Looking at the Sun (Pantheon, 1994) menta tanken att tönm1a de stora mentalbeskriver han det östasiatiska ekonomiska vårdsinstitutionema.
systemets uppgång.
Sociala frågor används ofta i amerikansk debatt som slagträ i den grundläggande ideologiska debatten - den som
handlar om statens och "den nya klassens" makt i relation till medborgama
och deras formåga att i frivilliga fom1er
lösa sma och medmänniskornas
bekynmler. De hemlösa har i högsta grad
använts som ett instrument for vänsterns
ideologiska offensiv. Christopher Jencks
har i The Horne/ess (Harvard University
Press, 1994) gjort ett viktigt inlägg i den
debatten. Hans slutsats är att ett rikt samhälle bör sträcka ut sin hand till de misslyckade och de sjuka, men han ser inte
hemlösheten som orsakad av medveten
politik, med undantag for den i sig välCARL JOHAN LJUNGBERG:
Frihandelifabel
Till slut några ord om två böcker som
faller en smula utanfor genreetikettema.
Russeli D. Roberts har skrivit en underhållande fabel om frihandel och protektionism, The Choice (Prentice Hall,
1994). Den kan knappast översättas till
svenska, men däremot borde någon ta
initiativet till att skriva en sådan bok for
den svenska läsekretsen.
Martha Bayles har säkert många SvTläsare foljt i Wall Street Journal. Hennes
bok Ho/e in our Soul (The Free Press,
1994) handlar om hur skönhet och
mening forsvinner ur amerikansk populärmusik.
DYGDIGT ELLER BARA
VALPIGT?
D
en amerikanska innedebatten har nyligen rangats
av ordet dygd. "Virtue" är
verkligt "hett" nu som
framgår av en titt i många forlags utgivningslistor. Många som länge varit blaserade moralrelativister eller marknadsliberala spontanister talar med nyforvärvat
Dygdemas bok, Red. Magnus Palm, Brombergs
1994.
allvar plötsligt om "virtue". Vid ett besök
i Chicago nyligen såg jag i boklådorna
travar, nej berg av något som kallades The
book cif virtues, en antologi med "great
moral stories" sammanställd av den forsigkomne foredetta utbildningsministern
Bill J Bennett.
Allt vore väl om detta nya intresse
verkligen pekade mot en djupare
omprövning av den vänsterliberala anda
som länge dominerat i USA eller speSVENSK TIDSKRIFT 217
 glade en önskan att nyformulera den
etiska grunden för ett fritt samhälle.
Mycket tyder tyvärr på att den nya dygdvågen väckts av samma födgeni som en
gång skrev "Hur man blir rik och vinner
vänner", fast temat nu råkar ha blivit
dygd. Man frågar sig för hur länge?
Bennetts bok har av Brombergs nu utgivits i en svensk version, redigerad av
Magnus Palm och med en del tillskott av
allt från Selma Lagerlöf till Mikael
Wiehe.
Vad är det då som Dygdernas bok finner
värt att anbefalla till moralisk resning?
Här finns visst storslagna texter som
Perikles gravta1, med dess strama besinning och maning till självkritik, flera
ländskhet som Strindbergs Drömspel avsåg
att framkalla. Ibsens bild av livslögnen
(boken citerar ett känt stycke ur dramat
Vildanden) är i sin tur mer psykopatologiskt än moraliskt vägledande.
I Dygdernas bok serveras dock också
tidlösa berättelser om mänruskans villkor
som Filernon och Baukis (om det gudfruktiga paret som belönades genom att
förvandlas till träd med grenarna tvinnade
om varandra) eller sköna dikter som
William Blakes Lammet och tigern,
Stagnelius Vän! I förödelsens stund och
John Donnes Yvs icke, Död. Dessa förtjänar att spridas. Som helhet är dock
boken ofta fladdrig och ogenomtänkt.
Den tycks vilja fylla ett moraliskt ton1rum
bibelpärlor (delvis återberättade) samt en med en halvhjärtad litterär gest.
del av Aristoteles etiska resonemang.
Samtidigt ges prov på modem sentimentalitetskult i dess prydno - sagan om
Skönheten och odjuret, Flickan med svavelstickorna och ett par av Martin Luther
Kings tal. (Den moraliskt komplicerade
King har i USA nyligen avslöjats som
akadenusk plagiator. Han skrev nämligen
av, har det uppdagats, betydande delar av
sin avhandling ur andras verk.)
Att Mark Twain och Falstaff Fakir
hade ironins stora gåva påminns vi här
om - men vad säger de valda texterna oss
egentligen om dygd? Utdragen ur Tove
Janssons muminböcker är charmiga -
men vilket är budskapet? Visst är gudadottern Indras ord sköna - men tagna ur
sitt sammanhang förmedlar "Det är synd
om människorna" lätt ett sentimentalt
budskap långt från den subtila österSamtidigt skulle mycket stå att vinna på
en koncentrerad och systematisk genomgång av vad moral är, där exempel fick ta
de gängse abstrakta resonemangens plats
och vikten av personlighet och karaktär
framhävdes. Moral tillägnar vi oss självfallet sällan genom att nöjesläsa aldrig så
välformulerade textutdrag. Den växer
fram genom vanemässig självkritik och ur
plågsam erfarenhet. Detta fordrar i sin tur
att grunden är lagd genom att de människor i vars krets vi formas delar "en
vana i samma riktning" med T. S. Eliots
träffande ord. Moral måste vara vanemässig för att bli verksam. Det värdefulla
med Dygdernas bok är dock att den källa
till ett gott liv som litteraturen (om vi
söker dess lärdomar mer fullödigt och
inte i korta utdrag) kan utgöra här framhävs på nytt.
218 SVENSK TIDSKRIFT