SKAPA ETT N ORDEUROPEISKT PARTNERSKAP FÖR FRED CARL BILDT Med basert i ett förstärkt nordiskt samarbete också på försvarsområdet skulle ett Nordeuropeiskt Partnerskap för Fred kunna byggas. Ett sådant samarbete skulle vara ett bra alternativ till ett utvidgat Nato i vår del av världen. Artikelrt bygger på Carl Bildts anförande inför Paasikivi-Samfundet i Helsingfors den 3 september 1996. är Jag senast hade äran att tala inför Paasikivi-Samfundet får nästan exakt ett decennium sedan, december 1986 - var det ett alldeles annat Europa och en alldeles annan framtid vi diskuterade. Även om det sovjetiska imperiets inre svaghet då börjat att träda fram, var det ändå dess yttre kraftutveckling under de två föregående decennierna som präglade mycket av utvecklingen. Hela det nordeuropeiska och nordatlantiska området levde fortfarande med effekterna av den strategiska chock som den snabba uppbyggnaden av de ubåtsbaserade strategiska kärnvapenstyrkorna kring Kola-halvön inneburit. Och fortCARL BILDT är moderaternas partiordförande och EU:s Höge Representantför återuppbyggnaden av Bosnietl. 18 farande var det möjligt att tro att det sovjetiska systemet kunde "reformeras" med en dos av den kosmetiska "perestrojka" som Gorbatjov ordinerade. På ett decennium har allt förändrats. Historien har kastats om i ett drama som ra vågade att sia om. O moderna kärnvapen Vi har ännu en gång under detta sekel fatt uppleva ett imperiums sammanbrott. De fårment moderna kärnvapnen har plötsligt blivit omoderna, samtidigt som klassiska frågeställningar gjort en återkomst på ett sätt som gör att historiker i dag är långt mer eftertraktade än kärnvapenstrateger när det gäller att forklara de skeenden vi fårsöker att påverka och fornu. Om forklaringarna till denna snabba scenväxling har mycket redan skrivits och sagts. Men låt oss inte glömma den skarpa politiska debatt som under decennierna före scenväxlingen fårdes i snart sagt alla SVENSK TIDSKRIFT Europas länder om hur fårhållandet till det sovjetiska imperiet skulle hanteras. Realpolitikens krav kunde ingen undgå. Det hade varit dåraktigt. Men ställningstagandet mellan ideologisk fasthet och ideologisk undfallenhet i grundläggande frågor var därn1ed på intet sätt en självklarhet. Samtidigt som president Reagan vid Brandenburger Tor i Berlin fårklarade att "denna mur måste rivas", skrev de västtyska socialdemokraterna överslätande ideologiska dokument med de östtyska kommunisterna. Och många av de politiker som då talade om gemensam säkerhet i Europa gjorde det på basen inte av det öppna kravet på halva Europas frigörelse, utan i stället med det tysta accepterandet av halva Europas underkastelse. I dag är så gott som allt detta annorlunda. Och det är svårt att illustrera det bättre än med den verklighet som sedan mer än ett år tillbaka är min dagliga - arbetet med att överbrygga nationella och etniska konflikter i Bosnien och i sydöstra Europa efter den jugoslaviska statsbildningens blodiga sammanbrott. Det stora omvandlingsskeendet i samband med det sovjetiska imperiets sammanbrott innebär historien om skeenden som kom att gå långt mer smärtfritt än vad de flesta hade vågat att föreställa sig. Tysklands återförening och de tre baltiska staternas befrielse var avgörande händelseutvecklingar också för vårt vidkommande, och även om dramat ofta var nära, kom de att ske i allt väsentligt utan våld och i allt väsentligt i politiskt samförstånd. M ed medlemskapet i EU avvisade Sverige utanförskapet, och blev delaktigt i en process där målet - en ständigt allt säkrare fred - är klart, men där medlen ständigt formas efter ständigt förändrade förutsättningar. Vi gick med i EU för att vara med och forma denna process. Trots att steget till medlemskap ligger så nära - här i Finland står ni nu inför det första direkta valet till Europaparlamentet- står vi redan nu inför nya viktiga avgöranden i den samlade europeiska integrationsprocessen. Avgöranden där valet åter står mellan utanförskapet och delaktigheten. Vi ser det i fYra viktiga avseenden. För det första: Det handlar om vårt ställningstagande till den ekonomiska och monetära unionen EMU med dess tredje steg i form av en gemensam valuta. Där måste vi vara beredda att ge besked hösten 1997 för de beslut våren 1998 som avgör vilka länder som är innanför och vilka som är utanför när det tredje steget inleds 1999. För det andra: Det handlar om vår position i det arbete som nu bedrivs inom EU:s regeringskonferens för att fördjupa samarbetet inte minst när det gäller den gemensamma utrikesoch säkerhetspolitiken. Här bjuder de närmaste månaderna upp till viktiga avgöranden. För det tredje: Det handlar om vårt agerande inför den kommande utvidgningen av EU:s medlemskrets. Här kommer kommissionsrekommendationer om inte mindre än tio ytterligare länder att föreligga efter sommaren 1997, för att förhoppningsvis leda fram till förhandlingsstart 1998 och medlemskap där sådant är möjligt omedelbart efter år 2000. Och för det fjärde: Det handlar om vårt ställningstagande till den utvidgning och reformering av Nato som konuner att att beslutas mer formellt någon gång mot mitten av nästa år. Natos ministermöte i juni i Berlin visade vägarna till det nya Nato, och konsultationer om nya relationer pågår med inte mindre än 15 länder. Bekvämast vore måhända att se alla dessa som isolerade skeenden som vi SVENSK TIDSKRIFT kan ta ställning till var och en för sig utifrån sedan gammalt etablerade doktriner. Men det vore att blunda för det vi står inför - avgörande och sanunanhängande beslut om strukturerna för Europas säkerhet och samarbete vid steget in i det 2l:a århundradet. Och till dessa måste också vi ta ställning. När omvärlden förändras förändras även vår situation antingen genom att v1 passivt accepterar det som sker, eller genom att vi aktivt tar ställning och söker forma våra egna möjligheter. Mot nya positioner Det linjeskifte som icke utan inrikespolitiskt tumult drevs fram i Sverige under åren efter 1991 - med dess betoning av närområdets och inte minst de baltiska staternas avgörande betydelse, dess starka engagemang i de europeiska samarbetsstrukturerna och dess klara distans till förlegad neutralitetsretorik har dag, efter ett visst återfallsskede 1995, upphöjts till hyllad nationell konsensus. statsminister Göran Persson har mitt uttalade och starka stöd för sitt engagemang för denna linje. Men under de närmaste åren handlar det inte bara om att förvalta det linjeskifte som redan skett, utan också om att- i nära samverkan med Finland och andra länder - kunna föra det vidare till nya ställningstaganden. Av stor betydelse inte minst när det gäller samarbetet mellan våra bägge 19 z > o z > Jänder är ställningstagandet till det det tredje steget i EMU. Skulle Sverige och Finland här hamna på olika linjer skulle det vara det allvarligaste brottet i våra sarnarbetsförutsättningar på mycket länge. Hitintills har så gott som vatje steg kunnat tas parallellt - EFTA i slutet av 1950-talet, frihandelsavtalet med EEC i början av 1970-talet, EESavtalet och sedan snabbt därpå medlemskapet i EU under 1990- talet. Skulle vi efter detta gå olika vägar i EMU-frågan skulle brottet vara betydande. Bördan ligger nu mycket tydligt på Sveriges regering att med samn1a engagemang och övertygelse som Finlands söka föra sitt land in i detta viktiga samarbete. Och det kräver ett aktivt politiskt ledarskap. Och ledarskap måste vara tydligt. Det går inte att säga att det inte handlar on1 "ja-nu" eller "nej-nu" när det faktiskt är ett ja eller ett nej som kommer att krävas och det är nu som väljare och allmänhet vill veta vad regering och riksdag vill i denna fråga. Inte minst socialdemokraterna i Sverige borde av erfarenheterna av BU-debatten lärt sig otydlighetens alla problem. Kärna eller periferi De ekonomiska argumenten för den ekonomiska och monetära unionen och integration av ekonomierna, är det uppenbart att nackdelarna med utanförskapet skulle komma omedelbart i form av högre räntor och ökad osäkerhet. ''Ett Nordeuropeiskt Partnerskap för Fred skulle kunna innebära ett mönster där gemensamma förbat1d för internationella operationer av den typ vi nu ser i Bosnien förbereddes, utbildades och övades i olika sammanhang. ''Men därtill kommer de politiska konsekvenserna. Det handlar om att tillliöra samarbetets kärna eller dess periferi. Och det val vi träffar i det avseendet har konsekvenser som sträcker sig över det strikt monetära eller ens ekonomiska området. Det handlar också om vår position och ställning i Europa. Om vårt val när det gäller EMU avgör vår position, handlar avgörandena om den gemensamn1a utrikes- och säkerhetspoliriken och om utvidgningen av såväl EU som Nato på ett mer påtagligt sätt om stabilitetsförutsättningarna i N ordeuropa under kommande decennier. De tre baltiska staterna bör - europeiska debatten kan man då och då höra ett malande mummel om att de nog mår bra av att vänta ett tag. Det måste upphöra. Våra bägge länder bör ge klart besked om att en utvidgningsförhandling som inte ger Estland, Lettland och Litauen samn1a startmöjlighet som de främsta i övrigt, icke kommer att vara möjlig genom att den inte kommer att godkännas av oss. Utvecklingen därefter avgörs till stor del av de baltiska staterna själva. De skall veta, att om de i sin inre reformpolitik tar de steg som medlemskapet kräver, kommer de att ha vårt starka och odelade stöd för ett snabbt medlemskap, och att vi är beredda att ge dem all den hjälp som kan krävas för att så skall bli fallet. Men de måste också veta, att tvekan i refonnpolitiken aldrig kan kompenseras genom våra nationers stöd, och att deras möjligheter till medlemskap ytterst ligger i deras egna händer. Vi bör vara beredda att tala klarspråk om vi skulle se reformpolitiken på ex det ekonomiska området i något land börja falera på ett sätt som sätter det för stabiliteten i det vidare området så viktiga medlemskapet för alla de tre länderna i fara. Det är ingen tvekan om att ett medlemskap i EU också har säkerhetspolitisk betydelse. Jag tror knappast att någon kan föreställa sig är tydliga och klara. Även om därom råder enighet i våra bägge att EU:s övriga medlemsstater eller fördelarna med delaktigheten må- länder - tillliöra de första länder som dess institutioner skulle stå likgiltiga, hända konuner först gradvis i takt nu bereds möjlighet till medlemskap handlingsförlamade eller neutrala om med en strukturell modernisering i EU. Men på sina håll i den någon annan medlemsstat utsattes för 20 SVEN SK TID SKRIFT z > o z -l > hot eller t o m krigshandlingar. Och därtill kommer, att medlemskapet i EU for den nation som så önskar också öppnar upp dörren for medlemskapet Västeuropeiska Unionen. Dess faktiska säkerhetsbetydelse må vara begränsad, men det formella säkerhetsåtagandet mellan des~ medlemsstater är desto starkare. Men den avgörande säkerhetspolitiska frågeställningen handlar dock om effekterna av den utvidgning av Natosom nu kommer att äga rum. Polen, samtidigt som de baltiska statema lämnades utanfor, skulle kunna innebära inte bara att en möjlighet till stabilisering av deras säkerhetspolitiska situation f6rsummades, utan att de han1.nade i ett sämre läge än tidigare. Sannolika fakta Lägg därtill att en sådan utvidgning kon1.mer att ske parallellt med att ett nytt och djupare forhållande mellan Nato och Ryssland också på det militära området utvecklas, och vi kan hamna i den underliga situaEn situation vilken Nato tionen att dels de baltiska statemas Sveriges och Finlands relation till det allt viktigare Nato skulle bli svagare än vad Ryssland skulle vara. En sådan ordning ligger icke i vårt, och borde icke ligga i någon annans intresse heller. Och däm1ed har vi anledningt att aktivt söka vägar for att se till att den process som nu ligger framfor oss leder till en stärkt säkerhet for alla i området. Om vi utgår från sannolika fakta kan sägas, dels att de tre baltiska statema inte konm1er att tillhöra dem som far Natomedlemskap i den fOrsta omgången, dels att vare sig Sverige eller Finland nu står redo att söka utvidgades med de centraleuropeiska säkerhet kunde uppfattas som medlemskap i Nato. Detta är fakta att länderna, och främst bland dessa forsämrad i kritiska lägen och dels utgå från i det läge som är dagens. SVENSK TIDSKRIFT 21 Naturligt förefaller därmed att vara att söka vägar till nordeuropeisk säkerhet och delaktighet i denna nya situation genom en utvidgad försvarssamverkan inom den vidare ram som PFP-samarbetet innebär. Detta ar ett instrument vars flexibilitet bättre skulle kunna utnyttjas för att söka lösningar som förenar regionala arrangemang med förankring i de vidare europeiska och atlantiska strukturerna. Med basen i ett förstärkt nordiskt samarbete också på försvarsområdet skulle det kunna byggas upp en struktur av Nordeuropeiskt Partnerskap för Fred (NPFP) som förenade de tre baltiska med de fYra nordiska staterna i ett nätverk av samarbete också på det militära området. Ifrågasatt svenskt forsvar En sådan struktur skulle arbeta inom den vidare ram av säkerhetssamarbete som det nya Nato kommer att erbjuda, samtidigt som den inte skulle innebära någon förändring vare sig i Danmarks och Norges alliansanknytning med den fortsatta betydelse som denna har för den nordeuropeiska säkerheten eller i Sveriges och Finlands alliansfrihet. Och den skulle självfallet inte rubba behovet av en yttersta säkerhetspolitisk trygghet i form av ett nationellt existensförsvar - i dag dessvärre ifrågasatt av de stora försvarsnedskärningar som sker i 22 Sverige. Ett Nordeuropeiskt Partnerskap för Fred skulle kunna innebära ett mönster där gemensamma förband för internationella operationer av den typ vi nu ser i Bosnien förberedes, utbildades och övades olika sammanhang. Den skulle bilda en ram för gemensamt deltagande i olika vidare PFP-aktiviteter. Det skulle därmed kvar. I vår del av Europa möts det ryska riket och det egentliga västra Europa. Det ger Östersjö-området speciella förutsättningar i ett utvecklingsskede där vi har anledning att hoppas att inte minst den ekonomiska kraften i de ryska omvandlingen kommer att bli allt tydligare. St. Petersburgregionen kommer med denna utveckling att kunna bli norra också kunna bädda för det vidare Europas ekonomiska kraftcentrum. sarnarbete som efter nationella beslut Men för att detta skall vara möjligt skulle kunna bli möjligt. krävs säkerhetspolitisk stabilitet. Och ju tidigare vår region finner sin nya Avspända rysslandsrelationer plats i de nya europeiska strukturerna Den skulle förhindra att Östersjö- desto starkare kan denna bli. området blev ett tomrum för samarbete när ny helt nya europeiska säkerhetsstrukturer kommer att växa fram. Stabila säkerhetsstrukturer Under lång tid framöver kanuner det nya och det gamla att strida mot Och den skulle - inte minst varandra i den ryska omvandlingen. kunna bli en naturlig bas för ett Det VI sett under de senaste vidare samarbete med Ryssland också i dessa frågor. Icke minst för de baltiska nationerna skulle den kunna bereda vägen för ett mer naturligt och avspänt förhållande till det Ryssland som också har ett ansvar för den forna ockupationen av dem. Diskussionen om de nya europeiska säkerhetsstrukturerna förs hela tiden mot bakgrund av den stora samhällsomvandling som sker Ryssland. Ända sedan den påbörjades har jag tillhört dem som sett mer av det nya som växer fram än av det gamla som fortfarande dröjer sig SVEN SK TID SKR.IFT månaderna - och dagarna - när det gäller det ryska militära uppträdandet i Tjetjenien, liksom den påtagliga politiska osäkerheten kring konfliktens hantering, är ett memento vi har all anledning att begrunda. Det finns ingen garanti för att ryskt agerande som detta axiomatiskt skulle vara begränsat till norra Kaukasus. Stabila säkerhetsstrukturer runt Rysslands gränser skapar stabilare förutsättningar för den ryska inre refonnpolitiken, genom att de reser spärrar mot de äventyrligheter som annars skulle kunna vara frestande. z > o z >