STIG-BJÖRN LJUNGGREN: Datorspelet som produktivkraft ad Marx trodde att människorna ständigt fårbättrade sma överlevnadsmetoder och däm1ed påverkades också samhällsordningen. Produktivkrafterna utvecklades och politiken följde med i en ständig rörelse framåt. Kort sagt hävdade Marx att handkvarnen gav ett samhälle med feodalherrar, ångkvarnen ett med industrikapitalister. Datorerna borde också ge en ny typ av herrar, kanske cybernetiska reklamdockor som klarar av att dra partimanifestet på tio röda i Rapport? Och vad kan datorspelen ställa till med i framtiden? Den som vill undersöka bör skaffa ett rejält datorspel. Till de allra förnämligaste får förståelsen av historiens drivkrafter hör spelet "CiviliSTI G -BJ Ö RN LJUN GG REN ärji/ de, debattör och driver företaget Folkhemsstlldier. 50 zation". Det går åt många långa nätter att verkligen lära sig bemästra detta spel. Men det är å andra sidan ett ganska enkelt sätt att ra sniffa på hur det känns att vara en Josef Stalin eller en Abraham Lincoln. Aztekisk industrialisering "Civilization" går i korthet ut på att man ska vara med och styra en kultur från dess födelse fram till dess slut. Det gäller att satsa resurserna i samhället rätt får den som önskar varaktighet. Den som inte har ett bra fårsvar faller snart i fiendens händer. Men den som bara tror på pansar hamnar snart på efterkälken i utvecklingen. Folket kräver nämligen tempel får att må bra. Utan rejäla satsningar på kommunikationer och utbildning faller samhället snart sönder. Vetenskapsmännen erbjuder hela tiden nya upptäckter som ger nya möjligheter. Och så vidare. Historikern Peter Englund har med frustande entusiasm beskrivit hur han en gång tog sig an den SVEN S K TID SKR.IFT aztekiska kulturen, satsade fårsynt på industrialisering och införde kvinnlig rösträtt redan på 1600-talet. Följden var att när conquistadorerna dök upp, kunde azteki1övdingen Englund katapultera ut dem i havet igen - och där fårsvann de får alltid ur historien. "Civilization" har några år på nacken nu, men tillhör fortfarande ett av de bättre datorspelen. Det finns fårvisso en oöverskådlig mängd, många med ambitionen att fårsätta spelaren i historiens högsäte. Men de flesta är någon form av reaktionsspel eller pysselspeL De ställer inte så stora krav på allmänkunskaper och är egentligen bara en moderniserad variant av Flipper eller patiens. Det finns också lite mer avancerade reaktionsspel som kräver lite mer hjärnaktiviteter. Sådana "Hoppa från sten till sten-spel" verkar bli allt mer populära och lämnar lite mer utrynm1e får egna initiativ. Och den som vill åka racerbil på datorskärmen har också ratt tillgång till allt mer avancerade spel. För barnen har såväl Pippi Långstmmp som Disneys figurer öppnat upp cyberrymden for våra små telingar. Men spel som "Civilization" står ändå i en klass for sig. Det låter oss ta finesser och pedagogiska insikter som dessa spel kan ge. Men det verkligt intressanta är att de forebådar hur kunskapssamhället kommer att kunna utveckla samhället. Håller vi fast vid Marx' ide att samhällen forändras när Det finns dem som menar att katederläraren nu är på väg bort, for alltid. Fömtom att lärarkåren kommer att minska drastiskt, konuner också den kollektivistiska inlärningsprocessen att ha sett sina bästa dagar. steget in i en mer kunskaps- tekniken tar utvecklingssprång har vi • Det andra som händer är att vi stimulerande miljö. Här krävs här något att bita i. kan bli våra egna historieberättare. Vi koncentration av spelaren. Historiska kunskaper och egna åsikter om hur samhällen bör styras är ett måste. Det som utspelas på skärmen kan faktiskt tävla i nytta med såväl Antikrundan som fåreläsningsafton på Medborgarskolan. Atomvapenattack Den trend vi nu ser är att spelen slutar vara spel och istället utmanar filmen. Ett sådant spel har jag bara sniffat lite på, nämligen "Silet Steel". Där är man kort och gott huvudrollsinnehavare i en film. Man tilldelas en ubåt, en kopp kaffe och en galen motståndare som hotar med atomvapenattack. Efter en kort briefing över det allvarliga läget vänder sig de andra officerarna sig till spelaren och frågar: - Nå, kapten. Vad ska vi göra? Sedan är det bara att surfa fram mellan olika forslag till beslut och invänta det bittra slutet, när de andra i besättningen vänder sig till en och muttrar ett bittert farväl, strax innan fiendens bomb träffar båten. Det som utspelas på datorskärmen är som vilken spelfilm som helst, med den skillnaden att åskådaren själv bestämmer händelsutvecklingen. Det är lätt att fordjupa sig i alla ''H' 'k Ptston ,ern eter Englund har med frustande entusiasm beskrivit hur han en gång tog sig an den aztekiska kulturen, satsade försynt på industrialisering och införde kvinnlig rösträtt redan på 1600-talet. Följden var att när conquistadorerna dök upp, kunde aztekhövdingen Englund katapultera ut dem i havet igen - och därförsvann de för alltid ur historien. ''Exempelvis. • Det forsta vi kan forvänta oss är att skolan kan bölja fungera på ett annat sätt. Med utgångspunkt från ett spel som "Civilization" skulle historieundervisnignen kunna stöpas om och kombineras med kurslitteratur och foreläsningar, tillgång till historieencyklopedier på CDRom och fri surf på Internet, samt naturligtvis någon form av självständigt uppsatsarbete mot slutet av terminen. SVENSK T ID SKR IFT blir inte längre beroende av andras regi. Den internaktiva datorn frigör oss inte bara från lärarna och lektionernas tvång, den gör också att vi kan bestänuna hur en bok eller en film ska sluta. Aktiverattde teknik På den individuella nivån handlar detta självfallet inte om så mycket mer än att upplevelseindustrin blir mer avancerad och lägger mer ansvar i händerna på den enskilda människan. Tekniken aktiverar istället for att passivisera. Även den som nöjer sig med att ha en TV med fjärrkontroll mixar idag ihop sin egen kompott av TV-program. Människor ägnar sig åt att se två eller tre filmer samtidigt. Genom att zappa mellan kanalerna plockar man åt sig efter eget tycke, ungefar som vi brukar komponera vår egen gåendebordtallrik. Konsekvenserna är, bland annat, att det samhälle där alla såg samma Hylands Hörna, inte längre finns. Televisionsmediet har raderat ut en given mittpunkt i samhället. Det är självfallet bra, men allting har två sidor, en positiv och en negativ. Går det att styra ett land där alla varje kväll varit framgångsrik Aztek- 51 hövding? Där den unga generationen kört ett tredje världskrig per kväll sedan de började småskolan? • För det tredje tror jag att v1 kommer att fa se datorspelsmetoden överfåras till verkligheten. Några praktiserar redan "rollspelet" som ett sätt att lära sig hur exempelvis en politisk motståndare resonerar. Kanske finns det här en möjlighet att fa hjälp av den moderna tekniken att ge en motvikt till den traditionella bild av politik som massmedia och underhållningsindustrin ger. De brukar ofta skildra politiken som ett slags sportevenemang. För att höja spänningen skildras det politiska livet som en kamp mellan olika grupper som med utspel, intriger och satsningar fårsöker slå sina motståndare ur brädet. Politisk kortkurs Det är alltså inte så, att vi bara far se att verkligheten trycks in i karikerad fom1 på datorskärmen. Vi kommer också att fa bevittna hur det som händer på ciatorskännen påverkar hur verkligheten tar efter det som händer i datorn. De fåreställningar och bilder som präglar datorspelen kommer att smitta av sig på hur vi tolkar och beter oss i det vanliga vardagslivet. Vi vet att vi redan matats med schablonbilder av hur affärsliv och politik fungerar av underhållningsatt självaste presidenten kan vara inblandad. Ofta är det toppolitikern och superkapitalisten som slagit sina påsar ihop får att fårtrycka den lille mannen på gatan. När det så småningom kommer ett datorspel som ger oss chansen att fa spela partiledare den svenska ankdammen, leder det säkert inte bara till att fler far en enkel insikt i politikens villkor. De som går från ett sådant spelande till riktig politisk verksamhet kommer självfallet att ta med sig och praktisera sina erfarenheter. Det skulle innebär att den som tidigare tvingades lära sig greppen i politiken via ungdomsfårhund och studentpolitik, nu kan ta kortkursen via datorn. Och datorspelen kommer att skapa nya och minst lika allvarliga defekter. • Kanske är en av de mest dynamiska effekterna som datorspel av typen "Civilization" bibringar människor, en fåreställning om att det finns ett samband mellan vad man själv gör och vad som sedan händer, även om det tar mycket lång tid. Datorspelet sätter ju användaren i centrum och låter sedan världen rotera runt denne. Radion spred på sin tid kunskaperna om att det fanns en omvärld som var lika direkt och levande som den egna lilla världen. Bilen lät oss resa till den närnuste industrin. Från den amerikanska av denna omvärld. filmen vet vi att bakom det till synes Och TV lät i sm begynnelse vanliga självmordet löper trådar långt chockera världen med att från Vietupp i makthierarkin. Åtminstone nam visa hur ett krig går till. sedan Watergates dagar har vi insett Nu kommer datorspelen och slår i 52 SVENSK TIDSKRIFT människor att de själva kan påverka sin samtid. Den som överfår datorspelens logik på samhället kommer att bli mycket experimentlysten. Det kan JU vara bra. Men det finns en egenskap hos datorspelen som kan ställa till med problem. Den som misslyckas i datorspelet har bara att starta om och göra ett nytt fårsök. I verkligheten ges sällan några sådana chanser. Men det är en läxa som vi redan är på väg att lära oss, eller hur? Jag måste säga att jag får problem i rollen som givare när socialbidraget, med allt vad därtill hörer, ger fribiljett in till en genomsnittlig medelklasstandard och allt större invandrargrupper slussas in i den oberoende av egna insatser och egna initiativ. Jag känner mig utnyttjad och avskyr den känslan. Jag börjar snegla på dem som utåt sett kan tänkas gå på bidrag. Oviljan har kommit de senaste åren, jag vet inte hur. Men de som bär ansvaret är inte de som lyfter bidragen. Ansvaret har staten som håller fast vid alltför vidlyftiga sociala kontrakt, upprättade på den tid när Sverige var en idyll och världen långt borta. Ansvaret har alla dessa söndagsskoleträknar i verk och myndigheter som förnekar allt vad smartness heter, som vägrar inse att cynismen har dragit in i den svenska väl-färden för gott och att bak-slugheten är här för att stanna. Helena Riviere