l· l i l NÄR BERIJA SI{ULLE FÖRDRIVA DET LIT AUISI(A FOLKET .Ju I G .Y. J S J..SC II R LY I US, Stockholm E U HOPA upvlever under detta viiridskrig en ny folkvandringstid. l\liljouer miinniskor fösas som kreatur efter oekupanteruas godtyeke. Ä ven härutinnan ii r det pågiiende kriget, trots frånnll'oll av gas· lwkiimpning, mindre ridderligt och mer brutalt iin det förra. Visserligen förekom iivcn under det förra kriget, att miinniskor hing~t>. Sil l'ort Yiirldskrig·et hrutit ut sliippte Tyoddantl oeh SO\·jet· rysslmul alla hi i n mi ng ar. P ör Tysk laml vor o tre motiv ledande: att gpnnanisera slm·iska oeh baltiska mnrilden i öster, att ariscra det Pgna landet oeh att skaffa arbetskraft. Sa småningom torde luft· krigets hiirjningar i Rhculandet oeh audra viisentliga omriiden ha fiirauldt extra oml'lyttningar. För Soyjet tyeks det primiira syftet ha varit att bolsjevisera erövrade omri\den, ui\got som liittast effek· 710 När Berija skulle fördri t'a det litauiska folket tuerades genom att deportera alla befarade politiska motstiindare eller på annat sätt topphugga eliten i olika klasser. Sedernwra tog kolonisations- eller russifieringssyftet överhanden, fastiin planerna korsades genom tyskarnas segerrika angrepp. Ryssarna ha haft sitt Sibirien och andra ödsliga trakter i sitt tusenmila gebit att gömma de deporterade undan för världens blickar. Tyskarna ha haft mindre ytor att röra sig på men i många fall har »geueralguvernementet», kärnan av det gamla Polen, fått tjäna som deras Sibirien. Hur mycket folk har förflyttats i Europas hjärtpuukt sedan september 1939~ Nilgra fullständiga uppgifter stil inte till bu>landsmiin>> ha hiimtats hem från Volhynien, .Jugoslavien, Slovakien och Rmniinien samt dc baltiska staterna. De flesta av dem ha troligen fi!tt slå sig ner i de med Tysklaud införlivade förutvarande ]JO!ska ]Jroviuscrua i viisira Polen. F'riin detta »\VarthelmHl» ha i stiillet massor av polaeker på det ntest systematiska siitt fönlrivits, sannolikt omkring l 1h miljon av de 8 it 9 miljoner miinniskor, som förut bodde diir. Vidare torde cirka en miljon polacker, mii n och kvinuor fra n sil.viil dessa vii s t liga provinser som generalgu vernemenid, ha transporterats till 'l'yskland JHi tv[mgsarbete eller kanske fiir germanisering. Diiremot torde blott cirka :WO,OOO tyskar ha fiirh; över friin det iure Tyskland till det evakuerade Vii.stpolen; de tidigare i tysk press kungjorda plauerna pii en »llmsic> av 3 ~1 4 miljoner t~·slmr österut ha tydligen stiillts pa framtiden, sannolikt i tanke att till el'tPr kriget reservera bostäder oeh arbete ilt frontsoldater. Friimst till geueralguvcrnementet, siirskilt traktc>n av Lublin, torde tyskarna ha förpassat judarna. Det m· allt att döma redan förut obeskrivliga eliludet i Polen mi1ste hiirigenom ha skiirpts till det yttersta. l generalguvernemcnteb.; städer ha ri!gangar dragits mellan tyska, polska och ghettoområdcn, nagot som iiven dd förutsatt en tvilngsomflyttning av miinniskor. Till Polen lm judar iiveu frän andra ockuperade lUnder fört:,;; skeppet med N or ges judar, vilkas evakuerande måst uppröra hela N ordPn och tydligen ]Jrovoecrats av vissa hirdkretsars akti\·itctsheg·iir, hade samma ödes111iirkta vakueradc tyskar torde ha börjat- tyt'k;.; i hög grad ha ariscrats, oeh hl. a. har det uppgivits att blott niigra tusen a v Litanen-Yiluaomr;!llnts 200,000 judar nu ä.ro kvar. Det har doek sagts att ;iudcdeportai ionerna fr ii n 'l'yskland oeh Österrike mtder det senaste i\ r et något försinkats såsom en följd av de transportsvarighctPr, som kriget mot Ryssland framkallat. Inemot 2 miljoner judar torde 11a detta ohyggliga vis ha förts på sin via doJorosa östc>rut. Hur mih1ga smu lwgiitt sjiilnnord, »likviderats>> eller överlevt lidandena vet man intP. Ä ven i pro te k to ra te t Böhmen-Mähren ha tyskarna företag i t förflyttningar av tjecker inte blott i gränstrakterna mot Tyskland utan iivcn i Prag och andra stora stiider, samtidigt som limga tyska bcfollmingsgator i splittringssyfte byggts in i de slaviHka hefolkuingsomr[ tdeua. Oeh till 'l'yskland ha miust ett par hundra tusen tjecker 711 •' '· '! lgnas J~Schrynius siintH ph tvimgsarbete dler för att förtyskas. Att döma av Erdelys p[t syenska nyutkomna bok »'l'jeekoslovakiens öde efter Miinchen» röra ;;ig Yisscrligen dc direkta folkomflyttningarna inom protektoratet iinnu inte om nägra tal jämförliga med Polens, men allbekanta iiro de tyska hotelserna senast i våras att utdriva hela den stora tusmtilriga tjeckiska nationaliteten till Ryssland eller till dc efterstrii Ya dc kolonierna. A ven mot holHindska folket ha hotelser om J'örrlytiniug ugPlsk press ha avseviirda folkförflyttningar i germaniserande Ryfte .skett änm i ]<;lRaHs-Lot.hringmt. Yad de evakuerade fnin det bomhade Yiist-Tyskland betriiffar torde dessa delvis ha fatt i n rymma deporterade judars bosiiider i \Vicn eller annorstiides och llelvis skiekats till Norge och andra sasom mera skyddade ansPdda omraden. Slutligpn har 'l'ysklmul friin dc ockuperade liinderna i viistcr fyllt ut Hitt arbetskraftsbehov. Denna arhetHkraft har måhiinda dock inte Hi11lds som fiirbliYawle utan hotas diirför efter kriget av rotlöshet. Danmark torde ha bidragit med nilgra tiotuscmtal, Holland (enligt >>!Jie Akti.on») med 300,000, Belgien med ett nitgot högre tal oeh Frankrike troligen mell iinnu flpr, trots allt det motstå11d som denna folköverflyttning stiitt }lit i }j'rankrike. 'l'ill det trots alla arisPring-splnner mtmPra s;\ kosmopolitiska Tyskland ha iiven kommit ryssar, i för,.,ta hand krig-sfång-ar men enligt uppg-ift iiven Pn del, som frivilligt föredrag-it att arbeta i 1le utsatta Rheuläuderua före att bakom den tyska fronten i öster stiillas i valet och knilet mellan tyskt tv;\ngsarbete och dc kommunistiska partismwrnas pressning t i Il ii a botagediid. Ryssiaull har inte haft lika stora eller liingntriga erön·ingar som TysklmHl oeh därför inte heller Hamma sviingrnm för sina politisktdemngra fiska plmtl'l'. Fn1n 1le delar a v Polen, som Röda armen ock uperalle i septPmher 1!13!1, liir mer än l miljon misstiinkta polacker, vitr.n.;sar, ukrainare oeh mHlra ha förts till Ryssland. Baltikum bchan 1lladPs etappvis: omeclP l bart et' ter oekupa tionen varen 1940 fiiug-sln1le oeh för>folktyskar>> oeh fört en del sPrber iimla uppåt Nonlkap, liksom att bulgurerna företagit en del ilterflyttningar. Om Petains Frankrike vet Jnan att > Innan kriget med Tyskland h röt n t, lm n no de röda myndigheterna inte fullfölja denna sin aYsikt. De fiirde hort lir landet e n d a s t 50,000 personer. ).Iidsonnnardagarna 1941 fingo de röda så hråttom att sjiilYa liinma landet, att dc gliimde kYar de flesta aY sina arkiY, som dc mnwrs skydda som sitt öga. I Hådslitauens inrikeskommissariat l1ittade de litauiska UlJ]1roriska en hel del ytterst intressanta nktst~ ·c·kPn. Dd Yisar sig, att centralregeringen i 1\foskYa redan i noYemher ]~)40 har beordrat, att 700,000 inYimarenheter skulle dl'J101'teras till Sovjetunionens mera ayJiigsna östra områdl'n. ::\led en inYånarenhet nwnade l\loskva en ensamstående ogift person eller en g i f t, inriiknat hans f a milj. Lågt riilma t skulle i medeltal en 714 När Berija skulle fördriva det litauiska folket sådan borgerlig enhet omfatta tre personer, vilket betyder, att omkring 2,000,000 eller hela tvåtredjedelar av Litemens befolkning måste lämna sitt land . .Moskva motiverade kravet till sin }lrovinsregering i Kannas med nödvändigheten av att i Sovjetunionens viistra livsviktiga zon ha ett fullt tillförlitligt hefolkningselement. Det utsades inte, av vilka de deporterade skulle ersiittas, men av den snart påbörjade och direkt från Moskva ledda koloniseringen förstod man, att det skulle bli ryssar. Inte vilka ryssar som helst, utan unga män och kvinnor eller nygifta arbetar- och lanthrukarpar, som hade genomgått grundlig kommunistisk skolning i de röda ungdomslägren eller i komsomals olika organisationer. ])e hm·gerliga litauiska tjänstemännen ersattes i allt större utstriickning av importerade ryssar, expediterna i affärerna av sådana från l\Ioskva och andra äktryska stiider och arbetsförmän av G. P. U :s välskolade hemliga agenter. Iden med massomflyttningar av invånare ha de röda ryssarna lånat från t~-skarna, men de ha liingre poliserfarenhet än sina viistra totalitära grannar. Framför allt iiga de i Berija en skickligare polisledare än t. o. m. tyskarna i sin Himmler. För att efterkomma Moskvas befallning påbjöd Hådslitauens inrikeskommissarie Guzevicius genom en hemlig order av den 28 november 1940, att alla sov jetfientliga eller misstiinkta element siwile noggrant registreras och sättas under bevakning. Inledningsvis förklarade Guzevicius, att »eftersom Litanen i en mycket stor utsträckning iir infekterat av sovjetfientliga eller soeialt främmande element, har registreringen och överYakningen utomordentlig betydelse». Den verkliga avsikten med denna åtgiird ville han inte förråda. Man hade emellertid bråttom, diirfiir befallde han, att registreringen måste bli genomförd inom loppet av tre dagar och övervakningen ordnad inom tio dagar. V arjc vuxen person uppsattes på en särskild lista, där nationalitet, social stiillning och försyndelser mot kommunismen eller Sovjetstaten antedmades. Detta arbete blev anförtrott åt partiets folk och arbctarmiliscrna, vilka efter de rödas inmarsch ersatte polisen. Det är emellertid tydligt, att Berija redan i förviig genom BoYjetlegationens i Kannas försorg visste, hur stor del av Litam~ns befolkning måste betraktas som avgjort sovjetfientlig. 700,000 invånarenheterYar hans polisvetenskapliga siffra. ~u gällde det bara att konkret fylla den. Att så var förhållandet framgår aY GuzeYicius' omtalade order och instruktion om, vem som var att anse som sovjetfientlig eller otillförlitlig: 1. Alla medlemmar i dc upplösta borgerliga partierna, likaväl som medlemmarna i dc horgerliga 715 ,l ,.,i ,;l I unas .1.-Scheynius ekonomiska och kulturella sammanslutningarna; socialdemokrater, socialreYolutioniirer, syndikalister, anarkister och Trotzkijs anhiingare. 2. Den gamla regimens samtliga tjiinstemän och poliser, domare och officerare. 3. Alla som 1!WJ deltagit i striderna mot bolsjevikerna. 4. Ur kommunistpartiet utstötta eller dess avfiillingar. 5. Flyktingar oeh immigranter. 6. Forna medlemmar av friimmande legationer och konsulatiimbetsmiin; representanter eller anställda i utländska firmor. 7. Personer som stå i brevväxling med utlandet; esvcrantistcr och filatelister. 8. Anhöriga till dem som flytt undan den röda regimen. 9. Präster och mera aktiva medlemmar i olika religiösa samfund. 10. Aristokrater, godsiigarc, industrimiin, affiirsmiin, bankirer, hotell- och restauranginnehavare. Att bolsjeYikcrna ansägo sig höra fordra en så hög tribut aY litauiska folket, berodde på en del faktorer. FasHin utarmat genom den hundraåriga tsarregimen Yisadc litauiska folket efter befrielsen en stor politisk, ekonomisk och kul turcll livaktighet. Redan förut omfattade den nationella rörelsen alla samhiillsskikt. Xu slog den ut i full blom. En politiskt ointresserad eller ekonomiskt oorganiserad bonde eller vanlig arbetare betraktades av sin omginling med förakt. Därför sjönk siillan deltagandet av röstheriittigade i parlaments- eller kommunalvalen under 90 %. ProduePntoeh konsument]wopcration florerade som knappast i något annat land .. Hatet mot allt rysktYar allmänt. Den menige fromme mannen såg i den grekisk-katolske ryssen sin oförsonlige religiöse antagonist. :u~ramför allt var även den menige mannen underkunnig om sitt folks stora historiska förflutna. Den gamla ryska regimen hade gjort allt för att lära honom glömma sin historia, men det slags pedagogik har rent motsatta frukter. När 1919 de röda ryssarna trängde in i landet i aYsikt att bringa folket kommunismens viilsignelse, möttes de av sådant samlat motstånd, att de måste dra sig tillbaka med blodig panna. Och det fastän litauerna samtidigt ansattes av sina polska grannar. Tjugo år senare förstodo bolsjeYikcrna att bättre utnyttja den politiska viiridskonjunkturen och ådagalade en större slughet. Dc installerade sig i landet utan motstånd. Men därför kunde de iindå aldrig 'ara siikra på, att litauerna ä sin sida inte väntade på en för dem gynnsammare världskonjunktur. De anviinde i historien ryska och tatariska härar och slöto förbund med polackerna för att hålla vå avstånd sina envisa motståndare, de tyska ordensriddarna. Men de allierade sig även med tyskarna, niir dc giillde att hålla ryssarna i schack. Samma dag kriget mellan Sovjetunionen och Tyskland bröt ut, reste sig 716 När Berija skulle fördriva det litauiska folket litauerna och trampade fram ur marken en upprorshär på 125,000 man. Att den korta striden var hård, visade förlustsiffran från litauernas sida: 4,083 stupade och omkring 10,000 sårade. er nationelllitauisk synpunkt gav denna strid föga. Resultatet blev dock, att ryssarna på fyra dagar måste lämna landet. ödeliiggclsen blev mindre. A andra sidan visade litauerna, att de kunde ge betalt för utståndna oförriitter. Berija avskyr sådant folk, liksom hans föregångare från tsartiden avskydde det. Han ångrade nog, att han inte hade mera bråttom med att förflytta lit:werna till dc ställen, som endast han kände till. Bolsjevikerna voro naturligtvis i stånd att göra ]JroeCI:lt-Jen kort med dessa 700,000 litauiska sovjetfientliga hiirdar. Dc ha åstadkommit större ting hemma hos sig. Berija iieklades vid den oupphörliga Bartolomeinatten. Han introducerade nya, fastlin inte mindre effektiva metoder vid behandlingen av sov jetstatens motståndare. Förr mejades de motstriiviga bönderna ned med kulsprutor mitt på ljusan dag. De misstiinkta anhöllos på övvna gator, vid sitt skrivbord eller vid fabrikerna under det pågående arbetet. Ett sådant förfaringssiitt verkade deprimerande vå omgivningen och störde den dyrbara arbetsordningen. Berija avskaffade dessa primitiva metoder. Hans G. P. U :agenter kommo aldrig tidigare än efter midnatt för att avhiimta sina offer. Niir alla sovo sin djupaste sömn, oeh det således inte förelåg någon större fara för att grannarna kunde vakna. I hiindelse av motstånd anbefalldes hans män att till motviirn helst använda sig av kallt vapen. Förövrigt rekommenderades de att uppträda milt och korrPkt oeh avsluta sitt nattliga värv, innan dagen grydde. Det föll i litauernas händer ett dokument, som ytterligare belyser Berijas metoder. Dokumentet är hemligstiimplat oeh biir hans ställföreträdare Sicrovs underskrift. Det är betitlat: »Instruktion beträffande deporteringen av sovjetfientliga litauiska, lettiska och estniska element». I inledningen betonas, att deporteringen av sovjetfientliga element från de baltiska länderna har en utomordentlig politisk betydelse. Detta skall inskärpas på alla lokala hemliga kommunistiska sammanträden och framhållas, att dc för deportation avsedda folkskikten äro dödsfiender till Sovjetunionens samlade nation, varför de betingelselöst måste avliigsnas från sina nuyarande boplatser. För att arbetet skall kunna gå gesvintare anbefalles, att för varje distrikt en »exccutiv trojka» bildas. Denna, sorterande under en för varje land särskild deportationsstab, skall på varje ort tillsätta 717 lynas J~Scheynius kommunala arbetstrojkor. När en lokaltrojka har fått en lista på dem som skola deporteras, skall den i förväg träffa alla anstalter att inom fastställd tid vara i stånd till att utföra befallningen. H n s eller stuga på landet, varifrån dovorteringen skall ske, skall mitt på natten och ]Jlötsligt omringas av för ändamålet bcviipnade partikamrater, ifall brist 11å tillriickliga arbetarmiliskrafter råder. De utsatta vakterna skola se till, att ingen lämnar huset, ej heller ntt någon ovidkommande triinger in. Helst skola vakterna göra sig osynliga och hålla sig fullständigt stilla, så att de inte väcka de sovande grannarna. De av vartikamraterna, som ha att verkställa bortförandet, skola Yid inträdet i bostaden tillsäga de ur sömnen viiekta, att de gagna sig sjiilva hiittre, om de inte ropa på hjiilp och i allt förhålla sig lugnt. Familjemedlemmarna skola sammanföras i ett rum och där hållas, tills bostaden blivit genomsökt för att göra beslag 11å eventuellt dolda vapen eller sovjetfientlig litteratur. J1jfteråt skola de underrättas, att de komma att förflyttas till en annan del av Sovjetunionen, varför dc ha att klä sig för en längre resa. Dc skola f