S äkerhetsvakterna radas upp 1 korridoren där de politiska ledarna sitter i varsitt rum. På givet kommando öppnas dörrama och de tre stiger samtidigt ut ur sina rum för att samtidigt slussas in i sammanträdesrummet på Hotell Saraj, just i utkanten av Sarajevo. Allt måste ske just samtidigt. Ingen far vara först, nummer två eller sist. Det skulle, oavsett om man är först eller sist, kunna uppfattas som att den andre är viktigare än man själv. De trängs över tröskeln in i ett rum, rent på tavlor och utsmyckningar som skulle riskera att leda tankarna i den ena eller andra riktningen och med utsikten skymd för att inte påminna om staden utanför, staden som står som en symbol för kriget. Det första valet efter avtalet i Dayton hade just avhållits i Bosnien. Trots stora svårigheter och anklagelser om manipulationer och valfusk ratificerade till sist OSSE valresultatet. Väljama hade nästan genomgå- Uppdrag Fred, Carl Bildt, Atlantis, 1997 . ANDERS HULTIN: Uppdrag Fred ende röstat nationalistiskt. - Freden är bara en fortsättning på kriget, fast med andra medel, som någon sade, och valet blev därför just en fortsättning på kriget om än med fredliga medel. Turkiskt förtryck Den 30 september 1997 klockan 15.00 skulle det första presidentrådsmötet äga rum. Carl Bildt och hans medarbetare hade haft stora svårigheter att alls fa ett möte till stånd. Kroaternas Zubak var förvisso samarbetsvillig. Men muslimernas Izetbegovic och serbernas Kraji1tnik gjorde allt för att slippa träffas. Serberna i Pale hade med stor indignation avfårdat förslaget om att mötet skulle äga rum i Konakhuset i Sarajevo, eftersom byggnaden ansågs vara en symbol för 500 år av turkiskt förtryck. Serberna hade istället föreslagit ett hus på delningslinjen i Sarajevo, med tre ingångar placerade så att ingen av de tre bosniska ledarna skulle behöva beträda någon av de andras territorier. Problemet var, som Carl Bildt på- pekar i boken Uppdrag Fred, inte att ett område härjat av kriget och granaterna. Det var i det läget man bestämde sig för ett nybyggt hotell i utkanten av Sarajevo, just där den första tunneln ner mot bosnienserbemas Pale börjar. Izetbegovics skulle kunna hävda att det bara var ett stenkast från centrala Sarajevo. Kraji1tnik å andra sidan skulle slippa det han skydde mest, nämligen att besöka Sarajevo. På ett nästan raiDande sätt beskriver Bildt hur man lyckas fa både kraoternas Zubak och bosnienserbernas Kraji1tnik till hotellet men att Izetbegovics uteblir. Hur både Washington och Bonn kontaktas för att mobilisera påtryckningar mot muslimernas ledare alltmedan de andra två sitter på varsitt rum och med stigande ilska undrar om de blivit ditlurade. Till slut, mer än en timma försenad, kommer Izetbegovics, går upp för hotelltrappan och slinker in på sitt rum. Så kan, efter dörröppningar på kommando och tålmodig diplomati, det första presidentrådsmötet i den nybildade men av kriget svårt sargade det fanns tre ingångar i huset utan bosniska federationen äga rum. snarare att det sannolikt saknades bå- Historien visar inte bara vilket mö- de väggar och tak på huset som låg i dosamt arbete Bildt hade i Bosnien SVENSK TIOSKRIFT 33 utan också hur djup konflikten i om- USA är inte att ta miste på. Förvisso, rådet är. Att gå från skyttegravarna till menar han, finns det där en insikt om forhandlingsbordet och istället for att att resolutioner om fred kräver resurbeskjuta varandra diskutera hur ge- ser for att kunna infrias. Och USAs mensamma institutioner ska kunna formåga att kraftsamla framforallt sina byggas, är inte gjort i en handvänd- militära resurser när så krävs är beunning. dransvärd. Å andra sidan saknas där drag till denna djupare och svårare frågeställning. Och kanske finns det inte plats får det när de mer närliggande skeendena ska beskrivas. Bildt gör dock vissa reflexioner: folken på Balkan har aldrig upplevt någon egentlig nationell självständigde fulla insikterna om att freden, for het. För att forst vara en del av det Ständigt resande Bildts välskrivna bok beskriver på ett detaljrikt sätt hur de politiska och militära stegen togs for att stoppa kriget, träffa en fredsöverenskommelse och därefter börja bygga ett nytt Bosnien. Han beskriver sina resor, denne ständigt resande Bildt, som omväxlande tar sig fram med amerikanska stridshelikoptrar, jetplan utlå- nade av president Chirac, bepansrade jeepar och NATOs Herkulesplan. Inom loppet av några dagar kan han klara av en arbetsmiddag med Hoolbroke på en restaurang i New York for att morgonen därpå flyga Concorde till Paris och vidare till London och äta lunch med de europeiska utrikesministrarna for att under sen eftermiddag vara tillbaka i Sarajevo och på kvällen ta bilen till Belgrad for middag med Milosevic. Man blir trött bara av läsningen. Men inte Bildt. Han bara trivs. Det finns dock budskap i Bildts bok, slutsatser han drar av sina år i Bosnien. Utan att ringakta betydelsen av militära insatser for att fa slut på kriget menar han att det bland de inblandade parterna i Bosnien saknades insikter om betydelsen av att bygga upp civilia institutioner. Kritiken mot 34 att bli varaktig och stabil, måste ske på villkor som i grunden accepteras av de folk och politiska ledare som direkt berörs av dem. Hoolbroke lär, enligt Bildt, fler än en gång, halvt på skämt, halvt på allvar, ha anklagat Bildt for att vara "alltfor svensk" och formedligen avsett att Bildt, från det "neutrala" Sverige, ville forhandla och fora dialog istället for att ta till mer brutala maktmedel for att tvinga parterna att komma överens. Men Bildt fortsatte med forhandlingar och möten med ett tålamod som måste vara oöverträffat. Medans Hoolbroke, när låsningarna under forhandlingarna i Dayton tycktes vara totala, ville åka hem med motiveringen att de var "idioter" hela bunten så skrev Bildt ytterligare ett papper med en ny trevare och en ny kompromiss. Till slut blev det också ett avtal, forvisso med en hel del brister men ändå ett avtal som tvingade de stridande att lägga ned sina vapen. Kombinationen av den ständigt forhandlande, resande och tålmodige Bildt och de mer hårdfora amerikanerna var kanske det Bosnien behövde. Den fråga Bildt ställer är givetvis om kriget hade kunnat undvikas. Hans egen bok ger inte så många biSVENSK TIDSKRIFT romerska riket kom det sedan att ingå i det bysantinska väldet under nästan ett årtusende. Därefter, under ett halvt årtusende, ingick det i det ottamanska imperiet och de delar som inte lydde därunder ingick huvudsakligen i det habsburska, likaledes multinationella imperiet. Nationalstater på modet Dessa årtusenden etablerade en unik multietnisk mosaik och när ideerna om enkulturella, etniskt homogena nationalstater kom på modet i Europa under 1800-talet trängde de igenom även på Balkan. De löst sammanhållna imperierna forvandlades till nationalstater och, i Balkans fall, utan hänsyn till de inbyggda spänningarna mellan etniska minoriteter. Dessa spänningar bestod under mellankrigstidens monarkier och därefter Titoregimens brutalitet for att fullständigt explodera när kommunismen foll samman i slutet av 1980- och början av 1990-talen. I detta alltet ligger nog krigets ursprung och frågan är om någon Representant i världen, hög som den högste, hade kunnat stoppa händelseutvecklingen? Det far vi, under alla forhållanden, aldrig säkert veta.