MAGNUS NILSSON SVARAR DIREKT: BISTERT BUDSKAP BRA S enast jag blev anklagad for att resonera "uppgivet", var i en debatt om kärnkraft. Jag påpekade att det finns gränser for hur mycket energi man kan utvinna genom sol, vind och lövslybrasor. Den stjärnögda flickan invände inte i sak mot detta men ansåg att man inte bara kunde ge upp. Man måste ändå forsöka eftersom det var en så viktig fråga. Jag vill med detta säga att det här med positivt tänkande emellanåt inte är befogat. "Alla problem har minst två lösningar" är en fras som är helt felaktig. Många problem har inga lösningar alls, det är därfor folk dör och civilisationer går under. Även i mindre dramatiska sammanhang är det därfor en viktig uppgift att identifiera de ambitioner och handlingsvägar som saknar forutsättningar att leda till framgång. Försöket att bredda det moderata budskapet for att därigenom vinna fler väljare är en sådan ambition. Försöket är redan MAGNUs NILSSON ärforlagsredaktör på Timbro. gjort. På 70-talet. Det gick inte bra. Väljare som vill ha vänsterpolitik röstar nämligen inte på ett högerparti bara for att det håller sig med vänsterpolitik. Och väljare som vill ha högerpolitik kä.nner ingen entusiasm for ett högerparti som håller sig med vänsterpolitik. Utvecklas åt höger Försöket är dessutom ännu inte avslutat. Moderaterna ligger faktiskt mycket, mycket nära den svenska socialdemokratiska rnittfiran. Vi är i praktiken for samtliga transfereringssystem, i stort sett hela arbetsrätten utom i dess mest extrema former, vi ifrågasätter inte jordbrukssubventioner, ifrågasätter inte offentlig finansiering av barnomsorg och är i stort sett for offentliga bidrag till alla upptänkliga tidsfordriv. Detta är utgångspunkten från vilken Schlingman och Lindvall vill utveckla socialpolitiken. Hur då, undrar man? Det kan rimligen bara finnas två vägar: en vänsterut, det vill säga mer bidrag till fler saker, och en högerut det vill säga lägre bidrag till färre saker. För kännedom vill jag påpeka att det redan finns en tre, fyra bidragstagarpartier med 210 SVENSK TIDSKRIFT --- ---------· betydligt högre trovärdighet. Om den moderata politiken skall utvecklas så är det radikalt åt höger. Per Unekels vision om det moderata torget är inte alls kontroversiell. Tvärtom föreställer jag mig att den är tillkommen bara for att låta tilltalande. Men vad skall vi säga till folkpartisterna vars hjärtan blöder for de fyra miljarder världsmedborgare som lever under den svenska socialbidragsnonnen? Eller till de centerpartister som är beredda att lämna regeringar for en brostumps skull och stänga av strömmen i världens mest elberoende land bara vi kan behålla de olönsamnta lantbruken i eviga tider? Skall vi tala om mer immateriella värden? "Sri Schlingman och Guru bodisathva Lindvall foreläser om hur jagaflygning bidrar till foretagarklimatet" vore väl en schysst happening for höstens torgmöten? lighet? Det är därfor politiken måste vara tydligt utformad. Om det är lättare att söka socialbidrag än att starta foretag, lika lönsamt att stanna i den goa sängvärmen som att masa sig till jobbet, och lönsammare att skatteplanera än att producera rar vi ett sorts samhälle. Om det är lätt att starta foretag men bidragen är små, svåra och olustiga att ra, frånvaro är dyrt for den enskilde men arbete desto lönsammare, då rar vi ett helt annorlunda samhälle. Valet mellan dessa två verkligheter for, med nödvändighet, med sig ett val mellan två olika visioner; ett val mellan två radikalt olika saker att säga till väljarna om man önskar tala sanrung. Detta är ett bistert budskap. Skälet till att hålla fast vid det är att det är rätt. Och min gissning är att budskapet kommer att bli alltmer tilltalande när motsättningarna skärps mellan dem som arbetar och Kan men vill inte betalar och dem som inte arbetar och rar Konstigt nog är Schlingman och Lindvall betalt. pessimistiska när det gäller folks möjligheter att klara sig själva. Att säga att moderaterna bör vara ett parti som bejakar och belönar framåtanda, initiativkraft och egna ansträngningar anser de vara cyniskt och elitistiskt. Här har vi helt olika uppfattning. Jag tror att de allra flesta kan klara sig själva. Däremot tror jag inte att folk alltid vill klara sig själva: vem vill inte ärva sina rika foräldrar hellre än att dra ihop pengarna for egen maskin? Vem vill inte bli forsörjd av någon annan om man har möjDrabbar inte huvudfienden För övrigt anser jag inte alls att allt är bra som det är. Mitt syfte var inte att utvärdera partiuniversum. Vad jag specifikt vände mig emot var just tron att man kan vinna nya väljare genom att bredda partiet åsiktsmässigt. I själva verket avvisade jag ju inte ens den foreställningen helt och hållet, men antog att en väljarmässigt framgångsrik breddning kunde gå ut över de andra borgerliga partierna snarare än huvudfienden socialdemokraterna. SVENSK TiDSKRIFT 211 Det problem vi brottas med är det som läge därfor att hans utkomstmöjligheter visas av de resultat Torsten Österman vid forutsatte en arbetsgivare. Utan en gård, Arbetsgruppen for Samhälls- och en gruva, ett bolags skog eller en kapitalInformationsstudier fatt fram (Vitboken, Tiden 1995). 65 procent ser moderatema som "överhetens parti" och 38 procent ser partiet som ett "myndighetsmaktens parti". Det är ett betydligt värre problem än de 33 procenten for "hänsynslöshet". Moderat överhet Vi är ett parti som vill minska bidrag och offentlig sektor i ett land där dessa foreteägares maskin var hans arbete intet värt. Vägen till inflytande var politisk kamp genom socialdemokratin. Högern var for kapitalägaren, äganderätten var for kapitalägaren, polisen som skyddade ägandet var for kapitalägaren och kapitalägaren var överheten. Överheten hade slips och bil. Slips och tjänstebil elser är nästan synonyma med I dag är den offentliganställda i underläge. "omtanke". Att vi far etiketten "hänsynslösa" av var tredje väljare är inte så konstigt. Betydligt konstigare och mer oroande är det att ett parti som tror sig självt om en så grundläggande ambition kring små- foretagande, avregleringar, frihet och rättssäkerhet uppfattas som representant for överhet och myndigheter. Av en betydande majoritet! Förklaringen är lika fantastisk som beklaglig. En gång i tiden var arbetaren i underHennes utkomsterforutsätter en arbetsgivare. Utan en kommun, ett landsting, ett statligt verk eller ett statligt foretag, tror hon att hon kommer att bli arbetslös. Den stora paradoxen här är att situationen upplevs som om landstingsdirektörerna är överheten. Överheten har slips och ~änstebil. Och socialdemokraterna står fortfarande på arbetstagarnas sida. Detta problem är helt oberoende av moderatemas profil när det gäller socialpolitik eller miljö. 212 SVENSK TIDSKRIFT