DAGENS FR_Ac;oR Slutet på början? Den :20 nov. 1 !l4:2. Den andra veckan av november har hört till viiridskrigets mest hiindelsemiittade och dramatiska. För de flesta torde dess stora sensation ha kommit som en fullsHindig överraskning. Yiil var det tydligt efter alla de hetsiga diskussionerna i England .i försummat att då ochdå-senast kort före laudstigning·pu i .'\lg·priPt - förkunna, att varje engelskt företag i Medelhavet nunH•ra yon• uteslutet. »Trepaktsmakternas ub{dar ha smitt en jättelik kedja runt hela den afrikanska kontinenten», hette det nys,.; i Corriere delta sera. I och för sig är det också ett jätteföretag, som nu med utomonh•ntlig kraft och organisationsförmåga bokstavligen bragts i hamu, aY allt att döma med försvinnande smit förluster i försia omglatinsb Pntent mellan Italien, Spanien och Petain i syfte att bereda sig en 111era oaYhiing·ig ställning gentemot Hitler. Den geografiska mittpunkten i denna trio är nu helt under tysk kontroll och Pctain snarast förvandlad till en aktad f>Allt iir förlorat utom iiran>>, skrev som bekant Frans I efter Pavia. Satsens senare del har enligt mångas mening rätt länge saknat tillHimpning på den Lavalska politiken, av andra 11ter lovordad såsom föredömligt realistisk. Nu har verkligen »allt» gått förlorat. Petains kapitulation i juni 1940 skedde för att på en gång riidda kolonialviiidet och undvika en total ockupation av moderlandet. I dag äro så gott som alla franska kolonier i engelsk, amerikansk eller japansk hand, hela det europeiska Frankrike i tysk. Å ven den, som är övertygad om att den gamle marskalken - ehuru kanske icke alla hans nidgivare __.__ handlat i det bästa uppsåt, torde svårligen kunna vänta annat, än att historien kommer att räkna Vichypolitiken såsom ett skolexempel på statskonst, utgången från i grund felaktiga såväl moraliska som materiella förutsättningar och därför dömd att förolyckas. I Frankrikes långa och mestadels så ärofulla historia betecknar det inträffade ur alla synpunkter ett aldrig förut skådat bottenläge. Det återstår att se, om Nordafrika till äventyrs kan bli verksamhetsfiiltet för en ny fransk regering av större styrka och auktoritet, än vare ·sig Petain eller - hittills - de Gaulle besuttit. Läget diir är än så länge alldeles ogenomskinligt. Darlan tycks efter sina erfarenheter vid regeringsskiftet i våras ha fått nog av kollaborationismen, men hans belastning från de föregående åren iir väl alltför tung, för att han skall kunna tä.nkas spela någon ledande roll i samarbete med England och Amerika. Detsamma gäller väl iiven Lavals motståndare inom Vichycirklarna, som nu tyckas uppenbara sig i Algeriet, miin av Flaudins och Peyroutons typ. General GiraUtl, som under så dramatiska omständigheter dykt upp i Afrika, är politiskt ett oskrivet blad, och hans liksohl än mer Darlans förhiillande till de Gaulle rymmer starka spänningsmoment Några politi;.;ka personligheter av verklig resning ha hittills ej framtriitt i det »kiimpaude Frankrike». }Ien att ett folk med det franskas traditioner, bcg;ivning och patrioti:,;m liinge skullr stanna i det nu förhärskande tillshlndet, strider mot all 647 ( ,. ' ,' '. '' : ~· ~ Dagen/i frågor historisk erfarenhet. :Fri\gan är blott, varifrån de nya signalerna skola komma. »W en n der gordische Knoten fertig ist, schickt Gott den Alexander», s;iöng en diktare i en av 'l'ysklands mörkaste tider. 18.11. 1942. Kring informa- ~å sent som för fyra år sedan var >>arbetare och böationsriksdagen. der>> det populäraste temat i svensk politik; när hänförelsen var som störst hos de biigge partier, som utgjorde kontrahenterna i den Hansson-Bramstorpska ministären, voro de så niir beredda att datera det riktiga demokratiska genombrottet i SverigP till de förhandlingar, som efter valet den 20 september 1936 ledde till koalitionsregeringens bildande. De som dit - i likhet med Svensk Tidskrift -- tvivlade 11it att det alltid behövliga politiska samarbetd naturnödvändigt mitste f;l skepnaden av denna klasspolitiska konstellation, mötte genast en störtsjö av historiska oeh sociala argumc11t med kvasiideologisk piistiimpling. Att förbundet mellan arbetare oeh bönder, d. v. s. mellmt so<~ialdemokratien och bondeförbundet, doek inte vilade p;i det fiiregiyna fasta och djupa fundamentet visade sig mycket snart under smuregerandet, oeh den Yiilldning, som Yiirt lands politik tagit el"ter den nuyarande samlingsregeringens tillkomst, har i rikt matt ytterligare hesannat tvivle11. Blodet iir tjockare än Yaitnet, och d<~ gamla motsiittningarna mellan producenter och konsumenter elll'l' i Yidare mening mellan landsbygd oeh stalser, med skallande ekon frän alla mer eller mindre överlagda möteHrt'solu t i mwr och tid ni ng s u Hala n den. Höstriksn•ssen, som ju ganslut rPgelbuml!'t inbjudes till silrskilda infonnationsdagar. Vidare torde regPring·pn i dPt nuvar.'mdP läget ha kiint beho\' H\' renoverade otvetynationer>> i skogarna åstadkornmit s> bekiimpande» av ;jordbruket. A t t döma av inliigg f rim industrimiin i kammardebatterna Yerifieraro!luccnter och konsumenter när de ansvarigare instanserJUl komma till tals voro mindre än man kunde ha viintat, dels att ing!'n stod direkt friimmande för att nödvändigheten siirskilt av största möjliga livsmedels- och bränsleproduktion kan framtvinga avsteg från dc eljest utstakade prispolitiska linjerna. Riksdagsmännens informatiouer till rogeringen på dessa punkter voro kanske viktigare iin n•g!'ringeus informationer till riksdagsmännen. En första reflex av riluHlagsdebatten var nog livsmedelskommissionens lättnader i fodermedPlsl!'veranstvånget, lättnader som siikPrligen fit betydelse för mö.ilighetpn att nttgotstmiir hMla mjölkproduktionen Up] lP. Pilfallande var diin•mot det ringa intresset i debath~rna för antiinflationspolitikens hudgetlira sida-~ som närmare utvecklas i statsrådet Bagges uppsats i rletta hiifte. I statsministerns deklaration hade behovet av utgiftRinskriinkningar å ena sidan och skatteskärpningar för ieke försörjningsskyldiga {t andra sidan kommit en smula i skymundan, oeh enahanda gällde om don rckonvalescerande och därför för dagen ovanligt beRjälade finansminister ·Wigforss' eljest utmiirkta inliigg. Först i direktör Söderlunds nyligen avgivna P. M. har dCJma d!'n kanske miust populära delen av programmet lagts fram ohöljd; sedermera ha samma synpunkter understrukits a v exempelvis ]>rof. :Montgomery. Valrörelsen fördes inte precis efter några Geddes- pJler ungkarlsskatteparoller, och detta kan - utöver de oavvisliga tekniska svårigheterna att med nuvarande höga skatteläge f:"i plats för n;va kontributioner - förklara istadigheten p:l högsta ort. .T u st en samlingsregering borde dock om någon kunna bki·ida fr:'in ord till handling, niir det gäller att göra allvar av den mångomtalade besparingsaktionen. Oeh särskilt p[t denna punkt av det stora prisprogrammet kommer riksdagen inte ifrån sitt ansvar. Rättare sagt: det blir uog ett av de få avsnitt, där riksdagen får något att direkt säga till om. 650 Dagens frdgor Ty i övrigt synes hela uppläggningen av antiinflationspolitiken mest bli de stora organisationernas och den administrativa krishushållningens sak. Redan det förhållandet att riksdagen i vilras uttalade sig mot ett prisstopp men en dag före informationssessionens öppnande per radio möttes av meddelandet att regeringen nu planerade ett provisoriskt prisstovp är hiirvidlag betecknande. Svensk Tidskrift har förut (i en uppsats 1940 av IDlis Hitstad om »Deu svensim korporativismen») berört den stora reella maktförskjutningen i vf1ra dagar från riksdagen till niiringsorgauisationerna, oeh hr Skoglund i Doverstorp var nu i andrakammardebatten inne pii samma iimne (liksom Edv. Thermamius i sin nya bok» Adressdebatten i lJnderhuset»). Riksdagen har visserligen reagerat litet smatt mot denna författningsomvandling; så t. ex. i våras, uär det giillde statstjiinarnm; kriHtillägg och kamrarna ströko ett uttalande i statsutskottsutliltanclct. vilket skulle kunna tydas som om riksdagen hade varit bunden av förhandlingarna mellan regeringen o e h sia btjänarorgan i sa t i onerna. Och riksdagsmännen kunna i fortsättningen --liksom under informationsriksdagen - pit det ena eller andra sättet ge sin mening tillkänna. Men just samordnandet av alla de ovälkomna :itgiirder, SOJII nu tarvas .för att bromsa upp eller förebygga en penningviirdeförstörelse, fordrar nog en mer än vanligt vidstrii<·ki fullmakt :1t regeringen och dess starke förrättningsman. Vilka äro stats- »Fallet Sjöholm>> vid stoekholmspolisen oeh överfientliga? beflilhavarens skriveliw om ra, om den ena eller andra misstiinkta gruppens verksamhet iir att stiimpla sitsom statsfientlig i lagens mening. Såsom nu är har man hPsWmt avböjt att ta en sådan position men samtidigt förheltallit sig obeskuren riitt att i den allmiinna diskussionen utpeka Yt'lll HOlll helst silsom misshinkt, även om grunderna hiirför skulle Ym a myeket löst framkastade. Får denna trafik fortsätta obehindrat kan man snart ritka in i ett tillstånd, som bildligt talat närmar sig lyw·hjusti!'eJJ. ÄYen om varje partiuvplösning i en fri 1lemokrati,;k stat oundvikligen är förknippad med sviirigheter siisom ett intr[mg pa den önskade opinions- och yttrandefriheten, måste det dock vara den riktigaste viigen att statsmakterna oeh inte herr Onmes, d. v. s. YP!ll som helst, faststilila gränsen mellan tillätet och otilliltet och diinnecl skapa en fast laghunden norm. Detta skulle vara en akt ej blott i rättssiikerhetens intresse utan äveu i demokratiPns. Ä YE'n i ett ammt hiiuseencle förtjiiuar iiverhefiilhavarens uttalande aktande. Han har i sin översyn av giillande besHimmelser särskilt tryekt på den fara fiir värt land, ;;om existensen av en viss organisatiou vid ett angrepp utifrån kau utgöra. Upplösningslagen tar --- s>Rusta för freden, rösta med ~\rhetarpartiet-Soeialdemokraterna!» Precis som om övriga partiers nitiilskan för försvarets upprustning tjänade andra syften ii n frpden s! Dagens frågor Det i all oiindlighet upprepade talet, att med socialdemokratiens framryckning och seger krigsorsakerna skulle minskas oeh slutligen helt och hållet försvinna, har till slut blivit en dogm, som automatiskt predikats, utan att varken förkmmare eller ithörare gjort klart för sig, vad den i sjiilva verket innebiir . .:\Ian tycks fortfarande anta det som en sjiilvklar sak, att rcsolutimwr mot kriget vi!l kongr!'sser och folkmöten ocksit skola kunna realiseraR. :Föreställningen, att hos socialdemokraterna i högre g-rad lin hoR andra mliltni~> sammanblanda soeialdemokraterna ofta liven helt andra och mera djupliggande problem, först och frlimst då frågan om den nationella kulturens bevarande. Den moderna u tvcl ·ldingen tenderar dock att alltmer befiista, utbreda och fördjupa nationalkänslan hos alla folk, siirskilt inom de breda lagren. :Flertalet socialdemokrater säga emellertid: det lir sant, att nationali- 1Pt<~rna ingalunda spelat ut sin roll; r! et lir till och mcrl troligt att de alltid måste ligga till grund för all verklig kultur, men nationalitetsspiirsmälen komma att försvinna med sol·iahlcmokratiens univer~ ella spger, ty fiir soc-ialdemokraterna iir 11ationcn enligt Bernstein ()5:3 Dagens frågor »organiskt förbunden med kulturfolken., international, självständig gentemot varje annan nation på grund av demokratiskt likaberättigande ». Nagot nationalitet.,förtryt•k skulle alltsa aldrig kunna utövas av socialdemokratien. Liitt sagt. 1\len hur iir det i verkligheten'! Soeialdemokratien gav under förra viiridskriget ej några lysaude v rov på i n ternationell sammanhalini ng. (k h soeia hlemokra ter i de seg-r au de staterna Jlled verkade till V nr sa i llt>sfretlen, so1n visserligen efterstriivade skydtl för minoriteterna JllPn som iill(loek utinynnade i nationalitetsförtryck Krig bero vä den kapitalistiska samhällsordningen, heter t l et vidare i den socialdemokratiska förkunnelsen. Kriget exist1~radn tmwllertitl längt före kapitalisterna. Visserligen ha de motlerna krigen i ganska stor ut .. träckning föranlett., av ekonmniska orsaker, men hiirmed iir ieke medgivet, att krigen bero av den enskilda ekonomiska företagsamheten, a v »den J l l" i nttkap i talistiska samhä Ilsord n ingeu>>. Det ii r en helt annan fraga. Ponera, att hr Sandler I~·ekatles realisera sin teori om »vroduktionssystemeis omläggning friin kapitalistisk vinstproduktion till socialistisk behovsproduktion», tror verkligen hr saudIer och hans uttolkare hr Rickard Limlstriim, att konsekvensen skulle bli den, att, som han i'iiiger, »de farligaste konfliktanledningarna hortfalla>>" l Snarast iir det viil så, att den nwlh'rna Pxpansionsstaten med sina allsmiiktiga ekonoJuii-ika oeh soeiala intrcsslm ii.r en Htiirre kr·igHfara iin den forna ekonomiska frihetsstaten, som inte alls i tillnärmelsevis samma grad engagerade medborgarna i statsintresset. lHOOtalet, kapitalismens epok, var ett av Europas fredligaste ilrhuJI(Iratlen, medan tle totnlitiira staternas 1900-tal varit explosintre iin de flesta sekler. Och iiven om aJI(lra rörelsPr format axelmakternas totaliUira stater, strii\'ar iiven socialismen efter Pil utvitlgniug av statens sfär, som }lekar hiin mot det totalitiira. En HtH'ialiststat har i vart fall faktiskt större intressen att bevaka iin dc »privatkapitalistiska>> staterna betriiffande tillgängen IHl rantror, exportmöjligheter oeh massproduktion. Givetvis biira soeialdemokraterna e.i tiebiteras för bolsjevismens skulder, men eftersom Sovjets kommunister hade ansP sig som de rittttrognaste marxisterua ()(•h företriida arbetarklassens intressen kan tlet vara befogat att tilliigga att denna arbetarregim inte dragit sig l'iir att anviinda kriget som metod, mot (}porgit~ll, PoiPII, dt~ baltiska randstaterna och !<'inland. Rysslandi-i arbetare ha veterligen inte reagerat mot krigspropagandan men desto lojalare hörsammat den. 1 ngen misstror den svem;ka soeialdemokratiens f re t \liga mal. Diirom står det ej u~igon strid. }len vi viinda oss lwstiimt mot att socialdemokratien utger sig för att ensam vara l'rctlens varti. Erfarenheterna i n te m in st från detta krig -- från FJngland, Frankrike, Australien o. s. v. - ha visat att arbetarna lika viil som antlra :mmhällsgruppcr behiirskas av i11tressen, kiinslor oeh ideologier, som ej väja ens för kriget. Politik --- den m[t vara borgerlig, Htwialistisk, nationalsocialistisk eller kommunistisk -- kan Yiil förvandla, men ej förbättra människonatunm. l>Aktuella skolfrägor", i SYmtsk 'l'iclskrifts förra hiirtP tog· cloeent Gudmuncl B.iörek ganska bestämt position mot underYisning om de nutida författarna Yid studiet aY litteraturhistoria i liiroyerkeu. Ham; uppfattning att man har stiirre behållning · aY att liisa om rle iildre iin 0111 de aktuella författarna odt att man därför hör stanna vid 90-talisterna iir ju inte alldeles ny. Men uppfattning·pn synC's inte desto mindre la ngt i fra n in,·iindningsfri, atminstone för en it·ke speeialist. Utan att Illaii lwhöver hiinga upp sig p;\ hans avHiktligt tillspd;mrle exPntpel, holstPinnrl'n 'l'riewald, kan det viii knappast Yara meningeu att studiertia i lith•raturhistoria l'\kola drivas sa starkt hiHtoriHkt att de bli Pit Hlag·s förskola för utbilrlning av Hpeeialister. Även pit detta ontrittie 1mlste viii tmdervisning·en begrönsas till ntd en l'\tudent riml i g C' n hör veta om uppkomsten a v en i n hemsk skönli iteratur, mer l koueeutration pit ide;.;trömningar Hmnt de verkligt betydande författarita eller skalderna. 1 vart fall kan dd inte anHes rimligt, att en enkel 1700- eller lHOO-talspoet ;.;kall fä prioritet i Hkolan framför de många, verkligt storu personliglwter inom )Jolitik, konl'\t, filoHofi, näring;.;liv rwh andra omrrken i regel C'IHlaHt f1ir liisa föga eller ibland platt intPi. (k h vid arr~: Ä n•n om det iir Holklart aH 1900-taletH rwh siirskilt mellankrigstidl'ItH t'iirfattar·n inin l'\]lelat Pil siirlan opinionsbildande roll. som k a n .iii 111 !'ii ras mPd rleras t'öreg;mg·arPs under G u sta f 1 I I :s p[]pr Karl .Johans tirl Pller unrlPr HO-talis11Wns rwh 90-talismens periodPr, sa lwhiivPr dPita inte iuuehiira, att lll'ral'\ verk iiro i Juotsvarande gntd het~-dt>IHP!iisa. Det l'Put lit!tH'iira viirdet kvar;.;titr. Att andra krat'tPr iitt dP littt>t'iira lH•stiimt opinionPn under det sjudande 1900- talPt iir fiir iiHigt intet, Holll siirskilt utn1iirker Hverige. Tnte holler det vanl'\kliga för samtirl<>u att kuuua lwstiimma varl som iir förgiiugligt eller ot'iirgiinglig·t i dt>u aktuPlla bokrioden kan frs,-.; rm, Hjalmar Gullberg, PPr Lagerquist, Hten Helander, Karin Boyn, BPrtil ~lalmberg· or·h flera andra. Blott Pil sådan sak l'\Olll de nwuga ~-p]JPrliga folkliYsskildriug-arna från vara dag-ar förtjiinar tllYl'ket ,·ii l att förnwdla;.; till gymua;.;istungdomeu. Ytterligarr~: Å ven ur Hti l iHtiHk synpunkt miude det anHe;.; Hotu ett 111~·ekt>t viillodigt fiiretag HY liirarna att li1ta eleYPrna i gymnasierna l!dlPr andra skolor) bli nHgorlunda förtrogna lllPd nutidens författare, som skriva Pn ledig- oeh levande modern rwh n1img-a av dem ),' :i: ::-: l l ~ ,,, Dayens frä.qor dessutom en hriljnnt svenska. Den praktiska nyttan av detta ligger i öppen dag. I dPtta hiim;pemle iir drt dL>ssviirre liitbtrP att understryka önskemiilen iin att pit skols<·hemat t'a plats för deras fulla realiserande. rl'ill 1-iist: Unr mang·a ganger har 1nan inte> hört n~·blinta studenter beklaga, att ll!Hlervii-iningen .i det eller det iinnwt inte förts fram till aktuell tid (niigot som ej siillan intriiffat diirfiir att kursen helt enkelt inte medhunnits). 8knlle mun med vett oeh vilja homma för de sii-ita artiondcna miistc missnöjet bli verkligt riittmätigt. De humanistiska iimnena lnuma härvitllag ej behandlas efter en annan oeh mera antik måttstoek iin de natun·etenskapliga. Om man gjorde halt diir 90- talisterna sluta, simlie detta innebära att barn, som fötts eller födas vå 30- eller 40-talen och av vilka dc flesta iinnu komma att vara vcrk;; amma på 2000-talet, trots studentPxamcn inte skulle få någon skolunden- isning om dPn svenl-ika litteratur, som sett dagen i stort sett sedan 1800-talets slut. Hela 1900-talet skulle med andra ord mörkläggas. statens hiroholnmiimnd oeh skolöverstyrelsen ha i vart fall inte delat denna UllJlfattuing, när de prövat resp. fnstsUillt läroböcker oeh liisehöeker. ÅvPn ett par moderna författare ha diirvid kommit merl pii liiroboksfiirtP!'kningen. Att det inte blivit fler beror Pilllast