BEFOLKNINGSUTVECKLINGEN OCH BEFOLKNINGSFRÅGAN NAI{ befolkningsförhitllandena itr 19134 aktualiserades och klarlades för en större allmänhet genom professor Myrdals upplysningsskri ft » Kris i be [olkningsfrågan» var det bcfollmingspolitiska Higet kritiskt, trots att födelsetalen iinnu överstego dödstalen med ett antal av cirka tio till tjugotusen i'trligen. Födelsefrekvensen hade da niitt ett viirde sa litgt, att maken härtill aldrig fornt obse!'verats i Svel'ige och motsvarigheter diirtill funnos niippeJigen i nagot annat land av betydelse. Ett födelsetal av 83,000 aren 19B:l-19:!4 mot 1:l5,000 i'trligen tjugofem i'tr tidigare var det synliga beviset för den revolution i hefolkningsutveekling oeh bPfollrningstill vii xt, som hade sket L }led ett födelsetal av rn per 1,000 invanare h'tg Sverige niistan Jiingst nPcl i rangordningen bland samtliga stater, distanserat endast av det genom världskriget utarmade oeh söndPrstyckadc ickP livscl ugl i ga Osterri ke, oeh hade 1mssPrat Frankrike, na tivitctsncdgi111gens och ban1begriinsningens klassiska land. Att även en mii11gd andra europeiska stater i fråga om befolkni11gsntvceklingP11 hade samma problem, t. ex. England och Tyskland, var givl'ivis ieke nagot fiil' läget i Sverige uppmuntrande. Om konsekvenserna av födelsetalets ncdgimg har mycket ordats, och niir hefol kningen i Sverige betraktas som en massa av homogen karaktär, iir liiget tiimligcn klarlagt och bekant, ih'en niir det giiller den framtida utvecklingen. För varje frr, som nu går, blir antalet 1>erso11er, som 11p1mi1r 15 it 20 ars i1ldern ol·h som diirmed infriida i de arbetsföras led allt mindre till följd av den sedan :JO ar tillbaka intriiffadc nativitets1wdgnngen. Yiil tillviixer iinnn antald i de arbetsföra itldrarna, men set s1w1ni11gom blir avgangcu genom dödsfall oeh up1mående av icke arbetsför alder allt högre och snart så hög, att antalet arbetsföra personer minskas i stället t'iir att tillväxa. När detta inträffar, står landet inför en period, Befolkningsutvecklingen och befolkningsfrå!fan Hom kommer att i mångt och mycket gestalta sig annorlunda än tidigare, och ställes inför helt andra problem än tidigare. När man förr kunde kalkylera med en stigande folkmiingd eller Huarare uppfattade befolkningstillväxten som en given realitet, betydde en utvidgning av samhällsapparaten och produktionHlivet utöver det för ögonblicket tillräckliga icke nägot allvarligare missförhållande och utgjorde icke någon felkalkyl eller felinveHtering av större betydelse. Befolkningsnumerärens tillväxt hade om några år eller något årtionde lagt allt tillrätta igen och avliigHnat dc tillfälliga missförhållandena. Går befolkningen oeh Hii rH k i l t dc arbetsföra tillbaka i antal, måste samhället och niiringslivet Htiillas inför svårigheter, vilka kanhiinda icke kunna lösaH enkelt, utan endast med radikala ingrepp, som för m<'mga samhiillHgrnpper bli betungande, ja katastrofala. l\Ian g::lr mot en period, diir ]Jlanhushållning och av samhället noggrant organiserad fiirdelning av den miinskliga arbetskraften bl i perspektiv, som ]ma ppast kunna undvikas. Folkminskning ii r on n d vik l i g, försåvitt ingen Hiörn• fiirhii tt r i ng t>l!Pr nppgang i förh~lsctalet sker. Härom äro alla PllSP. Fiir att fiirhindra en besH~ende folkminskning och hålla antalet perHoner i de arbetsföra äldrarna uvpe, nulste födelsetalet ll]l]Jga till omkring 110,000, ja kanske horti1t 120,000 årligen mot f\:1,000, nii.J' det var som liigst. 'l'otala folkmiingdens storlek kommer troiH ett sit högt födelsetal nämwligen att tillviixa alltför myekd utiiver nuvarande viirdc. ~[en sedan ~Iyrdals hok »Kris i befolkningsfreigan > utkom, har PH iindring i utveeklingen skett. :Xedg::lngen i födelsc>talen har avstannat, och tvärtom har antalet födda sakta stigit ar efter itr med nitgra tusen per ar. Oroligheter och daliga tider under de trenne senaste åren ha ln·omHat denna uppgimg men endast tillfiilligt som det s~'nes. Födelsetalet för år 1941, som fiir mlgon månad Hedan tillkännagavH, var i det allra niirmaste 100,000, O('h iir högre iin mlgot annat tal under de senaste sexton an•n. Födelsetalets UPJ)gEmg har hos m::lngen undanriijt tanken }Hot de dystra konsekvenser, som det tidigare konstaterade stora naiivitl~ tsfallet väckt. De, som förordat och genomdrivit reformct· och ekonomisk hjälp till barnrika familjer, se häri ett bevis för att nativitetshöjning och en lösning av befolkningsfragan iir miijlig genom samhällsingripande. Hos andra har ökningen nulhiinda givit upphov till den illusionen, att allt ordnar sig utan mera ingripande samhällsreformer. l\len ingen av dessa parter torde Carl-Erik Quensel hava rätt. Den verklighet, som döljes bakom uppgången i födelsetalet, är inte så ljus, som den skenbart ter sig vid en ytlig betraktelse. Siffror ljuga visserligen icke, men säga de hela sanningen och ingenting annat än sanningen~ Det är troligt, ja mer än troligt, nästan säkert, att uppgången i födelsetalet har skett icke som en följd av de reformer, som företagits för att påverka familjebildningen och motverka den extrema barnbegränsningen. Det är icke heller troligt att uppgimgen är ett uttryck för övergång från ettbarns- och tvåbarnssystemet till tre- och flerbarnssystem i någon större del av befolkningen. Den viindpunkt, som året 1934 eventuellt kan bilda i den svenska befolkningens utvecklingshistoria, karakteriseras icke så mycket av det faktum att födelsetalet börjar stiga utan fastmer att giftermålstalct, antalet nyingångna äktenskap tilltagit på ett sätt, vartill motsvarighet i gångna tider icke kan spåras i Sverige och knappast n~tgon annanstans. Giftermålsfrekvensen stiger från ett för ~verige normalt tal av 40,000 per år för tio år sedan med mer än 10,000 nyingångna äktenskap årligen utöver det normala, och nådde år 1939 över 60,000 mot normalt som sagt 40,000 per år. Vad orsaken kan vara till denna ökning i giftermålstalen är icke klarlagd. Förb~ittrade ekonomiska konjunkturer hava nämnts som hidragande orsak, men att någon större del av ökningen beror hiirp~t häller icke jag för troligt. Om det är förbättrade ekonomiska konjunkturer, som varit orsaken, kan man endast påstå, att inverkan härav S]la en så hög nivå, att motsvarighet troligen saknas i andra europeiska länder. \~ad än orsaken må vara till ökningen iir det dock ett faktum, att en sådan onormal ökning icke kan fort- 304 Befolkningsutvecklingen och befolkningsfrågan sätta. Företeelsen, det stora giftermålstalet, minskar automatiskt antalet ogifta personer och undanröjer härigenom förutsättningarna för sitt eget fortbestånd. Min kanhända alltför pessimistiska åsikt är därför den, att de senaste årens uppgång i giftermålstalet kan följas a v depression långt under det normala under det niirmaste årtiondet. Frän en topp av GO,OOO 1939 har giftermålstalet sedan nedgått till omkring 55,000 1941, och om nedgången fortsätter, kan resultatet av utvecklingen blott bliva det, att en koncentration av ett större antal vigslar skett till en förhållandevis kort tidrymd, medan de annars skulle hava fördelats under en längre följd av itr. Rjälva nativitetsuppgången från 85,000 till 100,000 kan man med allt fog anse vara en åt<)rverkning av uppgången i giftcrmitlRtalet. När antalet nying:1ngna iiktenskap under de senaste åren sedan 1934 i runt tal stigit med mer än 100,000, måste det S]Htras i nativiteten all barnbegränsning och födelsekontroll till trots. Har i vartannat av dessa äktenskap hittills i genom,;nitt fötts 1 barn, svarar detta mer än väl mot den samtidiga ökningen i nativiteten. Det kan från tillgängliga data konstateras, att någon ökning av fruktsamheten i äktenskapen under de senaste 10 åren icke skett i den svenska befolkningen såsom helhet betraktad trots nativitetens up])g:ing. Den äktcnska])liga fruktsamhl~ten ,;h\r kvar pa samma h1ga bottennivå som år 1933. Då, åren 193B~l934, var inom iiktenskapen fruktsamheten av den storleksordning, att medellmrnantalet ver nyingänget äktenskap kunde bcriiknas up]Jgit till hög,;t omkring två barn. l\fot detta står ett ofr:"mkomligt krav ]Ja ett medelbarnantal av tre, om folkminskning med alla des,; tänkbara konsekvenser skall undvikas. De senaste :hens nativitetsökning till trots fasthitller fortfarande majoriteten av det svenska folket vid ett och tvåbarn,;systemet. Vill man se saken i dess dystraste• dager, har man snarare anledning att förmoda att fåbarns,;ystemet tilltagit i stället för avtagit under de tio sena,;te åren. Att till äventyrs inom somliga samhällsgrupper med fåtalig numeriir ett övergivande av fåbarnssystemet skett, rubbar icke detta påsb1endl). Att nativiteten stigit under de senaste ciren är sålunda en följd av det högre giftermålstalet. Men antalet nyingångna äktenskap m;1ste snart avtaga, en tendens som redan framträtt under senaste tv~t åren. Ett fasthållande av fåbarnssystemet i nuvarande ntstriickning leder ovillkorligen därhän, att nativiteten ånyo och tämligen snart börjar ncdgå. Anhopningen av ett större antal giftermål under dc senaste åren innebär med andra ord en lik- 30;) Carl-Erik Quensel nande koncentrering av födelserna till ett fåtal år i stället för en jämnare utbredning under ett flertal år och med en topp på utvecklingskurvan för ögonblicket, som man icke kan förutsätta bliva bestående. Möjligt iir att en sådan syn på befolkningsutvecklingen är något för pessimistisk men är detta icke bättre än att se tingen i ett skimmer av blåögd optimism och bliva överraskad av hlindelsernas vidare utveckling. Om riktigheten eller oriktigheten hlirav torde det vara framtiden förbehållet att giva svar. ~led utsikten till en snar förlindring i nedåtgående riktning av nativiteten blir kravet per av atgiirdPr kunna urskiljas, som var för sig kunna bidraga till en lösning av den kvantitativa sidan av befolkningsIJI'ohlemcL ])pn första grUIJlWII skulle besta i ett blittre tillvaratagande av de !'ödda oeh en minskning av barnadödligheten, framför allt spiidlwmsdödligheten. Om iin medicinens och hygienens framsteg samt so('ialvardPns utveekliug i vart land ha pa ett gliidjaudc si1tt nedbringat spiidbarnsdödlighete11, ja dödligheten iiver huvud iaget, till Pil av dc liigst observerade i hela vi1rldcn, o<'h nmncra Pndas1 c! it G 0/u av de Il~' födda dö inoml-lti'S itldern oeh mer lin~)() 0/o av alla född:t iivPrleva lmrllaalclrarna och i11triida i de produktiva aldrarna, och framsteg fortfarande observeras ar frcln år, skall man iekP sla sig till ro hiirnwd utan av alla krafter försiika UJ>lHlll ytterligare förbiittringar. Förebyggande miidravn ol'h ha rnadödligheten km ma reduceras till h ii 1ft en av nuva r ande vii rden- en kanske alltrör optimistisk tanke- löse1· detta i('ke nativitl'tsprobleml't, ehuru clt>t motsvarar en minskning av det fiir iigonhlit·kd befintlign mHlerskottet med omkring en f.iiirdedel. En amum grnJ)P av atgiirdcr skulle vara den, som nnderliittar iug