RÄTTNING MITTÅT JOHAN HAKELIUS Reagan och Thatcher, Glinton och Blair. Alla har de Lyckats. Med hemorten i sina Länders värderingsmässiga mittfåra har de drivitförnyelsepolitik. Inför det svenska valet sökte sig moderaterna mot mitten. Frågan är om det verkligen var mot rätt mitt? onald Reagan var en mittenpolitiker. Och han var det i en alldeles bestämd mening. Hans enorma politiska styrka - som framstod som obegriplig för dem som försökte förstå honom genom att följa svenska medier, men som gjort bestående avtryck på den amerikanska politiken - bottnade i en direktkontakt med middle-America. Amerikanerna förstod honom och han förstod dem. De mötte varandra i gemensamma värderingar. Och just detta gav Reagan ett stort manöverutrymme. Att han fick smeknamnet "teflonpresidenten", med undermeningen att ingenting besvärande fastnade vid hans person, berodde på detta. Den man tycker sig känna och förstå tillå- JOHAN HAKELIUS är biträdande politisk redaktör i Svenska Dagbladet. 4 ter man fler felsteg än den man inte identifierar sig med. Att Reagan i ord, och delvis i handling, vågade torgföra en radikal och utmanande sakpolitik berodde också på att han värderingsmässigt var en mittenpolitiker. Radikalitet skrämn1er nästan alltid, men baseras en radikal sakpolitik på en allmänt omfattad värderingsgrund oroar den betydligt farre betydligt mindre. R eagan inte unik Reagan var inte unik i detta avseende. Franklin D Roosevelt var radikal åt andra hållet, men lyckades driva igenom många av sina program, som i sak framstår som relativt främmande för amerikanskt tänkande, delvis med hjälp av den armod depressionen skapade, men också genom att appellera till amerikanska mittvärderingar om kristen medkänsla och ansvar för sin nästa. Margaret Thatcher, en annan stor samhällsförändrare, kanaliserade middle-Englands värderingar, födda SVENSK TIDSKRIFT ur en historia av sjöfarande, handel, imperialism, pragmatism och individualism. Det retade såväl den gamla överklassen som den nya, fackliga överklassen som kört Storbritannien i botten. Men det gav henne den breda brittiska mittens stöd och möjliggjorde en sakpolitik som i Sverige beskrevs som extrem. Bill Clinton och Tony Blair har samma förmåga att placera sig i värderingamas mitt!ara. Clinton har utnyttjat det bl a för en förhållandevis radikal reform av välfardssystemen. Blair har fortfarande en sådan möjlighet, även om han ännu inte har utnyttjat den i någon större utsträckrung. Partier som överger värderingsmitten begränsar istället sitt handlingsutrymme och sin tillväxtpotentiaL Demokraternas problem före Clinton bestod inte minst i att de alltmer kom att spegla värderingarna hos ett extremliberalt östkustetablissemang. Det gjorde dem politiskt impotenta. Brittiska labours "ovalbarhet" övervanns först när vänsteretablissemangets radikala värderingar ersattes med något som överensstämde med en betydligt mer konservativ medelbritts uppfattning om rätt och fel, skuld och ära, rättvisa och rimlighet. George Bush's snabba fall skulle kanske ha kunnat undvikas om han inte hade utstrålat country-club snarare än bara country. Sveriges mitt är andras ytterlighet Årets svenska val har också varit en uppvisning i mittenpolitik. Från moderaterna till vänsterpartiet har rättningen skett mittåt. Drivkraften är, i ett public choice-perspektiv, lätt att förstå: det är i mitten marginalväljarna finns, de som inte är säkra på sitt partival och vars röster utser vinnaren. Men den svenska rörelsen mot mitten saknar de nyanser och den sofistikation som återfinns i de anglosaxiska länderna. Ingen åtskillnad tycks ha gjorts mellan en värderingsbaserad och en sakbaserad mittenpolitik. sakpolitikens mitt är ett relativt begrepp. Det definieras av politisk tradition och existerande höger- och vänsterpoler. Ett parti som, rakt av, förespråkade en Blairsk eller Clintonsk sakpolitik i Sverige skulle knappast uppfattas som ett mittenparti. Till vissa delar, om än inte alltid i retoriken, skulle tvärtom ett så- dant parti placera sig bortom moderaterna. Det gäller t ex synen på bidragssystemen och hur omfattande reformer dessa måste genomgå. Det omvända är naturligtvis också sant. Ett amerikanskt eller brittiskt parti som, likt moderaterna gjorde i årets val, hävdade att skatteprincipen 30/50 var rimlig, skulle i såväl USA som Storbritannien uppfattas som extremt vänsterorienterat. Vår mitt är, i denna mening, andras ytterlighet. Just därför att den sakpolitiska mitten är relativ i förhållande till traditioner, etablerade system och existerande partier kan den aldrig vara en farbar väg för partier som vill förändra. Kanske är den attraktiv om målet är att erövra makt för maktens egen skull. Men väljer man den sakpolitiska mitten väljer man också en slags vulgärkonservatism. Rådande system görs till alltings måttstock. Implicit levererar man budskapet att förändring är fara och att det etablerade måste försvaras. Därmed ger man sina företrädare problernformuleringsprivilegiet. I den mån Clintons rörelse mot mitten har varit sakpolitisk har den således befäst Reaganerans tänkande. I den mån Blairs mittenpolitik är en mittenpolitik i sak har den bekräftat Thatcher som det moderna Storbritanniens grundare. Och en moderat rörelse mot mitten, på det sätt som skett i årets valrörelse, cementerar den socialdemokratiska samhällssynen och den offentliga maktapparat den fött. Den sakpolitiska mitten i Sverige är i allt väsentligt socialdemokratisk. Hur handikappande detta faktum SVENSK TIDSKRIFT är visade professor Sven Rydenfelt inför valet i en Brännpunktsartikel (SvD 7/9) om valets mantra "vård, skola, omsorg". När det offentliga äger produktionsmedlen och står för 95 procent av utbildning, vård och omsorg är det definitionsmässigt sant att dessa sektorer är socialiserade, konstaterar Rydenfelt. Vi vet, och de flesta är överens om, att socialiserade produktionssystem leder till köproblem, gigantomani, maktlöshet för konsumenten, bristande personalutveckling och dålig kvalitet. Trots detta, påpekar Rydenfelt, enas alla partier i försvaret av en fortsatt socialiserad vårdproduktion: "Om vår mat producerats i socialistisk regi i kolchoser och sovchoser av sovjettyp, skulle den blivit både sämre och dyrare, en slutsats som praktiskt taget alla i dag anser självklar. Varför är det inte lika självklart, att vård producerad i socialistisk regi blir sämre och dyrare än vård producerad i privat regi?" Vårdköer - men inga matköer Att det skulle bero på att alla, oavsett ekonomisk ställning, skall ra tillgång till vård är inte ett hållbart argument. För, konstaterar Rydenfelt, ingen behöver svälta i Sverige trots att matproduktionen inte är socialiserad. Staten garanterar alla mat, men behö- ver för den skull inte sköta produktionen. Rydenfelts redogörelse är träffande. En journalist som avkrävde statsministern besked om varför han inte vill förstatliga matproduktionen skuls < > r V> o le bli till allmänt åtlöje. Men ra reagerar på att ingen frågar Göran Persson, trots allt tal om vårdkris och undermåliga skolor, varfor han vägrar att avsocialisera vård, skola och omsorg. Och inget oppositionsparti väcker frågan. De söker sig till en sakpolitisk mitt. Den röda, svenska mitten. Radikal förnyelsepolitik möjlig Den självklara invändningen mot att bryta detta mönster är att en mer långtgående och radikal politik aldrig skulle ra tillräckligt folkligt stöd, medan en flört med mitten möjliggör maktskifte. Men det är på samma gång ett alltfor optimistisk och en alltfor pessimistisk synsätt. Den överdrivna optimismen ligger i antagandet att en sakpolitik for förnyelse som slipas av for att locka marginalväljare i mitten med nödvändighet är framgångsrik. Moderatemas valresultat kan beskrivas som ett av de bästa någonsin. Det kan beskrivas som en forbättring sedan 1994. Det kan beskrivas i termer av vunna mandat i riksdagen. Men det moderata valresultatet kan också beskrivas som ännu ett beslutsamt nedsättande av foten på den plats där moderatema stått och stampat i 20 år. 1979 bröt moderatema igenom 20-procentsvallen. Sedan dess har egentligen ingen forändring av betydelse skett. Att så är fallet bevisar naturligtvis inte att strategin att etablera sig i den sakpolitiska mitten är dömd att misslyckas. Orsakerna till den 20-åriga stiltjen är säkert många. Men det är 6 ingen orimlig arbetshypotes att kombinationen av talet om förnyelse och framtid med en till stora delar socialdemokratiskt präglad sakpolitik saknar kraft. Väljama är inte ointelligenta. De är formögna att bedöma vad som är rimligt och trovärdigt. De har erfarenhet av offentliga system som ständigt krävt mer resurser, men som trots detta blivit allt sämre. De har erfarenhet av en offentlig byråkratisering som bara tilltagit. Och det är svårt att ra dessa erfarenheter att stämma överens med löften om lägre skatt och mindre krångel inom de existerande systemen. Deras vardagserfarenhet säger dem att det inte går. Att forsöka stå med ena benet i fornyeisen och det andra i det omhuldande av offentliga system som nu är det konkreta uttrycket av svensk mittenpolitik håller inte. Det saknar trovärdighet. ''Den sakpolitiska mittett i Sverige är i allt väsentligt socialdemokratisk. '' slutsatsen skulle kunna vara att det är omöjligt att driva förnyelsepolitik i Sverige, annat än som ett litet parti i ständig opposition. Men det är inte nödvändigtvis sant. Det finns en överdriven pessimism om möjligheterna att faktiskt vinna stöd for en mer långtgående och radikal fomyelsepolitik. SVENSK TIDSKRIFT Betraktaren forblindas lätt av orimliga paralleller mellan Sverige och de anglosaxiska länderna. "En Thatcher skulle aldrig gå hem i Sverige." Sant. "Reagans styrka var att han kunde kommunicera direkt med den amerikanska folksjälen och den är annorlunda än den svenska." Sant. Folklig förståelse Men valet står inte mellan att bedriva mittenpolitik i socialdemokratiska hjulspår och att importera 15 år gammal politik från andra länder. Vad vi kan ra av Thatcher och Reagan är inte ett färdigt kampanjmaterial for svenska väljare. Vad vi kan lära av dem är tvärtom vikten av att forstå just det folk vars politiska fortroende man vill vinna. Att övertyga dem om att man delar deras värderingar. Först då kan man ra mandat for förändring. En djärvare svensk förnyelsepolitik måste, om detta är sant, knyta an till djupare mentala stråk i samhället. Den måste söka sig till mitten, men till den värderingsmässiga mitten, inte till den sakpolitiska mitt som skall rubbas. Det innebär t ex att trygghet måste ges en mer framskjuten ställning än vad som är nödvändigt i anglosaxiska länder. Det innebär också att järnlikhetstanken måste accepteras och ges en intelligent tolkning som är forenlig med forändring och förnyelse. Och det innebär med säkerhet en rad andra liknande och ibland mycket svåra omprövningar. Att göra så är inte att acceptera en socialdemokratisk problembeskrivning. Det är tvärtom att utmana socim ., m < > r Vl o m aldemokratema på den arena där de fortfarande tillåts dominera. Socialdemokraterna lyckades en gång forankra sina sakpolitiska lösningar i den svenska mittfaran av värderingar. Det är detta som gjvit partiet en sådan oerhörd styrka. Men att de socialdemokratiska lösningarna varit i samklang med värderingamas mittfira innebär inte att de är de enda lösningarna med den egenskapen. Varje uppsättning av värderingar kan ge upphov till en mångfald olika praktiska lösningar. Så är inte fallet om den sakpoliriska mitten tillåts styra. Då gör man sig bara till nästa led i en 60-årig tradition av socialdemokratisk dominans. I den mån det socialistiska arvet alls utmanas i Sverige görs det nästan uteslutande på ett bakvänt sätt: i sakpolitik håller moderatema sig nära socialdemokraterna, men värderingsmässigt vidarebefordras inte sällan tankar och dogmer som är mer gångbara i USA och Storbritannien än i SVEN S K TID SKRIFT Sverige. Som en strategi for att åstadkonm1a forändring håller det inte. Inte ens om det, trots allt, skulle ge tillträde till makten. Mittenpolitik är ett måste for ett stort parti, men for ett parti som vill forändra är den meningslös utan en radikal sakpolitik. Skall moderaterna nå framgång måste de därfor söka sin mitt i väljarnas värderingar, inte i socialdemokratins sakpolitiska sediment. 7 m m < > r o m ""