JAG EN AVHOPPARE CLAES-HÄKAN LINDHOLM i11om den koml/Ilmala skolan var allt serverat. Hela verksamhete11 i skolan var i detalj reglerad. Varje försök till förändring på det pedagogiska området mottogs av majoriteten av lärarna med mycket stor skepsis. Helst sk 11lle man hålla sig till det gamla och beprövade och ir1te komma med några r1yheter. E fter en lång - 26 år - och delvis brokig pedagogisk bana inom den kommunala skolans värld har jag "hoppat av" och startat nytt inom en friskola. Det finns mycket att berätta möjligheter till praktik. Hela den tredje terminen på utbildningen tillbringade jag ute i en skolklass vilken jag successivt fick överta ansvaret for. Under de övriga fyra terminerna var jag ute under kortare pass på olika praktikskolor. All denna från tiden som gått. praktik gjorde att vi som nyutexaFolkskollärare - så står det fort- minerade efter två och ett halvt år var farande telefonkatalogen. Ett väl tränade i klassrumssituationen. hederligt och rejält yrke som ingen behöver skänmus for. Innan utbildningen påbörjades fick jag genomgå ett intagningsprov. Vi fick hålla ett muntligt anforande, sjunga, spela ett instrument, göra ett prov i engelska och genomgå ett psykologtest. Med tanke på hur varierande kvaliteten på nyutexaminerade lärare i dag är finns det kanske skäl att återinfora denna gallringsmetod. Som lärarkandidat hade jag rika CLAES-HÄKAN LINDHOLM är rektor för Mo11fessoriskola11 Flada Siiteri. Ämneskunskaperna var det väl ibland lite si och så med, eftersom det var så mycket vi skulle lära oss. Tillsynslärare Min forsta tjänst fick jag i en helt ny skola i fororten Backa i Göteborg. Eftersom jag vid skolstarten var ensam man i ett kollegium på cirka 15 personer så utsågs jag av rektom genast till tillsynslärare. Jag utrustades därvid med makt och myndighet att lägga schema, göra inköp samt bilägga de tvister av olika slag som uppkommer på ställen där många människor vistas - uppgifter som jag som ny och oerfaren säkert inte var SVENSK TIIJSKRIFT mogen for. Som tur var fick jag hjälp av mina mer erfarna kvinnliga kollegor. När det gällde den nya skolans utrustning behövde vi inte bekymra oss så mycket. Det mesta var centralt beställt enligt SÖs standardutrustningslistor. Allt kom prydligt forpackat i lådor. Det var bara att packa upp. Problemet var bara att en stor del av utrustningen aldrig blev använd, eftersom vi som skulle använda den aldrig hade ratt chansen att påverka vad som skulle köpas in. Allt serverades färdigt. Hela verksamheten i skolan var i detalj reglerad. Minsta fråga kunde besvaras genom att slå upp en paragraf i skollagen, skolforordningen eller någon annan foreskrift. Fristaden var det egna klassrunm1et. Där var jag kung - ingen ifrågasatte min auktoritet. Det var en lycklig och relativt bekymmerslös tid. Vid denna tid formligen exploderade den offentliga sektorn samtidigt som det centrala regierandet 15 firade triumfer. Tillgången på medel verkade i princip obegränsad. Det viktigaste verkade vara att pengarna tog slut innan den 31 december, så att man tilldelades mer nästa år. När jag arbetat i två år tog jag ledigt med B-avdrag. Det innebar att jag kunde studera på heltid i ett år med 70 procent av lönen i behåll. Detta ansågs vara en rättighet inom lärarkåren, och den som inte utnyttjade möjligheterna betraktades som mindre vetande. Om utbildningen skulle komrna till användning eller inte spelade ingen roll. Pedagogisk värnplikt Jag läste på detta år in 40 poäng historia samt 40 poäng samhällskunskap. Blev jag sedan ämneslärare på högstadiet? Svaret är nej. Centrala regler och paragrafer satte effektivt stopp for detta. Istället fick jag en gänst som speciallärare i fororten Angered. Min uppgift bestod i att vara klasslärare for en hjälpklass i årskurs sex. Det var nog mina bästa år som lärare, en slags "pedagogisk värnplikt". Efter fyra år som speciallärare tyckte jag att det var dags att utbilda mig till detsamma. Dags igen for nästa år med B-avdrag. Undervisningen präglades av relationer - gruppdynamik, gruppterapi etcetera. Linjen döptes i skämtsamma kretsar till "skiljelinjen" eftersom det uppkom en hel del relationer som inte var utbildarens avsikt. Som utbildad speciallärare var det inte svårt att ra arbete. Jag böljade på 16 en högstadieskola i Lerum. På höstterminen samma år blev jag invald i det lokala lärarfackets styrelse. Det stod inte länge på innanjag blev utsedd till FFM - facklig fortroendeman. Detta innebar att jag forde lokalavdelningens talan i alla MBL-frågor gentemot kommunen. Medbestämmandelagen hade varit i bruk i drygt två år och nu gällde det for facket att minsann visa att vi också skulle vara med och bestänuna. Detta visade sig dock lättare sagt än gjort. På många offentliga arbetsplatser inskränktes medinflytandet snart till att kommunen tutade innan den körde över de anställda. För paragrafryttare var det ett paradis. Det var MBL, AML, KHA, LAS, LOA och - den viktigaste av dem alla - Lagen om facklig fortroendemans ställning på arbetsplatsen. Lagarna blev verktyg i kampen mot en motspänstig arbetsgivare. Om kampen var till nytta for medlemmarna frågade vi oss sällan. Höjden av lycka var om man kunde ra anledning att påkalla tvisteforhandling och därvid sätta dit kmmnunen. I en självkritisk backspegel var det nog så att vi utvecklades till en kontrollapparat. I stället for att hjälpa verksamheten framåt så letade v1 ständigt efter fel och brister. De kontakter jag fick via mitt fackliga arbete ledde till att jag erbjöds anställning på konununens personalkontor. Att arbeta i en offentlig forvaltning innebär att man måste vara utrustad med en stor porSV ENSK TID SKRIFT tion tålamod. Demokrati tar ju sin tid. Dessutom är "kreativitetsutrynunet" en aning begränsat. Efter tre år på personalkontoret ville jag tillbaka till skolan. Jag fick en tjänst som resultatenhetschef samt rektor i Vänersborg. En i raden av omorganisationer hade just genomforts och jag fick ta hand om ett område som bestod av två forskolor, två låg- och mellanstadieskolor samt en stor högstadieskola. På högstadieskolan var jag själv dessutom rektor. Efter tre månader drogs den biträdande rektorstjänsten på högstadieskolan in och jag blev ensam kvar att sköta hela fogderiet. Slumpen- ingen behovsanalys-gjorde att just min enhet drabbades. Tjänsten upprätthölls nämligen av en vikarie och man hade redan böljat diskutera nästa omorganisation. I avvaktan på denna skulle tjänsten därfor inte tillsättas. Vad har de nu hittat på? Indragningen gjorde att arbetssituationen blev i det närn1aste omöjlig. Högstadieskolan hotades dessutom av nedläggning vilket gjorde att lärarkåren resignerat mottog valje nytt meddelande från kommunledningen med kommentaren: "Vad har de nu hittat på?" Skolan befolkades av gediget utbildade lärare som hade arbetat där i många år. Valje forsök till forändring på det pedagogiska området mottogs av majoriteten med mycket stor skepsis. Helst skulle man hålla sig till det gamla och beprövade och inte o m z o ., ., m z r Cl > m z kormna med några nyheter. Elever Vi driver skolan till lägre kostnad som av olika anledningar inte hängde än den konmmnala främst beroende med i den takt läraren bestämde på lägre kringkostnader. Däremot betraktades av de flesta som störande lägger vi mer pengar på lärartimmar. inslag vilka helst borde forpassas till Under årens lopp har jag samlat en någon typ av skoldaghem eller hel del erfarenhet från skolan. Jag "praktisk verksamhet". tror att skolan misslyckas med att nå fram till många elever. Det är då Enighet om målen nästan alltid så att felet söks hos När jag i våras blev kontaktad av eleven - antingen hos barnet själv ordforanden i foräldraforeningen eller i hermniljön. Montessoriskolan Floda Säteri och Det fel vi har begått är att vi har blev erbjuden tjänsten som rektor på forsökt tvinga in alla barn i samma skolan var det därfor inte svårt att fonn. Alla barn är inte lika. Det anta erbjudandet. Här finns mycket måste vara så att det är skolan som av det som jag saknat under årens anpassar sig till eleven och inte lopp. Enighet om målet med verk- tvärtom. samheten, enighet om pedagogiken, foräldraengagemang och en entusiastisk personal. Att vi därtill har en fantastisk miljö gör ju inte saken sämre. Vi måste riva de gamla strukturerna och bygga nya. Skolan måste bli ett ställe dit barnen går for att fa hjälp och handledning i sitt lärande, inte ett ställe dit man skickas for att SVENSK TID SKR.IFT ''När jag i våras blev kontaktad av ordfö- randen i föräldraföreningen Montessoriskolan Flada Säteri och blev erbjuden tjänsten som rektor på skolan var det därför inte svårt att anta erbjudandet. Här finns mycket av det som jag saknat under årens lopp. ''bli korvstoppad med kunskaper som andra bestämt att man behöver. Vi måste ta vara på den lust att lära som finns hos alla, i stället for att ta död på denna lust. 17 o rn z o rn z r Cl > V> rn z