V ÅRA NORDISKA
GRANNLÄNDER
V ÅRA tre nordiska grannländers lidanden fortsätta.
Finland får av allt att döma utstå iinnu en hister krigsvinter,
den tredje, ty uti kriget i öster skönjes intet slut och något hopp
om en för Finland godtagbar separatfred kan inte siktas. Även
om skörden förbättrat försörjningsläget något, måste det tappra
finländska folket se fram mot nya umbäranden, samtidigt som
det tappas på sitt friskaste blod.
Danmark råkade under de första oktoberdagarna i allvarligaste
kollision med ockupationsmakten. situationen var den mest tillspetsade
sedan den 9 april. Läget var t. o. m. så skärpt att de
diplomatiska förbindelserna tillfälligtvis brötos. Den närmaste
orsaken synes ha varit förvecklingarna kring frikårens utmanande
uppträdande vid hemkomsten -- dess uppträdande torde
ha varit så IHOvokativt, att ockupationsmakten själv till sist ansåg
sig föranlåten att hänsynslöst ingripa mot dessa hemmanazister,
som numera återsänts till Tyskland för vidare ovissa öden. 'l'yskland
ställde de närgångnaste fordringar. Utom de tyskfientliga
demonstrationerna mot frikåren torde kraven ha rört konungens
alltför oservila hållning mot Hitler, sabotagen inom Danmark
samt de danska N ordsjöfartygen, som 'l'yskland ville ha bevärade.
Det vill sJ'nas, som om Danmark sökt att till det yttersta hänla
den suveränitet, som det utlovades den 9 april som pris för självuppgivelsen.
Fast och manligt, på det pånyttfödda Danmarks Yis,
stod regeringen på sin rätt, även med risk för ockupationens
skärpning eller fullständigt underkuvande. :Månadsskiftet september-
oktober blev dock fardag för den tyske ockupationsgcneralen,
som ersattes med en ny och kanske mindre försonlig. Och dansk
militär lär ha tvingats utrymma Jylland, kanske diirför att
tyskarna befara att Jylland skall bli ett brohuvud för den »andra
frontem. Hur den tysk-danska konflikten än kan ha lösts i detalj,
skälvde hela det Danmark, som kände dc diplomatiska förhandlingarnas
gång, torsdagen den l oktober i år oroligare än någonsin
för Tysklands ovissa avsikter.
513
V åra nordiska grannländer
I N or ge har försörjningsläget blivit alltmer förtvivlat och motsättningarna
mellan Quisling-Gestapo och det norska folket ännu
oförsonligare. Händelserna där ha avlöst varandra i tät följd.
Det engelska luftbombardemanget av Oslo på ljusan dag mitt
uppe i N asjonal Samlings festligheter var enligt underrättelser
mer förlustbringande för tyskarna och mindre förlustbringande
för engelsmännen än som uppgetts. Fallskärmshoppande sabotörer
ha opererat och tydligen kommit avsevärd skada åstad. De
många tyska arkebuseringarna i Trändelagen som repressalier
för sabotagen gingo på n~'modigt vis ut över både skyldiga och
oskyldiga. 'l'yskarna i Norge växa ständigt i antal. För närvarande
beräknas ungefär 180,000 man militär och inte mindre än
200,000 civila tyskar uppehålla sig där, alla med större eller mindre
företrädesrättigheter och alla tärande på de otroligt magra ransonenw
för den norska befolkningen. Vid dessa folkvandringar
ha t. o. m. serber - måhända såsom gisslan - drivits ända upp
i Nordnorge, där de under en tyfusepidemi gått de obarmhärtigaste
och förskräckligaste öden till mötes. Quislings lilla anhängarhop
har så långt ifrån tillväxt att de inskrivna - alla
hirdungarna inräknade -nu sägas uppgå blott till ej fullt 30,000.
Lika litet har Quisling kunnat övervinna kyrkans rakryggade
motstånd mot den nya andliga ordningen. Tyskarna fortsätta sina
befästningsarbeten längs Atlanten för att möta en eventuell invasion,
och likaså fullfölja de järnvägsbygget i norr; det sägs,
att de tro sig om att få banan till Kirkenes färdig inom två år.
Kostnaderna för allt detta och mycket annat får det norska folket
bära, och Norges förlust på clearingen torde nu ha sprungit upp
till inte mindre än 5 miljarder. Hur nervöst och pressande läget
i Norge är framgär kanske bäst av den ständiga strömmen av
flyktingar till Sverige; kostnaderna för dessa liksom andra skulder
betalas dock från London av Norges regering. Vårt broderfolk
går emot en föriYivlans vinter men ändock inte förtvivlande.
514