o
DAGENS FRAGOR
VAR ÄR STATSMINISTERN?
Utan att vi vet hur det gick till har vi tydligen genomfört ännu en fårfattningsreform i Sverige: Vi har tydligen fatt ministerstyre. I många länder är det ministern
som styr sitt fackområde och ger order till
sina ämbetsverk. Enligt den fårfattning
som vi trott gälla är det regeringen som
fattar beslut. Och om det gäller att fårklara politiskt känsliga beslut är det något
som ankommer på statsministern. Men
plötsligt är det tydligen ministern som är
ansvarig och rar löpa gatlopp i media.
Anders Sundström mobbas oavlåtligt får
en räcka stolliga förslag. Blomman far stå
och trassla in sig i gissningar om hur
Bosnien-kroaterna kommer att
behandlas. Och Lena Hjelm-W allen
länmas obarmärtigt att i utrikespolitiken
strimlas av Carl Bildt och tappa koncepterna i sådan grad att hon instämmer med
Olof Johansson. Vart har statsministern
tagit vägen? Om han nu satt i system att
utnänma ministrar som saknat kunskap på
sina fackområden är det desto viktigare
att ge dem stöd och visa att deras fårslag
och beslut är regeringens.
Ingvar Carlsson påstås vara mycket
lojal mot sina medarbetare. Om de utsätts
får kritik lär de sitta så mycket säkrare. Så
på sätt och vis är de kanske tacksamma
får de hundhuvuden de fatt bära.
DEN LÅG VÄL OCH FLÖT
Det vore tidskriften främmande att fårsöka konkurrera med så välinfonnerade
källor som Tysta Mari eller Hugin &
Mumin, får att inte tala om Resumes
skvallerspalt. Men ändå.
Häromdagen gick vi på konditori.
Framfår oss stod en storvuxen man som
just inhandlat söndagens ranson av wienerbröd och småkakor. Flickan bakom
disken avkrävde honom 61 kronor får
hans dagliga bröd varpå mannen överräckte en 500 kronorssedel (till synes
ovikt och fårskfrån tryckeriet...).
- Du har inte en krona, frågade
flickan.
-Nej, tyvärr, svarade mannen som vid
närmare inspektion visade sig vara riksbankschefen Urban Bäckström.
Nu är det ju en smula komiskt men
framfårallt lite tragiskt med en riksbanks- 152 SVENSK TIDSKRIFT
 chef som saknar sin krona. Vi stod därfor
just i begrepp att ingripa som räddare i
nöden och bistå riksbankschefen med en
enhet av hans valuta, när flickan raskt
beslöt att efterskänka honom kronan.
Kanske var det i denna handling som
den största tragiken låg? Ty kunde riksbankschefen egentligen ra ett tydligare
besked om tillståndet i hans fögderi och
vilket värde medborgarna sätter på
kronan?
GREVLIG MORAL
Ian Wachtmeister planerar ett nytt parti.
20 dugliga personer och tio miljoner
kronor är allt som krävs for att fOrändra
Sverige, om man far tro huvudägaren i
The Empire.
Det är svårt att veta om han driver
med sin omgivning. Inte minst därfor att
Wachtmeister nu forklarar att tonvikten i
det nya partiet ska ligga på "etik och
moral"(!).
Det är trots allt inte många veckor
sedan vi bevittnade ny demokratis fullständiga moraliska kollaps på sin forhoppningsvis sista kongress.
Anklagelserna om fiffel och båg haglade i
luften. Och man betedde sig mot
varandra på ett sätt som skulle gjort borgmästare Daley grön av avund.
Det var inget engångstillfålle.
Kongressen var bara en logisk följd på det
som varit tidigare. Ian Wachtmeister må
ha haft mer eller mindre ädla motiv for
att starta ny demokrati. Men det var en
draksådd som han och Bert Karlsson
åstadkom for knappt fem år sedan. Partiet
blev ett veritabelt näste for rättshaverister
och omoraliska småskojare. Visst, här och
var en och annan naiv idealist, det är sant,
men de var och forblev en klar minoritet.
Sent ska den stackars konsulten
glömma då han inbjöds att foredra de
senaste politiska forändringarna inom sitt
specialområde for ny demokratis riksdagsgrupp. Han kom blek tillbaka och
berättade hur ledamöter ur riksdagsgruppen till hans oförställda forvåning
öppet hade skrutit med och skämtat om
hur de drev sina privata verksamheter
svart.
Och sedan har Ian Wachtmeister
mage att tala om att starta ett nytt parti
som ska stå for "etik och moral". Det
finns bara en förklaring. Greven tror förmodligen att dubbelmoral är dubbelt så
bra som vanlig moral.
DET ÄR ROLIGARE ATT VINNA
Miljöpartiets kongress härforleden krävde
en ny folkomröstning om EU. Mot partiledningens vilja ska sägas.
Mot bakgrund av miljöpartiets syn på
kärnkraftsomröstningen 1980 är kravet
ett uttryck for en intressant syn på folkomröstningar: "Så länge vi förlorar kräver vi att dom ska göras om - när vi vunnit
ska resultaten gälla i evig tid."
Man far lust att med Carl Bildts ord
uppmana inte bara Per Gahrton utan hela
miljöpartiet att gå och lägga sig.
SVENSK T!DSKRJFr 153