FRIVILLIGRÖRELsEN 1941
Av direktör NILS P A LM E , Stockholm
» FrNLANDS sak är vår» var den förpliktande paroll, utgången
från Finlandskomroi tUm i december 1939, i vars tecken ej endast
Frivilligrörelsen, men även all annan svensk hjälpverksamhet för
Finland under Vinterkriget 1939- 40 sattes in. I det tecknet enrollerades
så småningom 8,260 man i Svenska Frivilligkåren och vid
fredsslutet den13mars 1940 förelågo ansökningar från ytterligare
omkring 3,400 man.1 Att den väl planerade och organiserade
Svenska Frivilligkåren icke kom att militärt göra avsedd insats
berodde på de förhållanden, vilka tvingade Finland till våldsfreden
i Moskva, en fred, vars hårda villkor gåvo starkt genljud
bland allt Sveriges folk.
Trogen samma paroll kunde Sverige under tiden från fredsslutet
till midsommartiden 1941 fortsätta en betydelsefull verksamhet till
hjälp för det hårt prövade finska folket. Det under vinterkriget
uppvaknade levande intresset för Finland fanns alltjämt inom
alla folklager.
När efter utbrottet av kriget mellan Tyskland och Ryssland
söndagen den 22 juni 1941 ryssarna återupptoga striden mot Finland,
stod däremot Sveriges .folk mera splittrat inför detta Finlands
andra försvarskrig. De storpolitiska konsekvenserna av det
faktum, att Finland, i vad avser kriget mot Ryssland, blivit förbundet
med Tyskland, verkade söndrande på den förut eniga inställningen
från svensk sida till det gamla broderlandet. Det
faller utom ramen för denna korta skil4ring att söka närmare
analysera de olika skiftningarna inom svensk opinion vid denna
tidpunkt, men det torde kunna konstateras, hurusom förståelsen
för Finlands läge och för betydelsen för Sverige av den finska
försvarskampen sedan dess vunnit allt större utbredning inom alla
läger i Sverige. Vid 1942 års ingång står svenska folket åter relativt
samlat i sin vilja att bringa Finland och enkannerligen dess
hungrande barn all den hjälp, som är möjlig.
' Se Stig Jägerskiölds uppsats Den svenska frivilligrörelsen, 1940, häfte 3.
30
Frivilligrörelsen 1941
Samtidigt med denna åg av humanitär hjälpvilja mot Finland
har även den sedan krigsutbrottet bedrivna Frivilligrörelsen kunnat
inregistrera större förståelse i allt vidare kretsar. Liksom vid
utbrottet av vinteriniget strömmade omedelbart efter det andra
ryska anfallet på Finland svenska medborgare till Finlands Beskickning
i Stockholm för att anmäla sig såsom frivilliga i Finlands
krigsmakt. Redan några dagar efter krigsutbrottet öppnades
en särskild Frivilligbyrå vid Beskickningen, till vilken do
frivilliga hänvisades och som omhändertog alla med ansökningsblanketternas
distribuering och behandling, de frivilligas utsändande
till Finland o. s. v. förenade uppgifter. Då det ur olika
synpunkter ansågs önskvärt, att den sålunda bedrivna rörelsen
orhölle on svensk bakgrund, bildades den 10 juli 1941 »Finlandskommittcn
av år 1941» med direktör Gustaf Söderlund såsom ordförande
och ett av honom samt kanslirådet Augustin Ehrensvärd,
bankdirektören Eugcne von Stedingk och direktören Nils Palme
sammansatt arbetsutskott. Den sistnämnde blev därjämte föreståndare
för Frivilligbyrån. Någon reklam av det slag, som bodrivits
i samband med rekryteringen till Svenska Frivilligkåren,
har Frivilligbyrån ej kunnat ordna. Det fåtal annonser, som införts
i dagspressen, avsågo endast att meddela intresserade, var
upplysningar och blanketter kunde erhållas.
Don nya Finlandskommittens första uppgift blev att undersöka
do ekonomiska betingelserna för en svensk frivilligrörelse samt
särskilt möjligheten att garantera de frivilliga lönetillskott utöver
dem i deras egenskap av finska krigsmän tillkommande förmåner.
I samarbete med den nya kommitten ställde den nämnd,
som omhänderhade den gamla Finlandskommittens avveckling,
erforderliga medel till förfogande för med Frivilligrörelsens administration
förenade kostnader, liksom för de frivilligas resor
från hemorten till Finland. Likaledes ställdes medel till förfogande
för de lönetillskott, som skulle tillkomma officerare och
underofficerare. Vad frivilligt manskap beträffar, atog sig det
sedan vinterln·iget bestående Centrala Rusthållet att till donna
kategori utbetala erforderligt lönetillskott för en tid av omkring
3 månader. Efter den l november 1941 bekostas även dessa lönetillskott
av från den gamla Finlandskommitten till förfogande
ställda ·medel.
Då vid krigsutbrottet de första ansökningarna till frivillig
krigstjänst i Finland inkommo till Finlands Beskickning, beslöt
den finska överbefälhavaren medgiva antagande av alla katego-
31
3- -121 G. Svens l.; 1'idskTift 1942.
Nils Palme
rier frivilliga, vilka skulle insättas i svenskspråkiga förband i
finska armen. Sedan anmälningarna emellertid snart fått allt
större omfattning, beslöt fältmarskalk Mannerheim, att de rikssvenska
frivilliga skulle sammanhållas i ett infanteriförband, varigenom
anmälningar i princip endast kunde ifrågakomma från
för ren fronttjänst i sådant förband utbildad och lämplig personal.
Därmed blev en mycket betydande gallring nödYändig och
alla ej infanteri- eller kavalleriutbildade sökande liksom alla
mindre väl utbildade eller äldre, vilka endast kunnat fullgöra
uppgifter bakom fronten, måste avvisas. Då det ansträngda befälsläget
inom svenska armen omöjliggjorde beviljande av avsked
för mer än en liten del av den fast anställda personal i alla grader,
som sökte till Finland, är det lättförklarligt, att av över 6,000
ansökningar endast omkring en tredjedel kunde bifallas. Antalet
per årsskiftet till Finland utsända frivilliga, inberäknat ett mindre
antal i Finland bosatta rikssvenskar, uppgick till 1,057 man,
av vilka emellertid en del redan erhållit avsked ur finsk krigstjänst
på grund av sjukdom eller personliga angelägenheter av
stor vikt. Det bör framhållas, att omkring en tredjedel av de
frivilliga tillhörde Svenska frivilligkåren under Vinterkriget.
Huvuddelen av de till Finland utsända frivilliga ingingo i den
bataljon, som successivt uppbyggdes vid Hangöfronten. Bataljonen,
som erhöll benämningen Svenska Frivilligbataljonen, omfattade,
då den var som störst, ej fullt 700 man och stod under befäl
av den svenske överstelöjtnanten Hans Berggren. Med hänsyn till
att truppen snarast borde bliva stridsduglig, ansågs det lämpligast,
att framsända pluton efter pluton och utbilda dem vid fronten
med de för svensk trupp obekanta vapnen. Härigenom erhölls
även hos truppen den .för dess fortsatta verksamhet så nödvändiga
vanan vid elen fientliga artillerielden. Vid fronten unclerställdes
dessa frivilliga förband IR 55, i vilket sedermera hela
bataljonen kom att ingå. Redan i slutet av juli månad voro två
kompanier (löjtnant Liljedahl och kapten Murray) organiserade
och något senare även kulsprutakompaniet (kapten Bråkenhielm).
Utbildningen stördes dock mycket av arbetet att släcka de
ständiga skogseldar, som från ryska flygplan kastade brandbomber
eller den ryska artillerielden åstadkommo. När något senare
även ett tredje kompani (kapten Grafström) började taga
form och en reducerad bataljonsstab bildades, kunde bataljonen
tilldelas ett avsnitt av fronten på Hangöudden och avlöste därvid
en bataljon av IR 55 vid försvaret av området vid Lappvik A v-
32
Frivilligrörelsen 1941
:,;tåndet från de ryska ställningarna varierade mellan 60 och 200
meter. Ständigt utsatt för intensiv artilleri- och granatkastareld
samt för den välriktade elden från skickliga prickskyttar kunde
bataljonen här med undantag för några kortare viloperioder ända
till Hangös fall fullgöra sina försvarsuppgifter. Egna patrullföretag
avlöste varandra och vid flera tillfällen lyckades djärva
patrulledare tränga igenom de ryska hindren och spränga delar
av den fientliga försvarslinjen. Det var en ständig och livlig
aktivitet, som icke kunde ske utan förluster i stupade och sårade.
I den mån nätterna blevo längre och mörkare och höstregnen
satte in, blev tjänsten allt mera påfrestande. Vaksamheten måste
skärpas och posternas antal ökas. Samtidigt intensifierades elden
från rysk sida, varvid särskilt grovt artilleri kom till användning.
Småningom tydde dock tecken på att ryssarna började utrymma
sina ställningar, varför patrullverksamheten från bataljonens sida
ökades.
Ehuru bataljonen dragits ur sina ställningar för vila några
dagar, innan ryssarna slutligen evakuerade Hangö, ansågs bataljonen,
som på ett viktigt avsnitt under huvuddelen av belägringen
fyllt sin uppgift, böra få deltaga i den slutliga framryckningen
mot Hangö. Ett kompani (Grafström) insattes i detta syfte och
lyckades efter en snabb och skicklig marsch genom det minspäckade
området först av alla finska förband intränga i Hangö och
hissa Finlands flagga som tecken på stadens återerövring.
Sedan därmed den uppgift som överbefälhavaren tilldelat bataljonen
- Hangös återerövring - blivit löst, beslöt fältmarskalk
Mannerheim, att Svenska Frivilligbataljonen skulle få hemresa
och alla, som så önskade, erhålla avsked nr finsk krigstjänst. De
frivilliga, som ville fortsätta striden på finsk sida, skulle däremot
få atervända. Enligt efter bataljonens hemkomst föreliggande
uppgifter torde en fjärdedel av de hemkomna frivilliga återvända
till Finland.
Medan huvuddelen av de frivilliga sålunda genom tjänst i
Svenska Frivilligbataljonen fyllt sitt åtagande om .frivillig krigstjänst
i Finland, tjänstgöra fortfarande frivilliga i olika befattningar
på östfronten. Detta gäller sådana frivilliga, som utreste
omedelbart efter krigsutbrottet och kvarstannat vid de förband,
som de ursprungligen tilldelats. Inom olika staber och svensktalande
förband tjänstgöra därjämte ett ej oväsentligt antal officerare
av olika grader.
A v de frivilliga ha sammanlagt 32 stupat; antalet sårade är
33
Nils Palme
omkring 70, av vilka dock endast ett fåtal synas få allvarligt men
för framtiden.
En särskild och av vederbörande finska myndigheter högt skattad
frivillig insats, som Frivilligbyrån på finsk begäran förmedlat,
utgöra de verkstadsgrupper, som organiserats och utsänts.
Fem motorverkstadsgrupper och en grupp stridsvagnsmekanici,
var och en bestående av en verkmästare och 15- 25 fullgoda montörer,
fylla viktiga uppgifter för reparationstjänsten på olika
platser bakom fronten.
Frivilligbyrån har omhänderhaft anskaffning av viss materiel
och proviant för Svenska frivilligbataljonen ävensom förmedlat
en betydande mängd paket till de frivilliga. Paketen ha kommit
såväl från anhöriga som från andra personer och sammanslutningar
av skilda slag.
Den av Finlandskommitten av år 1941 genom Frivilligbyrån för
Finland bedrivna verksamheten fortsätter alltjämt. Det skärpta
läget i avseende å kriget i öster har medfört en livligare tillslutning
av frivilliga än under höstmånaderna. Huvuddelen av nu
utsända frivilliga avses hållas samman i under rikssvenskt befäl
stående förband, vars storlek anmälningsfrekvensen får avgöra.
I varje fall kommer inom kort ett fältstarkt kompani rikssvenska
frivilliga att fylla en uppgift vid finska östfronten.
Liksom vapenbröderna från Svenska Frivilligkåren i Vinterkriget
och med samma ideal som övriga från svensk sida gjorda
insatser för Finland, vilja de svenska frivilliga i Finlands pågående
försvarskrig stärka de urgamla banden mellan Sverige och
Finland genom sina personliga insatser för skyddet av Nordens
frihet.