EN OPPOSITION SOM INTE.. .. .. FORTJANADB ATT TA OVER STIG-BJÖRN LJUNGGREN Det parti som vill vinna ett val måste vara känslig för folkliga inspirationer. under 90-talet. r högtalarna dånar Ulf Lundell. Han sjunger om svensk samtid, i en av de bästa rocklåtarna Dra kragen tätt kring halsen idag Det blåser snålt och kallt Gå med knuten näve i fickan idag Du ser det överallt Femhundratusen utan jobb idag Dom behövs inte mer Gott om herrar som hoppar fallskärm idag Se hur dom dalar ner Jag ser rött! Frågan jag vill ställa här är: Varfor ser inte Lundeli blått istället? Och om någon nu forsöker ignorera frågan genom att ställa sig kallsinnig till vad en gammal stöt som Lundeli tycker - varfor är det ingen ST IG-BJ ÖRN LJUNGGREN är Fil Dr i statsvetenskap på en avhandling om programskrifter och lätt trött på de politiska partierna. 26 Borgerligheten förlorade valet. Den borde ha lyssnat på Ulf Lundell. annan rocklåt som forkunnar att "jag ser blått!"? När jag tänker närmare på saken kan jag inte komma på en enda visa, sång, låt eller liknande som "ser blått", trots att vi lever i ett tjyvsamhälle som skulle kunna påstås vara resultatet av "röd" politik. Det finns forvisso oerhört många i kultursvängen som predikar borgerliga värderingar, men sällan eller aldrig gör någon det med udd. Det finns ingen som samlar vreden över dagens samhällsproblem och omvandlar det till ett piskrapp som rensar luften. Det enda samhällskritiska som borgerligheten kan framfora - forutom bredbandsforkunnelser av Carl Bildt, anti-sosserepliker av Gunnar Hökmark, sifferexempel av Lars Tobisson, skattekritik av Bo Lundgren och gammeJuniversitetens höga visa av Per Unekel - är faktiskt bara när numera medelålders nyliberaler sjunger Blå Tågets gamla proggrefräng om Staten och kapitalet. Annars är den kulturella inriktSVENSK TIDSKRIFT ningen i klass med Kungssången eller Färdrens kyrka. Eller så något små- borgerligt framträdande i ett av kommunmedel uppbyggt Musikens Hus. Analys räcker inte Varfor har då borgerligheten rrusslyckats? Kan det vara därfor att den saknar en själ? Och om den mot fonnedan har en själ, så har den haft svårt att bilda forhund med det svenska folket. Ty det känns ofta fruktbart att hävda att borgerligheten - och i synnerhet dess mest medvetna del - aldrig haft den där riktiga samhälleliga känningen. Moderaterna har fOrt en ständig kamp for att bli accepterade som en lika god, folklig och ädel kraft som socialdemokraterna. Partiets historia har i hög grad handlat om detta. Arvid Lindman forde in partiet i den demokratiska skaran. Gösta Bagge och Fritiof Domö ansvarade fOr ledarskapet när högern sällade sig till välfärdsstatens positiva kritiker. Med Jarl Hjalmarson var högern stundtals riktigt folklig. Under Gunnar Beckseher och Yngve Holmberg gjordes några tappra försök att en gång för alla göra partiet till en bred allmänborgerlig rörelse, även till priset att principerna blev suddiga. Gösta Bohman rådde bot på förvirringen och återgav partiet en fokusering på huvudfienden (s). Detta arv har sedan förvaltats av Adelsohn och Bildt. Men på senare år har man kunnat spåra en ny analys i den moderata förkunnelsen. Det tycks som om partiet betraktar samtiden som en onö- dig väntan på Det Nya Samhället. Det dagspolitiska knegandet har liksom inte riktigt sin plats i den politiska retoriken från högre ort. De vatten- och avloppsmoderater som sitter ute i verksamheterna, med en konkret kommunal verksamhet, anses inte riktigt ha kommit till ideologisk klarhet. Istället för att hänge sig åt lågskattesamhällets principiella önskvärdhet envisas de med att fullfölja administrationen av sossestatens institutioner. Det breda stödet saknas Det är fullt möjligt att detta är en riktig analys. Sannolikt befinner vi oss i ett fonnativt moment och den politiska kraft som lyckas samla framtidsSverige blir den ledande förnyande politiska rörelsen i Sverige. Det är inte heller uteslutet att några moderata kommunalråd skulle göra bättre ifrån sig om de läst och begripit Hayek. Men samtidigt är det nog inte sä- kert att det räcker med att begripa att framtiden snart kommer på besök. På ett sätt påminner moderatema i Man måste också komma på ett sätt hög grad om socialdemokraterna. att ra människors stöd i denna för- Den som bekantar sig med båda desvandlingsprocess. Det breda stödet sa partier upptäcker snart att det finns har ännu högern inte lyckats skrapa en lång rad företeelser som är likartaihop. Det är också därför som Ulf de. En sådan är att besvikelser över Lundeli ser rött och inte blått. valförluster inte fullt ut erkänns i partiledningarnas närhet. Det finns en Malliga moderater förljugenhet som odlas i partitoppen Vad saknar då högern - och därmed och som är påfallande lika varandra. stora delar av borgerligheten? Socialdemokraterna gjorde ett uselt Ett svar är att borgerligheten val och har till 90 procent sig själva stundtals visar bottenlöst förakt för att skylla. Moderatema lyckades inte folkliga inspirationskällor. Faktum är att moderaterna i denna valrörelse ibland givit ett malligt intryck. Carl Bildts vägran att först låta sig intervjuas av Leif "Loket" Olsson kan sägas vara signifikant för detta. Författaren av denna artikel torde vara en av de ra personerna i vårt land som hyser en uppriktig beundran för båda dessa kändisar. Bildt är intelligent (trots att han inte är från Stockholm) och receptiv. Han är kanske inte direkt folklig, men definitivt inte en ignorant mallgroda. Till skillnad från en del andra politiska fö- reträdare har Carl Bildt en påfallande social kompetens. Därvidlag påminner han mycket om "Loket", som inte bara är folklig och ett socialt geni, han är sannolikt också en av de mest underskattade personerna av människor i den politiska klassen. Jag tror också att den ideologiska självsäkerheten hos många inom moderaterna ibland gör att de känner sig stå över plebsen. Och visst känner man sig lite extra av att ha läst Hayek och Nozick. SVENSK TIDSKRIFT att mobilisera till regeringsskifte, trots regeringen Perssons handfallenhet. Även detta är till största delen beroende på moderatemas egen inkompetens. Eller som en cynisk moderat skribent uttryckte det: "Sverige har en regering som inte borde vara regering - och en opposition som inte förtjänar att ta över." Att Göran Persson skulle bilda regering i höst stod klart tidigt i våras. Ett stort antal moderater och andra borgerliga som jag talade med från denna period fram till valet var övertygade om att valet var kört. Borde man då inte ha gjort något radikalt för att påverka händelseförloppet? strategi eller haveri? Det finns två tänkbara förklaringar till den borgerliga handfallenheten som är värda att diskutera - strategiteorin eller haveriteorin. strategiteorin säger att borgerlighetens centralgestalt, moderaterna, egentligen gav upp det här valet och 27 o istället investerade i framtiden. Carl Bildt vet vad han håller på med. Syftet är att på lite sikt lägga grunden får en ny politisk konstellation i svensk politik, ett förnyelsealternativ baserat på resterna av det gamla 1900-talssamhällets partier. Detta är också en strategi som inkluderar antagandet att (s) är det enda parti som kan göra Sverige till ett EMU-land, vilket storkapitalet insiktsfullt meddelat sina politiska företrädare. Bra profil? strategiteorin kan också vara fårklaringen till det nya och intressanta argument som moderaterna använde under valrörelsen, det ständiga påpekandet att vi trots höga skatter - som drabbar även de fattiga - inte har hög välfärd. Det var ett sätt att resonera som många inom (s) kände visst besvär inför. Dock är det kanske lite oklart i vilken utsträckning traditionellt borgerliga väljare upplevde detta som en bra profil. Haveriteorin säger att (m) i grunden är så fYlld av ångest och vantrivsel att folk inte törs tala öppet om att man är på väg att bli marginaliserade i svensk poltik. Partiledningen omges av ja-sägare och karriärister som bara går och väntar på att en krasch ska ge dem chansen att flytta fram positionerna. Moderaterna är, enligt detta sätt att se det, redan satt offside av den historiska utvecklingen och består nu av ett antal självmaximerande individer. De går och bevakar sina 28 positioner- och väntar på en möjlighet att utnytga en lucka i ledartoppen. Det är svårt att säga vilken av dessa teorier som stämmer bäst med verkligheten. Det enda vi med bestämdhet kan säga är att moderaterna- och borgerligheten - borde ha haft en betydligt bättre position. Socialismen har misslyckats med att bygga ett alternativ till det marknadsekonomiska samhället. Det är ett globalt faktum, men också i hög grad ett nationellt konstaterande. Socialdemokratin är på reträtt från i stort sett alla de programpunkter som partiet ställde upp under rekordåren. Vänsterpartiets framgångar sker först sedan partiet flyttat in mot mitten, sä- ger sig acceptera den borgerliga demokratin, omfamnat småföretagarna, krävt skattesänkningar, ignorant konstaterat att det är OK att anlita svart arbetskraft, och slutligen faktiskt plockat ner Leninporträtten. Men denna kollaps får det socialistiska samhällsalternativet har inte givit upphov till någon borgerlig hegemoni. Även om moderaterna har sett det mesta av sitt program från sjuttiotalet genomfåras, har inte någon bildsk dominans upprättats. Snarare råder Pax Persson, ehuru något darrigt, då alla i skrivande stund tycks drömprata om nyval. Så, varfår sjunger då Lundeli inte att han ser blått? Därfår att borgerligheten egentligen inte känner sig road av att lotsa fram ett nytt samhälle. Man känner SVENSK T ID SKR IFT sig inte i förbund med någon folklig vrede över gyvsarnhället. Moderaternas samhällskritik är egentligen ytlig. Den mer ideologiskt betonade insikten om välfärdsstatens fundamentala problem finns hos en liten grupp moderater. Hos borgerligheten i stort är det de egna skatterna man klagar över - liksom andra vardagsproblem som anses bottna i att (s) är onda eller inkompetenta. Det är en reflexmässig kritik mot politik och socialdemokrati som håller samman moderaterna, inte en genuin ideologisk gemenskap. Gubbiga moderater i slutna rum Är moderaterna kloka ser de till att behålla Carl Bildt, rensa leden snäppet under på yngre gubbar (gör dem tilllandshövdingar och generaldirektörer!) och lyfta in ett antal av de verkligt unga som prinsar och prinsessor. Som det ser ut nu är moderaterna på väg att bli en ganska gråtofsig sarnnunslutning, väl i klass med socialdemokratin. Partiet bör framfårallt sträva efter en större mångfald bland sina företrä- dare. Alla som ser ut som- och låter - precis som de som redan finns i partiets ledande kretsar bör hållas stången. Nu är det tvärtom. Således. Peta bort alla över fYrtio. Spar någon gammal veteran får sä- kerhets skull. Satsa på mångfald. Tala öppet om den egna inkompetensen. Och visa lite genuin ilska över tjyvsamhället. m ., m ? < > o m > ...; ...;