FRÅN EN NATION I ARBETE TILL EN NATION I PYJAMAS BO EKEGREN Av de stolta orden om "En nation i arbete" hörs inte mycket längre. Numera handlar regeringspolitiken inte ens om arbete utan om att sätta "guldkant" på bidragsberoendet. • • r det någon som kommer ihåg uttrycket "En nation i arbete?''. Det var ett slagord som forekom i nytillträdda socialdemokratiska regeringens forsta budgetproposition i januari 1995. Dåvarande arbetsmarknadsministern Anders Sundström använde flitigt detta uttryck i tal och artiklar. "En nation i arbete" skulle bli titeln på en särskild proposition senare under våren. Slagordet "En nation i arbete" används inte längre. Det har fallit i glömska. Är det då någon som kommer ihåg en banderoll från farstamajdemonstrationerna 1994 och 1995: "Arbete istället for bidrag"? Nej, det är det nog ta som gör. Trots att detta faktiskt var självaste BO EKEGREN är ledarskribent i Svwska Dagbladet. 12 huvudtemat, den banderoll som bars forst i de demonstrationståg som organiserades enligt de centrala anvisningarna. I dag är det inte någon som påminner sig parollen "Arbete istället for bidrag", allra minst de som bar den. Fyndig fo rmulering Förre finansministern Allan Larsson är det däremot många som. minns. Han fortsatte som ekonomiskpolitisk talesman for socialdemokraterna sedan partiet hamnat i opposition och innehade denna post fram till valåret 1994 då Göran Persson övergick från att vara presumtiv skolminister till att bli presumtiv finansminister. Allan Larsson hade en favoritfras som han återupprepade gång på gång: "Man skall betala människor for att arbeta, inte for att de inte skall arbeta", sade han. Allan Larsson tyckte att detta var en fYndig fornmlering, vilket det onekligen är, men han ansåg också att han med denna SVENSK TIDSKRIFT sats uttalade något slags mål for den socialdemokratiska politiken och samtidigt en kritik av regenngen Bildt. Alltfor många svenskar saknade arbete och var hänvisade till att leva på bidrag, menade alltså både forstamajdemonstranterna, den socialdemokratiska regeringen och Allan Larsson. Sverige skulle bli "En nation i arbete". Men detta var på våren 1995. Våren 1997 är situationen på den svenska arbetsmarknaden densamma som två år tidigare: arbetslösheten ligger kvar vid cirka tolv procent. Men debatten om hur arbetslösheten skall bekämpas har av regeringspartiet forts in i helt andra banor. När Carl Bildt efter sitt uppdrag i Bosnien återinträder i rollen som oppositionsledare möter han en regering som har ändrat både ambitionsnivå och argumentation. Ras, det riktade anställningsstödet, som Anders Sundström lanserade våren 1994, och som innebar en tidsbegränsad nedsättning for nyanställda av de arbetsgivaravgifter som nyss hade höjts, framstår i efterhand som regeringens sista forsök att få till stånd fler arbetstillfållen på den reguljära arbetsmarknaden. När inte Ras skapade "En nation i arbete", då gav man upp. Fackliga protester Också en annan storslagen socialdemokratisk arbetsmarknadspolitisk ide slutade att se dagens ljus under 1995: den av Allan Larsson lanserade tanken på s k arbetsforetag. Förslaget innebar att arbetsformedlingarna skulle starta personaluthyrningsföretag med vars hjälp arbetslösa skulle få borde övervägas att göra något åt de skattekilar som gör att hushållen inte har råd att betala for städning och andra tjänster i henunen om det skall betalas full skatt och arbetsgivaravgifter for arbetsinsatserna. Hon uppläxades emellertid av de rättroende. Socialminister Margot Wallström och inrikesminister Jörgen Andersson lyckades vrida om problemformuleringen så att debatten kom att handla om huruvida den kommunala hemtjänsten hade begränsade resurser eller inte. Om den hade det, menade de, skulle det vara befogat att höja skatter for att ge kommunerna mer pengar. Att sänka en skatt under dagens nivå var enligr finns och genom att antalet arbetssökande begränsas. När Göran Persson vid ett framträdande i Gävle i september med gillande berät.tade om hur danskarna lyckats "sätta guldkant på arbetslösheten" var det lika aruTlärkningsvärt som om påven hade uttalat att det inte skadar med lite synd då och då. Göran Persson sade sig vara öppen for införande av friår, att fast anställda skulle erbjudas ett års ledighet med betalning från a-kassan så att en arbetslös under tiden skulle ra tillfålle att utfora arbetet. Persson resignerade Detta stred mot allt som tidigare sagts arbete utan att bli anställda hos någon deras synsätt järnforbart med att ge en från regeringens sida om att arbetsarbetsgivare. Att arbetsformedlingen skulle stå som arbetsgivare var ett elegant sätt att kringgå anställningslagarna, något som de fackliga organisationerna upprört påpekade i sina remissvar. Men eftersom anställningslagarna enligt den officiella retoriken inte var något problem på arbetsmarknaden, de hade ju just krånglats till genom de så kallade "återställarna", gick det naturligtvis inte for sig att i den praktiska poliriken erkänna att lagarna forsvårar for arbetssökande att få jobb. Iden om arbetsföretag dog under utredningsstadiet. Under våren 1996 tassade arbetsmarknadsminister Margareta Wirrberg for några dagar in på likaledes forbjuden mark, innan hon upptäcktes och manades korruna tillbaka. I en radiointervju sade hon att det subvention, att betala ut ett bidrag - och att staten skulle betala ut bidrag for att friska medborgare skulle få städat i sina hem, var inte att tänka på... Sedan den ursprungliga tanken forvandlats till oigenkännlighet, forkastades den. Under sensommaren och hösten 1996 - efter halva mandatperioden - gick den socialdemokratiska debatten om arbetslösheten in i en ny fas. Efter att i början av året fått rörelsen och nationen att vänja sig vid tanken att det skulle vara en stor sak att uppnå det blygsanm1a målet att halvera den öppna arbetslösheten till år 2000, började statsministern öppna fOr ytterligare sänkt ambitionsnivå. Arbetslösheten skall inte längre bekämpas genom att det blir fler jobb, istället skall arbetslösheten minska genom att vi delar på de jobb som SVENSK TIDSKR.IFT löshetsforsäkringen skulle vara en omställningsforsäkring, och det var ett forslag som visade att Persson resignerat om möjligheten att skapa fler jobb i landet. Längre bort från den av Allan Larsson papegojaktigt återupprepade frasen "Man skall betala människor for att arbeta, inte for att de inte skall arbeta", kan man knappast konmu: Nu skulle a-kassan betala människor om de lovade att inte dyka upp på arbetsplatsen under ett år. När far super är det rätt, och Göran Perssons uttalande om friåret öppnade slussar som varit stängda. Margareta Winberg, som stapplar fram i samhällsdebatten och tänker högt, började tala om forkortad arbetstid, något som partiet avvisade så sent som vid den senaste partikongressen. Hon ändrade sig visserligen snart och 13 < r o z :r: n > r r o tog tillbaka, som vanligt, men sagt var sagt och de som alltid krävt arbetstidsforkortning vädrade naturligtvis morgonluft. De kommer att höra av sig. Nytt, också det i resignationens tecken, var att Göran Persson i Gävle öppnade for improvisationer i fråga om hur a-kassornas medel kan anmänniskor måste komma att leva av bidrag. "Arbete istället for bidrag" betraktas som ouppnåeligt. Det gäller i stället att sätta guldkant på bidragsberoendet, att utnyttja de arbetslösa som en resurs, som det brukar heta. I sin nyårsintervju i radio talade Göran Persson om sitt intresse for att ge riksspridning åt den s k Kalmarpå alla stenar hade LO kommit fram till att det vore lämpligt att erbjuda 50.000 forvärvsarbetande i åldern 60- 64 år fortidspension. På så sätt skulle 50.000 arbetslösa kunna fa överta deras jobb. Eftersom det i annat fall skulle utgå arbetslöshetsersättning till de 50.000 arbetslösa, skulle det finnas pengar att betala fortidspensionerna < r o rn z vändas. "När människor ändå uppbär modellen. I Kalmar utgör de arbets- med. Om "En nation i arbete" är det arbetslöshetsersättning, varfor inte utnyttja det for att göra livet lite lättare?", sade han i Gävle som forklaring till att han börjat intressera sig for danskamas olika fom1er av betald ledighet. Om man utgår från att den höga arbetslösheten skall bli bestående, att staten årligen skall betala ut uppemot hundra miljarder kronor i arbetslöshetsunderstöd, då blir det onekligen aktuellt med andra lösningar än i ett samhälle där arbetslösheten, åtminstone i normala konjunkturer, ligger på låg nivå. Det handlar då om att anpassa sig efter att ett stort antal arbetsfora 14 lösa medlemmarna i Kommunalarbetareforbundet en stående reservarme som rycker in som vikarier och som extra arbetskraft, "kvalitetshöjare", inom den kommunala verksarnlleten. Vid dessa inhopp fortsätter ersättning att utgå från a-kassan. Kommunen betalar ett tillägg som ersättning for arbetsinsatsen. alltså inte längre något tal. Betalt for att inte arbeta Ambitionsnivån är sänkt. Den öppna arbetslösheten skall halveras och endast omkring halva nationen skall vara i arbete. Den andra halvan av den arbetsfora befolkningen skall fa betalt for att inte arbeta, betalt for att rn () > r kunna avforas från arbetsmarknaden o; Guldkant Kalmannodellen innebär att en pool av arbetslösa kommunalare blir ett och från arbetslöshetsköema. Ungdomar skall studera, inte söka arbete, och de äldre skall fortidspensioneras. permanent inslag i den kommunala Halva nationen skall arbeta och verksamheten. Kommunen far billig den andra halvan fa betalt for att gå arbetskraft. Med hjälp av den höga hemma i pyjamas. På så sätt skall den arbetslösheten och a-kassan går det öppna arbetslösheten kunna halveras att "sätta guldkant" på den kom- till sekelskiftet. munala verksarnlleten. Detta är den socialdemokratiska De belopp som betalas ut i arbetslöshetsersättning har under det senaste året i allt större utsträckning börjat betraktas som en nyupptäckt guldgruva. Eftersom utgifterna for arbetslöshetsunderstöd uppfattas som oundvikliga, kan man lika gärna göra något nyttigt och skojigt for pengama - så går resonemanget. LO presenterade strax fore jul en rapport, Att vända på stenar. Om möjligheten att halvera arbetslösheten. Efter att ha vänt SVENSK TIDSKRIFT regenngens resignerade målsättning våren 1997. Carl Bildt kommer efter sin återvändo till den svenska politiken att märka den forändrade inställningen om han i debatten råkar begagna någon av de paroller som socialdemokraterna använde innan han for till Bosnien. Om Carl Bildt säger "Arbete i stället for bidrag" kommer detta att uppfattas som en utmanande provokation och ett våldsamt angrepp på regeringens politik. r