STADSDELSNÄMNDER ENo REFORM UPPIFRAN AGNETA R.EHNVALL Det sägs att stadsdelsnämnder skall återupprätta demokratin. Det är nog mest e11 fager förhoppning. Ökade kommunala kostnader och en otydligare ansvarsfördelning lär bli detfrämsta resultatet. I nte långt från torget i sol11111ar- '-:l ryktbar som kOllU11llllen med sämst paradiset Dalarö ligger det gantia ~ff'P ekonomi i landet. centralorten konmmnalhuset. Det är omgivet Handen finns den obligatoriska kanunuav en skogstomt och ser inte så nalskyskrapan, omgiven av moderna mycket annorlunda ut än de ljusa trävillor köpcentra och de vanliga sociala prosom dominerar samhället. Inuti är det tomt - huset används ibland som möteslokal, men det går rykten om att det skall rivas eller säljas. Här regerade på femtiotalet herr S-g, den lokale Han Som Bestämmer. Dalaröbor som hade ärenden kunde hitta herr S-g i själva kol11111unalhuset, eller l påtande i trädgården på andra sidan Dalarö kanal, eller i någon av de små affå- l rerna inne i "byn", ett stenkast från tjänsterunm1et. Eller nere vid Hotellbryggan. Ingen kan påstå att det var långt mellan medborgarna, Dalaröborna, och politikerna. Enkannerligen herr S-g, som inte alla gillade men alla kände. Annat är det idag. Dalarö är en liten del av Haninge konmmn, herostratiskt AGNETA R.EHNVALL är oppositionsborgarrådfor moderatema och forbulldsorr!fOrm•defor moderatema i Stockholms stad. blemen. Det är långt mellan medborgarna och politikerna - de flesta vet inte vem som är Han Som Bestämmer, och det finns en välutbyggd byråkrati som ser till att ärenden tar ordentlig tid och blir vederbörligen krångliga. På femtiotalet fanns det ungefår två tusen konmmner - idag finns det 288. Konununsa11U11anslagningen på sin tid påtvingades uppifrån, av Dom Som Bestämde, dvs Erlanders sosseregering. Den motiverades med ekonomiska och sociala argument. Bakom den låg den expanderande sossestatens vilja till social ingenjörskonst - folket skulle manipuleras och tvingas till utveckling. Att nu många drönuner om den lilla, "nära" kollUlmnen, där politiker och tjänstemän är lättillgängliga och personligen välkända är inget att forvårras över. På Dalarö finns en spirande separatiströ- 254 SVENSK TIDSKI1,.JFT relse - kanske kan man, tillsanunans med Omö och Muskö, slita sig loss från Haningekolossen och skapa en mer hanterlig kommun? Likadant är det på många, många håll i landet: Människor drömmer om det småskaliga och "nära", där det är lättare att engagera sig och där man lättare direkt kan påverka vad som händer. Mot den bakgrunden är det inte så konstigt att iden att skapa delvis självstyrande kommundelar, med egen politisk styrning, väckte intresse får ett decen- ''På Dalarö finns en spirande separatiströ- relse - kanske kan man tillsammans med Ornö och Muskö, slita sig loss från Haningekolossen? '' nium sedan. Massor av kommuner kommundelsnämnder egentligen är. utredde möjligheterna, betydligt fårre prövade att genomfåra någon fonn av konunundelsnämnder. Idag är det bara ett tjugotal kvar - och bland dem är det många där besvikelsen är stor. Det största, bästa och tydligaste exemplet är Göteborg, där medborgare, politiker och tjänstemän blivit alltmer desillusionerade, trots ambitiösa fårsök att verkligen göra något av stadsdelsnämndema. I det läget fårbereder sig nu Stockholms stad får att införa stadsdelsnämnder! Man tar sig får pannan! Ännu en manipulation Vad är det då som är fel? Är inte stadsdelsnämndsiden ett steg mot ett "närmare", mer demokratiskt samhälle? Nej, tvärtom: stadsdelsnämnderna är ännu ett påhitt av Dom Som Bestämmer, ännu ett system som skall påtvingas uppifrån, ännu en manipulation som inte i någon mening medfår någon som helst ökad "närhet" eller någon ökning av demokratin. Det kan vara lämpligt att erinra sig vad Varje konmmndel får eget ansvar får de n~uka områdena - skola, barnontsorg, fritid, kultur, social - plus vissa hårdare, till exempel gatuunderhåll och P-platser. Allt fårstås inom de ramar som satts av konununfullmäktige. Politiskt ansvarig är en kommundelsnänmd, som är tillsatt av kommurifullmäktige och således inte vald av medborgarna kommundelen. Nänmden får en påse pengar varje år av fullmäktige, och kan sedan, i teorin, använda påsen som de finner lämpligt. Politiskt återspeglar nämnden ställningen i kommunen som helhet, inte i kommundelen. Varje kommundel far också en lämplig klase tjänstemän, som med stöd av de centrala tjänstem.ännen skall genomfåra nämndens beslut. Kommundelsnämndsförespråkare allmänhet har två motiv får sin entusiasm - demokrati och inflytande å ena sidan, effektivitet och service å den andra. Den fårsta delen är tänkt att främja medborgarna, den andra kommunens ekonomi. Mellan dessa två i sig hedervärda motiveringar kan man sedan styra debatten alltSVENSK T!DSKRIFT 255 1 efter behov. Möter man kritik for icke påvisbart medborgarinflytande, ja, då hänvisar man till ekonomiska vinster. Och tvärtom. I verkligheten är systemet bara till fordel for en, rätt speciell, kategori: De ledande, heltidsanställda, politikerna i toppen på storkommunen, möjligen också de ledande gänstemännen. Dessa personer kan se kommundelarna som ett behändigt sätt att skenbart slippa ansvar for tristare beslut i nedskärningstider. Protester från allmänheten gäller ofta mycket lokala frågor - varfor lägga ner just vårat fritids, eller dra in just våran personal - och sådana protester behöver då aldrig komma högre än till kommundelsnämnden. Falskt argument Att demokratiseringsargumentet är falskt inses ju raskt. Medborgarna far inte ett skvatt mer att säga till om, inte så länge de inte själva, lokalt, rar välja sina egna politiker, och rar rätt att genom dem också beskatta sig själva. Sådana radikalare forslag finns. Då handlar det i själva verket om en uppdelning av storkommunen i mindre, självständiga kommuner. Det vore möjligen bra, nämligen om drivkraften i uppdelningen kom från medborgarna (som separatiströrelsen på Dalarö) och inte som en manipulationsprodukt av Dom Som Bestämmer. Men något sådant diskuteras inte när Stockholm nu skall delas in i 20 - 25 områden, stora och små med mellan två tusen och etthundra tusen (!) invånare och forses med var sin lokal styrelse och var sin lokal forvaltning. Nej, här är argumentet just den fcirdjupade demokratin, trots att någon sådan icke kunnat påvisas någonstans i landet, inte ens i Göteborg som väl har den mest penetrerade och bäst utvärderade kommundelsverksamheten. Professor Jörgen Westerståhl och hans medarbetare konstaterar i sina utvärderingsstudier av den fyraåriga verksamheten i landets andra stad att det mål som rangordnats högst av flertalet politiker, nämligen demokrati och inflytande, var det mål där man nått minst långt. '!.~!)_••~@) En klar majoritet av göteborgama anser inte att "vanligt folk" har kommit att intressera sig mer fOr kommunala frågor efter reformen. De anser inte heller att reforn1en har gjort det lättare att komma i kontakt med kommunala politiker eller att servicen på det hela taget har blivit bättre. Nej, "vanligt folk" tycker inte att de har fatt mer inflytande, däremot tycker politikerna själva att de fatt mer insyn i och inflytande över verksamheten. Och just detta - att politikerna far bestämma mer - är kanhända själva meningen med stadsdelsnänmdsreformen såsom den nu presenteras for Stockholms del. Ingen ledande politiker har naturligtvis vågat säga just detta, men en icke fullt så framträdande lokalpolitiker från en av stadens tre forsöksområden lät tungan slinta och gav ord åt vad fler 256 SVENSK TIDSKRIFT STADSDELSNÄMNDER ... säkert tänker, nämligen: "Själv har jag blivit mycket bra på att fatta beslut åt andra genom att delta i det politiska arbetet". Möjligen kan man undra om inte också denna kvinna och hennes entusiastiska systrar och bröder kommer att känna sig obehagliga till mods efter en tids konfrontation med väljarna. För vad tar dom och människorna ute i stadsdelarna egentligen att säga till om? Bara små krummelutter i kanten, skulle Pippi Långstrump säga. De verkligt viktiga besluten, sådant som verkligen påverkar stockholmarnas liv och vardag kommer fortfarande att ligga centralt - skattelokala politikerna styr allt större delar av den lokala vardagen. Nya skattehöjningar Varning alltså för att tro på den bedrägliga marknadsföringen om det ökade demokratiska medborgarinflytandet i stads- och kommundelsnämnder. Stadsdelsnänmder är en halvmesyr, som inte tar blandas ihop med självständiga kommuner och som dessutom kostar pengar. Ingen har vågat säga hur mycket, men att bygga upp ett tjugotal nya förvaltningar och rekrytera nya politiska församlingar handlar för Stockholms del om hundratals miljoner kronor. Det är satsen, daghemstaxan, socialbidrags- pengar som inte finns men som måste normen... åstadkommas antingen genom att de tas En halvmesyr Så kan politikerna i Stadshuset fortsätta att fördela den krympande tillgångarna ut till stadens olika delar där de lokala politikerna sedan far ta konsekvenserna av åtstranmingarna. När fritidshenm1et läggs ned kommer klagomålen aldrig fram till Stadshuset utan protesterna stannar hos lokalpolitikerna på medborgarkontoret. Tänk så praktiskt! Samtidigt som de från verksamheten eller på det klassiska socialdemokratiska sättet genom nya skattehöjningar. Fler politiker som lägger sig i mer är inte lösningen på Sveriges problem - men möjligen på regeringspartiets interna svårigheter. Att kunna skapa nya politiska uppdrag och locka med mer politisk makt kan vara det kitt som behövs för att hålla ihop det stora och kluvna partiet. SVENSK TIDSKRIFT 257