THOMAS GOR: Vart är Amerika på väg? edborgarrättsrörelsens seger 1964 innebar att all diskriminering på basen av rastillhörighet blev förbjuden i USA. Men sedan 1980- talets böljan är den tillåten igen. Den rasdiskriminering som medborgarrättsrörelsen avskaffade handlade om legal diskriminering av svarta. Den legala rasdiskriminering som kommit att återinföras riktar sig mot vita, och i första hand vita män. Ett antal beslut från USA:s högsta domstol har slagit fast att rasdiskriminering som riktar sig mot vita är tillåten så länge som diskrimineringen innebär att icke-vita erhåller en fördel; en fördel som de anses vara berättigade till som en kompensation för tidigare historiska orättvisor. - 1978 slog högsta domstolen fast att förbudet mot rasdiskriminering för institutioner vilka finansieras med federala medel inte gäller om diskrimineringen riktar sig mot vita (Regents of the University of California versus Bakke, 438 US 265 [1978]). - 1979 slog domstolen fast att förbudet mot diskriminering "mot vilken individ det må gälla" i Civil Rights Act kapitel VII inte kunde tillämpas beträffande diskriminering mot vita (United Steelworkers versus Weber, 446 US 193 [1979]). - 1987 fastställde domstolen att statliga institutioner som diskriminerade i samband med anställningar inte handlade mot författningen om de diskriminerade vita medborgare (United States versus Paradise, 480 us 149 [1987]). Bakgrunden till dessa beslut är det alltmer framträdande grupprättighetstänkandet i allmänhet och rasThe Next American Nation. The New Nationalism and the Jourth American Revolution. Av Michael Lind . 44 SV EN SK TID SKRIFT tänkandet vad gäller indelningen av medborgarna i olika kategorier i synnerhet. Sedan 1977 är USA:s befolkning uppdelad i fem från varandra åtskilda raser. Ett dokument som för det amerikanska samhällets uppbyggnad är kanske minst lika betydelsefullt som självständighetsdeklarationen eller författningen, men givetvis inte alls lika känt som dem, är Statistical Directive 15 från Office of Management and Budget. Genom detta direktiv uppdelades USA:s befolkning i fem från varandra avskilda raser: Amerikanska indianer och Alaskaeskimåer, Asiater och Stillahavsbor, Svarta eller Afroamerikaner, Vita eller Kaukasier, samt Hispanics (eller !beroamerikaner). Kategoriseringen är ständigt godtycklig. sprungsförslaget från givetvis fullEnligt ur- 1973 skulle indier ha inräknats bland kategorin vita, men flyttades över till Asiater, vilket innebär att ättlingarna till högkastindier som brahminer i USA har rätt till positiv särbehandling. När sakernas tillstånd beskrivs med dessa exempel har det rådande systemet ra forsvarare. Samtidigt utgör den positiva särbehandlingen, affirmative action, ett grundelement i det amerikanska samhällets funktionssätt inom många olika områden. Och själva systemets grundide, multikulturalismen och med den tillhörande metoden att särbehandla människor på basen av grupptillhörighet som baseras på ras, kön eller handikapp, forsvaras av många. Liberal läppbekännelse Den väsentligaste kritiken mot affirmative action har hittills mestadels kommit från enskilda intellektuella, akademiker eller samhällsdebattörer, samt från enskilda republikanska politiker. Om de varit vita män har de avfardats som etablissemangets röster, om de varit svarta eller kvinnor har de avfardats som köpta forrädare. De forre konservative och nu till den amerikanska varianten av liberalismen avfallne redaktören Michael Lind (tidigare senior editor på Harper's, numera senior editor på The New Republic) kan säkerligen också avfardas på sarruna sätt: vit överklass som behållit sina reaktionära uppfattningar trots den liberala läppbekännelsen. Men hans bok, The Next American Nation. The New Nationalism and the fourth American Revolution, är ett alldeles for genomarbetat, gediget och skickligt skrivet arbete for att blott avvisas med de gängse forolämpningarna. Dessutom är den mycket mer än en kritik av systemet med positiv särbehandling. Det Lind gett sig i kast med är den kritiska frågan om vart det amerikanska samhället är på väg med beaktande av dess etniska och rasmässiga sammansättning; en fråga som aldrig saknat aktualitet i den amerikanska nationens historia. Långt fore bildandet av staten USA diskuterade kolonialisterna det framtida amerikanska samhällets sammansättning och relationerna mellan raserna på den amerikanska kontinenten. En dimension i denna diskussion handlade om relationen mellan kolonialisterna å ena sidan och de svarta slavarna samt kontinentens urinvånare, indianerna, å den andra. En annan dimension berörde kolonialisternas egen identitet och sammansättning. Konfontationsaxeln indianer/vita var tämligen snabbt avklarad, i huvudsak genom ursprungsbefolkningens fordrivande och marginalisering. Konfrontationsaxeln svarta/vita har fortsatt att prägla det amerikanska samhällets och den Nordamerikanska statsbildningens hela historia. Men när Lind kritiserar multikulturalismen och positiv särbehandling gör han detta med utgångspunkten i att dessa ansatser strider så kraftigt mot den amerikanska nationalismens grundläggande ideer. För Lind är den amerikanska nationalismen en liberal nationalism som inte bygger på ras eller religion utan på kultur och språk. Genom denna avgränsning har Lind också SVENSK TIDSKRIFT avlägsnat sig från de mer snävare definitionerna av nationalismens ideologi, där såväl religiös som rasmässig enighet brukar ingå som nödvändiga rekvisit for en nation. Men for Lind är USA en mångrasig, mångreligiös, men absolut inte en mångkulturell och mångspråkig nation. Även om Lind inte fornekar att migrantkulturerna haft ett avgörande inflytande över den amerikanska kulturen, och att det funnits och finns fortfarande personer som kan anses vara tysk-amerikaner eller irländsk-amerikaner eller svenskamerikaner, är det viktiga for honom den kulturella syntes som lett till etablerandet av en genuin amerikansk kultur. Ursprungliga amerikaner Följdriktigt finns inte, enligt Lind, USA några afro-amerikaner, eftersom det inte finns en enhetlig afrikansk kultur att ha något bindestreck till, och det dessutom inte heller var möjligt for de svarta slavarna i USA att behålla sina ursprungliga kulturer i någon omfattning. Tvärtom tvingades de att överge sina olika stamkulturer och ackulturiseras i den amerikanska kulturen redan i den andra generationen. Därfor kan de svarta i USA sägas vara de forsta riktiga och ursprungliga amerikanerna; de som, visserligen av tvång men ändå, snabbast övergav sina hemländers kulturer till formån for den amerikanska, och därmed också bidrog till att fornn denna nya kultur. För 45 Michael Lind blir därmed den amerikanska historien en vandring i riktning mot att ra den amerikanska statens karaktär och institutioner att stämma överens med den amerikanska nationens natur av ett mångrasigt och mångreligiöst men inte mångkulturellt samhälle. I Linds historiska skiss över den amerikanska historien har det funnits tre distinkta amerikanska republiker sedan 1776 eller snarare sedan fårfattningens tillkomst sedan 1789. Det är "AnglaAmerica" (1789-1861), "Euro-Amenca" (1875-1957) och "Multicultural-America" (1972-nutid). Att årtalen får respektive republik inte är varandra direkt följande beror på att de olika republikerna avlöst varandra 46 på våldsamt vis, medels revolutioner. Det finns enligt Lind tre amerikanska revolutioner: befrielsen från engelsmännen, inbördeskriget samt medborgarrättsrörelsen. Och efter varje revolution har de grundläggande elementen i den amenkanska nationalstaten - ras, kultur och medborgarskap - hopfogats på ett annorlunda sätt, och fatt en egen nationell formel som beskrivit den nationella gemenskapen, dess religion och dess politiska tro på sitt eget VlS. Under den fårsta republiken definierades den nationella gemenskapen enligt det anglosaxiska eller anglogern1anska elementet i befolkningen. Den sammanfogande reliSV E N SK TID SKRIFT gionen var protestantisk kristendom och den politiska tron den federala republikanismen. Det var under denna epok som man på allvar ifrågasatte om judar eller svarta kunde bli amerikaner och en hel del tvivel luftades också om de katolska irländarnas assimilationsfårn1åga. Med den andra republiken efter inbördeskriget skapades den euroamerikanska ansatsen med vilken man fårsökte omsluta befolkningselementen i den europeiska migrationen till USA. Religionen utsträcktes till kristendomen och så småningom under Eisenhower till judeo-kristendomen (eller något slags pan-kristendom). Med den allmänna (manliga vita) rösträttens införande övergick den politiska tron från federal republikanism till federal demokrati. Den tredje republiken uppstod efter civilrättsrörelsens seger. Men, i likhet med de två tidigare revolutionerna, svek den också sina ideal. Den tredje amerikanska republiken är inte alls det rasblinda samhälle med lika rättigheter for alla och ökad jämlikhet som dess härolder som Martin Luther King och (enligt Lind) Lyndon B Johnson utlovade. Tvärtom har den tredje republiken präglats av ett återvändande till rasåtskillnadspolitiken, fast denna gång under namnet qffirmative action, och till ekonomisk neo-konservatism, menar Lind. De politiker som satt sin prägel på den tredje republiken är Stokley Carmihael och Richard Nixon. I den tredje republiken finns ingen nationell gemenskap utan fem officiella raser och en mångfald kulturer. Dess gemensanm1a religiösa grund är den sekulära filosofin som forespråkar autenticitet och vikten att vara sig själv och som betonar tillhörigheten i olika subkulturer av etniskt, rasmässigt, religiöst eller sexuellt slag. Dess politiska tro är den centraliserade multikulturella demokratin med sina raskvoter och sma rasmässigt indelade valkretsar. Symboliska eftergifter Sin kritik av det nya rasåtskillnadssystemet under den positiva särbehandlingen kombinerar Lind med en mycket amerikansk, populistisk, och icke-marxistisk, kritik från vänster av det amerikanska etablissemanget och den amerikanska överklassen. För honom framstår affirmative action med symboliska eftergifter åt den svarta medel- och överklassen som ett utmärkt sätt for den vita överklassen från den andra republikens tid att köpa sig husfrid. Den nya symboliska överklassen från forn1ent missgynnade minoriteter å sin sida far ett fortsatt intresse i att behålla såväl ghetton som sina privilegier som rasmässiga representanter for dessa ghettons invånare. Detta samtidigt som den neo-konservativa (eller med svenskt ordval nyliberala) ekonomiska politiken fortsatt att vidga klyftorna mellan samhällsklasserna. Ihåligt om frihandel Som svagast är Lind enligt mm uppfattning i sin samhällspolitiska och ekonomiska kritik av den tredje republiken. Han argumenterar tämligen ihåligt mot frihandel. ("Som allmän regel bör frihandel mellan höglöneländer uppmuntras men handel mellan höglöne- och låglöndänder regleras for att hindra rörliga transnationella foretag att använda de tillgängliga arbetarnas fattigdom, de senare i syfte att nedbringa löner och andra villkor i de tidigare.") Liknande synpunkter framfor han på frågan om invandring. De vita arbetare som forfoljde och fordrev kinesiska och japanska migranter i böljan av seklet blir i hans skrivning fackforeningskämpar som slogs mot låglönekonkurrens. SVENSK TIDSKRIFT Och han talar sig varn1 for social ingenjörskonst så länge den sker på "liberal nationalistisk" grund och inte på "multikulturell liberal" grund. Mot den tredje republiken ställer Lind visionen om en fjärde amerikansk republik, "Trans-America", som står for en färgblind och könsneutral regim med individuella rättigheter som kombineras med statliga ingripanden syfte att åstadkomma social och ekonomisk jämlikhet; en ny enhet som genom kulturell och ekonomisk nationalism bevakar den nya mångrasiga amerikanska medelklassens intressen. Linds vision om den nya republiken är väl så amerikansk och präglas av det som i näringslivet (med en amerikansk tern1) går under namnet "corporate bullshit". Avskaffa kvotsystemet Visserligen är jag inte amerikan och kan knappast ha rätt att önska mig något om USA, men skulle själv ändå tycka att ett avskaffande av kvotsystemen och den rasmässiga kategoriseringen av invånarna kunde vara en tillräcklig böljan. Att det i sig skulle vara en revolution i USA av i dag är uppenbart. Huruvida det leder till Linds fjärde republik eller ej är mindre intressant, ty sina tillkortakommanden till trots är The Next American Nation en av de mest spännande och intressanta böcker jag läst i frågan om nationalismen i allmänhet och i USA:s etniska historia och framtid i synnerhet. 47