NYA TENDENSER
I BEFOLKNINGSUTVECKLINGEN
DE)J redogörelse som professor Carl-Erik Quensel Hinmade i
h~ifte 5 av Svensk Tidskrift om Befolkningsutvecklingen och befolkningsfragan
var intressant från flera synpunkter. Men ~iro
hans 11essimistiska slutsatser berättigade'? Svarar den uppfattning
som han f{ttt genom att granska det statistiska materialet
mot verkligheten~ Finns inte i befolkningsfrågan tendenser som
trots allt peka mot en gynnsammare utveckling än vad som varit
fallet under de tre senaste årtiondena?
~Ian kan naturligtvis befria sig från alla bekymmer för var befolkningsutveckling
genom att säga att har folket livskraft, sil är
det ingen fara för släktet. Saknar det livskraft ~ir däremot intet
att giira. Att vitrt folk har livskraft och livsvilja bevisas bäst av
dc>t som hiint sedan kriget bröt ut med de viddiga bördor, som det
patagit sig för att bevara landet och sliiktet fritt. När sti är förhallandet
kommer även befolkningsproblemet att klaras lHt ena
Pilerandra sättet. .:\Ian har endast att lita till de liikande krafterna
o('h se tiden an. Så kan man resonera. Till slut iir det väl också
till folkets livsvilja och de läkande krafterna hoppet fitr s~ittas.
Inför den starlut nedgitngen i födelsetalen har det emellertid blivit
absolut nödvändigt att företaga sig nagonting. Detta har också
skett i och med dc åtgärder som vidtagits pit förslag niirmast av
19H5 ars befolkningskommission och mera väntar man niir den nya
befolkningsutredningen blir färdig. Dc åtg~irder som hittills vidtagits
iiro dock icke tillfyllest och de äro framförallt icke nog
radikala. Därom iiro säkerligen de flesta ense som intressera sig
l'iir denna V[trt folks livsfraga. Inte förrän familjen kommer i
("entrnrn för socialpolitiken kan man hoppas att de samhälleliga
atgärderna skola fa en verklig befolkningseffekt Yttr annars utllliirkta
socialpolitik lider av det med tiden alltmera framträdande
klet att den alltrör allmänt sysslar med hela folkets viilfiird. Den
ii r ännu i huvudsak paverkad av det tänkande som på sin tid var
lika förklarligt som nödvändigt n~imligen att hjiilpa hela folklager
Nya trndenser i lwfolknin!JsllfPrckli.nuen
till större välständ och trygghet. Den fragan ställer upp sig själv
om inte tiden ~ir inne för att inleda en mera differentierad social
politik med samhällsbildningens enhet, familjen, som föremål
och utgångspunkt. Därmed skulle v<lr vertikala folkskiljande
partipolitik få en horisontal inställning och den gamla uppspaltningen
i klasspolitik få mindre möjligheter att ange den politiska
utvecklingen i vårt land. Det är ganska npvenbart att utvecklingen
går i den riktningen.
Denna parentes hörde kanske inte hit, men eftersom befolkningsfr[
tgan är en del och den viktigaste av var sociala politik, kan man
icke undg<l att erinra om att den partipolitiska nppstiillningen
redan den kan vara ett hinder för en effektiv befolkningspolitik.
~Ian kan inte pastå att regering eller riksdag gripits av handlingskraft
när det gäller den svenska framtid som födelsetalen dragit
slöjan ifran.
Professor Quensels oro hänför sig till att han i talen fnh1 de ingangna
äktenskapen och födelserna finner att den pit de senare
;[ren konstaterade ökningen av de föddas antal icke beror pi'! att
det födes flera barn inom äktenskapen än förut utan p::l att äktenskar•
en blivit sCt mlmga flera. På 10 är har antalet nyingångna
liktenskap ökat med cirka 10,000 om året. Vid denna 10-årsperiods
ingång var det normala antalet äktenskap 40,000 pr år . ..~\r 1939
uprmaddes en toppunkt på GO,OOO och är 1941 var antalet 55,000.
Hedan ar 1934 har antalet n~·ingångna äktenskap stigit med mera
iin 100,000. Ingenting är naturligare än att en sildan liktenskapsfrekvens
maste få till följd ökat födelsetal. Ar 1941 kunde den
största siffra över antalet födda noteras sedan en tid av l() ar.
Födelsetalet det året var 100,000 mot 85,000 tiren 193a-1934 vilka
ar representera bottensiffran i senare tid. Professor Quensel drager
slutsatsen att niir så många nya äktenskap ingåtts m<lste förhallandet
spåras i nativiteten all barnbegränsning och all födelsekontroll
till trots, och, fortsätter han, det kan från tillgiingliga
data konstateras, att någon ökning av fruktsamheten i äktenskapen
under de senaste tio :hen icke skett i den svenska befolkningen
sasom helhet betraktad trots nativitetens uppgång. Hans uppfattning
är ännu mera pessimistisk:
»Deu iikteuskapliga fruktsamheten står kvar pa samma låga botteuni,
·å som ar 1933. Då. liren 1933-34, var inom iikteuskapen fruktsamheteu
a v den storleksord ni ng, a t t medel banta n talet pr ny j ugånget
äktenskap kunde beriiknas uppgå till högst omkring tvii barn. Ylot
detta står ofrånkomligt krav ph ett medelbarnantal av tre, om folkminskning
med alla dess Hinkbara konsekvenser skall undvikas. De
375
Stefan Oljelund
He!laste arens mt!ivitdsökllillg till trotiol fa:-;thåller fortfarande ma;
joriteteu av det HVellska folket vid ett- och tvåbar!lssystemet. Vill
man se saken i dess dystraste <lager, har man snarare anledning att
fiir111oda att fabarm;systemet tilltagit i stället för ~n-tagit Ullder de
senaste 1() aren. Att tilliiYl'lltyrs inom somliga samhiillsgrupper med
fatalig JlUJneriir ett iiverginmde av fabarllssyl'ltemet skett, rubbar
idw d.etta påsWmule.>>
::\Iot siffror kan ingen invändning göras och det liir heller inte
gå att förneka att det mesta av nativitetens uppg:ing beror på det
stöne antalet ingångna äktenskap. Dock är det säkert något förhastat
att därav sluta sig till att det svenska folket fortfarande
håller fast vid, inte f:tbarnssystemet, ty fåbarnssystem iir två eller
tre barn, utan vid ett- och tvåbarnssystemet. För att få ett nagorlunda
siikert svar p<t frågan om svenska folket hilller fast vid ettoch
tvitbarnssystemet m<iste man undersöka huru man inom de
nya iiktenskapen ser på saken. Ingen har väl rälmat med att ett
allmiint övergivande av systemet skulle ske inom de iildre äktenskapen.
De som startat sina äktenskap med föresatsen att ha endast
ett eller högst två barn, överge icke medvetet denna sin föresats
om dc ett eller två barnen blivit 10 till15 år gamla eller endast
5 t i Il lO :l. r gamla. Kommer det tredje barnet då beror det som
regel på att man »gjort sig för säker» eller att andra icke önskade
omstiindigheter medverkat. Den som skriver detta har endast begriinsade
erfarenheter och dessa falla så gott som uteslutande inom
den så kallade arbetareklassens område. Huru det svenska folket
som helhet reagerar inför befolkningspolitiken och befolkningspropagandan
kan han inte veta något om. Att nativitetsminskningen
satt in senare på landsbygden och att den där kommer att
hEtila i liingre än vad som möjligen kan bli fallet i städer och
större samhällen är icke förvånansvärt. De stora barnkullarna
komma att försvinna på landsbygden. At den saken lär ingenting
vara att göra, såvida inte en fullkomlig revolution sker i
tänkesätten. Landsbygden kommer med säkerhet att under rätt
lång framtid verka neddragande på fruktsamhetstalen, åtminstone
om man gör jämförelser med äldre sådana tal. Det är inom sådana
folkgrupper vilka med vida marginaler kunna räknas till industriarhetareklassen
som man i första hand måste vänta en omkastning
av födelsetalen från att vara, sett från samhällets synpunkt
katastrofala, till att bli åtminstone tillfredsställende.
Kan dit inom de nya äktenskapen en ny syn på barnförhållandet
konstateras~ Finns det anledning förmoda att ett- och tvåbarnssystemet
övergivits? Xnnu är det kanske för tidigt att finna nå-
376
N ya tendenser i /;efolkningsuf rec!.:li Il .f} l' n
gra statistiska bevis för att en ändrad uppfattning inträtt, men
vissa tecken tyda dock därpå. 'l'ill ett- och tvåbarnssystemet hörde
även att de unga makarna överenskomma att vänta med det första
barnet till dess det nybildade hennuets ekonomi stabiliserats.
Kvinnan, som hade plats, behöll denna till dess man betalat möbdskulder
och ordnat för sig sä att man kunde hehalla en relativt
dyr lägenhet. Barn voro icke välkomna under de första iiktenskapsåren.
Det var en i och för sig steril och ödslig uppfattning
om äktenskap och familjeliv som dock var modern hos alla som
funderade på giftermal eller som ingått sådana. :Man gjnrde sa,
ty så gjorde alla och de unga funno stöd för sina åsikter hos föräldrar
och släkt på ömse sidor. Vidhåller man fortfarande denna
uppfattning om det lämpliga med att uppskjuta det första och
därefter i många fall enda barnets ankomsU På denna punkt kan
man iakttaga att en förändring skett. Det kan vittnas från såväl
barnbördshus som pastorsexpeditioner att förstföderskorna äro
bet~Ydligt yngre och betydligt »nygiftare» än för några år sedan.
Det är påfallande huru många unga mödrar man ser bakom barnvagnarna
i parker och på offentliga områden. Nu kan ju även
detta förhållande bero på att antalet nyingångna äktenskap iiro
så mänga, men säger det icke något att det högsta giftermillstalet
- 60,000 - uppnåddes år 1939 och det högsta födelsetalet -
100,000 - uppnåddes två år därefter7 Förhållandet tyder på att
det första barnet kom ganska snart. Det behöver inte betyda att
man inom de unga äktenskapen positivt beslutat sig för att ha barn
tidigt och, vilket rimligen borde bli följden, ha flera barn iin som
förut varit brukligt, men det betyder att den hämning som en
härskande åsiktsriktning pålade de unga, den att viinta med det
första barnet, försvunnit. Det iir ingen ringa vinst om dylika
konstlade hämningar avlägsnas. Det är nämligen dessviin·e med
barn som med kläder, deras ankomst och antal beror till stor del
IHt moderiktningar. Det ii r inte bara en fr äga om standard e !l Pr
en fr[tga om att en familj inte kan försörja ett eller ett par barn
till utöver ett eller tvt\. Det iir också en fn\ga om vad som iir socialt
brukligt. Den person som har mänga barn förlorar i socialt
anseende och råkar han eller hon därtill i belägenheten, vilkl't
t~·viirr ofta är ofrånkomligt, att anlita det allmiinna, blir saken
sa mycket värre. ?lian har en del icke n])}Jlllnntrande erfarenheter
fran statens försök att bism·inga familjer med barn med en biittrP
bostad. Det ~ir som regel intet fel med bostäderna fiir harurikn
familjer eller med dem som bo i dem; det iir fel pa andra miiuStc[
an Oljclund
niskors uppfattning om dessa familjer. l\lödrah.iiilpen har icke
f;'ttt sannna effekt, men den är inte heller på sannna sätt synlig
utät. Mycket behöver iindras i den sociala uppfattningen innan
vi komma till ett verkligt genombrott i vår befolkningsfritga. Om
den religiösa uppfattningen är i det här sammanhanget inte lönt
att tala.
Om allts;'t i det avseende som hiir berörts en ändrad uppfattning
om förhållandet till det första barnet skulle ha intriitt, kan det
förmodas att s;\ skett iiven beträffande ett- och tvaharnss~·stemeU
)._ven hiir rör det sig mera om tendenser än om p;\. visbara fakta.
Det ii r fortfarande fr;[ga om nya äktenskap. Erfarenheten siiger
oss <ttt ettbarnssystemet numera ganska allmänt UJ)pfattas som en
olycka. Inom ;\.tskilliga, för att icke säga de flesta iildrc iiktenskap
med ett harn anklagar man numera, sedan ög.:men öppnats,
sig sjiilv för att man inte lät det enda barnet få en bror eller syster.
Xiir ängern sent omsider kommit, är det för sent. Antingen
anser man det enda barnet för gammalt eller ocks<t iir det nitgot
annat fel. Åktenskav med endast ett barn anses mmwra icke fiirebildliga,
de iiro beklagansvärda. Dessa äktenskap och framfiirallt
det ensanuna barnets sorgliga lott verka uteslutande avskriickande
på unga makar. Att ettbarnssystemet iir pa avskrivning kan
utan minsta tvekan J)<tsb\s. Samtidigt med att denna föriindring
i uppfattningen försiggftr sätta samhällets soeiala atgärder in
oeh hjiilpa de unga iiver den första tidens viirsta ekonomiska svärighder.
Det behövs fiir övrigt inte m~·eket ekonomiskt försb\nd
för <ttt begripa att tvi\ barn inte bli dyrare iin ett. Det enda barnet
iir alltid ett d:vrt barn, till skada för både föräldrarna och barnet.
'l'v<l faktorer, uppskovet med det första barnet samt det ensamma
bamet, vilka verkat neddragande va födelsetalen, kunna alltsa anses
vara i avtagande och på viig att helt försvinna. Kan nagot
liknande si i gas om t vit harnssystemet? 'l'endenser som tyda ]H t ett
medvetet övergivande av begriinsningen till två barn äro svara
att upptiieka. Aktenskap av genomsnittstyv och med den för vara
stiider oeh industrisamhiillen karakteristiska medelinkomsten }Ja
3,000-4,000 kronor, anse nog idealtillsH\ndet nått med tvit barn.
Det ensamma barnets problem existerar inte för deras vidkommmHll'.
Inkomsterna riicka m!gorlunda bekvämt till familjens
trivsamma uppehälle oeh man anser sig bättre kunna sörja för
de tv<ct barnens framtid. Blir det flera iin två barn iir orsaken i
regp) att de tva iiro }Jojkar eller flickor. Ar det bara pojkar vill
ma1mmm ha en flicka, och pap}JHn vill ha en pojke om förhallandet
37H
N ya tendenser i lJefolknin.qsutvecklingcn
är tvärtom. Det kan även i våra dagar inträffa att önskan efter
en pojke eller en flicka åstadkommer ett barnantal på fyra men
därefter är det stopp.
Alla bedömare av befolkningsfrågor ha hittills varit ense om
en sak: att sociala åtgärder i och för sig icke leda till en ökning
av födelsetalen. Människor föda icke barn med tanke på en tillfällig
ekonomisk förbättring eller eventuellt en bekvämare och
rymligare bostad. Bakom de sociala åtgärderna med befolkningspolitiskt
syfte kan icke ligga något annat ~in en bestämd vilja hos
samhället att människor som ha flera barn icke fördenskull skola
sättas i en avgjort sämre ställning än andra. Detta betyder för
att vända på saken, att vad det ankommer på samhället, det är
att det icke skall löna sig för Emskilda medborgare att hålla barnet
utanför livet. Om alltså människor icke föda barn därför att det
lönar sig, kan man ändå förmoda att en ekonomiskt bättre miljö
kommer att verka åtminstone dithän att de icke avskräckas från
att sätta flera än två barn till världen. Häri ligger ett indirekt
motiv för tvåbarnssystemets övergivande. 'l'ill detta kornmer det
motiv och det är synnerligen starkt, som tidigare påpekats, nämligen
den sociala modebildningen. Det var länge modernt med ett
eller högst två barn. Det slags modet håller på att övergivas. När
umgängeskrets, grannar, bekanta och sHikt, ickfl längre vid synen
av modern som är havande med det tredje eller fjärde barnet,
gör den högt uttalade reflexionen att nu har olyckan varit
framme, då finns det goda skäl för antagandet att »olyckan» oftare
kommer att vara framme. Det är alldeles uppenbart att den tiden
är på väg och delvis redan inne, då familjen med flera barn, även
den ekonomiskt mindre välsituerade familjen, bäres upp av allmän
aktning, vilket faktiskt är viktigare än att den bäres upp av
allmänt ekonomiskt stöd huru nödvändigt det senare än är och,
sett från den sociala rättvisans synpunkt, alldeles oundgängligt.
Det ligger också mycket i advokat Eva Andens konstaterande
att den allmänna viljan i Sverige att åtaga sig krigsbarn delvis
har sin förklaring i att det svenska folket ~ir svältfött på barn.
~Ian torde alltså även beträffande två barnssystemet kunna våga
påståendet att den sinnesändring som är förutsättningen för systemets
övergivande är på väg. Professor Quensels sats att man
snarare har anledning att förmoda att fåbarnssystemet tilltagit i
stället för avtagit under de senaste tio åren, har säkerligen giltighet
endast bakåt, icke framåt, och alls icke för, låt oss säga, dc
två senaste åren.
* *
* 379
Carl-Erik Quensel
Snmsk Tidskrift har herett vrofessor Quensel tillfiille att ta del a\·
redaktör Oljelu]](ls uppsab,;:
ExDAST ett kortfattat svar pa redaktör Oljelunds intressanta
och givande inlägg skall här lämnas. De synpunkter, som anföras
av red. Oljelund, äro värda beaktande men de rubba knappast min
uppfattning om befolkningsutvecklingen nu och i framtiden, sadan
den framlades i föregående nummer av Svensk Tidskrift.
Låt mig dock först påpeka att jag därvidlag studerade utvecklingen
i befolkningen såsom en helhet och icke närmare ingick pa
den betydelsefulla frågan om skillnader mellan olika områden och
olika befolkningsgrupper. Det är allmänt bekant att stora differenser
i fruktsamhet och barnantal har förefunnits mellan
skilda grupper och det är därför naturligt att utvecklingen under
de senare åren kan vara en annan bland de grupper, som tidigare
haft lågt barnantal, än bland dem som haft större barnantal. Underlaget
till en exaktare undersökning av fruktsamheten under senare
år differentierad inom skilda grupper saknas emellertid. Dock
torde det vara så att grupper med tidigare låg fruktsamhet numera
icke så mycket avvika frän genomsnittet. Har man därför
till hands observationer från en mindre befolkningsgrupp är det
Hitt att genom generalisering bilda sig en icke fullt riktig förestililning
om utvecklingen i hela folket.
Hedaktör Oljelund hyser den åsikten att särskilt under de tvä
sista åren en strömkantring skett så att ett- och tvåbarnssystemet
övergives inom större delar av befolkningen och siirskilt inom de
n~·are äktenskapen, ävensom att nygifta icke dröja med första
bamet i samma utstrii.ckning som tidigare. Personligen är jag av
den asikten att sä kan vara fallet inom vissa befolkningslager men
knappast i mtgra större grupper, och det motväges av att andra
lagPr av befolkningen ha en annorlunda instiillning.
HPdaktör Oljelund siigcr förvisso: »Annu är det kanske fiir tidigt
att finna nagra statistiska bevis för att en iindrad uppfattning
inträtt, men vissa tecken tyda därpa.>> Nägra uppgifter fn1n
fiidP!sestatistiken utövPr totalantalet födda under itren 1940-1941
fön•ligga iinnu ickP, varför en noggrann analys av siirskilt det
sista ards nativitetsökning icke nu är miijlig. Eftersom antalet
levande födda 1n·en 19-H och 1939 d i fferera endast med tv a tusen
kmma förhallandena mldl'!' ar 19-llntan stiirre svarighet .iämfiirns
llll'd 19:19.
En jiimförPlsL' mc>llan 1H34 och 19H9 avsPende l'mktsamheten inSya
tcndcnsrr i lJrfolkniii.IJsllf!'rcklinycn
Fruktsamheten °/ 00 efter äktenskapets varaktighet år 1934 och 1939.
Aktt>nskHJlPtB Y Hl'-
1\l:q l\l:l!l
aktigllf't l år
0- ;{fi;{ :l:!O
l- 2 lfl7 lflH
2- 3 IH7 171
3- 4 144 ].)4
4- :) 12\l l :l:~
5- ()
i
112 l:!:~
6- 7 l 100 ]()\)
7- 8 H!l !)t)
8- !l S2 s:~
9-10 i:l i4
10-11 67 fi6
! ll-12 5!) 58
l
' 12-1:3
i
55 54
l 13-14 52 48
14-L> 48 45
L3-lti 40 :H
16-~17 38 :~l
17-18 :~:l :w
l 18-l!l 2;) 2!) l
19~-20 :!Ii :!l
om liktenskap med olika durationstid visar emellertid praktiskt
taget samma siffror, som ovanstaende tablå utvisar, utom för de
iiktenskap, som varat :1-7 år, där en svag ökning inträtt. Siffrorna
iiro dock icke fullt så kommensurabla. De äktenskap som år
1939 hade varat t. ex. 5-6 år och hade en fruktsamhet av 123 "/oo
hade ingatts 193-1 och haft en låg fruktsamhet under de fem itren
19:3-l-19B8 och därmed ett lågt barnantal. De äktenskap däremot,
som 19il-l hade varat 5-6 år och hade en fruktsamhet av 112 "/oo,
hade ingiHts år 1929 och fruktsamheten för dessa äktenskap under
aren 1929-193:-:l var (bt högre. Det iir pä detta faktum som jag
grundar mitt pasUtende att fäbarnss~·stemet snarare tilltagit iin
cn·tagit.
Om man ater betraktar enbart stadsbefolkningeu skulle man
möjligen kunna konstatera en ytterst obetydlig ökning av fruktsamheten
i de första iiktenskapsaren jämfört med tidigare men i
gengiild ii r det oaktat fruktsamheten därstädes Iii g re än bland
lan t hefol kningen.
Carl-Erik QHcnscl
Visserligen säger redaktiir Oljclund: »Det kan vittnas från såviii
harnbiirdshus som pastorsexpeditioner att förstfiiderskorna
iiro betydligt yngre och 'll~·giftare' än för några ~~r sedan.» ~Ien
moi Pit Illlst;\Pnde av den art kan inviindas att vittnesbörd grundaliP
]Ja vaga personliga observationer utan noggrannare dctaljstudiPr
lätt kunna leda till överdrivna Jlltståenden, och den ökade
giftPrmälsfrPkvensPn under de senaste ;\ren liimnar iivcn en bidragande
förklaring härtill. Särskilt i städerna finnes ett bet~-dligt
hiigre antal n~·gifta kvinnor i de yngre levnadsåldrarna iin för
nagra ar sedan, varför utan att fruktsamheten stigit förstföderskorna
i1ro flera Ol'h diirför lättare draga uppmärksamheten till
sig.
DPn hämning, som en l i g t redaktör Oljelund tid i g are förefunnit s
mot att allt för fort få det första barnet har möjligen till en del
llllllll'ra bortfallit. De som nu ingått äktPnskap ha under sin uppväxttid
haft andra erfareliheter iin deras jämnariga för tjugo år
secll111. Dc som då gifte sig hade tillhört stora barnskaror och sett
nwngharnss~·stcmets följder för föriildrarna, samt till följd diiraY
ej haft möjlighet att f<l ekonomisk hjälp till bosiittningcn av sina
föriildrar. Dc nygifta äro nu bland stadsbefolkningen i betydligt
större utstriil'kning det enda barnet eller ett av tva och kunna hiirigenom
erlu'tlla biitb·e hjiilp från sina i'öräldrar. Häri ser jag en
av orsakerna till ~iktenskapsfrekvensens uppgäng under de sellaste
tio aren och givet iir att denna omständighet kan utöva inflytande
på barnalstringen i iiktenskapet.
}lPn i stort sett förefinnes ingen ökad fruktsamhet i äktenskapets
första ;l.r, och om än ankomsten av det första bal'lwt tillliventyrs
skulle ske med kortare tidsavstånd efter vigseln iin tidigare
iir den faktorn av ingen betydelse om det första barnet icke efterföljes
av flera i större utsträckning än förr.
H u rnvida i våbarnssystemet övergives i nä g on större utstriickning
jiimfört med tidigare kan man icke direkt se av tillgängliga
siffror. Eniir siffrorna f ii r fruktsamheten i liktenskapets olika år
praktiskt taget har förblivit oföriindrade från 1933 till 1939 kan
man icke fran statistiska data påstå något sådant. Hedaktör Oljelund
siiger också: »'l'endcnser som tyder på ett medvetet övergivande
av begriinsningen till två barn äro svåra att UJlJ)tiicka.» Att
inom vissa kretsar det icke längre är modernt att ha blott två
barn iir icke något bevis pli att det är en allmiin företeelse utan
kan Pndast föranleda den förhoppningen att modet ma bli mera
spritt.
282
Nya tendenser i uefollmill.rJ.'IIfN!Cltliuyen
'l'ill slut: Det iir icke riktigt att draga alltfiir förhastadr~ slutsatser
av nitgra få års erfarenheter och särskilt icke av sudana
för ha lianden som de tv~t sista n rens. Den l äga fruktsmu hd t> n
under 1980-talet har asiadkommit att manga iildPnskap vid shdl't
av 19BO-talet voro nollbarns- eller ettbarnsäktcnskap. En propaganda
av ett eller annat Hlag för flera barn kan liiti föranledn en
tillfäll i g ökning av de födda barnen inom noll barns- och ettbarnsäktenHkapen
. .:\fen genom elen samtidigt förorsakade rednccriugen
n\· nollbnrns- och ettbarnsiiktenskapen nndanrii.iPs fiirntsiittningPn
för nativitPtsökningens fortsatta bestand, försavitt icke en iikning
av antalet födda med ordningHnnmmer tre eller högre sker. Och
inga teekeu diirp:l finuas.
A ven om man likt redaktör Ol.ielnnd finner vissa tendensPr t i Il
en ändrad inställning till antalet barn i äktenskapd, iir läget fortfarande
trots senaste {us ökning i antalet levande födda sil allvarligt
att man knappast kan hysa nagon Ol>timistisk syn pa utvPeklingen.
Carl-Erik Que11.sel.
388