o DAGENS FRAGOR DET VAR NOG INTE SÅ DET VAR TÄNKT Den ena ryggpatienten far massiv rehabilitering med gymnastik och bassäng, trä- ning på längden och tvären och expertis av alla de slag. Den andra far ingenting, vila bara, får han är kontrollgrupp. Då fårväntar man sig gärna att alla resurserna och insatserna på den ena ryggen ska märkas ett par år senare, så man klart kan säga att rehabilitering är a och o. Men så var inte fallet i en yrkesmedicinsk studie i Linköping häromåret. Det var ingen skillnad. Tillståndet får de femtio behandlade gick inte att skilja från de femtio obehandlade efter ett par år. och år in. Jag låtsas att jag är intresserad av jobb och du låtsas att du tror på mig. När a-kasseperioden är ute går jag en AMSkurs får folkdansinriktade hortonomer och så börjar vi om igen. Frågan är om arbetslösheten skulle vara fullt lika bestående över hela linjen om alternativet till arbete vore mindre socialt acceptabelt? Skulle lika många fårlika sig med sin arbetslöshet om a-kassan upphörde definitivt dag X och alternativet till jobb vore socialbidrag? Det kallas får implementeringsforskning, forskning om huruvida det blev som det var tänkt. Vi skulle nog ha mera l av det. - - - - - - - - - - - - - - - Massiva AMS-insatser ger inte heller ORDNING PÅ RÄKNINGARNA något klart positivt resultat, enligt den l---------------- studie av arbetslösa som Susanne AckurnAgell presenterade i Swedish Economic Policy Review nyligen. Om hundratals miljarder pytsas i sjön på yrkesmässig ~ehabilitering'som inte leder någon vart, l agnar VI oss at ett g~gannskt självbedrä- geri. 1Frågan är vilket som är värst: slöseriet eller den moraliska uppluckringen? AMS-kurserna erbjuder slöjan bakom vilken ett ömsesidigt spel kan pågå år ut Mona Sahlin hade till kvi1mokonferensen i Peking med sig en massa protestlistor mot kvinnoförtrycket mm. De blev aldrig överlämnade till den kinesiska regeringen. Däremot kritiserade hon Hillary Clinton får hennes kritik mot de kinesiska värdarna: - Det vore bättre om Hillary Clinton hjälpte till med att se till att USA betalar alla sina skulder till FN, sade hon. Jojo, det giller att ha ordning på sina räkningar. 296 SVENSK TIDSKRIFT KORTLIVAT Dagens Politik är en tidning for politiskt sakkunniga i regeringskansliet om man ska tro tidningens egna helsidesannonser. 1 Ja möjligen också några landshövdningar l och statsråd men inte mycket mer. Med tanke på att dessa sanunanlagt högst är några hundra personer forefaller l det vara ett minst sagt bräckligt underlag for en ny tidning. Men det kanske ordnar sig med prenumeranter eftersom tidningen också - l enligt egen utsago- ska bli "ett omistligt, djuplodande komplement" till andra media. Vem kan då motstå detta organ? Hur det ska gå till är dock höljt i dunk~. I annonserna säger man sig ha rekryterat Stockholms ledande politiska KORTTÄNKT Det moderata borgarrådet Carl Cederschiöld från Stockholm fann sig foranlåten att under partistämman utropa att "vi måste lära oss i det här partiet att tala väl om den offentliga sektorn". Briljant. Låt oss nu också bölja hylla skattetrycket, bejubla byråkratin och välsigna välfärdsstaten. Vägen till framgång konm1er att ligga vidöppen. Äntligen kan moderaterna bli det stora folkliga parti man länge drömt om. Och strängt taget är det väl bara naturligt att man då också tycker som andra stora folkliga partier som innehaft regeringsmakten? Det blir ju så mycket enklare då. journalister. Det forefaller litet märkligt KORTsLUTNING eftersom flertalet av dessa uppenbarligen fortfarande är verksamma på andra håll. Och listan över rekryteringar är inte heller särdeles imponerande. Men om man för ett ögonblick bortser från den pretentiösa annonseringen, kan man ställa sig frågan vilka möjligheter en ny sådan tidning egentligen har. Och det är påtagligt svårt att se att det skulle finnas någon framtid i den nisch som Dagens Politik säger sig vilja inrikta sig på. Det är en mycket liten värld det handlar om som skulle kunna tänkas vara intresserad av politik på det djup Dagens Politiks redaktion säger sig vilja täcka. Därfor är det inte heller något skämt när vi talar om en potentiellläsekrets som kan räknas i hundratal eller möjligen enstaka tusental. Energikommissionen sitter just nu och grunnar på sitt betänkande och på kärnkraftens framtid. Det är ingen lätt uppgift. I varje fall inte for socialdemokraterna. Lätt vore det fOrstås att folja folkomröstningens resultat och driva de tolv reaktorerna så länge det är tekniskt och ekonomiskt forsvarbart med hänsyn tagen till säkerhet och samhällsekonomi. För detta kan regeringen också enkelt u majoritet i riksdagen tillsammans med moderaterna. Men så är det ju detta med år 2010. Ett riksdagsbeslut som mången socialdemokrat idag helst skulle vilja se ogjort, men som inte kan kringgås. I vaije fall inte helt. SVENSK TIDSKRIFT 297 Oroväckande nog tycks det därför nu l som om det finns seriösa planer på en avveckling av halva antalet, dvs sex reaktorer, till 2010. Vänstern förefaller med på vagnen och kanske också folkpartiet, där ju Maria Leissner har en välkänt avvecklingsvänlig linje. Det är naturligtvis helt orimligt att riksdagsbeslut från 1980 nu rillåts äventyra landets ekonomiska framtid. Men även om det är illa nog så är det riktigt bisarra det faktum att ett antal politiker tror sig kunna planera för Sverige energibehov decennier fram i tiden. Och vi har inte hört särskilt tydliga invändningar i just detta avseende från moderaterna. Vem var det nu som sa att planhushållningen kastats på historiens skräphög? l SAMMA BÅT Det handlade ovanligt mycket om välfårdspolitiken när moderaterna samlades till extrastämma i Stockholm. De traditionella kraven och vanliga debatterna om "generellt" och "individuellt" blandades med friskt nytänkande från framför allt två inbjudna tänkare utanför partiet. Ekonomhistorikern Mauricio Rojas och nationalekonomen Ann-Marie På.lsson bidrog med varsin intressant uppsats och debattinledning på stämman. Greppet var bra, inte minst som behovet att frigöra sig från den enklaste retoriken, omotiverad stolthet och oanvändbar historisk skamsenhet är så stor inom socialpolitiken. Den lite självgoda attityden frodas annars paradoxalt mycket när det gäller just svåra frågor. Behovet att tala om att "vi i vårt parti har rätt, vi har alltid haft rätt och vi kommer alltid ha rätt" verkar i alla partier växa med verklighetens komplexitet. Eller annorlunda uttryckt: ju mindre självkänsla en fråga skapar i ett parti, desto större blir den ytliga tvärsä- kerheten. Just välfårdspolitikens de factoförändringar drabbar nu både moderater och socialdemokrater hårt. För moderaternas del är det viktigt att inse att svensk socialpolitik inte är en socialdemokratisk konspiration. Allt som nu på goda grunder ifrågasätts var inte feltänkt då, när det en gång begav sig. Och moderaterna varken kan eller ska berömma sig för att ha varit emot infö- randet av många välfårdssystem som nu knakar i fogarna. Välfärdspolitiken i Sverige är istället - och naturligtvis - ett barn av sin tid. Den måste nu helt enkelt moderniseras. Socialpolitiken utvecklades i samma anda som våra stora organisationer på arbetsmarknaden. Den är samtidig med framväxten av många av våra riktigt stora företag. Den är präglad av samma tänkande som bar fram stora partier, stora system och stora utopier. Egentligen är det inget konstigt med detta. Men det var naturligtvis en sak att bygga välfärdspolitik i en tid när människor verkligen var relativt lika varandra. När de flesta var lågt utbildade och information var en bristvara. När auktoritetstron i samhället var stor och platsen i hierarkierna given. När många jobbade och relativt ra var arbetslösa eller lediga av andra skäl. När Sverige hade ra invandrare och inga flyktingar. När praktiskt taget alla bodde i små orter med stark 298 SVENSK TIDSKRIFT social kontroll och den gantia moralens bud - gör din plikt, kräv din rätt - var levande och närvarande. Så är det inte längre. Och därfor blir det en helt annan sak att bygga hållbara välfardssystem i en tid som istället präglas av självständiga, välutbildade och extremt välinforn1erade människor som känner sina rättigheter och är bra på att ta for sig av de formåner som finns. I en tid där många är arbetslösa och allt farre yngre ska forsötja allt fler ganlia, då Sverige har tusentals och åter tusentals flyktingar som inte ens far job~a och då allt fler lever i storstadens relativa anonymitet utan tydliga sociala kontrollsystem. Det säger sig egentligen självt: Vi har en ny verklighet som vi kan gilla eller ogilla. Uppgiften att skapa en ny socialpolitik blir då ofrånkomlig. För de generationer som fick livet påtagligt tryggare i seklets bötjan hade generösa, hundraprocentiga bidrag och subventioner inte bara varit otänkbara. De h;tde dessutom varit ofarliga. För i deras världsbild ingick inte möjligheten att ra ett problem "klassat som arbetsskada" (trots att oändligt fler verkligen skadades). Svikande fader fanns då som nu, men inte möjligheten att smita och skicka fakturan vidare i forn1 av bidragsforskott. Och detta var innan TV:s Anslagstavlan hade uppmanat oss alla: Sök bostadsbidrag nu! Denna gantia tid var brutal, 1 många stycken orättvis och begränsande och inget som någon har anledning att önska sig tillbaka. Att människors värderingar successivt forändras är dessutom ibland problematiskt, ofta något gott men nästan alltid ofrånkonliigt. De politiska systemen måste anpassas till rådande foreställningar och moralforeställningar, inte låtsas som att allt är kvar vid det ganlia. Detta är ett memento även for den sanliade borgerligheten. Moderater bör inse och betänka att den nya tidens ganska bekväma syn på sociala rättigheter och ibland undvikande syn på skyldigheter går långt in i sanlilällskretsar som med självklarhet ses som borgerliga. Också medelklassens barn söker idag socialbidrag när pengar och studiestöd tryter. Också medelklassens foräldrar maximerar sina inkomster från foräldraforsäkringen. "Försötjningsöppningar" är ett begrepp som allt oftare används. Och det är träffande. Egna arbetsinkomster är en forsörjningsöppning, men i den alltmer omoderna välfardsstaten finns det en uppsjö av andra. Utbudet av forsötjningsöppningar skapar sin egen efterfrågan, det vet vi alla. Och det gäller nästan alla. Det är bra att fusk och olagligheter nu allt oftare undersöks och beivras. Men i grund och botten är det bruket - inte missbruket - av våra sociala formåner och rättigheter som är Sveriges stora problem. Carl Bildt pekade i sitt avslutningstal till moderatstämman på behovet att santia forändringskrafter i sanlilället som helhet. Han varnade for en syn där politiken så till den milda grad står i centrum att man glömmer bort det fundamental att politikens uppgift snarare är att anpassa strukturerna till verkligheten, än att tro sig kunna anpassa verkligheten till politiken. Sådana forändringskrafter finns spridda i SVENSK TIDSKR.IFT 299 ~.-,._, ___ samhället, också inom socialdemokratin. Den socialdemokratiske riksdagsmannen Widar Anderssons har sin alldeles egna, personliga politiska paroll i detta förändringsarbete. Den duger mer än väl också för självkritiska moderater. Han säger: Bilda dig! Bry dig! Och betala för dig! Han menar att socialdemokraterna står inför en svår, men alldeles nödvändig process att överge en välEirdsmodell för en ganu11al tid. Vi menar att moderaterna och borgerligheten står inför en lika svår och lika nödvändig process att söka en väWirdmodell för en ny tid. RETURPAPPER FRÅN FÖRSVARSDEPARTEMENTET Försvarsdepartementet har utgivit en sjuttiosidig skrift, 1 år med Tage C Peterson, innehållande sex av försvarsministerns tal. "Skriften kan erhållas kostnadsfritt från Försvarsdepartementet" står det på baksidan. Omslaget är tillverkat av ett material som ser ut som ofullständigt nedmalt returpapper; det är utmärkt, från tre synpunkter · Eftersom skriften inte kan vara tillverkad kostnadsfritt utan bekostas av oss skattebetalare är det bra att den görs så billigt som möjligt. · Det är kongenialt med innehållet, gammal skåpmat. · Det ger en fingervisning om lämplig användning av materialet. Fast var det inte litet onödigt att dra in ett tryckeri i processen? 300 SVENSK TIDSKRIFT