DEN KONSTITUTIONELLA KONTROLLEN KoNSTITUTIONSUTSKOTTETS dechargegranskning, som under 1920-talets minoritetsregeringssystem upplevde en renässans, har under senare år sedan regeringsunderlaget vidgats fåtten allt mindre betydelse. Det har framgått både av de egentliga anmärkningarnas ringa antal- summa sex under femårsperioden 1937- 41 - och av anmärkningarnas ganska bagatellartade valör; det har i sin mån också framgått därav, att ett system med omförmälan, d. v. s. ett slags anmälan utan anmärkning, vunnit insteg. Ur statistisk synpunkt betecknade årets dechargememorial såvitt det rör anmärkningarnas antal ingen stegrad aktivitet; blott en enda anmärkning, avseende den otroligt generösa subventionen till publikationen »Friskt folk», kunde registreras. Innan dechargememorialet avlämnades hade professor Axel Brusewitz, den främste kännaren av riksdagens kontrollinstitut, fällt en hård och kategorisk dom över konstitutionsutskottets nutida dechargegranskning. Han fann praxis med omförmälan till formen rättstridig, d. v. s. utan grund i den procedur, som R. F. § 107 uttryckligt anvisar, och i sak »halvt parodisk». Och han ansåg det bättre att låta den gamla hedervärda 107 :an »sälla sig till de döda bokstäverna än att under inflytande av ett slags tvångsföreställning om oumbärligheten att den på något sätt fungerar söka hålla den vid konstlat liv». Denna uppfattning gick delvis igen, när årets dechargememorial offentliggjordes; mestadels funno pressens politiska recensenter det magert och mer eller mindre meningslöst. Och i första kammaren mötte konstitutionsutskottet sin svåraste olycka: på yrkande av hr Engberg, med auktoriteten som konstitutionsutskottets förutvarande vice ordförande, beslöt kammaren med stor majoritet uttala sitt ogillande av systemet med omförmälan. Beslutet hade för övrigt sina poänger: det understöddes av flera utskottsledamöter, bl. a. hr Herlitz, det föranleddes av hr Engberg, som på 1920-talet varit en ivrig anhängare av att introducera anmärkningslösa anmärkningar ehuru dock efter grundlagsänd- 297 Elis Håstad ring, och det förordades av hr Unden, trots att denne i 1937 års dechargedebatt förklarade att han »för sin privata del ingen invändning l hade] mot denna fria konstitutionella praxis» och faktif'kt lovprisade utskottets frigörelse från bokstavsträldom vid tolkningen av 107:an. nen kan finnas anledning att knyta några kommentarer till årets deehargedebatt och diskussionen kring formerna för statsrådets ansvarighet. An~n om ett s;vstem liknande de nutida omförmiilningarna Ol·ks~1 Jlraktiserades under förra hiilften av 1SOO-talet av samma generation, som har ansvaret för 107 :ans utformning vid 1809 års riksdag, torde det knappast vara görligt att argumentera mot uppfattningPil att metoden med omförmälan saknar hemul i regeringsformen. Detta har under 1920-talet uppenbarligen iivcn varit riksdagens llll]lfattning. Så lclngt finner första kammarens beslut sin förklaring. Första kammarens positiva mening, så vitt den kan utläsas ur debattPn, var tydligen denna: trafiken med omförmälningar hör sUivjas oeh konstitutionsutskottet hiinvisas till att antingen framstiilla anmiirlmingar eller också avstå från att göra mlgra uttalanden alls. Givetvis kan konstitutionsutskottet trots första kammarens ogillande fortsätta med sina omförmälningar, låt vara med risk att kammaren upprepar sitt klanderbeslut Alternativt kan utskottet, med begagnande av sin initiativrätt, föreslå en omformulering av den omstridda grundlagsparagrafen i syfte att legalisera riitten att göra om förmiilningar - riksdagen skulle i så fall få uttala sig ieke om rättsenligileten av det nuvarande systemet utan om iindamålscnlighetcn av att lagfästa den lindrigare, mindre vassa formen av granskningsutlåtande. Vad utskottets medlemmar sjiilva tyeka och tii.nka i denna sak iir dock ännu så liinge fördolt. För att bedöma iindamålsenlighetsfrågan kan årets memorial gott tjiina som ett underlag eller åtminstone som en ledtråd. Förtjiinade detsamma i sak verkligen de ringaktande omdömena? Memorialet innehöll en anmii rkning (den nyssniimnda om »Friskt folk»), trP omförmälningar oeh ett halvt dussin s. k. positiva reservationer, d. v. s. endast av en minoritet biträdda yrkanden om anm~irkningar. Samtliga omförm~ilningar berörde ]lrincipfrågor: de i manga hiinseenden underliga förhållanden, varunder filmarkivet utan riksdagens medvPrkan fick anslag, avlyssnandet av telefonsamtal oeh statPns ekonomiska krisutfiistelsor utan riksdagens medYnkan. }\ vpn reservationerna behandlade prineipiella ting, bl. a. 29S Den konstitutionella kontrollen förhållandet mellan regeringens uppgörelse med jordbruksorgani~ sationerna i höstas och riksdagens direktiv för jordhruksrPgleringen, regeringens heslut rörande tillstånd för hiYelaktiga nöje,; tillställningar och regeringens åtgärder i tryckfrihetsfrågor. l\Ian kan diskutera Yarjc ]nmkt ur saklig s~·n]nmkt och man kan ,;tiilla sig undrande till graderingen i anmärkningar och omförmiilningar. }!en man kan riittYisligen inte Yiigra utskottet i ~!r ett PrkiillllHBC~P för att ha hållit sig till viisentliga frågor delvis av myeket stor och akhwll vikt. Till typen skilde sig memorialet oavsett formen lika mycket genom sin »oriiddhet» som genom sin hegriiBsning fn~tn de senaste årens. ])et troliga iir emellertid att ittslöJligt i årds meHwrinl inte sknl!P ha kommit fram eller i Yarje fall inte kommit frmn som utskottds uttltlnmlP, om lt>damötenm stått inför YalPi att göra :mmiirkniug clln oeks:i ingPnting alls. Hur myeket man iin Yiidjnr till utskottets över Jl:l rtienta staende stiilln in g h n r c n lnmd ra t rettioarig er l' n renlid sannPrligen Yisn i, att Yarje ]lart is med IPmJn:t r - d d n w ha vari t lti)genniin e !ler bondeförlmnda re eller l i hnalPr <'!ler sol· i a 1- deutokraiPJ' - stegra sig inför yrkanden om en nnmii rkni11g mot sina statsnul. En amniirkning hetraktas allt.iiimt som Pli ]lrid;ning, sotn Pn anklagPiso för oskiekliglwt ell('l' oförmi1g:1. Ki!mdmt l!iintY iit· nog 1iimligt>n outrotlig. }!on mot omförmiilnill/.!111', Yilka ini(• ha samma ])eJsonliga adrPss utn11 ett dirokt sakligt s~'l'tl~Jn;tl, iiro dP instinkti,,a ]HtrtirPaktionerna, om iin ihlnucl fi)rnimh