REDAKTÖR PETREUS I ENGLAND Av professor GHU/Uj _lN/JZUiP·i, T~crum DET kan ieke förnekas att historien om ~Hellan Petrens -- som redan omfattar fem stora volymer~ fick ökat intresse, när Gustaf Hellström i »Det var en tjusande idyll» införde sin hjiilte i Stockholms journalistiska och litterära boheme. Kanske erinrar sig liisaren understundom, att Hellström icke är infödd stoekholmaro och att endast de infödda -- Bellman, Blanche, Strindberg, Södorhcrg och Siwertz ~ riktigt ha lyckats fånga den rätta Stoekholmsatmosfären. Men få inflyttade ha lyckats biittre. 0Yer Hellströms skildring vilar ändå något av Stockholms lä t ta luft oeh vii l Y or sig ljuset från dess idyll, även när molnen mot berättelsens slut börja skoeka sig över den krets, där Petrens var on av vagabonderna. I romanens slut bryter han sönder de band, som ännu förena honom med kretsen, oeh reser till London som utrikeskorrespondent. Hellströms senaste roman »Kärlek och Politik» skildrar Petreus' liv i London. När beriittelsen börjar har den unge korrespondenten redan varit bosatt där i mer iin ett år och han har kommit in i det stadium då man vet, att man iekc förstår I~ngland och engelsmännen så bra som man trott. Turistintryckens flyktiga och ytliga karaktär har redan blivit avslöjad, han lockas att studera vidare men skrämmes också av perspektivet att förlora rottrådarna i hemlandet och bliva emigrant. Personliga öden och politiska händelser bestämma honom till sist att stanna. Så får han Yara med om 1910 års stormiga engelska politik. Gustaf Hellström har på nära håll kunnat följa 1910 års engelska kriser och som vaken tidningskorrespondent har han rapporterat vad han har sett och hört. Färska intryck från pressmannens klippböcker ha väl också i många fall fått komplettera dc bleknande minnesbilderna från de skildrade händelserna, som nu ligga mer än trettio år tillbaka i tiden. Data och voteringssiffror återgivas med stor exakthet och endast på några få oeh mindre Yiisentliga punkter kan den, som kiinner det nu så rikliga historiska aktmate- G25 i. l, i l Georg Andren rialct, vilja sätta frågetecken eller göra randanmärkningar. Då en historisk felsyn någon gång skymtar, så iir det den, som var förhärskande i samtidens liberala engelska press. Författaren har upvenbarligen icke haft någon lust att fabulera, att »ljug. Pianot kuvade hans revolntioniira lidelse oeh gjorde honom till reformist-- eller revisionist, för att tala med tysk vokabuliir. Aven denna episod finnes her ii t t ad i Lans hu rys sjiilv biografi (s. 23 f.), men Hellströms symbolik oeh sens moral iir ny. l Hellströms roman fi\r IJetreus sjiilv npvle,·a ett av Whiteheads mest festliga nvvtåg: lm r han räddar den välkända s n tTragctten SylYia Pankhurst, som hitllits gömd i hans hns, för ett stort agitationsmöte genom n tt sliippa en dotter, utklädd i suffragettens 628 Redaktör Petrens i Enuland ökända utstyrsel, ut i den väntande polisens klor. Ä ven den historien finnes hos Lansbury (s. 124 f.). Medan denna scen utspelas får Petrens sin intervju. Han frågar Whitehoad hur han kan vara så glad. Den engelske politikern blev naturligtvis förvånad. l\Ien han skulle bättre ha förstått frågan, om han vetat att Petrens kom från ett land, där politikerna gärna nalkas offentligheten som högtidliga och bekymrade statsmän. Utförligast skildras emellertid Mr Whitehoads kamp för en skatteutjämning mellan Londons många kommuner -- till förmån fiir de fattigaste, som mest tyngdes av fattigvård och annat. Kampen förde Mr Whitehoad och hans medkiimpar inför dmm;tol och i fängelse. Den var också en av de mest uppmärksammade av Lansburys bravader. Den hör emellertid knappast hemma i Gustaf Hellströms roman, ty dess handling utspelas nndPr 5 ff.) försummat att exakt datera den viilkiinda striden -vilket diiremot sonen har gjort i sin teckning av fadern (Edgar Lansbury, My :B'ather, s. 71 ff.) -- men den biografien synes Hellström icke ha hegagnat. Alla författare ösa viii mer eller mindre frikostigt -- alltefter gåvorna -både ur livet och litteraturen. I fråga om stil och teknik, ämnesval och problematik undgår väl ingen författare att taga starka intryck av den litteratur han liiser. Det torde emellertid höra till det mindre vanliga att en samtidsroman iir »historisk» i den meningen, som fallet iir med Kärlek och Politik, att det novellistiska stoffet i så hög grad iir lånat frän litteraturen och att dei historiska samtidigt är camouflerat. Hellströms senaste bok är emellertid icke bara en roman om engelsk politik. I händelseförloppet är en kärlekshistoria invävd. Även om det inre sammanhanget mellan Petreus' politiska erfarenheter oeh erotiska upplevelser icke är särskilt starkt, så existerar det dock ett sammanhang. Petrens möter vad han först tror vara den fulländade engelskan. Han finner henne efter någon tid vara indolent och sval för att till sist upptäcka att hon är en intelligent och blodfull irländska. Dessa metamorfoser i Petreus' uppfattning ~iro skildrade med stor skicklighet. Sällsynt Yackert tceknad iir också bilden av irländskans gamle fader, en reYolntionär hdsporre, visionär och briljant. Genom irländskan, den vackra Maureen O'Moore, upplever J>etreus in eoncreto de små nationernas problem i det stora brittiska YiirldsY~ildet. Ännu 11regnantare kommer prohlPmet inför 629 hans ögon, niir en ung indier i heroisk offerstämning dödar en Pngelsk iimbetsman och i ett gripande tal försvarar sin gärning. Dt>n morgon indiern skall hiingas finnas både Petrens och ::\Iaureen utanför fängelsets mu rar. nen engelska litteraturen har åtminstone tvenne skildringar av 1lylika exekutioner, som förtjäna att kallas klassiska. Den ena förekommer i Thomas Hardys stora roman 'l'ess of the D'Urbervilles, diir Tess på bokens sista sida möter sitt öde, sitt »fulfilmenb. Den sYnrta flaggan går upp över fängelsemuren--- det iir allt som viinnrrna få se. Den andra skildringen liimnar ingenting osagt. :Med P n kuslig exakthet or h en skrämmande inlevelse redogör Ernest Baymond i We, the accused för avrättningens alla moment. Det heter till sist: »And in the silont pit, the pinioned, and ·wrecked body, \Yith its hooded head at a foolish angle, swung perceptibly no mo re, hut sometimes hYisted round and back again; round and hac·k again.» Petrens och :Maureen upplever hiindelsen precis som hos Bard:-· utanför fängelsemuren, men genom ett språng i inbillningens logik heter det till sist i Hellströms skildring: »En fallJueka hade iippnats. l gropen under den svängde en död krop11 nv och an, h·mgsammare och långsammare.» ])e båda skildringarna ha onekligen vissa likheter, men Raymomls iir åskådligare. Den engelske författaren avslutar med artistisk knapphet stycket med orden: »the body of a man who had fonndered», kroppen av en människa, som gått under. Hellström itter: »liket efter en människa som dött för sitt lands frihet och sjiilvstiindighct och avlivats som en förbrytare. En mördare och Pn frihetshjälte.» Detta iir svensk deklamation. Men allt sådant iir undantag i Hellströms bok, ty av svensk och engelsk realism har han Hirt sig att undvika det deklamatoriska. Hellströms bok är en reportageroman-men den är det i ordets bästa mening. Den ger inblickar i engelskt liv, som kanske ingen annan svensk roman. Hans prosa är som regel knapp och klar, om iin med en viss torrhet. Och understundom gläder man sig åt, att hans skildring genomgått den mystiska vrocess, där den enkla heriittelsen fönandlas till konst.