VAD HANDER MED PENSIONSREFORMEN? JONAS FR Y KL UND Förseningen av pensionsreformen blir dyr. Så Länge premiereservsystemet inte sätts i sjön bokförs inbetalningarna som en statlig tillgång, och placeras i statsobligationer. Av historisk erfarenhet vet vi att avkastningen är större på aktiemarknaden än på obligationsmarknaden. Den uteblivna avkastningen stiger successivt- och år 2000 beräknas den vara uppe i 16 miljader kronor. ensionsreformen var ursprungligen tänkt att träda i kraft 1996. r p flera omgångar har ikraftträdandet skjutits senast i budgetpropo-fram. Nu sitionen föreslogs en framflyttning till 1999. Vad innebär dessa förseningar och vad händer med pensionsreformen? Ett förenklat svar på frågan är att förseningarna inte spelar någon roll. Anledningen till det förenklade svaret ligger i pensionsöverenskommelsens konstruktion. När pensionsrättigheterna i det nya systemet skall fastställas kommer riksförsäkringsverket att utgå från historiska data om pensionsgrundande inkomst. Tack vare den svenska noggrannheten finns dessa uppgifter lagrade individ fcir individ sedan 1960. Tidigare än så JONAS FR YKLUND är civi/ingnzjör och arbetar som eko11om på litdustriförbundets ekonomisk-politiska avdelnirzg. 28 behöver man inte gå. Lite FORTRAN-prograimnering, några datakörningar och jobbet är gjort. Alla beståndsdelar i det nya systemet kan inte ta hänsyn till historiska data. Men fcir dessa delar intjänandereglerna fcir premiereserven, pensionsrätten fcir värnplikt och studier - gäller startdatumet 1995. Detta datum påverkas inte av förseningarna. Att pensionsreforn1en förskjuts skulle därför enligt ett forenklat synsätt inte innebära några problem. Men världen är nu en gång fcir alla inte enkel. Förseningarna har åtminstone tre uppenbara och negativa effekter. O säkerhet och höga räntor Den första är den ökade politiska risken att reformen inte blir av. De senaste åren har gjort oss smärtsamt medvetna om vad förväntningar om framtida politik kan innebära i fonn av osäkerhet och höga räntor. Människor som planerar fcir framSVENSK TIDSKRIFT tiden eller som placerar sitt kapital kan naturligtvis inte förlita sig på politiska uttalanden och vallöften. När motparten är staten är det ingen ide att hänvisa till vilseledande marknadsföring. Den politiska världens inneboende opålitlighet gör att varje medborgare är och bör vara på sm vakt. I detta riskbedömningarnas samhälle är ett genomfört och inkört system mer säkert än en principöverenskommelse. Lagarna måste vara på plats. De första utbetalningarna måste börja göras (vilket fcir närvarande planeras till år tjugohundraett). Medborgarna måste börja ra sina årliga pensionsbesked. Först då kan man betrakta pensionsreformen som någorlunda säker. Graden av osäkerhet har betydelse både fcir hushållen och fcir kapitalmarknaderna. Osäkerheten om framtida pensioner kan påverka hushållen på olika sätt. Ett är naturligtvis att det privata pensionssparandet blir högre. Andra kan spekulera i att det framtida pensionssystemet till slut kommer att bli ett grundtrygghetssystem där pensionen blir lika for alla. Om en sådan föreställning sprider sig försämras ytterligare drivkrafterna att forvärvsarbeta for stora låginkomstgrupper. På kapitalmarknaderna jobbar hundratals analytiker som sitter och väger politiska risker i olika länder. Är landet X kreditvärdigt? Genomfor man substansiella ekonomiska reformer? Finns handlingskraft hos regeringen att stå emot påtryckningar från intressegrupper? Förbättrade drivkrafter Pensionsreformen har varit ett av de ra positiva tecken som vi kunnat peka på for utländska analytiker. Reformen forbättrar drivkrafterna for arbete och företagande. Dessutom v1sar överenskommelsen mellan socialdemokraterna och de fyra borgerliga partierna på handlingskraft. Att reformen forsenas minskar inte bara svenska statens utan även svenska hushålls och svenska fåretags trovärdighet hos utländska långivare. En andra negativ effekt är mer specifik. Förseningarna medfor ekonomiska forluster i premiereservsystemet. Sedan 1995 avsätts en del av pensionsmedlen for att användas till premiereserver. Premiereserverna är den del av systemet som kommer att vara helt finansierat genom fondering. När systemet är i funktion kan pensionsspararna själva välja hur pengarna skall placeras. Den enskilde kan därn1ed göra en egen avvägning mellan risk och avkastning. Konkurrerande (och godkända) fondbolag får utbjuda sina tjänster på lika villkor. Premiereservsystemet har inte satts sjön. Ett någorlunda detaljerat I l utredningsforslag finns framtaget, men ännu saknas forslag på lagtexter. I väntan på dessa och som en foljd av den allmänna forseningen lagras de inbetalda pengarna på ett konto i riksgälden. riksgälden bokfors pengarna som en statlig tillgång. Riksgälden placerar medlen i statsobligationer, for närvarande med en löptid till halvårsskiftet 1998. Av historisk erfarenhet vet vi att avkastningen är större på aktiemarknaden än på både penning- och obligationsmarknaden. Särskilt om investeringshorisonten är lång är det vettigt att placera i aktier istället for i obligationer. Industriforbundet har genomfort beräkningar på den forlust som uppstår på grund av att placeringarna inte görs på aktiemarknaden. Den beräknade forlusten stiger successivt - i slutet av år tjugohundra är den uppe i hela 16 miljarder. Den här forlusten drabbar i forsta hand den yngre delen av arbetskraften. Det är femtiotalister, sextiotalister och de sjuttiotalister som börjat jobba som förlorar. Det faktum att forseningsförlusterna slår mot dessa grupper innebär i sig stora faror. För att kunna genomfora en så omfattande reformering som den av pensionssystemet krävs övergångslösningar. Övergångslösningar motiSV EN SK TID SKRIFT veras ofta av moraliska skäl: den eller den gruppen har räknat med att det gamla systemet skulle gälla och får därfor inte drabbas av förändringarna. I praktiken handlar det dock ofta om att möjliggöra reformerna genom att köpa ut starka grupper eller grupper som genom sin storlek är starka. Ett sådant utköpande behöver inte vara något problem så länge som de långsiktigt dynamiska vinsterna överstiger de kortsiktiga kostnaderna. 60-talisterna får minst pensionsrefonnen är det knappast de moraliska argumenten som har varit tongivande. Hur forklarar man annars att den äldre arbetskraften och de nuvarande yngre pensionärerna behandlas så generöst? Just de grupper som röstade for det ohållbara ATP-systemet, som även beviljade sig fler och fler förmåner i fonn av barnbidrag, bostadsbidrag och socialförsäkringar, just dessa grupper får de förmånligaste övergångsreglerna. sextiotalisterna som far uppleva lägre barnbidrag, bostadsbidrag och socialskydd är de som får de minst formånliga övergångsreglerna. Detta är givetvis en fråga om makt. Och då inte bara i den snäva bemärkelsen makt genom representation i beslutande församlingar. Den sneda maktfordelningen ligger inbakad redan i frågans natur. De äldre kan genom förseningar tillforsäkra sig pensioner genom att det gamla systemet far rulla på några år till. En sådan förlängning av det gamla kan kortsiktigt finansieras 29 genom en urgröpmng av APfonderna eller genom ökad beskattning på arbetskraften. För de yngre däremot gäller att ju fortare ett robustare system infors desto större blir chanserna for dessa grupper att ra en bra pension. I denna forhalnings- och påskyndningskonflikt finns ingen annan råd än att de yngre rar köpa ut de äldre. Tiden verkar ju till de äldres forn1ån, vilket gör att de sitter med trumf på hand. Just ett sådant utköp var vad som skedde i pensionsreformen. Jag har inte upplevt detta som något problem trots att jag själv är sextiotalist och att jag haft tidig och intern msyn penswnsöverenskommelsen. De långsiktigt positiva effekterna överstiger helt enkelt kostnaderna for övergångslösningarna. Många av de långsiktigt positiva effekterna pä samhällsekonomin rar genomslag forst på sikt och kommer då främst att komma nuvarande yngre generationer till del. Detta kompenserar for andra forluster. Allt detta gäller forutsatt att refonnen verkligen blir av och inte ytterligare forsenas. Förseningarna drabbar den yngre arbetskraften hårdare än den äldre. I takt med att pensionsreforn1en forsenas kommer de yngre att bli mindre och mindre villiga att betala for de äldres övergångsbestämmelser. Det går tyvärr att se ett scenario där reformen, till f<iljd av forseningarna, kapsejsar i en med tiden successivt hårdnande generationskonflikt. Den tredje effekten av fors- 30 ningarna berör samhällsekonomins effektivitet. Den stora poängen med pensionsrefornlen är att skapa en mer direkt koppling mellan vad individen betalar in i pensionsavgifter och vad som betalas ut i pension. Det nya systemet ger en sådan effekt och därmed sänks i praktiken det man brukar kalla for skattekilen. På sätt och vis kan man säga att skattekilarna redan har sänkts trots att pensionsreformen inte slutgiltigt har trätt i kraft. De inkomster vi har i dag kommer nämligen att ligga till grund for den nya pensionen. Medvetenheten om denna forändring är dock låg, vilket i sig är ett problem. Fa arbetstagare inser att betydande delar av lönebikostnaderna utgörs av en individuell forn1ån utan man är kvar i den äldre foreställningsvärlden. Psykologiskt kan man därfor säga att skattekilarna är kvar på den tidigare höga nivån trots att det ur en ekonoms synvinkel står klart att skattekilarna de facto har sänkts. Det är forst när pensionsrättigheterna klargörs genom årliga kontoutdrag SVENSK TIDSKRIFT som individerna kan ta hänsyn till rättigheterna i sitt beslutsfattande. Det är en ödets ironi att finansministern nu foreslår utvidgade möjligheter for AP-fonderna att köpa aktier. Detta samtidigt som premiereservfondernas pengar är inlåsta på riksgälden. Det är svårt att se dessa bada åtgärder som något annat än en medveten strategi att utöka det statliga aktieägandet på bekostnad av privat ägande. Premiereservsystemet hotas även av riksforsäkringsverkets generaldirektör Anna Hedborg. Hon har lagt fram ett eget forslag som innebär att riksforsäkringsverket tar hand om premiereservsystemet. Detta system skulle forsvaga pensiOnsspararnas skydd mot ingrepp i pensionerna. Politiskt kontrollerade pensionspengar har varit en olycka for svenskarna. Det nya pensionssystemet ger äntligen en väg ut ur detta dilerruna. Det som därfor behövs är att pensionsreformen påskyndas, att premiereservsystemet sätts igång och att regeringen slutar laborera med ökade befogenheter for de gamla AP-fonderna.