SVERIGE, HÖSTEN 1996 ODD EIKEN Det finns ingenting i vår svenska historia som talar emot att vi skulle kunna få ett politisk klimat där det råder en grundläggande consensus kring vad som krävs för ett blomstrande företagskli mat, srmda och måttliga offentliga firwnser och fungerande civila trygghetsnät. axm lämnar asfaltsvägen, några rrunuter från Kalmars flygplats. På progranm1et står "Finns det hopp för Sverige - hot och möjligheter för företagandet". Enligt inbjudan skall jag inleda och starta diskussionen mellan ett 30-tal små- ländska företagare som lyckats slita sig loss för att höja bliekan och diskutera omvärldsfrågor på en dags företagarforum. Det knastrar i gruset när bilen stannar framför en vacker 1700-tals byggnad. Det är som det plägar vara i konferenssammanhang: En vacker byggnad, som finns avbildad i säljbroschyren ritisanunans med optimistiska tidsberäkningar av avståndet till olika golfbanor, joggingspår och flygplatser. Där äts det. Och sedan, ODD EIKEN är SAF:s informatiollsdirektör och f d redaktör för Sve11sk Tidskrift. 6 en myriad av trista baracker med rum, konferenssalar och grupprum, sannolikt byggda under 1970-talets konferensexplosion, i kölvattnet av MBL-infonnationsmedel, förnyelsefonder och generösa landstingsbidrag till folkrörelserna. Där bos och konfereras det. Receptionen är obemannad. Framför disken står istället en tavla där någon skrivit upp alla anläggningens grupprum och vilka grupper som befolkar dem idag. "LAN, LAN, LAN, LAN, LAN, Trygghetsrådet, företagarforum" står det på tavlan. I ett komplicerat korridorsystem söker jag mig fram mot rummet som påstods hysa företagarna. I varje soffgrupp och varje krok jag passerar sitter deltagare från LAN. Det visar sig vara en "jobbsökarkurs" från Länsarbetsnämnden, som just ajournerat sig för gruppvisa övningar i att skriva jobbsökarbrev och meritförteckningar. Jag går in i det rum som tavlan i receptionen påstod skulle vara beSVENSK TIDSKR.IFT folkat av företagare. Blickarna från ett tjugotal personer runt ett u-format bord säger att jag inte är någon väntad föreläsare. - Skall du till företagarna, säger kursledaren, -de var sa a att de har flyttat till rum 7' det här är Trygghetsrådet. Han har rätt. Av trettio anmälda företagare har hälften fatt förhinder. Det är jobb som kommit upp, kunder som pockat på och medarbetare som blivit sjuka. Inför de återstående själarna drar jag mina punkter och diskussionen tar vid. -Just nu skulle jag kunna anställa tre, säger en företagare i verkstadsbranschen, - men jag tror inte jag törs. Det är ett stort åtagande, jag vet inget om orderläget nästa år, jag vet inget om skatten, jag vet inte vad elen kostar och jag vet inte ens vilken valuta vi jobbar med, konstaterar han. Så fortsätter diskussionen. Som de flesta konferenser, står de flesta pa sanm1a sida och stärker varandra i övertygelsen. -Vi måste förf-n gå ut till alla så det hörs, i TV och radio och tidningar. Vad är det egentligen som har gått snett i Sverige och... Den engagerade företagaren avbryts av en leende konferensvärdinna som öppnar dörren. Hon undrar om vi möjligen kan flytta vår kaffepaus en kvart. Både jobbsökarkursen och Trygghetsrådet var ju fler än de hade anmält och vi var fårre. Vi accepterar, och en byggentreprenör vänder sig till den nyss avbrutne företagaren; - du höll på att säga nått, Bertil.... D et är inte svårt att visa att det gått snett i Sverige. Vi satte oss vid ett dukat bord 1945. När europa låg i ruiner var vi rustade med en stor industri redo att pumpa ut vad europa behövde. Vi hade lägst skatter i europa och blev snart rikast i världen. Arbetslöshet var något man läste om i skolan, men sällan upplevde. Nu tillhör vi europas sämre halva i ett stort antal indikatorer. Då och då far staten balans i budgeten och betalar till och med av på statsskulden. Det brukar typiskt sett ackompagneras med glada hurrarop om att krisen är över och att nu avslutas snart den trista parentes vi levt i sedan 1960-talet. Men lika typiskt, är att denna andhämtning brukar inträffa efter en högkonjunktur, inledd med en devalvering och påföljande vinstuppgång i exportsektorn och parad med väsentliga skattehöjningar (fast beroende på gängse utkiksposition kallade inkomstförstärkningar). Så var det på 1980-talet och så är det i dag, fast med den skillnaden att fallhöjden varje gång blivit lägre. Vår ekonomis förmåga att anpassa sig och förändras är i avtagande. En högkonjunktur innebär blygsamma 2-3 procents tillväxt och ungefår vid denna nivå börjar ekonomin uppvisa klara symptom på brännskador till följd av överhettning. Utrymmet för skattehöjningar blir mindre, det kan rimligen inte vara ett särskilt kontroverinkomsten, konstaterar en rapport från socialdepartementet. Vi har kanske inte så många fattiga, men vi har verkligen en fattig definition av fattigdom. Nästan alla studenter på handels och teknis tjänar mindre än halva medianinkomsten. Men de är inte fattiga. Halva befolkningen torde tjäna mindre än medianinkomsten och det lär de alltid göra. Men därn1ed är de inte fattiga, lika litet som den andra halvan är rika. Fattigdom är inte att ha låg lön sielit påstående när skatterna från en eller litet pengar, det är att ha berö- av världen högsta nivåer höjts med 20.000 kronor per förvärvsarbetande på ett par år. Arbetslösheten permanentas alltmer och arbetslöshetens hårda kärna av knappt anställningsbara långtidsarbetslösa verkar ha härdat. Men visst, siffror skall inte extrapoleras och historien är full av exempel på att de kan ändras till det bättre, fortare än någon kan ana. Krisens allvarligare dimension handlar om rättvisa och fattigdom. Det låter som en påannonsering till ett reportage i P1, men i motsats till radioreportaget handlar det inte om medicinkliniker som omorganiseras eller yrkesgrupper som tjänar mindre än genomsnittet av de andra. Vi är fortfarande rika och inte fattiga. Inte ens de värst utsatta är fattiga i den betydelse detta begrepp har givits. Mycket fa ensamföräldrar är fattiga enligt vedertagen norm - knappt fem procent har en disponibel inkomst under halva medianSVENSK TIDSKR.IFT vats ödet ur sina händer. Fattig är den som ingenting själv kan göra för att fa det bättre. Det är den för vilken det inte nyttar att bli duktigare, slita hårdare eller tänka klokare, för dens levnadvillkor avgörs ändå av andra den inte känner och sällan kan påverka. Marginaleffekt på 90 procent En ensamföräldrar har en marginaleffekt på 70 procent redan vid 100.000 i årslön. Vid relativt normala 220.000 kronor är marginaleffekten 90 procent. Det innebär att en ensamförälder genom att jobba mer, bättre eller klokare far behålla en krona på varje tia, medan de verkliga levnadsvillkoren avgörs i riksdag, regering, kommunhus och kammarrätt. Med denna definition av fattigdom, är i stort sett alla ensamföräldrar fattiga, en stor del av dem som jobbar inom vård, omsorg och utbildning är fattiga och de senaste 7 < r o m z m () > r r o åren har fåttigdomen tagit ett rejält bett i medelklassen. Med denna definition av fattigdom är det inte svält och undernäring som är på- foljden, utan snarare håglöshet och inlärd hjälplöshet. Tecknen på detta är också många. Bland klientifierade invandrare, ALUfierade ungdomar och de medelålders som väntar på nästa bud om avtalspension. Även det som i de flesta länder brukar vara den sista möjligheten att ta makten över sitt öde - att bli egen foretagare - har påverkats. Vi har bland europas lägsta fåretagandefrekvenser och enligt en undersökning SAF har gjort skulle en stor del av de unga vilja vara egna foretagare samtidigt som de inte tror sig om att vara kapabla att vara det. Värst slår det mot den ungdomsgeneration som i princip är helt utestängd från den reguljära arbetsmarknaden, som inte rar jobb for att de saknar arbetslivserfarenhet och som inte rar erbjudas jobb till en ersättning som motsvarar deras erfarenhet. I motsats till de makroekonomiska indikatorerna går det på detta område att extrapolera tendenserna och se vartåt det barkar, med ungdomen i åtgärder, medelålders sysselsatta i Kalmarmodellens värnplikt, avtalspensionerade äldre och de sämst ställda forsörjda på socialbidrag med kommunal arbetsplikt. Effekten på människors handlingskraft, egenmakt och initiativ är inte svår att forestilla Slg. Men nog borde det finnas något 8 hopp. Vi har ett konkurrenskraftigt, om än for litet, näringsliv. Vi har en offentlig forvaltning som i många stycken är bättre än många andra länders. Vi har, trots allt, mycket klokskap och kompetens. Ideerna finns Vi har ju till och med i vår politiska fauna idetraditionerna som behövs. Antag om vi kunde återväcka den liberala frigörelse som for hundra år sedan forde oss från backstugorna till världsledande industrination. Antag också att vi kunde göra den moderata intuitionen att se skatter mer som problem än lösning, till politiskt allmängods. Antag vidare att den småsnålhet med allmänna medel och vardagsklokskap som forr var många centerpartistiska kommunalmäns signum blev ett ideal for politiker i gemen. Och antag till sist att socialdemokraterna en dag upptäckte att de faktiskt också har en idetradition än den stora statens och mäktiga fackets. Karlebys, kooperatörernas, folkbildarna och självforvaltamas ideer, där solidaritet faktiskt betyder konsumentmakt och konkurrens mot karteller och monopol. Det finns ingenting i vår svenska historia som talar emot att vi skulle kunna ra ett politisk klimat där det råder en grundläggande consesus kring vad som krävs for ett blomstrande foretagsklimat, sunda och måttliga offentliga finanser och fungerande civila trygghetsnät. Det betyder inte nödvändigtvis en naiv önskan om att en honungssmet av SVENSK TIDSKRIFT samforstånd skall ersätta ideologiska skillnader och motsättningar. Det betyder snarare en forhoppning om att politik fortfarande kan spela en roll, bara den slutar låtsas och inbilla sig att den kan ställa till rätta och kontrollera både regler, spel och utfall. Eller varfor inte, överge den gamla tron på ekonomi som en maskin och politikern som maskinist och anamma litet av kunskaperna från modern miljödebatt och se ekonomin och samhället som ett ekosystem, där plantor gror, växer och dör i en komplicerad balans och sammansatta beroenden och där trädgårdsmästaren söker vårda och forstå men inte störa och forstöra. D et var en bra diskussion, men den kunde varit bättre, säger byggen tre p renören som foljer mig till den väntande taxin. Med foreläsarens lättsårade stolthet undrar jag vad han menar. - Ja, vi borde bara gått in till de andra konferensrummen, säger byggaren. - Vi borde sagt till dem att lägga undan fylleriövningar och protokoll, och foreslå dem att vi alla struntar i riksdag, regering, skatter, fack, arbetsrätt, kärnkraftsavveckling och hela härket, och sätter oss ner och ser hur vi kan jobba tillsanunans. Tänk om vi vågat det, säger byggentreprenören som börjat dagen med att säga att Byggnads löneavtal inte är något problem, fOr han har ändå slutat ha folk anställda. < r o rn z rn n > r r o