BO HUGEMARK: Säkerheten breder ut stg et europeiska sä- - sedan Jeltsin tvingats ta tillbaka sitt ökat samarbete med NATO. kerhetssystemet börjar äntligen utsträckas till de länder som är i störst behov av det. De relevanta organisationerna, NATO och EU, har inlett sina utvidgningsprocesser. Man kan skönja en ny optimism, och det finns anledning till mer av den varan. Den s k NATO-utvidgningen har fått rörelseenergi, långt mer än många trodde for ett år sedan. Då gick den ryska kampanjen på högvarv, och nyttiga idioter i väst, inte minst i Sverige, ekade de ryska argumenten, därmed höjande det pris väst skulle få betala for utvidgningen - om den nu alls blev av. Nu blev den av, tack vare främst USA och Tyskland. Dessutom i en mycket lämplig omfattning: Tre nya medlemmar, Ungern, Tjeckien och Polen 1999, dörren, tydligt utsagt, öppen for flera. Viktigast av de nya är Polen, murbräckan i motståndsmuren. Det var den stat som av ryssarna 48 ja, givet i stundens yra till Walesa 1993 - betecknades som den mest oacceptabla av aspiranterna, frånsett Baltikurn. Tyst om gråzoner Urvalet av de tre har gjorts efter ett antal kriterier, politisk stabilitet, ekonomisk utveckling, egen f6rsvarsformåga, politisk kontroll av forsvaret m m. Från början uppfattades kriterierna som taktik for att slippa fatta beslut. Nu, när de länder som bäst uppfyller kraven inbjuds, bäddar kravlistan istället for att processen kan gå vidare; om en stat uppfyller kriterierna blir det svårt att avvisa den. Så har också talet om gråzoner tystnat i de länder som ännu inte inbjudits. Där finns ett nytt hopp litet varstans, från Rumänien och Slovenien, som nämndes vid namn i Madrid till de baltiska staterna, som nämndes i klump, till Bulgarien, Macedonien, Azerbaidzjan, Ukraina som inte nämndes alls men som erfår SVENSK TIDSKRIFT Ukraina dessutom genom ett speciellt avtal, liknande det mellan NATO och Ryssland. De baltiska staterna kan glädjas åt amerikanska uttalanden som kommer nära uttryckliga löften om medlemskap och uttryckliga säkerhetsgarantier. Samtidigt visar NATO ett ostentativt tillmötesgående mot ryssarna genom specialavtalet The Founding Act on Mutual Relations, Cooperation and Security, som ger dem avsevärd insyn i Alliansens forehavanden. Det gör det litet svårare att fortsätta retoriken om hotet från NATO. Men inte omöjligt; gnället fortsätter om än med lägre ljudstyrka. Förhoppningsvis skall ryssarna inte längre kunna hämta stöd i väst. Olyckskorparna borde se att det inte uppstått nya skiljelinjer i Europa, att Ryssland inte behandlas som Tyskland 1919, att det är annat än NATO-utvidgningen som bestämmer maktstriden i Moskva. "Ryssarna" är kanske for svepande. Eftertankens kranka blekhet borde frambringa en mindre samstämmig kör. Ty det kan med fog hävdas att just det höga tonläget slog tillbaka och forändrade västs inställning. I synnerhet som ett vanligt argument var att skrämma med Rysslands svaghet, att hänvisa till att risken for ett reaktionärt maktövertagande ökade om NATO utvidgades. Just ökade, inte uppstod. Risken fanns tydligen under alla omständigheter, och då vore det ju bokstavligen rysk roulett for grannländerna att inte söka skydd hos väst. Rörig argumentation Den ryska argumentationen är nu en enda röra. Den vanligaste forklaringen till att ryssarna motsätter sig NATO-utvidgningen är att de inte forstår varfor den behövs; Ryssland har inga aggressiva avsikter. Här ser vi hos många ryssar en tydlig brist på formåga att sätta sig in i balters och polackers känslor efter år av ockupation och dominans, av deporteringar och massakrer. Samtidigt som ryssarna blir sårade av att balterna vill skydda sig mot eventuella framtida aggressiva regimer i Moskva kan Ryssland uttala oro for vad NATO kan ta sig till. Fast många ryssar medger att de inte känner ett militärt angreppshot från NATO. ler i värsta fall invadera sina grannar. Den tolkningen har ratt öst- och centraleuropeer att öka sina strävanden att komma in i Alliansen. Flertalet ryssar har kanske inte så- dana baktankar. Reaktionen där är troligen mer känslomässig, man känner sig missförstådd och utstött, som Pentti Varg i Fablernas värld som inte fick tillräckligt mycket tyck-om. För att blidka de fredliga ryssarna (de i grunden aggressiva lönar det sig inte att forsöka påverka) motiverar USA och NATO utvidgningen inte med ett hot utan med behovet att stabilisera Öst- och Centraleuropa, historiskt viktigt, ännu mer påträngande i kaoset efter socialismens fall. Man pekar med berättigad stolthet dels på NATO:s stabilisering av efterkrigstidens Västeuropa dels på vad som händer redan nu i Östeuropa: medlemmarna-in-spe har skyndat sig att lösa många inrikes och utrikes problem och tvister som skulle kunna diskvalificera dem for medlemskap. Visst är ni ryssar betjänta av stabilitet? Man kunde tillägga att ni bör vara glada att räddas från er själva, er nedärvda frestelse att ta till våld i tid och otid. Men det säger man inte om man vill vara diplomatisk. Alltmer närmar sig sanningens minut for Sverige. Svenska politiker har tillgripit räddningsplankan att tala om Slutsatsen härav kan bli nog så om- ett nytt NATO, som vi kanske kan inös: ryssarna ser NATO-utvidgningen som ett hot- mot sin militä- ra handlingsfrihet, mot möjligheten att använda militära styrkor får att utöva påtryckningar mot, skrämma elbli medlemmar av i framtiden. Det gamla med dess säkerhetsgarantier vill vi inte veta av. Det vill säga, vi har väl inget emot att liksom under det kalla kriget ra vår egen säkerhet i tysthet garanterad av Västerlandet, bara vi slipper göra motsvarande åtaganden. "Vi for ingen, alla for oss". Dock, distinktionen mellan ett gammalt och ett nytt NATO är konstruerad. Alliansen har fortfarande som sin kärnuppgift att skydda medlemmarna mot yttre hot, låt vara att detta inte är lika tydligt definierat och knutet till en viss stat som tidigare. Att NATO nu också satsar på att fö- rebygga konflikter genom "fredsoperationer" är inte artskilt från att det tidigare gjorde det genom avskräckning och krishantering. Det som gör att vi snart måste bekänna farg är de baltiska staternas situation. Hur främjas bäst deras medlemskap och säkerhet i handling: om vi går med fore, samtidigt, efter- eller inte alls? '' Det vill säga, vi har väl inget emot att liksom under det kalla kriget få vår egen sä- kerhet i tysthet garanterad av Västerlandet, bara vi slipper göra motsvarande åtaganden. {Vi för ingen, alla för oss' ''I den andra utvidgningsprocessen är saken klar: vi agerar i EU for baltiskt medlemskap. Här har Finland och Sverige med eljest numera rätt samstämd säkerhetspolitik, hamnat på 40 missionens upplägg att endast Polen, Tjeckien och Ung-ern, jämte Estland, Slovenien och Cypern skall starta forhandlingar i forsta varvet. Sverige hävdar att alla som vill skall ta börja forhandla genast. Detta är fOrvisso ett komplicerat problem med psykologiska climensioner. Ett argument for vår linje är, som bl a Lettland hävdar- forståeligt med hänvisning till den tämligen pessimistiska stämningen och ekonomiska eftersläpningen där - att det inte så mycket är en fråga om reella forhandlingar for de nya aspiranterna - inget land har en chans att i närtid uppfYlla kriterierna - utan mer en undervisningsprocess. Länderna skall ta kunskap och incitament for att driva på reforn1processen. Den finska det, third party deterrence. Samarbete synpunkten är i stället att genom att på olika plan bl a inom PtP knyter sä- starta seriösa forhandlingar med det kerhetsnätet allt tätare även med angivna urvalet har man brutit två Ryssland. vallar. Konvergensvallen, d v s foreställningen att medlemskap i NATO och EU skulle ske parallellt. Den geopolitiska vallen, genom att två länder från f d Sovjetunionen respektive f d Jugoslavien karmner med - utan protester från Moskva. Här liksom i NATO-frågan är det viktigt att inte forfalla till självuppfYllande olycksprofetior. Militär säkerhet, liksom ekonomisk tillväxt är inte statiska tillstånd utan dynamiska processer. De nya NATO-länderna som formellt tas in forst 1999 har redan nu i praktiken NATO:s paraply över sig. Över deras grannar i öst faller redan NATO:s skugga; Polens militära samarbete med Litauen och Ukraina var som en NATO-militär kallade SVENSK TIDSKR.IFT Likaså borde strävan att snarast uppfYlla de ekonomiska kriterierna ge rörelseenergi åt den ekonomiska tillväxten i alla aspirantstater. Även härvidlag finns det anledning att fundera på hur vi rent praktiskt skall kunna främja de baltiska staternas intressen. Viktigast är att fortsätta reformerna med avreglering och borttagande av hinder. Tyvärr kommer ibland tecken på raka motsatsen. Nyss hemkommen från Riga läste jag om Gonäs-utredningens forslag att infor BU-utvidgningen begränsa en av de fYra friheterna, den fria rörligheten av arbetskraft. Skall vi till fripassagerarlinjen gentemot NATO nu också lägga parasitism inom EU?