GULLAN LINDBLAD:
S a ts a
o
p a socialpolitiken
L
ika övertygad som jag
är om att Moderata
Samlingspartiet en dag
kan bli Sveriges största
part1, lika övertygad är
jag om att "den sociala dimensionen"
av vår politik måste ra ett större
utrymme i vår politiska debatt, om
vårt parti ska bli det verkligt stora
partiet. Jag är inte ensam om detta.
Jag har medlemmar i hela vårt land
bakom mig. Vi har en bra socialpolitik, men vi är dåliga på att tala
om detta for medborgarna. Med en
god socialpolitik menar jag naturligtvis inte mera bidrag, fler generella
politikerstyrda system, mera av
socialdemokratiskt lappande och
lagande utan ett klart alternativ till
dagens hoplappade sociala stödsystem, som mer eller mindre har
kollapsat.
GULLAN LINDBLAD är vice
ordförande i riksdagens socialförsäkringsutskott och ordförande
Moderata Kvinnoförbundet.
50
Jag sticker inte under stol med att
jag varit kritisk till att mitt parti länge
haft ett något ensidigt utåtriktat
budskap, inte minst infor valrörelserna. Vi har fort fram de traditionella frågorna: rättstrygghet, forsvar, ekonomi och skatter, skola och
i någon mån familjepolitik. Och så
vet vi att den fråga som alla väljare
senaste valet prioriterade högst var
vården. Vi nådde tyvärr inte längre
än att väljarna uppfattade budskapet
"avskaffa landstingen" med likhetstecken for vård!
Ingen trovärdighet
Vi som velat ta upp de sociala
frågorna, såväl i en djupgående intern
debatt som i våra utåtriktade program, har av partistrategerna allt for
länge fatt höra att vi inte har någon
trovärdighet i dessa frågor. Min
motfråga har alltid varit: "Och när far
vi trovärdighet om vi aldrig talar om
dem?"
Programarbetets främsta uppgift är
- som jag ser det - att visa på klara
SVENSK TIDSKRIFT
alternativ till den socialdemokratiska
politiken, som i dag fors utan såväl
karta som kompass, när pengarna är
slut och de politiska systemen inte
håller.
Med utgångspunkt från vårt partiprogram, som säger att social trygghet är en medborgerlig rättighet,
forsöker vi i programkommitten
presentera handlingslinjer som passar
moderna människor i en helt ny tid.
Vi vill betona statens ansvar for dem
som p g a sjukdom och handikapp
behöver hjälp och stöd - och där ska
ansvaret vara stort! - men for övrigt
lägga ett större ansvar hos den
enskilda människan for hennes egen
och hennes familjs sociala trygghet.
Offentligt stöd ska ges till dem som
bäst behöver det. I dag ser vi
paradoxala exempel på motsatsen,
där stöd rycks från handikappade,
änkor och låginkomstpensionärer,
medan opinionsstarka LO-grupper
far många miljoner i bidrag till
utbildning eller formår vända en skongress till högre ersättningsnivåer!
 Ett ökat personligt ansvarstagande
möjliggörs genom lägre skatter. Våra
gamla teser håller: Man ska kunna
leva på sin lön när skatten är betald.
Ingen som har rätt till bidrag ska
behöva betala skatt och den som
betalar skatt ska inte behöva bidrag. I
dag betalar hälften av socialbidragstagarna 23.000 kr i skatt och rar
tillbaka 21.000 kr i bidrag. Var och
en kan dra slutsatser av en sådan
politik!
Frågan om s k medborgarkonton
fors också fram. Sådana bygger på att
en del av de pengar som nu betalas i
form av skatt istället går till ett
obligatoriskt enskilt sparande. Detta
sparande ska vara öronmärkt for
trygghetskostnader, till exempel vid
arbetslöshet, kortare tids sjukdom,
studier eller foräldraskap. Det är
möjligt att medborgarkonton är det
system som passar bäst i det moderna
samhället och flera politiska partier
diskuterar en sådan trygghetsreform.
Lappa och laga Det forenar ett offentligt ansvar med
Tryggheten i "den lilla världen" och enskild valfrihet. Givetvis behöver
i de sociala gemenskaperna betonas ett sådant system analyseras och
liksom ansvarstagande människors utredas vidare.
rättighet att slippa vara helt beroende När det gäller vårdpolitiken for vi
av politiskt styrda system. De måste även fortsättningsvis fram vårt forslag
ges valfrihet när det gäller vård, barn- om en obligatorisk hälsoforsäkring,
och äldreomsorg.
När detta skrivs är inte programarbetet slutfort. Det finns olika vägar
att gå när det gäller att utforma de
framtida socialforsäkringssystemen:
att lappa och laga på de gamla som
fornt, vilket gör att människor far
betala allt mera i form av skatter och
avgifter och far ut allt mindre, att
staten endast garanterar en minimitrygghet och därutöver lämnar
människor att helt klara sig på egen
hand eller att staten garanterar ett
gott grundskydd till alla i form av
socialforsäkringar med möjlighet till
kompletterande forsäkringar som
möjliggörs genom lägre skatter och
avdragsgilla premier. För mig är det
naturligt att fortsätta på den sistnämnda vägen, vilken vi redan foreslagit i tidigare program.
som ersätter dagens landstingsskatt.
Detta system har fordelen att det är
den enskilde som forfogar över sin
vårdforsäkring och därn1ed kan välja
mellan privat och offentlig vård. Det
ger också kvinnor i vården möjlighet
att bedriva egen verksamhet och att
välja mellan flera arbetsgivare. Kvinnorna i vården behöver inte längre
vara livegna under monopol! Även
om en majoritet av riks- och
kommunpolitiker ännu inte har forstått hur nödvändigt ett sådant
systemskifte är, så har medborgarna
visat att de inte längre litar på den
offentligt bedrivna vården utan tar
egna vårdforsäkringar.
Subjekt och inte objekt
Landstingen gapar nu över ännu fler
och större uppgifter i forn1 av läns- - - - - - - ----
SVENSK TIDSKRIFT
och regionparlament. Hur många
tror på fullt allvar att Kalmarmodeller
och "vårdskatter" kan ge bättre vård
när landstingen inte prioriterar sin
huvuduppgift: vården?
Jag ser fram mot en fruktbärande
debatt om trygghetssystemen infor
2000-talet - trygghetssystem där den
enskilda människan står i centrum,
blir subjekt och inte objekt for
politikers sociala ingenjörskonst!
Rissmuggling
Efter vårt inträde i EU har den
svenska tullen fått ett nytt problem att brottas med - nämligen
rissmuggling. EUs yttre tullmur
gör att priset på ris bara är
hälften så högt i Norge som i
Sverige. Resultatet har blivit att
en ny smugglingsvåg uppstått.
- Vi vet inte heller vad vi skall
göra med de beslagtagna partierna, säger Olle Skogman, informationschef vid Tullverket, till
Göteborgs-Posten.
l Strömstad, nära gränsen till
Norge, har den svenska tullen beslagtagit 50 ton ris som den inte
vet var den skall göra av. Bara
hyreskostnaderna för att kunna
förvara riset uppgår till 10.000
kronor i månaden.
Jonas Hellman
51