c
ClJ
Vl
c
ClJ
"'O
c
o
Cl.
Vl
ClJ,__
,__
o
::::s:::
Den tyska debatten har varit livlig under årets början.
Hitlertiden och medborgarskapslagarna har varit två ämnen för offentligheten. Mats
Johansson, redaktör för Svensk Tidskrift, skickade e-post till författaren Per Ahlmark, nu
boende i Tyskland och kolumnist i Dagens Nyheter, för att pejla läget.
From: Mats Johansson
Sent: Tisdag 26 januari 1999 09:42
To: Per Ahlmark
Subject: Vad händer iTyskland?
Hej, Per.
Jag hörde att du hade installerat
Internet på din PC i Berlin. Det
underlättar onekligen tankeflödet
över gränserna. Vad gör du i Tyskland? Och kan du berätta vilka de
stora debatterna är där nu?
Med vänliga hälsningar
Mats Johansson
From: PerAhlmark
Sent: Torsdag 28 januari 199915:46
To: Mats Johansson
Subject: RE: Vad händer iTyskland?
Hej Mats.
Jag läser, skriver och umgås med
akademiker och skribenter från ett
tiotal länder. Det stora är fri heten:
jag kan beställa vilken bok som helst,
får fram den snabbt och har sen tid
att ta mig igenom den.
Föredragen här på Wissenschaftskolleg zu Berlin, där jag är Fellow
1998-99, rör sig över många områ-
den, från Bach till Max Weber. Jag
kanske hinner bli halvbildad innan
jag dör.
Jag har nog aldrig haft större frihet
att forska och studera än just nu. När
jag var liten och gick på universitet
förstörde jag studierna genom att
samtidigt börja i politiken. Herbert
Tingsten varnade mig för den blandningen. Jag lovar: så blir det inte nu.
Det engelska namnet är Institute
for Advanced Study, efter den institution med samma namn som upprättades vid Princeton 1930. Viktigare är iden. Den legendariske socialdemokraten Ernst Reuter var Västberlins förste regerande borgmästare.
På 25-årsdagen av hans död beslöt
stadsfullmäktige att man i organiserad form borde återupprätta kontakter
"som avbrutits av nationalsocialismen och kriget" genom att skapa ett
internationellt centrum för vetenskapligt, intellektuellt och kulturellt
samarbete. Två år senare (1980) var
tanken förverkligad.
Detta är alltså ett slags miniuniversitet (utan studenter!) i demokratins tjänst. Samtidigt är det minst
av allt dogmatiskt. Här blandas
experter på till exempel naturvetenskap, musik, historia, politisk filosofi, sociologi (Wolf Lepenies är rektor), samtida statskunskap och inte
minst litteratur.
Debatten om "vem är tysk?" är
oerhört viktig. schröders regering
gör helt rätt i att vilja underlätta för
invandrare, som ofta är födda i Tyskland, att bli medborgare. Det är
absurt och en usel tysk tradition att
utgå från "blodet" och "förfäderna"
när man nekar ett par miljoner
turkar att få medborgarskap i det
land där de bott och arbetat i
kanske 20-25 år.
Därför är det oroande att CDUCSU reser motstånd med brutal agitation och väldiga namninsamlingar.
Det talas om "dubbla lojaliteter" hos
invandrarna- som om någon vettig
människa i dagens värld har en enda
nationell lojalitet. Hur många nationer känner jag själv att jag står
mycket nära - ideologiskt, känslomässigt, genom historiska fakta?
Vänliga hälsningar
Per Ahlmark
From: Mats Johansson
Sent: Söndag 31januari 1999 08:24
To: Per Ahlmark
Subject: Någon intellektuell förnyelse?
Per,
Ränderna går aldrig ur Alte Kameraden, vare sig Firma Blut & Boden
eller gamla 68:or, även om de senare
bytt färg - som vattenmelonerna:
gröna utanpå men röda inuti. Fast
dubbelt medborgarskap är ingen bra
ide, vilket ju den tyska striden också
gällt. En annan sak är hur man argumenterar, vilka känslor man vädjar
till: de högsta eller lägsta. Tyska
demokrater bör akta sig för att
frammana invandrarhatet.
Hur ser dagens tyska intelligentia
ut? Är det som i Sverige att de gamla
vänsternissarna sjunger på sista versen, men att förnyelsen är ungefär
lika radikal som på DN:s kultursida
när drottning Ingrid efterträder
kung Ruth?
Jag tror att du med dina böcker
om vänstern öppnade ett fönster, vilket gav frisk luft åt många i andnöd.
Du kanske får nöja dig med detta; i
ett större land hade du blivit både
rik och prisbelönt. Men inte i
vänsterns Sverige. Jag har försökt
bidra genom att berätta (i minnesboken De svarta åren) för främst den
yngre generationen hur klimatet
verkligen var kring "68" i vardagen,
på gymnasiet, regementet och universitetet. Många intygar sin behållning av läsningen, men jag har också
märkt att de unga mest tycker att det
är underhållande skrönor. "Så
jävligt kunde det väl inte vara", är en
vanlig reaktion.
Nå, kanske har vi bidragit till att
IJISvensk Tidskrift 11999, nr 1 l
 bana väg för dem som vill veta. Partiledarna pratar i alla fall om en
officiell upplysningskampanj om
kommunismen. Tror du man kan
lita på att Schyman helhjärtat stöder
en sådan aktion? På att 68-generationen på kulturredaktionerna och i
klassrummen backar upp den?
//Mats
From: Per Ahlrnark
Sent: Måndag l februari 1999 08:24
To: Mats Johansson
Subject: RE: Någon intellektuell förnyelse?
Mats,
Det tar lång tid att se de ofta halvdolda strukturerna i massmediernas
kulturdebatt, inte minst i ett mycket
stort land som Tyskland. Det tog mig
närmare ett par årtionden att riktigt
förstå de djupt destruktiva följderna
(i ett medelstort land) av smygande
marxistiska maktövertaganden på ett
antal kulturredaktioner, i press och
etermedier. Men när jag begrep skrev
jag, som du vet och var in-blandad i,
flera böcker om saken.
Din minnesbok De svarta åren är
mycket viktig, både som analys och
dokument. Jag kan förstå att unga
idag har svårt att begripa hur ruskig
debatten var på den tiden. Jag förstår det knappast själv, men citaten,
böckerna och läggen går ju inte att
förneka.
Jag antar att du skämtar när du
frågar om Schyman "helhjärtat" kan
stödja en upplysningskampanj om
kommunismens mördande. Hon var
ju kommunist under många år, dessutom medlem av en av de mest
extrema organisationerna. I hennes
parti finns massor av människor som
är stolta över att kalla sig "kommunister". Och hennes egen obildning
är gränslös -lyssna på vad hon säger
om sitt partis förflutna och du förstår att hon ingenting viktigt har att
bidra med i diskussioner om vårt
århundrade.
Du undrar om kulturjournalister
och lärare ur 68-generationen är
beredda att backa upp kampanjen.
Många kommer säkert att försöka
dämpa och "nyansera" den, eller
sura i halvtystnad, eller söka ursäkter, eller gå till motangrepp som för
ett ögonblick för tanken bort från
marxismens elände.
//Per
From: Mats Johansson
Sent: Onsdag 3februari 199914:12
To: Per Ahlmark
Subject: Ny bok?
Per,
Hur känns det förresten att ha en
seriös tidning att skriva i igen, efter
att Jutterström sparkade dig från
Expressen?
Nu när du har tid att läsa vad du
vill: vad läser du?
Nu när du har tid att skriva vad
du vill: vad handlar din nästa bok
om?
//Mats
From: Per Ahlmark
Sent: Fredag 5februari 199916:44
To: Mats Johansson
Subject: RE: Ny bok?
Mats,
Du skriver att jag "sparkades" från
Expressen. Jo, det hände två gånger
under 90-talet. Om chefredaktörerna Erik Månsson och Christina Jutterström har jag ett par sidor i Det
öppna såret, eftersom konflikterna
med dem handlade om synen på
demokrati och medlöperi.
För övrigt är det underbart att nu
skriva kolumner på Dagens Nyheters
ledarsida. Hans Bergström har förvandlat den sidan till den viktigaste i
svensk politisk journalistik.
Jag läser en hel del av och om
Isaiah Berlin och andra liberala tänkare. Men framförallt studerar jag
tysk efterkrigshistoria. Jag vill försöka
förstå förbundsrepubliken, eller
Berlin-republiken som Schröder kallar den idag. Det är inte lätt. Ta de
tre debatter som just nu pågår om
hur landet ska hantera Hitlertiden
och sitt förflutna.
Den första handlar om de tyska
historiker som dominerade på 50-
och 60-talen. Nya arkivfynd visar att
flera av dem hade blivit medlemmar
i nazistpartiet på 30-talet och efter
kriget teg om det. Nu ställs frågan:
hur kom deras förflutna att påverka
deras undervisning under förbundsrepublikens första femton år?
Det är en spännande fråga inte
minst här på Wissenschaftskolleg, en
Fellow här i år är professor emeritus
Hans-Ulrich Wehler. Han doktorerade på 50-talet för en historiker
(Theodor Schieder), som var nazist
under kriget och sen ljög om det.
Den andra debatten gäller det
minnesmonument över Förintelsens
offer som ska byggas i Berlin. Debatten är intensiv och närmar sig nu
det viktiga: kunskapen, forskningen,
undervisningen, att nya generationer
lär av fasan.
Den tredje debatten avskyr jag.
Den har utgått från författaren Martin
Walsers tal i Frankfurt när han fick
något slags fredspris. Walser är
insinuant, vag, undanglidande och
allmänt amoralisk. Han säger sig
vara trött på allt tal om Auschwitz
och alla dokumentärbilder från Förintelsen, etc. Att Walser tas på allvar
i Tyskland (och konstigt nog också i
Svenska Dagbladet och Dagens
Nyheter) visar hur svårt det är också
för begåvade människor att skilja
mellan t ex "skuld" och "ansvar". Det
hela är mycket konstigt.
Din sista fråga bör ställas på
annat sätt. Vad skriver man efter Det
öppna såret, alltså efter en bok som
jag upplever som mitt livs viktigaste
insats? Den drar ju avgörande slutsatser av det sekel som dominerats av
kampen mellan demokrati och totalitarism. Idag är det omöjligt för mig
att ens antyda ett svar på din fråga.
l/Per
:t..
Q)
Cl
:o
..c:
~
:t..
Q)
.....V')
c:
:ca
>
c
Q)
U')
c
Q)
"Cl
c
o
0..
U')
Q)
lo....
lo....
o
::::.::::
lSvensk Tidskrift 11999, nr l III