NEUTRALITETSRESTER HINDRAR KLARSYN ANN-SOFIE DAHL Av neutraliteten återstår blott ett symbolvärde; den ger sverzska socialdemokrater en känsla av att vara speciella och lite förmer i internationella sammanhang. Inget a11nat. Och inget mer. ~ forst i andra eller tredje hand. Det stimulerande utbyte av tankar I riket råder for stunden säkerhetspolitisk sultje efter en längre ud av ideologisk pajkastning. Av forsvarsberedningens arbete bidde i slutet en vante. Det var nog inte riktigt den debatten som den dåvarande forsvarsministern efterlyste i fårordet till Sveriges säkerhetspolitiska vägval i febmari i fjol. Men att ha en ordnad nationell debatt är inte så lätt när de olika sidorna for det mesta talar om vitt skilda ting. Tyvärr handlar den säkerhetspolitiska debatten bara i ganska begränsad omfattning om säkerhetspolitik. Där liberala och konservativa krafter tolkar säkerhetspolitik som en fråga om hur landet bäst kan forsvaras - hur säkerheten kan bevaras - reduceras på andra håll det allvarsamma ämnet till en salig blandning av inrikespolitik, intern partipolitik och utrikespolitik, med forsvarsoch säkerhetspolitiska hänsyn beaktade Fil dr ANN- SOFIE DAHL är verksam Militärhögskolan. och ideer om vår gemensamma säkerhet som landet skulle må så bra av störs ideligen av, vissa politiska krafters envisa stampande på en och sanuna uppnötta fläck, utan fonnåga att frigöra sig från det forgångna trots att de i övrigt betraktar sig som progressiva. Undra på att det aldrig tycks bli någon ordning på debatten med sådana fortecken. Ett problem i sammanhanget är att säkerhetspolitik gärna tenderar att forstås som neutralitet, och att dessa rvå begrepp alltfor ofta uppfattas som synonyma. Inrikespolitiska överväganden Men i dagens läge kan neutraliteten endast med svårighet och stor fantasi betraktas som säkerhetspolitiskt motiverad. Istället handlar neutraliteten i forsta hand om inrikespolitiska övervä- ganden och utrikespolitiska plattfonner. Neutraliteten gör det socialdemokratiska Sverige sig inte av med på en efter- 246 SVENSK TIDSKRIFf middag, ty det är genom den som Sverige fortfarande kan framstå som något mycket speciellt och annorlunda i världen, och socialdemokraterna som ett parti utöver det vanliga. Det är en doktrin med oerhörd betydelse för den socialdemokratiska självkänslan och imagen. Neutraliteten gav, och fortsätter att ge Sverige och dess socialdemokrati en särskild nisch i världen. Den utgör de sista resterna av den omhuldade svenska modellen, vars rykte i övrigt inte längre är vad det har varit. Välfärdsstaten må ha ljudligen havererat - en omständighet om vilken omvärlden är besvärande medveten, trots alla hot om brännmärkning av illojala infonnationsspridare men med neutralitetens hjälp kan den sista glansen ändå poleras fram. Ett land i mängden Med neutraliteten riskerar socialdemokraterna aldrig att Sverige blir ett land i mängden. Med den fortsätter vårt land att hamna i en annan kategori än den som de flesta runt omkring oss, och med tiden förmodligen allt fler, placeras i. Sådant kan på sina håll uppfattas som betryggande. l Neutraliteten har alltid varit av central betydelse för den internationella aktivism som socialdemokraterna bedrivit med 1sådan energi och beslutsamhet under sina olika perioder av regeringsinnehav och som parti. Utan neutraliteten, och den tredje kraft som den presenterades som mellan de båda ideologiska motpolerna i väst och öst, hade det inte varit så värst mycket bevänt med de svenska, socialdemokratiska, utrikespolitiska initiativen. JJ Att uttala de fyra bokstäver som är förkortningen på det transatlantiska försvarssamarbetet är numera accepterat på landets försvarsdepartement, även om det inte längre lär vara tillåtet att le samtidigt. JJ Utan neutraliteten hade marknadsforingen av den svenska profilen som världssamvete, och som världsmästare i fred, nedrustning och hjälp till de fattiga barnen i u-länderna varit bra mycket besvärligare. Då hade Sverige ingått i gruppen som en av dem (för man far väl ändå förmoda att valet bland allianserna inte hade resulterat i något annat umgänge än det som finns västerut). En av dem till vilka vårt till synes självständiga land inom parentes sagt satte stor försvarspolitisk tillit, om än i allra största hemlighet. Aktivismen har varit beroende av neutraliteten för att lyckas som utrikespolitiskt projekt, liksom neutraliteten omvänt behövde aktivismen för att legitimeras, inte minst moraliskt. Utrikespolitiskt kan även anas en liten rest av den gamla, men allt annat än kära, anti-amerikanismen i vägran att överge neutraliteten. Stora, starka och kaxiga USA kan som ingen annan fa Sverige och det ånyo statsbärande partiet att SVENSK TIDSKR.IFT 247 känna sig fjuttigt; ungefår så stort som det verkar på kartan och till befolkningsantaL Sådana komplex tilltar i styrka och omfattning med närheten till nämnde gigant; alltså är det gott fcir självkänslan att hålla sig på sin kant. Redan i EU, bland bara europeer, tar vi stå på oss fcir att hålla oss framme. I FN är de flesta ännu mindre och fattigare än Sverige, så där är det inget problem. I NATO, däremot, vore risken stor att Sverige helt skulle tappas bort i den muskulösa mängden. För att inte tala om de socialdemokratiska idealen. Från socialdemokratiskt perspektiv skulle det medfora en tydlig fara att vare sig Sverige eller dess fåreträdda regering skulle uppmärksammas och hyllas fcir vad det egentligen är, under den allt mer flagade fasaden. Moraliskt Ö!lerlägsen Å andra sidan är den amerikanska "dekadens" om vilken det talas så mycket, och med vilken torde avses avarterna i den kulturella produktionen samt det intima forhållande till skjutvapen som däri foreträdesvis fcirmedlas, alldeles utmärkt fcir det socialdemokratiska egot. Med det som järnfcirelsematerial är det inte svårt att framstå som moraliskt överlägsen. Nu verkar den socialdemokratiska anti-amerikanismen något ha bedarrat jämfcirt med forna extatiska toppar. Göran Perssons deklarerade avsky fcir det land som hade vänligheten att mottaga honom som gäst i våras är ändå bara en mild västanfläkt i partistatistiken. Inte minst märks nya tonfall från de allt mer resonabla kretsar av det socialdemokratiska etablissemanget som finns santlade kring utrikesministern, och som ger utanforstående bedömare anledning till viss hoppfullhet trots allt infcir framtiden. Genom kabinettsekreterare Eliassons och polchef Hjertonssons forsorg, noterar nu utrikesministern i sina tal täniligen regelmässigt USA:s roll fcir den framtida europeiska säkerheten. Det kan betraktas som en positiv forändring av det större slaget i den officiella (s)- retoriken. Denna grupp kring utrikesministerns kansli kan sägas representera en separat, säkerhetspolitisk subgruppering inom socialdemokratin, en falang som är mer modern och mer pragmatisk och där man uppenbarligen besitter fcirmågan att inse de internationella realiteterna. Där tjafSas det sällan om det forgångna när uppgiften består i att analysera och hantera nutid och framtid. Ju längre bort från det egna landet och de egna väljarna som utrikesministern rör sig, desto större blir dessutom klartexten i hennes uttalanden. Tvärs över Gustav Adolfs torg marscheras det under mer stelbenta former. Där finns den andra, mer neutralitetsdogmatiska falang inom socialdemokraterna som forsvarsministern nu, efter tryck från chefen, tillika landets statsminister, har sällat sig till efter att inledningsvis ha avgett ett mer flexibelt och vidsynt intryck. Stora skälvan verkar ha utbrytit inom 248 SVENSK TIDSKRIFT NEUTRALITETSRESTER .. . vissa delar av regeringen efter ett alltfor noggrant studium av de senaste opinionsundersökningarna från Göteborg om det svenska folkets känslor for neutraliteten. Med ett foga vetenskapligt genomforande som så uppenbart avser att gynna ett visst resultat- for evigt fortsatt neutralitet- skulle man kunna tro att undersökningarna skulle tas med en nypa salt från ansvarigt politiskt håll, och inte tillåtas störa det viktiga arbete som frågorna handlar om. Istället används de som ursäkt for att bevara status quo i säkerhetspolitiken. I andra frågor, av betydligt mindre avgö- rande betydelse, nonchaleras gladeligen och stundligen folkets uppfattningar. Ska då så livsviktiga saker som svenska folkets säkerhet verkligen tillåtas styras av tillfålliga, och framfor allt, bristfålligt och tengemanget Partnership for Peace. Att uttala de fyra bokstäver som är forkortningen på det transatlantiska forsvarssamarbetet är numera accepterat på landets Försvarsdepartement, även om det inte längre lär vara tillåtet att le samtidigt. Sådant lättsinne uppfattas förmodligen som riskabelt när situationen i riksdagen ger de ivrigaste neutralitetsromantikerna i centern och i det forna kommunistpartiet möjlighet att utöva inflytande på den politiska processen. Det parlamentariska läget ökar knappast utrymmet for realism i säkerhetspolitiken. Men åtskilliga mil bortom den retoriska tjurigheten har Sverige sin alldeles egen modul i Mons, några korta kliv från den forsvarsallians som for bara en handfull år sedan utpekades som djävulens främsta redskap på jorden men som nu demiöst genomförda, opinionsmät- forväntas rädda Jugoslavien. ningar? Uppskattad deltagare Nu blir konsekvenserna av denna mer fOrändringsobenägna hållning som kan iakttas från Jakobsgatan mindre än vad som kunde ha varit fallet. Den förra regeringen flyttade fram positionerna på flera håll. Även om det nuvarande statsrådet och chefen for Försvarsdepartementet inte gärna ser att flygvapnet flyger alltfor långt bort, är Sverige idag en högst aktiv och uppskattad deltagare i NATO-arranÖkad nationell säkerhet Dessutom är vi svenskar som bekant numera medborgare i den Europeiska Unionen. Från de positionerna kan vi inte längre vända åter, in i den tröstlösa isolationismen. I verkliga livet har Sverige tagit ett antal steg framåt och har på köpet fatt en väsentligt ökad nationell säkerhet som nu måste tas tillvara och ytterligare fdrstärkas. Och det är ju det som säkerhetspolitik handlar om, egentligen. SVENSK TIDSKRIFT 249