DENSVENsKAVATTENKRAFTEN - NÅGRA AKTUELLA SPÖRSMÅL Av sekreteraren i Sl'emka Vattcnkraft~förcningcn, civilingenjör E R I K U P .JLJ RK UTOM fackmännens krets har intresset för den svenska vattenkraften alltsedan sekelskiftet Yarit ganska konjunkturbetonat. Det har varit störst under de biigge Yiirldskrigen, då man hoppats, att vattenkraften skulle kunna lösa briinslekrisen. Sä har emellertid bägge gångerna kunnat ske i endast begriinsad utsträckning. Det kräves nämligen mycket stora miingder elektrisk energi för att ersiitta briinsle för enbart Yärmealstring. Däremot ha betydande mängder kol kunnat frigöras under biigge krigen, diirigenom att briinslcförbrukningen för driYkraftsändamål bringats ned. En exceptionellt längyarig Yattenbrist, yars make endast kan sökas på 1850-talet, har vidare rått under det senaste kriget och under långa tider hållit oss i obehaglig niirhet aY elransoneringen. Det har varit särskilt oroande, att det allra största sjömagasinet Yarit lågt nedtavvat. En ransonering av industriens kraftuttag under några få dagar följdes emellertid slutligen av efterlängtade regn, som gjorde att ransoneringen för denna gången kunde avblåsas. Det ökade intresset för Yattenkraften har också medfört en Yiss politisering av diskussionen om Yattenkraften. Det iir huvudsakligen denna sida av frågan, som kommer att beröras i det följande. För vattenkraftens nyttiggörande ute i landet kriives icke blott vattenkraftstationer och Yattenregleringsmagasin utan iiven anordningar för överföring och distribution. Dessa bli mycket omfattande, niir kraftöverföringsavstånden bli stora och niir distrilmtionsnäten göras finmaskiga för att möjliggöra anslutning av praktiskt taget alla Hinkbara förbrukare i bygden. Således erfordras exempelYis för {iyerföring och distribution av norrlandskraft till en mindre förbrukare på landsbygden i :Mellansverige i ett yi:,;st typiskt fall ej mindre iin tio nödYiindiga led, nämligen 722 Den svenska vattenkraften en upptransformering, fyra nedtransformeringar samt ledningar för alla fem spänningarna: 220,000, 132,000, 44,000, 3,300 och 380 volt. För lantgårdarna, som komma att ligga vid exempelvis 3,300 volt linjerna i distributionssystemets allra finaste förgreningar, erfordras således m;n~ket omfattande anordningar. Deras förbrukning är också j~imförelsevis liten, f. n. sammanlagt i hela landet endast 4 °/o av den totala förbrukningen, framdeles sannolikt ej över 8 OJo. Störrc förbrukare anslutas däremot Himpligare vid högre spänningar och grövre linjer, exempelvis till 44,000 volt linjer, mycket stora förbrukare t. o. m. till 132,000 volt linjer. Till ömsesidig fördel utnyttjas således vissa anliiggningsdelar gemensamt av de stora och små förbrukarna. Det bör diirvid allmänt kunna övervägas, att de mindre förbrukarna på landsbygden få tillgodoräkna sig en relativt stor andel av den totala kostnadsminskning som uppstår i jiimförelse med om varje grupp skulle behöva separata anliiggningar. Härigenom kan lantgårdarnas jiimförelsevis höga krafthyra hållas nere. Dc yttre och ~rttersta förgreningarna i distributionsnäten anYändas däremot uteslutande av de mindre förbrukarna på landsbygden. De ha hittills ansetts böra bära alla de siirskilda kostnader, som äro förenade med denna dctaljdistribution. Att frångå denna princip och låta stilder och industrier inom samma distributionsområde betala andel i kostnader för distributionsanliiggningar på landsbygden, som de icke sjiilva taga i ansvråk, förefaller knapvast rimligt. D~iremot har statssubventionen till dylika distributionsanliiggningar i svårelektrifierade trakter en annan innebörd. Det iir då landet som sådant, som underlättar för en grupp medborgare att höja standard och produktionsbetingelser i den bygd, diir de iiro bosatta och där det är ett riksintresse att de leva kvar. överföringen av kraft från Norrland till vissa centralt belägna punkter i Mellan- och Sydsvcrige medför en avsevärd fördyring av kraften. I Norrland är också kraften till stora förbrukare såsom städer och industrier väsentligt billigare än i landets övriga delar och ofta även billigare för mindre förbrukare. Undantag från sistnämnda regel förekomma dock, framför allt i glest befolkade bygder. :Man behöver där längre distributionslinjer, måste välja högre spänningar och får dyrare ledningar och transformatorer. I jämförelse med dessa merkostnader för distributionen för vissa landsbygdsabonnenter i Norrland äro de sydligare kraftavnämarnas merkostnader för stamlinjen från Norrland väsentligt mindre. En 220,000 volt linje kostar nämligen c:a 40,000 723 l l J l :l Il l q lr,,,''' l! !' ~! ~il j!' l' ( i:l ''l 1 1',: l :l 'j Erik Upmark kr. per kilometer och kan överföra mer än 100,000 kW (kilowatt). För transporten av en kW en km. kräves således i detta fall ett kapitalutlägg av storleksordningen O : 40 kr. En kraftledning för endast 10 kW till en by på icke alltför stort avstånd från en kraftstation kan icke utföras under 1,000 kr. per kilometer. Kapitalutlägget per kilowatt och kilometer blir i det senare fallet 100 kr., eller 260 gånger större än för den stora stamlinjen. Ä ven om man tar hiinsyn till transformeringskostnaderna torde det hiirav vara klart, att det obetydliga kraftbeloppet redan ett par kilometer från kraftverket blir dyrare per enhet räknat än det stora kraftbeloppet i exempelvis Nässjö, 600 km. från kraftstationen. Om således kostnaderna för överföring av kraften från Norrland söderut per kraftenhet räknat äro lägre än kostnaderna för överföring av mindre kraftbelopp relativt korta sträckor, är dock den långväga storkraftöverföringen i och för sig jämförelsevis dyrbar. Sjiilvkostnaden för kraften till större förbrukare måste diirför alltid komma att ställa sig viisentligt högre i Mellan- och Sydsverige iin i N on land. Det föreligger ej heller något skäl varför Vattenfallsstyrelsen, som är den ende storkraftsdistributören btllle inom och utom det egentliga Norrland, skulle frång1t sin hittills tilliimpade politik att ge större förbrukare i Norrland ett mot dc lägre självkostnaderna svarande pris på k ra fiPn. Den oro för norrlandsindustriens preferensställning i krafthiinscende, som man hyst i Norrland, synes diirför knappast grumlad. Ett niirmare ingående på frågan ger iiven vid handen, att kraftöverföringen söderut för med sig, att vattenkraftverken i de norrHindska vattendragen snabbare bli fullsUindigt utnyttjade, vilket ger lägsta kraftpris även för konsumenter i Norrland. Sjöregleringarna lwmma vidare att utföras tidigare och kostwlllerna kunna delas på flera faUmeter. Aven vissa kraftöverfiiringsanliiggningar kunna utföras gemensamt och kraftstationerna kunna tidigare utbyggas till full kapacitet. Med hänsyn hiirtill och de stora norrländska kraftdistributionsföretagens naturliga och i handling ådagalagda strävan att tillgodose nya legitima kraftbehov borde man i Norrland ej behöva oroa sig för att Korrlands naturliga preferensställning på kraftområdet bör gå förlorad genom en alltför långt driven utjämning av kraftpriset mellan o! ika landsdelar. Det lwn hiirvid erinras om de nya Hiora eller utökade industrier av elektrokemisk eller elektrotermiHk art, som tillkommit i X orrland under senare år. Vatten- 724 Den svenska vattenkraften fallsstyrelsen levererar eller skall leverera kraft till clektrotaekjärnshyttor och för framställning av klor och alkali. Kommunala och enskilda kraftverk nybyggas eller ha utbyggts för leveranser till verk och anläggningar för framställning i Xorrland av metaller, såsom koppar, bly och aluminium, men även till där belägna järnverk, elektrotackjärnshyttor och elektrostålugnar samt verk för framstiillning av kväveprodukter. Överhuvud taget kan man konstatera, att de senaste årens utveckling på de siirskilt kraftslukande industriernas område redan visat och snart i iin högre grad kornrner att visa, att de nya industrierna och de nya uppslagen nu gå till Norrland. Denna naturliga utveckling borde även av de specifikt norrländska intressena kunna tagas som en garanti för en ytterligare frammarsch för norrlandsindustrierna, trots kraftexporten södern t. Utvecklingen på motsvarande områden i Svealand och Götaland har även varit betydande. Men den har icke lHl samma siitt som i Norrland avsett nytillverlmingar utan fastmera en ytterligare intensifierad elektricitetsanviindning, i exempelvis elektrostålugnar, för framställning av ferrolegcringar o. s. v. Helt nya storkraftkonsumenter ha varit relativt få. En av dem representerar en intressant och fullständigt unik clanvändning, niirnligen uppvärmning av skifferberg enligt Ljungströms lovande metod med elektroder ned i jordens inre. Oljan utvinnes härigenom in situ och uppsamlas i borrhål mellan elektroderna. Ganska viisentliga kraftbelopp skulle åtgå, varav doek en stor del skulle kunna alstras på platsen i ångturbiner genom förbriinning av iekc kondensorbara kolväten från de andra sa'llltidigt bedrivna ol.ieu tvinningsprocesserna. En viss norrliindsk särinställning har iivcn varit en av bevekelsegrunderna till den jämtländska oppositionen mot de senare årens sjöregleringar och i någon mån kraftutbyggnader i länet. Man erkänner, att dessa arbeten tillfört liinct avseviirda inkomster i form av arbetsförtjänster m. m. samt att skatterna från kraftverk spela en väsentlig roll i kraftverkskonummernas ekonomi. Man ser emellertid med viss oro, att så liten del av kraften går till liinet. Förklaringen härtill är, att länets övriga naturtillgångar och transportförhållanden så vitt man nu kan se knappast inbjuda till grundandet av nya storindustrier utöver de påfallande fä som redan finnas. Övriga behov äro vidare synnerligen små i jiimförelse med de stora krafttillgångarna. 7:25 Erik Upmark Man har inom länet frågat sig, om liinet får ut tillriicklig nytta, niir man tillgodogör sig dess vattenkrafttillgångar. I diskussionen viicktes kraY på en särskild accis till Hinet för den söderut »exporterade» vattenkraften. Detta krav har emellertid icke tagits upp i den officiella framställningen från länsstyrelsen eller i länsrepresentanternas motion vid årets riksdag. Med anledning av den senare har riksdagen begiirt översyn av vattenlagens bestiimmelser om tillhandahållande av kraft för bygdens behov samt om vattenregleringsföretagens avgifter för regleringsrätten. Bygdekraftinstitutets syfte har varit att skapa en garanti för att icke bygden skulle bli helt utan kraft, om kraftkällan helt disponerades för överföring eller industriella iindamål. Detta syfte har hittills nåtts genom elektrifiering på vanliga grunder utan att institutet tillämpats. De regleringsavgifter, som kraftföretagen ha att erlägga enligt vattendomstolarnas prövning, äro avsedda dels för framtida ersiittning av oförutsedda skador, dels fiir friimjande av allmännyttiga iindamål i bygden. Om avgifter framdeles skulle utdömas enligt samma skala som hittills tillliimpats för en sjö i Kalls socken i Jiimtland, skulle det sammanlagda beloppet efter genomförda regleringar av ifrågavarande sjöar inom dP1ma sm·ken komma att uppgå till c:a 50,000 kr. per år. Det synes vidare naturligt att räkna med att den ersättningsberättigade bygden iir begriinsad till flodområdet, varigenom en naturlig avgriinsning erhålles genom höga fjiillryggar och djupa skogsområden mot andra bygder, som eventuellt ha sina regleringsavgifter. Under dessa förutsättningar skulle en sådan regleringsavgift innebära ett betydande tillskott till de 1,700 sockenbornas ekonomi, iiven om vissa oreglerade skador skulle intriiffa oeh behöva ersättas av det tillgiingliga beloppet. I första hand tiinker man då på oreglerade skador på fisket, i synnerhet sportfisket, förstörda vintervägar på sjöarna samt minskade skönhetsviirden. Hegleringsintressenterna anföra på sistnämnda punkt, att sjöarna komma att vara nedtappade endast under vintern, då striinderna i vart fall äro täckta av is och snö, samt under vår oeh försommar, innan den egentliga turisttrafiken kommit i gång. Om fisket och skadorna på vinterviigar pågå undersökningar. Liinets representanter hålla före, att regleringsvinsterna äro så stora, att bygden borde kunna räknas vidare iin flodområdet och därför erhålla väsentligt utökade avgifter. Hegleringsintressenterna ha däremot velat framhålla, att den genom regleringarna verkligen nmna ökningen i energiproduktionsförmåga 726 Den srenska 'l'attenkraften icke bör värderas efter värdet av motsvarande miingd kol, som skulle ha åtgått att alstra samma energimängd i en ångkraftstation, ty då skulle regleringen icke innebära någon ekonomisk fördel utöver det ökade oberoendet av utlandet. Energiökningens värde representerar icke heller någon nettovinst, ty för att kunna tillgodogöra denna ha kraftanläggningarna måst utvidgas och kostnader ha vidare uppkommit för regleringsdammar m. m. Att skilja ifrån den del härav, som bör tillgodoräknas sjöregleringen eller kraftstationsutvidgningen, låter sig svårligen göra. Anledningen till att dessa frågor väckts torde till viiscntlig grad sammanhänga med de stora regleringar som genomförts inom Jämtland med stöd av lagen den 20 oktober 1939 om tillfiillig vattenreglering. Denna lag har varit och iir fortfarande av stort värde för snabbt genomförande av regleringsarbeten, vilkas behandling enligt vattenlagen efter vad erfarenheten visar skulle taga många år. Med stöd av lagen har genomförts ett par hundra regleringar, varav emellertid endast ett fåtal iiro av större omfattning. Vi kunna icke undvara det väsentliga i denna lag, så länge kriget varar. Däremot torde det vara möjligt att modifiera lagens utformning i vissa avseenden. Siirskilt ha klagomål uttalats mot att ersättningarna bli för sent bestiimda oeh utbetalade. Vidare önskas större garantier för att vissa allmliuna intressen bli hörda, iiven om regleringsfrågorna behandlas enligt 1939 års lag. Inget tvivel föreligger om att icke dc nu med 1939 års lag genomförda större sjöregleringarna även skulle ha tilllåtits enligt vattenlagen. Siirskilt har man emellertid nu velat slå vakt om naturskyddssynpunkterna och freda hela Åreälven med Ånnsjön och Tännforsen, dock utan att härvidlag få stöd av de ledande inom vederhörande kommun. Frågan om omarbetning av 1939 års lag är nu aktuell. Från kraftindustriens sida önskar man härvidlag i huvudsak framhålla nödvändigheten av att snabbheten i rättsförfarandet i görligaste mån bibehålles. I samband med jämtlandsfrågorna har det påpekats som siirskilt anmärkningsvärt, att endast den sydliga delen av Kalls socken var elektrifierad trots de stora regleringarna av sjöarna i socknen. Vidare har framhållits, att elektrifieringsförhållandena kring västra sidan av den likaledes reglerade storsjön lämnade åtskilligt att önska. Vad Kalls socken beträffar kan nämnas, att kostnaderna för den återstående elektrifieringen för närvarande torde röra sig om flera hundra kronor per enhet beroende på de mycket stora avstånden. Före kriget ansågs 50 kr. per enhet vara 727 .,, \•J !i Erik Upmark en normal elektrifieringskostnad för landsbygdselektrifiering. Nu utbetalas bidrag för elektrifieringar med kostnader mellan 90 och 180 kr. per enhet. Trots den synnerligen höga kostnaden bör elektrifieringen av Kall mycket viil kunna genomföras efter kriget med tillhjälp av regleringsavgifter m. m., förutsatt att dessa till väsentlig del få uehållas av socknen. Utredning om denna elektrifiering pågår nu. Man torde knappast kunna påstå, att det positiva intresset för denna elektrifieringsfråga varit särskilt livligt på orten. Måhända har man ansett kostnaderna hopplöst för stora. Någon liimplig kraftkälla har ej heller stått till buds. Till Hissmofors, närmaste färdigstiillda kraftverk som har nytta av regleringarna, är nämligen avståndet alltför stort. Om ett par år, n ii r J ii rpströmmens kraftverk färdigstiill t s, torde emellertid bygdekraft kunna ställas till förfogande därifrån. Sm~irre isolerade vattenkraftföretag med obetydlig kraftreserv och svag ekonomisk ställning hålla understundom taxor, som icke medgiva n~imnviird ökning av förbrukningen. Ett abonnemang av reservkraft från ett närliggande större företag skulle visserligen medföra ökade utgifter, men samtidigt skulle man ofta genom att avseviirt siinka förbrukarnas pris för ökad strömuttagning kunna öka förurulmingen och förbättra ekonomien på lång sikt. Ett högt kilowattimmepris vid låg strömförbrukning iir i och för sig fullt beriittigat, exempelvis 35 öre/kWh för belysning och 18 öre/kWh för motorström. En dylik taxa ger vid mycket sparsam förurukning ett väl så lågt kraftpris som en grundavgiftstaxa med grundaYgift och låg kilowattimmeavgift, exempelvis av typen 4 kr/hektar odlad jord+ 8 öre/kWh. Olägenheten med den förra taxctypcn ligger framför allt däri, att en utökad anviindning av den elektriska energien utöver den rena mirrimiförbrukningen hindras. Elektrisk matlagning och vattenvärmning omöjliggöres. Diir så överhuvud taget kan genomföras med hänsyn till möjligheterna att skaffa ytterligare energi bör därför en dylik taxa med höga kilowattimmepris kombineras med en griins, cxcmvclvis 30 kWh 11er hektar c. d., över vilken gräns energipriset ayseyärt sänkes, eller också bör alternativt införas en grundavgiftstaxa. Utvecklingen går numera även på landsbygden snabbt hän mot ökad förståelse för dylika progressiva blocktariffer och grnndavgiftstariffcr; i städerna ha de numera fullstiindigt slagit igenom efter åtskilliga års intensivt upplysningsarbete framför allt genom Svenska Elektricitetsverksföreningen. 728 Den svenska 1mttenkraften Det är att hoppas, att samma strävanden skola finna sannna allmi: inna gehör även på landsbygden. Vattenkraftindustriens män ha från v1ssa håll klandrats för att dc visat bristande aktivitet i utbyggnadsprogrammet: Vattenfallsstyrelsen för att ha byggt för litet framför allt under 1930- talets förra hi:ilft, de kommunala och enskilda kraftföretagen för samma underlåtenhet under de två första krigsåren och för att därförut i alltför hög grad ha replicrat på ångkraften, bi:iggc för att för sent ha vidtagit åtgärder med anledning av det föriindradc liigct under 1930-talets mitt. Vad först anmiirkningen mot Vattenfallsstyrelsen beträffar kan genmiilas, att styrelsens byggnadsprogram för c:a tio år sedan måste påverkas av att flera av dess största kunder då påbörjade utbyggnaden av Krångedefallen i avsikt att diirifrån fylla sitt framtida kraftbehov med ty åtföljande minskning i uttaget från styrelsen. De kommunala och privata kraftföretagens jämförelsevis stora ångkraftbehov, tidigare under freden tidvis c:a 15 Ofo, har flera förklaringsgrunder. Dels ingår i denna proeentsats som väsentlig del den produktion som sker med mottr;ycksånga och som kriiver en kolförbrukning av endast o,~~O,:l kg/kWh för kraftalstringen på grund av att övrig kolförbrukning kan hokfiiras vå viirmekoniot inom vederbörande anliiggning eller fabrik, framför allt inom den e:~porterande cellulosaindustrien. Vidare ingår häri produktionen på Gotland och vid Högani:is kolgruvor. Dessutom är ett jiimförelsevis stort ångkrafttillskott ekonomiskt motivera t i landets sydligare delar på grund av att vattenkraften diir är jiimfiirclsevis dyr och att belastningen har så stora viixlingar under dygnet och året på grund av frånvaro av egentlig tung storindustri. Aren omedelbart före kriget hade den privata kraftverksindustrien fiirdigstiillt en serie betydande nybyggnader. Det kan diirför Yara förklarligt, om man ej var siirskilt hågad igångsätta omfattande nybyggnadsverksamhet efter vinterkrigets utbrott och innan situationen hunnit klarna efter avspärrningen i vi:ister. Denna berörde synnerligen allvarligt exporten från pal}llcrs- och l}appersmasseindustrierna, vilka industrier normalt taga 30 Ofo av hela vår energiproduktion. Det hör vidare erinras om att den förändrade politiska situationen och den stigande pristendensen på kolmarknaden under 1930-talets mitt utlöste en väsentligt utökad nybyggnadsverksamhet på kraftområdet. Man kalkylerade i:iven då fullt riktigt med att ett kommande krig skulle medföra, 729 Erik Upmnrk att cellulosaindustrien skulle behöva minska sitt energiuttag. Allt detta hindrar naturlighis icke, att man nu inom kraftindustrien iir glad över vad som gjordes före kriget och giirna skulle önska att det gjorts iinnu mer, som generaldirektör Borgquist uttryckte saken för någon tid sedan. Sedan 1H15 har kraft}Jroduktionen fördubblats i runt tal vart ll:te år. Något liknande har icke ägt rum inom någon annan större industri. J ordbrukets produktion, mil t t i skördeenheter, ökade under hela denna period med totalt endast c:a 10 °/o. Energiproduktionen ökade eliirernot med en ärlig tillväxtprocent av 6,~. Nybyggnadsverksamheten kunde tidigare temporärt hållas vid en något lägre procentuell nivå på grund av vinsterna av ökad samkörning, tills dessa vinster så småningom voro fullt utnyttjade. Sedan krigsutbrottet fullbordade vattenkraftutbyggnader komma att år 1945 ha medfört en ökning av den normala vattenkraftproduktionsförmågan från H,o till icke mindre iin 12,~ miljarder kWh. Av ökningen har staten direkt eller indirekt bidragit med i runt tal hälften. Tidigare var dess andel ungefiir en tredjedel av total} Jroduktionen, men dit den övertagit den ökade krafttillförseln till tidigare sjiildörsörjande områden och vidare besitter omkring hiilften av den bilsta återstående vattenkraften i Norrland, iir det naturligt om dess andel i den nytillkommande produktionen iir större iin tidigare. Man frågar sig om en dylik fördubbling av produktionen på i medeltal H år kan fortsiitta. Mycken erfarenhet talar om riskerna att göra sådana accelererade prognoser. 1830-1913 var exempelvis tackjärnsproduktionen i vårt land praktiskt taget kontinuerligt stigande med accelererad hastighet. Detta hindrade ej att utve(" klingen därefter följt helt andra banor, trots ökat järnbehov inom landet. Ett liknande öde kan möta vår pappers- och pap} Jersmasseindustri, vår hittills största energiförhrukare. Per capita konsumtionen av elektrisk energi i Sverige övertriiffas f. n. endast av Norge och Kanada. Amerikas Förenta Stater och Schweiz; ha obetydligt mindre konsumtion, det senare landet dock något större produktion, beroende på en betydande export av elektrisk energi. Granskar man utvecklingshastigheten inom olika länder, skall man finna förhållandevis små avvikelser, dock med tydlig tendens att länder med liten produktion ha större ökningshastighet och tvärtom. I det ledande landet N or ge har således utvecklingshastigheten under de 10-12 åren varit avsevärt långsammare än i övriga länder. 730 Den svenska vattenkraften Alla skäl tala därför för att utvecklingshastigheten kommer att dämpas av till först konstant och så småningom retarderad utveckling. Omslaget kommer emellertid sannolikt icke a t t kunna bedömas med statistisk siikerhet förrän långt sedan det inträffat, vilket kanske redan skett. V åra som utnyttjbara betecknade vattenkrafttillgångar kunna därför säkerligen icke bli. fullt utnyttjade under 1960-talet som en extrapolering av den accelererade produktionskurvan skulle visa, utan långt senare. För övrigt iir begrepvet utnyttjbar vattenkraft sjiilvfallet mycket relativt. Vid hög kraftprisnivå kan man utnyttja väsentligt mera liksom vid låg kraftprisnivå något mindre. Å ven om alla prognoser av denna art måste bli synnerligen osäkra och man kan stiilla sig tveksam mot att godtaga sådana accelererade utvceklingsprognoser, har man börjat dikna med viss knapphet på god vattenkraft under de närmaste decennierna. :Med anledning hiirav har man även ansett sig böra undersöka möjligheterna att förhindra spekulation i dylik vattenkraft. En statlig utredning härom har nyligen igångsatts. Utredningen utgör ett led i den stora utredning om landets framtida försörjning med elektrisk energi, som begiirts av riksdagen med anledning av vissa missnöjesyttringar som antytts i det föregående. Hiirvid skulle även ett förstatligande av kraftverksindustrien undersökas. Att ett dylikt allmänt förstatligande skulle möta många svårigheter ieke minst med avseende på den mycket omfattande del av kraftförsörjningen, som beröres av industriens egna kraftanläggningar, behöver icke särskilt påpekas. Å andra sidan bör framhållas, att kraftindustrien, särskilt den distribuerande delen därav, får en siirskilt ömtålig ställning i detta avseende, så snart vederbörande företag i sin ledningskoncession ser uteslutande en rättighet. Koncessionen är niimligen till sin natur också en skyldighet, ehuru satsen ej formulerats juridiskt. Den privata kraftverksindustrien, liksom allt annat levnadsdugligt, måste diirför kontinuerligt anpassa sig efter den fortgående tekniskt-ekononorrriska och samhälleliga utvecklingen och iiven hädgenom bevisa sin inneboende livskraft. 731 l j, .,, :;