått en mera gynnad ställning under krisen - sedan familjebidragen undan för undan förbättrats torde den ekono- 749 Da[Jcns frågor miska olikheten dock ha avsevärt utjämnats men förmånen för en familj att slippa ha husfadern utkallad står dock kvar. Vill man listadkomma en ökad riittvisa mellan dessa grupper synas två utvägar kunna diskuteras. Den första vore att inkalla dem, som fått uppskov, men låta dem stanna kvar i det civila arbete, där de äro svårersiittliga, och under denna inkallelsetid gottgöras enligt krigsavlöningsreglementet och krigsfamiljebidragsförordningen. I gengäld skulle arbetsgivarna inleverera deras lön till statsverket, givetvis dock med avdrag för de favörer, som inom vederbörande företag eljest kunna utbetalas till de inkallade. Möjligen skulle befrielsen från direkt bered:;kapstjtinst förknippas med villkoret för dem att delta i det frivilliga försvarsarbetet. enkannerligen hemvärnet. Förslaget kan synas bestickande och skulle säkerligen kunna tilllämpas t. ex. i rustningsindustrin och allmiinna verk. Men det skulle näppeligen kunna genomföras över hela linjen, och framför allt skulle man pil denna viig knappast nå de många, som gått fria utan att falla inom uppskovskungörelsens två första kategorier. Dessutom skulle systemet bli ganska tungrott, utan att man diirför nådde fram till den eftersträvade fulla likställigheten. Anordningen vore visserligen ett steg i riitt riktning men bragte inte en fullständig lösning. Den andra utvägen vore att tillgripa n[t.gon form av beskattning av rle icke inkallade. Ä ven denna metod stöter på m[mga vanskligheter. Om den skall drabba de icke inkallade i olika inkomstiiigen någotsånär lika kännbart, måste den sålunda på mlgot sätt utformas progressivt. Den kan vidare knappast uttas förrän efter krigets och beredskapens slut, d. v. s. vid en tidpunkt då man vet om befrielsen giillt hela tiden sedan september 1939. En efterbeskattning vid krigets slut iir emellertid behiiftad med svagheten att skatteplikten skulle utkriivas först vid en tid, då vederbörandes inkomstförhållanden kunna vara helt annorlunda iin under beredskapen. Och inte ens en efteråt upptagen »frikallelseskatt» skulle kunna åstadkomma någon ~llltigenom riittvis utjämning; dess värde skulle till största d2len ligga pet det samhällsmoraliska vlanet, och kontributionen bleve därför i främsta rummet symbolisk. Fördelarna med en utjiimningsskatt, som uttages efter kriget, vore att man genom ett sådant förfarande kunde överblicka de viirnpliktigas tjänstgöringsförhållanden; i jämförelse med projektet om cwstitende av lön skulle man diirigenom kunna förebygga att man ett ilr vidtoge utjämningsåtgärder mot en värnpliktig, som kanske ett följande iir inkallas och inkallas till mycket lång tjänstgöring. Givetvis behövde man inte stanna vid att beskatta blott dem, som helt och hållet gått fria, utan man kunde även ta med dem, som endast legat inne någon kortare tid, t. ex. mindre än två månader och under hela kriget tillhört viirnpliktsåldern. Vidare skulle man kunna kräva ut skatt även av dem, som blivit helt och hMlet frikallade vid mönstringen, i den mån frikallelsen inte haft sin grund i sildan svaghet eller sildant lyte, som handieapat dem på arbets- 750 Dagens friifJor marknaden. Det kan niinmas att en skatt pit »kronvrak» sedan snart sjuttio iir uttagits i Schweiz, där man ansett folkförsvarets ide kriiva ett offer frän dem, som befriats fr:1n försvan;plikt. Det sviiraste problemet bleve givetvis att avgöra, om beskattningen iiven skulle sträcka sig till kvinnorna eller åtminstone de kvinnor, som inte haft hus oeh hem att dra försorg om eller inte varit gifta mP vara oundgiinglig. l stiillet bör det offentliga utrednings- ot·h JllanPring·sarbetet i hög grad fiirhiittras, oeh vidare önskar kommitt(•n fiirbiittringar av företagsriikningarna, liksom av jordbruks-, b)·ggnatls- o e h a n·erkningsstatistiken. Dessutom föruisiitter kommittl•n, ait staten skall medverka vid en riktig· avYiigning av im·pstPringsn~rksmnheten, som doek allt framgent företriidesvis hör förheh;lllas t!P onskiltla, oeh vid lokalisnring- av ny fiiretagsnmlwL Konttnitt(~n börjatie sitt arbete innan kriget nr 2 bröt ut oeh hade till en hii1·.ian att planera iivcu försörjningen av de husvilla kart•lanta. Niir slutbPtiinkall(let avgavs hade KarelPil ;!tererö\-rats oeh kmnutittl•n utg-ar il'nln att de i :l\foskval'n•tll'll t'örlorude landsdelarna defiuitid att•ninnas. 1Tr folkförsörjningssynpunkt innebiir detta !'Il betydmule liittnad; sa]uJI(la konstaterar kommitten, att ett kompiPit itterupph~·ggmtllsarlwte inom c!Pi stympade FinlmHis ram genom den s. k. snahhkolonisatimwu oeh med industriens förflyttning simliP ha kostat tre g-anger sa myeket som ittPl'npph~·gg·mHlet av KareiPtt. Diin•ntot har ko!tllllitt(•u inte inkalkylerat antlra lnnderiivringar. vilka aunars i oeh för ,.;ig i hög gnul sl{ldln unt!Prliitta den framtida folkfiirsiirjningpn, Kommitten har i övrig-i dragit den konklm;iom•n av krigPis nrfarenheter att en högre grad av sjiilvförsörjning i beredskapssyfte blir 11Ödviindig. Det giillcr inte bara den egentliga krigsindustrion utan iiveu jordbruket, som i stiillet för på export bör inriktas pil att trygga folkets behov av olika födoiimnen. Siirskilt tJiskuteras lagerhållningen ur beredskups8ynvunkt; bristen pa en förub;epntJe lagring· 1939 piitalas, oeh lugerhallningen anses iiven kmllla tji i n a penningpolitiska syften. En omliiggning av jordbruk.;;poli t i k en r p komJlletHleras ii ven med nii ringsfysiologiska motiveringar. Kommittön uttryeker önskan att konsmntionen av smör, potatis, kött 1 Pro>ett farligt både-och, som kriiver mycket tillskott a Y produktiv knlt'b u n l ler den framgent bel'arade arbetskraftsbristen men som tar sikte pa ett bättre utnyttjande av den outnyttjade kapaeitPten inom lautbrukct. På det industriella området d ii rmnot för u t s ii t ter kommittön ett fortsatt internationellt handelsutbyte. Siirskilt iir det trii l'öriidlingsindustrieH, som iiveu i fortsiittningen tiinkes ge de stora stapelvaror, mot vilka Finland skall tillhandla sig behövliga fiirnii>1'ill l'ri1gan on1 det industriella framl1tskridandet i Sverige>>. Hör framtiden Den inrikespolitiska utveeklingen efter kriget i ett Labour till? segerrikt England framstiilles i viirt lalHl miirkligt nog tämligen lika av viinsterradikala önsketiinkare och vulgärpropap; and istiska nyordningsviilmer. l korthet g il deras Jlroguoser 11 t pil att England tenderar att bli ett de soeialistiska experimt>utens förlovade land och att britterna efter eu seger skulle bli minst lika >>rdormviinliga» som bolsjevikerna efter den ryska revolutionen 1917. Sir Stafford Cripps' inte alldeles ovänhule degradering till en hPt~-d- 1 igt blygsammare post inom kabinettet har visserligen i w1gon mim tagit vinden ur seglen för båda parter, men allt;jiimt giillc•r att svensken i gemen nog iir benägeu att tro pii de mer eller miudre bWögda försäkringar om en radikalisering, som tidigare givits av olika svenska vittnen. Publiceringen av den s. k. Beveridgeplanen 753 Dayens frågor spelar naturligtvis oeksä i detta sammanhang en viss roll, trots att den t>llgclskc radikalens utredning knappast torde innehålla niigra nlltl'iir omstiirta!llle tankar för en svensk. enller alla omstä][(ligheter fick unelertecknad ()!'ter ett nu1nadsl: mgt Englandsbesök i september-oktober en helt annan uppfattning om n sannolika inrikespolitiska utveeklingen i Storbritannien efter Pn spg·erfretl iin den, som exempelvis fru "\lva ::\lyrdal i varas framlade i siit förvisso mycket ambitiösa reportage »Stiekprov pil Storhri1annit> JP>. Fru 1\Iyr!lal ser hela den kommande uiY<~eklingeu ur Labonr-synpunkt, myekct naturligt för övrigt, clkaper, som ]lartiledaren otvivelaktigt behiiver för att nstadkomma elen förnyelse, som iir nödviiJulig för att Labour ilter pit allvar skall kunna konkurrera om makten. En annan oms1iin< lighet som vikkt stark kritik inom dc egna leden iir, att parlamentsmamlaten utdelats inte efter duglighet utan mer eller mindre som partibelöningar för att inte rent av siiga peusioner. Detta iir > iir i detta sammanhang helysamle. DPn allmiinna U]l]lfattning-en i England s> led. Det konservativa partiet har av allt att döma skött sin nyrekrytering på ett helt annat och bättre sätt än Labour. Det finns redan nu en stor skara yngre krafter - inom såväl som utom parlamentet - vilka äro väl skolade och beredda att taga vid dii r den Huvarande ledarg·enerationen slutar. Dessa män ha ej hrller fostrats i trångsynt partianda och benhttrt fasthållande vid gamla toser. 'l'viirtom finns en betydande gruvp vad man skulle kunna kalla IH'OgTessiva konservativa - deras opposition mot deiL pgna partiledning·en har ciå och då märkts i tidning·ssi>alterna - som iiro fnlli sysselsatta med att utforma ett vrogram, diir de konsernttiva principerna tillliimpas på de nya förhiillanden, som väntas efter kriget. Dessa progressiva konservativa ha fullt klart för sig, att den laisserfaire- politik, som kiinneteelmade England fram till oeh iin~r krigsutbrottet, iir otiinkbar i fortsättningen. Dc motsiltia sig siilunda inte g·anska kraftiga statsingripanden i framtiden och problmnot för dem lir snarast att finna den rätta avvägningen mellan det statliga och privata initiativet. Detta innebär bl. a. självklart, att riitieu att iiga privat förmögenhet icke rubbas, iiveu om riintehm;kattningen blir förhållandevis mycket mera kiinnbar ;[n löneheskattn i ng en. En ganska Yidsträeld statlig· övel'Yakning av industrin anses g·iven, speciellt då det iir fnlga om nyanläggningar. Diirmnot tycks man ännu inte ha funnit n[tgon tillräckligt smidig fonn för lll'nna övervakning, om den skall ske genom någon sorts inllustrirad, genom statsrepresentanter i bolagsstyrelserna el. d. l\Ian iir emellertid allmänt ense om att statsingripandena endast böra ske i triingaude fall och att det privata initiativet skall lämnas betydande svelrum. I programmet ingår iivcn nationalisering av vissa företag, varvid naturligtvis rustningsindustrin står i diskussionens förgrund. Transportväsendet anses oekså böra drivas i statlig reg·i oeh detta gäller inte endast jiirnviigarna - vilka i stor utstriiekning i vraktiken redan befinna sig i statens hiinder - utan även deu tunga landsvägstrafiken. Beträffande kolgruvornas övergång i statsiigo synas alltjämt starka åsiktsmotsättningar råda, men llet fö1·efallPr knappast sannolikt att de progressiva konservativa skulle vara villiga att ge sig in i en prestigekamp för att bevara gruvorna pil privata hiinder. Kommunala monopol på elektricitets- och gasdistribution liksom möjligen även på viss livsmedelsdistribution, exempelvis mjölk, planeras. På det sociala området vill man skapa en vidstrii('kt socialförsäkring, tydligen av samma typ som Beveridgc's, men man understryker 755 Dayens frågor långt ;;tarkare iin denne, att försäkringen skall betala;; av förslikringstagaren eller av försiikringstagaren och arbetsgivaren gemensamt men absolut icke av statsmedel, försåvitt det icke giillcr rent nativitetsbefriimjande syftmt. Liksom i vårt land sysselsiitta sig för övrigt de unga konseryativa myeket med nativitetsfrågan, men man har inte heller i England kommit över diskussionsstadiet Bland övriga punkter pit det sociala viilfiirdsprogrammet miirkes knwet pit en fiir;;tatligacl och kraftigt utvecklad sjuk- och konntlescentvård. Yad jordbruket betriiffar iir man påfallande intresserat! nY storgod;; ens upp;;tyckning, en uheckliug som dock redan ]Jitbörjats genom den hiirda beskattning ;;om drabbat storgodsiigarna. Man sysse];;iitter sig cliirför mera med friigor sådana som den lämpligaste arealen för bliYmule smit eller mcclc~lstora lantbruk, möjligheterna till genwnsam ma;;kin]mrk, rekrytering av lantarhetare o. s. v. Bctriiffamlc jordbrulo.; politiken i stort synes giilla, att man vill uppni\. ett större mått iin 1!!39 men ic·ke full;;tiindig sjiilvförsörjuing för England och Skottlaucl. Detta problem m;l;;te emellertid enligt de unga konsen~ativas h si k t samma n koppla;; med landets utrikeshandel J i k som ii Y en med f'rit.gan om den grad av internationell siikerhet, som kan uppmls gt>nOlll freden. Allmiin viirnplikt iir Pn sak, som engelHIIlannen av traditionella skiil iute glirna diskuterar . .:\Hmga tecken tyda emellertid ]Ja en förlindrad instiillning hiirutinnan efter de hii.rda slag, ;;om drabbat både modcrland oeh imperium. Det verkar sålunda mycket sannolikt att obligatorisk militiirtjiiu;;t i någon form kommer att besUt. även efter kriget, åtmin,.,tone om det konsernttiva partiet alltjihut feuna ~wspriikslösa redogörelse för iutryek friln en miimul;;lång resa i ett krig·t'iirande England tar ej hänsyll till eu mt>d ovanstilende problem intimt förknippad omstiiudighet, niimligen hur förhilllandet mellan staten oeh den alltmer i kartellform arbetmule storiwlu~-;trin skall gestalta sig. Dmma fråga iir för det första av olika skiil myeket viii skyddad mot insyn oeh för det andra av så kmll]Jlieerad beskaffenhet, att en myeket ingi1ende undersökning skullP kräyas innan man skulle v;iga avge nilgot som helst omdömP. S;\ myl'ket kan emell<>rtid siiga;;, att man på mii.nga håll i Storbritmmien med en vi;;;; oro ser storindustrins sWndigt viixande makt >Cityviilde>>., som pffPldiYt sku]]p motsiitta sig iiYen ett i radikala ögon sä blygsamt rel'onuprogrmu som oyan skisserade oc·h som kam.;ke till oeh med skull<~ arbeta fiir m1 utvcekling i korporatismens teeken. Storinclustrius l'iirhiuclelsPr med olika partiPr eller partigrupper iir likaledes Pil fruga, som undandrar sig bedömande. 'l'ill sist kan - det stac·k man ]Ja ;;ina }wll iute under stol med - storiudnstrim.; stilllning- stagande oeh inte folkviljan bli aygörande för hur Englands ]Joliiiska liY i t'ramticlPn kommer att gestalta sig. T Yad mim denna fruktan iir grunclad aterstilr att se. Matts Höjer. 75G Dagens frå.gor Litteraturläsningen i I förra häftet av denna tispt•are~ sPnt nmna ställning i Englands kulturliv ett gott exe11tpel. Jag tror nu ieke, att min kritiker stäliPr sig hPlt aYYisaJl(1P till jdPr» (Xiels Lyhne). Gudn11mtl Björck. ~L il! inliigg t il l kom g·ivehis inte för att oppmwra mot att 90-talistema bPtraktadt> s son1 klnssikPr oeh lästes i lärowrken. Syftet var blott att reagera mot nlt