l l l l .l ~ FÖRE ODHNER SVENSK HISTORIEUNDERVISNING I ÄLDRE TID1 Ar• en at• dc ~1rlcrton, professor ~YILS AI!NLC~VD, Alsten HisTORIEN representeras, som bekant, av en bland de nio muserna men gick förlustig en plats bland dc sju grundläggande kunskapsartcr, sammanfattade i »trivium» och »quadrivium», som medeltiden övertog från antiken och i väsentligen samma gestaltning förde vidare till den nya tiden som den hävdvunna formen för lärd uppfostran. Detta tomrum skulle i sin mån bidraga till att Klios studium först ganska sent erhöll en fullt självständig ställning som undervisningsämne i den högre skolan. Man kan vad Sverige beträffar se bort från universitetets särskilda förhållanden, första gången klart uttryckta i 1626 års konstitutioner, Axel Oxenstiernas verk, och från den äldsta gymnasieorganisationen med dess växlande regler, rätt olika i de olika stiften; i sjiilva verket var historien icke överallt företrädd på gymnasiernas schema under dessa de förberedande och föregripande initiativens årtionden. :Först i 1649 års allmänna skolordning finner man den anbefalld till obligatoriskt studium vid rikets gymnasier och i någon mån dess trivialskolor. Ansvarig för ämnet är bland lektorerna historiens et poeta; men liksom den poiisis det itligger honom att vårda är den latinska skaldekonstens kännedom, avses med hisforicc i friimsta rummet de gamla romerska prosaförfattarnas skrifter, och till väsentlig del infogar sig denna läsning som ett led i skolans formdanande studium av antikens verk. Redan här bör förutskickas, att den gamla historiens maktställning på undervisningsplanen, om ock under ändrade villkor, i stort sett bestod under det mesta av den tid denna överblick kommer att omfatta. I 1693 års skolordning är ämnesrepresentanten lektorn i historia och praktisk filosofi, vanligen kallad lector historiarmlL Förbindelsen med den praktiska filosofien, naturlig för ' l•'öre