=-=------------------------------- -- servariva grupperingar om hur en konservativ agenda skall se ut. Däremot har de alla gemensamt att det är dags att man från konservativt håll slutar motarbeta den stora staten och istället börjar använda sig av den. Den konservative tänkaren Irving l Kristol har i en artikel i Wall Street Journal, som refereras av Frum, på ett tyd- l ligt sätt gett uttryck for denna stämning; "the welfare state is with us, for better or worse, and ... conservarives should try to make it better rather than worse." Splittringen bland konservativa i USA gör det också svårt att finna någon given republikansk kanelidat till 1996 års presidentval. Republikanernas tid i opposition har alltså knappast lett till intellektuell fornyelse. Förvisso har man nu lyckats vinna ett val, men detta med hjälp av motstånd mot alltifrån Bill Clinton till höga skatter, budgetunderskott och forsämringar i medelklassens välfärdssystem. En oslagbar i kombination om man vill vinna val i USA, men knappast en långsiktig strategi for forändring. Problemet är emellertid att det inte PER DAHL: torde vara så enkelt, som Frum vill framställa det, att ta sig ur denna situation av intellektuellt stillestånd. Det är knappat så att den genomsnittlige väljaren med glädje ser fram emot att ra se hur välfärdssystemen, med de forn1åner dessa ger, skärs ned. Reagan visste detta och därfor agerade han som han gjorde under sina år som president. Detta rar emellertid inte tas som intäkt for konservativa i USA och for all del också i Sverige - våra problem med den stora staten är ju betydligt mer omfattande än vad de är på andra sidan Atlanten - att avstå från att nunska den offentliga sektorn. För att vinna väljarnas stöd for en mindre offentlig sektor måste de konservativa partierna emellertid ha mer att konm1a med än det vanliga "vi måste skära i välfärdsstaten". Den stora utmaningen for republikanerna, i likhet med den svenska högern, är att finna en lösning på denna pedagogiska utmaning. Om man inte lyckas med detta löper högern stor risk att aldrig ra ett långsiktigt mandat for forändring. FRÅN WATERLOO TILL KRYSSNINGSROBOTAR F örra året tog överbefälhavaren av alla reservare deras vapen. Som tröst rar de en fin bok av armechefen att ha på soffbordet, for att visa vilka de är. De elaka Om stridens gn111der:jrå11 Waterloo till kryssuiugsrobotar av Marco Smedberg. Stockholm : Page One Publishing AB, 1994. tankarna far snabbt genom huvudet när man hämtat ut "Om stridens grunder" på posten fore jul och håller det ganska tjocka folioverket handen. Man bläddrar och finner slagkraftiga kartor på vilka röda och blå pilar pekar hit och dit, dramatiska eller vackra foton med militära motiv och till slut Kejsaren själv, på SVENSK TIDSKRIFT vit häst, blickande ut mot slaget vid Wagram, med en löddrig adjutant vid sin sida. Envar reservare sin egen Napoleon? Tja, det finns ju en: Grönköpings Napoleon Jonsson. Fräckhet gav framgång Men skam den som förblir vid sådana elakheter. Om stridens grunder är, visar det sig, mycket intressant. Rätt läst far den sina ägare att inse att de blå och röda kartpilarna är bild, inte verklighet. Textens skildringar och analyser av moderna krig visar på människors samspel och reaktioner. I ett läge var tiden avgörande, och tillräcklig fräckhet gav framgång. I ett annat var det förtroendet för kamrater och befål, som gav kraften att verka trots att allt tycktes förlorat. I ett tredje var det anpassningsförmågan, öppenheten infor händelseutvecklingen, som räddade forbanden. Eller oformågan att forstå nya fakta som orsakade tiotusentals människors död. I synnerhet skildringarna av händelser under Israels många krig med arabstater ger blixtbilder av den enskilde soldatens eller befälvarens betydelse. Vi vande oss att i de konflikterna så ofta höra rapporter om israeliska segrar och forleddes nog att tro att de var lättköpta. identitet, mer renodlat militär, med det ökade självfortroende detta medfor. Man kan nog se Om stridens grunder som ett forsök att puffa på en sådan utveckling i Sverige. Läsaren märker, hur framställningen klart präglas av yrkesidentitetens anda, av viljan att forbinda den historiska militära erfarenheten med dagens militära vardag. Passagerna där fälttågs- och faltslagsmål och forlopp uttrycks i dagens reglementerade orderuttryck ar ett exempel. Det finns andra. Strävan att betona betydelsen av faktorer från den militära vardagen för operationers utgång bör nämnas. När general George S Patton planerade och genornforde sitt snabbanfall mot Bastogne 1944 skulle, noteras det till exempel, armeordrama fa plats på en skrivpapperssida, med kartskiss på baksidan, och ingen stabsorientering vara längre än 20 minuter. Många har nog erfarenheter av svenska mer omfattande orderverk. Militär allmänbildning Försvarets utbildningar och karriärer har varit nästan lika hemsökta som universitetsväsendet av politiskt reformerande. Som följd har många svenska officerare nog fatt ett ganska smyghuvat perspektiv på sin verksamhet. Det som legat bortom vardagens fredsmässiga kasernverksamhet Yrkesidentitetens anda har lätt betraktats som främmade, utan Då och då talar man om en officerskårs större intresse. När nu svensk trupp san- "professionalisering", ett fenomen som nolikt far ökade internationella uppgifter inträffat efter många historiska situa- kommer befälet avkrävas mer av vad man tioner, i Sverige och annorstädes. skulle kunna kalla alleuropeisk militär allProfessionaliseringen innebär en strävan mänbildning. Om stridens grunder är ett efter ökad yrkeskompetens, men också gott stöd att nå dit. och inte mindre viktigt, en forändrad SVENSK T!DSKRIFT 129