alltmer urvattnade välfärdssystemen, tänkt helhetsförslag på detta (samt inte kommer att medföra att människor själva kommer att ställa sig frågan hur ett framtida välfärdssystem skall se ut. Jag tror att det parti som kan leverera ett genomminst på hur sysselsättningen skall kunna öka) kommer att gå en mycket ljus framtid till mötes. Moderaterna bör ha förutsättningar att rycka åt sig initiativet. Magnus Nilsson svarar Robert Gidehag direkt: STÅ FÖR MORALEN J ag har formulerat mig slarvigt. Och eftersom all kommunikation som bekant sker på mottagarens villkor skall jag försöka vara lite tydligare. Jag vill först understryka att det finns en grupp människor i samhället som är i genuint behov av stöd, nämligen de som har fötts handikappade eller råkat ut för svåra olyckor, men denna grupp är ur statsfinansiell synpunkt totalt oproblematisk. Självklart är det inte frågan om två väl avgränsade grupper varav den ena betalar för den andra. I stället är det ett system med betydande rundgång och det faktum att folk inte vet hur monstruöst mycket skatt de betalar är bara ett av problemen. Det andra problemet illustreras väl av MAGNUS NILSSON är for/agsredaktör på Timbro. exemplet med pappan till dagisbarnen: Många vet inte heller hur mycket deras tillvaro belastar de offentliga kassorna. Gidehag menar därför, om jag har förstått honom rätt, att eftersom alla har sina tassar i sylten är det oförnuftigt att påpeka att detta är fel. I stället skall man förklara produktionens förutsättningar och understryka det destruktiva i ett högt skattetryck. Så snart alla förstår vad ett gott företagarklimat kan göra för dem på bara tio år kornn1er de att bete sig förnuftigt vid valurnan. Ack, vad jag önskar att vi vore skapta så. Jag tror inte att detta ensamt är en framgångsväg. Det är nämligen rationellt för individen att försvara de bidrag och förmåner som kornn1er att trilla in till månadsskiftet. Det är nämligen då, och inte om tio år, som räkningarna skall betalas. 260 SVENSK TIDSKRIFT - Vad som dessutom krävs är en aktiv for- Om den tidigare moralen går att återändring av moralen (eller dygden eller skapa vet jag inte. Men en sak vet jag; vad månadens modeord nu kan vara). Låt mig ta ett konkret exempel. Min mom1or är över 90 och numera lite knagglig. När hon var 18 flyttade hon från Dalarna till Stockholm for att fi j·obb. På 30-talet dog morfar, mormor blev ensam med två barn. Hon brukar påpeka att de var fattiga, men att hon såg till att ha jobb så att de inte skulle behöva ligga samhället till last. För hennes generation var det självklart att flytta dit där det fanns jobb, att en vuxen frisk människa forsörjde sig själv och att man rättade mun efter matsäcken. Sådana foreställningar är helt nödvändiga for att ett samhälle skall kunna vara framgångsrikt. l dag ser vi detta mycket tydligt. Gruppen av kassaklienter är stor och dessutom ser majoriteten av befolkningen det som en självklarhet att en betydande del av nettoinkomsten består av bidrag. Det som forr var skamligt är i dag en rättighet. den kommer inte åter av sig själv. Någon måste våga stå for den. I dag finns det i princip ingen politisk kraft som talar i dessa termer. Möjligen är det som Gidehag tror, att budskapet skrämmer bort väljare. Må så vara. Ett parti måste trots allt ha någon uppgift vid sidan av att vara karriännaskin. Tror man sig inte om att kunna samla 30 procent eller mer av väljarkåren kring självklarheter därfor, att de uppfattas som en aning krävande, har man nog inte i politiken att göra. Klara sig själv Själv är jag absolut övertygad om att det finns en marknad for lite gammaldags arbetsmoral och foreställningen om att man bör klara sig själv. Framfor allt därfor att alternativet, att forlita sig på vad man kan kräva av staten, visar sig allt mer osä- kert. Driften att göra dygd av nödvändigheten skall inte underskattas. SVENSK TIDSKRIFf 261 -----~