Röd-grönt samarbete inget nytt Under våren har det runt om på debatt- och nyhetssidor lighet och borgerliga ideer. Ri n g ho lm m i s sCenterpartiet sa nej. och leder om stocksocialdemokratin kunde re- ho lm s sj u kv å r d gera vidare fram till 1976 då Torbjörn Fälldin trädde till 1 en artikel i Svensk Tidskrift förts en diskussion om det är med en borgerlig treklöver. 1/97 försöker finanslandstroligt att centern "åter- Men det var mer maktpolitik tingsrådet Bosse Ringholm vänder " till det borgerliga än ideer som gjorde att cen- och sjukvårdslandstingsrådet samarbetet när valet 1998 tern deltog i detta. Och Elaine Kristensson skyla över närmar sig. Underförstått ser mycket riktigt prioriterade alla fel och brister som idag man i dessa diskussioner man kärnkraftsmotstånd och finns i Stockholms sjukvård. olika operationer och de borgerligheten som centerns skatteuppgörelse med so- Ringholm hänvisar till den flesta får vänta i över ett år. naturliga hemvist. Om så väl cialdemokratin framför att senaste patientundersök- De bäst fungerande sjukvore! Men centerpartiets bygga vidare på det borger- ningen och påstår att endast husen har lagts ned. Det historia talar ett tydligt liga samarbetet. l Carl Bildts fyra procent av patienterna enda positiva Ringholm kan språk: borgerligt samarbete fyrklöverregering fullföljde är missnöjda med sjukvår- peka på är ett avtal med har centerpartiet och dess Olof Johansson traditionen den. privatläkare i södra stockföregångare givit sig in i att inte låta en borgerlig holm och att S.t Göran är ett under begränsade perioder, regering leva mandatperio- Nu handlar inte denna lysande exempel på effekoch då mer på maktpolitiska den ut. undersökning om männi- tivitet, eftersom det fortän idemässiga grunder. Inte skors syn på sjukvården i farande bedrivs i bolagsform. minst det faktum att den Ett borgerlighet som bygger allmänhet. Det var en fråga socialdemokratiska dörren på centerpartiet har sitt hus till patienter som skrivits ut Ringholm påstår att stockefter ATP-striden och fram till på lösan sand. Historien och från sjukhusens medicin- holms läns landstings ekoGöran Persson varit tämligen nutiden talar här sitt gemen- kliniker om de var nöjda eller nomiska problem beror på stängd gentemot centern har samma, tydliga språk. En missnöjda med "sjukhus- den politik som den tidigare tvingat partiet att söka annat motbild är det unga center- vistelsen stort" (Vård- borgerliga majoriteten församarbete. parti som idag framträder värdering nr 15, 1996, de. Sanningen är att Ringframför allt i Stockholm un- lnregia). Mest nöjda var f ö holm är en synnerligen slösPå 1930-talet säkrades der ledning av Michael patienterna på Ersta sjuk- aktig politiker utan ekosocialdemokratins maktinne- Arthursson. Här tycks finnas hus, som inte styrs av lands- nomiska talanger. När vi hav genom ett röd-grönt såväl en tydlig borgerlig tinget och på Nacka sjukhus, moderater lämnade makten i samarbete, ett samarbete kompass som en stark ambi- som Ringholm och hans november 1994 fanns det som myntade uttrycket "ko- tion att bygga sin politik på majoritet lagt ned. över 5.000 miljoner i eget handel", det vill säga intres- ideer och därmed en vilja till kapital. Nu, drygt två år sebaserad samverkan, mer borgerlig samverkan. Viktiga Den rödgröna majoriteten senare, finns det endast 800 eller mindre kemiskt fri från tillväxtfrågor som energi och kom till makten med pukor miljoner kronor kvar. en gemensam idemässig infrastruktur står dock även i och trumpeter hösten 1994. grund. Efter andra världs- Stockholm mellan centern Nu skulle det minsann vara Ralph Lede/ krigets samlingsregering och den övriga borgerlig- slut på nedskärningarna i Ordförande i den moderata trodde sig socialdemokratin heten, och sett till den vården. Inga anställda skulle gå mot "socialistisk skörde- nationella politiken ligger avskedas. Den förskräckliga tid" och behovet av då- idag bevisbördan på Michael privatvården skulle skäras varande bondeförbundet var Arthursson och de övriga ny- ned kraftigt och S.t Görans inte så stort, men redan tänkande centerpartisterna sjukhus skulle omvandlas 1951 var dags för en ny röd- att visa om de förmår för- från aktiebolag till ett vanligt ändra centerpartiet. landstingsdrivet sjukhus. landstingsgruppen i stockho/m Med en nypa salt Uppgifterna om att den då- varande riksdagsmannen grön koalition som säkrade Tage Erlanders maktinnehav. År 1958 kunde en borgerlig regering ha bildats, vilket sannolikt radikalt förbättrat positionen för svensk borgerSten Nordin Efter halva mandatperioden Staffan Burenstam Linder Oppositionsborgamld, ser vi kaos i sjukvården . skulle ha avrått den ameristockho/m 11.000 invånare i stock- kanska regeringen i april holms län står idag i kö för 1973 att skicka en ny am- 4 SVENSK TIDSKRIFT bassactör till Sverige väckte stort uppseende när de presenterades häromsistens av Leif Leifland. Det sätt som uppgifterna har hanterats på borde emellertid också ha orsakat en höjning av ett eller annat ögonbryn. Att Staffan Burenstam Linder verkligen hade agerat på det vis som beskrivits i den amerikanska diplomatens omtalade rapport togs mer eller mindre för givet av samtliga som engagerade sig i frågan. Det gäller media, som ju för det mesta färdas i enögd flock. Men det gäller även Leif Leifland, den vanligtvis så försiktige, tidigare kabinettsekreteraren som efter pensionen har embarkerat en ny karriär som författare med svensk samtidshistoria som specialitet (en genre där hans tidigare yrkesverksamhet vid Utrikesdepartementet torde ha gett honom mången viktig insikt). Det var Leiflands uppgifter i förhandsreklamen till den kommande boken om de Frostens år på 1970-talet, när Olof Palmes högljudda kritik av Vietnamkriget ledde till en dramatisk försämring av de svensk-amerikanska relationerna, som satte full fart på spekulationerna kring den moderate riksdagsmannens eventuella pratsamhet vid middagsbordet. Leifland förser visserligen sitt resonemang med parantetiska tillägg som "om Burenstam Linder har sagt vad Olsen påstår att han sagt•. Men i allt det som skrivits och sagts i denna fråga - av Leifland själv såväl som av andra som sett sig kallade att uttala sig - löper en slags röd tråd av generellt antagande att rapporten ganska så korrekt beskriver en faktiskt konversation. Att Burenstam Linders politiska motståndare i den socialdemokratiska regeringen har svårt att låta bli att suga på den goda karamell som så oväntat överräckts är inget att förundras över. Något märkligare är det att deras egen historik av pratsamhet, i kontakter med Sovjetunionen, som Leifland träffande beskriver i Svenska Dagbladet (8 mars 1997), så lätt glöms bort i sammanhanget. Dessvärre verkar även den första, gyllene regeln vid analys av historiskt-diplomatiskt material ha tappats bort i hastigheten; att det måste tas med en stor nypa salt. Att en sak skrives ned på papper är som bekant ingen som helst garanti för att den är sann. Som alla trofasta tjänstemän kan diplomaten vid sin pulpet ha en ansenlig uppsättning både rutiga och randiga skäl för att framställa ett skeende eller innehållet i ett samtal på ett visst sätt. För den karriärsugne diplomaten torde det finnas gott om anledningar att vinkla innehållet för att bättre framhäva sig själv, sina kontakter och sitt inflytande, eller för att man antar att chefen därhemma skulle uppskatta en viss beskrivning. Dessutom händer det faktiskt att ett budskap missuppfattas, av språkliga skäl eller andra, metvetet eller omedvetet. Leifland noterar visserligen att "naturligtvis kan man sätta frågetecken för den diplomatiska rapporteringen i diktaturstater. Den är ofta anpassad efter mottagarens önskemål och förväntningar· . Att begränsa frågetecknen till att enbart gälla diktaturstater går emellertid inte. Problematiken existerar i alla länder - även i USA och rentav i Sverige. Varje rapportör har sin egen uppsättning av intressen och revir att bevaka; personliga, professionella och nationella. Måhända formulerade sig Staffan Burenstam Linder faktiskt som Olsen beskriver det; den saken kan ingen utanförstående riktigt bedöma. Poängen är att man inte i efterhand kan utgå från att det är dagens självklaraste sanning - eller nästintill - bara för att så rapporteras i State Department's dammiga filer. l just detta fall tillkommer ytterligare en källkritisk regel som Leifland borde ha utnyttjat men tydligen valde att bortse från vid författandet. Nämligen att kälSVENSK TIDSKRIFT lor kan och bör kontrolleras mot varandra i görligaste mån. Leifland hade här ett osedvanligt gynnsamt utgångsläge, eftersom Staffan Burenstam Linder är en i högsta grad levande person, som tillika med viss regelbundenhet kan antas befinna sig på några kilometers avstånd från författarens egen lya. Så väl förspänt är det få som har det vid analysen av historiskt material. Men av allt att döma har inte Leifland gripit det tillfälle som givits honom att inhämta även Burenstam Linders version av det skedda. l intervjuer i pressen har den nuvarande EUparlamentarikern liksom andra medverkande förklarat att de inte har något minne av samtalen, eller ens av middagen. Då kan man tycka att den information som lämnas av en då- varande svensk riksdagsman skulle behandlas som lika väsentlig och inte minst, trovärdig, som det referat som en utländsk diplomat skrivit ihop i en tid av stor diplomatisk turbulens mellan länderna. Att så inte görs av vare sig Leifland eller i mediarapporteringen är förvånande och beklagligt, för att ta till i underkant. Ann-Sofie Dahl Fil dr i statsvetenskap 5