forändring. Vad det handlar om är kanske snarare omprioriteringar än ökade resurser. För det tredje, hälso- och sjukvård. Här skall det satsas mer pengar for att minska köer och höja kvaliteten. För det fjärde, det sociala området. De sämst ställda behandlas inte värdigt. Här ska såväl ökade ekonomiska resurser som bättre bemötande mot den enskilde prioriteras. För det femte, barnfamiljerna. Det måste säkras en mindre stressig vardag så au barn och foräldrar tar mer tid tillsammans. Barnen ska bemötas med respekt. I boken ges också olika konkreta forslag till forändringar inom välfärden. Generellt kan man säga att det handlar om att vara lojal mot målen och individen istället for mot de offentliga systemen. Inte minst for att komma tillrätta SVEND DAHL: med arbetslösheten har forfattarna olika forslag. På samma sätt som i Sverige har man Danmark barnbidrag. Detta vill forfattarna ersätta med ett klippkort med arbetstimmar som barnfamiljen kan nyttja for att exempelvis städa, handla och hämta barnen. För en familj med barn under 6 år skulle det handla om 5,5 timmar per vecka. Med detta menar man att barnfamiljerna skulle ra mer lugn i sina liv och inte minst att fler skulle ra jobb istället fOr att gå arbetslösa och uppbära bidrag. Mycket att lära av danskarna Hjälpen till de arbetslösa måste handla om aktivitet istället for passiva bidrag. Modellen man foreslår går ut på att arbetslösa ska ges plats på foretag och i offentlig sektor. Akassan foljer med under en tidsbegränsad period. Den arbetslöse rar Republikanen Clinton N är Bill Clintons presidentperiod nådde halvtid i början av 1995 sågs han av mänga som ett redan då avslutat kapitel i amerikansk politisk historia. Republikanerna hade i slutet av 1994 vunnit en jordskredsseger och erövrat majoriteten i såväl senaten som representanthuset, och det tack vare Showdown. Av Elisabeth Drew, Simon & Schulster, 1996. 38 SVEN S K TIDSKR.IFT in en fot på arbetsmarknaden där riktiga jobb utfors och nyttigheter produceras. Detta forslag är mycket kontroversiellt i den danska debatten där hittills alla forslag i denna riktning stoppats. Författarna hävdar dock att ingen logiskt tänkande människa kan forklara hur friska och arbetsfora människor inte ska jobba och bidra till samhällsutvecklingen. I boken finns det en hel del intressanta ideologiska markeringar som vi även i svensk socialdemokrati har anledning att lyfta till debatt. Egenmakten var ett sätt att forändra hållningen till individens ansvar och ökad frihet. Utan tvekan är det på många sätt så att det i Danmark fors en mer omprövande och fornyande debatt än i Sverige. Jag tror att vi har mycket att lära av debattörerna just i ifrågasättarrdet av gamla uppfattningar och system. ett utbrett missnöje med presidenten. Ingen trodde med andra ord att Bill Clinton skulle ha en chans att bli omvald for en andra period. I skrivande stund, då två veckor aterstår till det amerikanska presidentvalet, är läget ett annat. Ingen tror på allvar något annat än att Bill Clinton blir den forste demokratiske president sedan Franklin Roosevelt, som blir omvald for en andra period. Den stora frågan är snarare om republikanerna kontmer att kunna behålla sin majoritet i kongressen. Än en gång har alltså Bill Clinton gjort skäl for sitt smeknamn "the come back kid". Gingrich utmanövrerad boken Showdown beskriver journalisten Elisabeth Drew (bl a forfattare till en uppmärksammad bok om Clintons forsta år vid makten, On the Edge) tiden mellan republikanernas maktövertagande efter valet i november 1994 och budgetstriden mellan presidenten och kongressen vintern 1995/ 96. Drews tes är att republikanernas ledare i representanthuset N ewt Gingrich påbörjade sin tid som talman fast besluten att lägga ut en ny kurs for amerikansk politik, men att han när det var dags att sunm1era det forsta året inte åstadkommit annat än att öka presidentens popularitet och minska sin egen. Visst kan det sägas vara så. Genom ett skickligt agerande har Clinton lyckats utmanövrera Gingrich och säkra sitt återval, medan Gingrich fatt se sin popularitet dala. Även när det gäller genomforandet av valmanifestet "Contract with America" har de republikanska framgångarna låtit vänta på sig. T ex har viktiga punkter såsom forbud mot budgetunderskott och begränsningar av antalet mandatperioder en politiker rar inneha ett ämbete visat sig omöjliga att forverkliga. Samtidigt framträder emellertid en annan bild av det politiska tillståndet i USA. Nämligen att republikanerna visserligen forlorade striden om op1ruonen, men att de däremot - trots bakslagen vad gäller valmanifestet vann slaget om politikens innehåll. Frågan som amerikansk politik handlar om är nämligen inte längre om staten skall krympas utan hur detta skall gå till. Ingen politiker på nationell nivå stödjer idag status quo på viktiga områden som skatter och välfärd och alla talar sig varma for behovet av en balanserad budget. Det kanske tydligaste tecknat på denna forändring är emellertid presidenten själv. Redan direkt efter republikanernas valseger 1994 på- började Clinton forändringen av sig själv, genom att plocka upp viktiga republikanska valfrågor som exempelvis skatter och moral - och göra dem till sina egna. l januari i år konstaterade Clinton i sitt stora tal till kongressen att "the era of big government is over". Tydligare än så kan knappast forvandlingen av Bill Clinton bli. Det senaste beviset på hur Clinton forändrat sin politik i republikansk riktning är givetvis sommarens välfärdsreforn1, som flyttar ansvaret for stora delar av välfärdspolitiken från den federala statsmakten till delstaterna. Clinton lyckades dänned genomfora det som Ronald Reagan ville men inte klarade av. SVENSK TID SKRIFT Det finns med andra ord skäl att tala om en verklig revolution i amerikansk politik. Men frågan som infinner sig blir naturligtvis, om Clinton med opinionsmässiga framgångar som resultat anammat det republikanska budskapet, varfor har ''Frågan som amenkansk politik handlar om är nämligen inte längre om staten skall krympas utan hur detta skall gå till. Ingen politiker på natio11ell nivå stödjer idag status quo på viktiga områden som skatter och välfärd och alla talar sig varma för behovet av en balamerad budget. '' det då inte gått bättre for Newt Gingrich och republikanerna? En orsak är Gingrich själv, en annan den sittande presidentens skicklighet att hantera opinioner. Drew tecknar ett intressant porträtt av den republikanske talmannen. Samtidigt som han i likhet med andra ledande politiker är inriktad på att åstadkonuna resultat är Gingrich en idepolitiker av sällan skådat slag. Hans politiska budskap präglas av en vision om att alla konm1er att ra det bättre i framtiden tack vare tekniska framsteg i kombination med en minskad statsmakt. Problemet, som 39 blir tydligt i Showdown, är att detta visionära ledarskap kommit i skymundan under Gingrichs tid som talman. Detta har lämnat utrymme för Clinton att attackera Gingrich och republikanerna för att vara kamrerstyper som enbart ser till statistik och teknikaliteter. Samtidigt som han själv kunnat framställa sig som presidenten med en positiv framtidsbild. Clinton, som visat sig vare en mästare på att ta sig ur trängda lägen, har också lyckats blåsa upp skillnaderna mellan honom själv och republikanerna till gigantiska proportioner - för att på så sätt ra FREDRIK ERIXON: kongressmajoriteten att framstå som en samling extremister, medan han själv står för ett rimligt mittenalternativ. Tydligast blev detta under budgetstriden, då såväl kongressen som Vita huset var överens om att ökningstakten för sjukvårdsutgifterna måste dämpas och att den federala budgeten måste balanseras. Däremot vill man gå olika snabbt fram. Trots att skillnaderna i sak var mycket små målade demokraterna i kongressen och Vita huset upp de republikanska förslagen som dråpslag mot de fattiga och som försök att sänka skatterna med hjälp av besparingar i sjukvården. En ny klassisk teori P olitik är inte vetenskap l och vetenskap är inte politik. Dessa teser är, trots alla försök att bevisa l motsatsen, tämligen etablerade och har givetvis en ganska naturlig l inverkan på hur dessa olika sfårer fungerar. Trots detta finns det ingen l riktigt tydlig vattendelare mellan dem. Det gäller vetenskap allmänhet, men samhällsvetenskap synnerhet. Kontaktytorna finns och ömsesidiga försök att styra varandra är ett vanligt förekonmunde inslag i de olika sfårernas tillvaror. Denna bild är väldigt tydlig om man tittar på den nationalekonomiska disciplinen - den självThe Crisis of Visiou in Modem Economic Thought. Av Robert Heilbroner och Wiliam Milberg, Cambridge University Press, 1995. 40 SVENSK TIDSKR.IFT Bill Clinton vann utan tvivel slaget om opinionen i budgetstriden och fick republikerna att framstå i negativ dager efter att de stängt statsapparaten under några dagar, p g a frånvaron av en budgetöverenskommelse, och framhärdat sina besparingskrav. Men när det väl kommer till politikens innehåll kan såväl presidenten som republikanerna i kongressen vara nöjda. Faktum är ju att Clinton varit betydligt mer framgångsrik vad gäller tillbakarullandet av staten än vad Ronald Reagan någonsin var. Så kanske är Bill Clinton ändå den bäste president republikanerna kan önska sig. utnämnda juvelkronan i samhällsvetenskapen. Ämnet titulerades inledningsvis politisk ekonomi (political economy) och det brukar i allmänhet framföras att ämnets vattenhål, resursknappheten, lägger grunden för en politiserad vetenskap. Det är därför inte onaturligt att kända ekonomer som Friedrich von Hayek, Karl Marx, John Stuart Mill och Ludvig von Mises ofta argumenterat i ideologiska- och politiska ordalag.