Nostalgitrippen utmynnar i två konkreta forslag, dels fler karriärvägar och bredare rekryteringsbas inom partiet, dels att välfårds- och miljöfrågorna skall foras in i det moderata åsiktsträdet. Det är säkert bra med både bredare rekrytering och bredare program. Men forfattamas metod for detta forefaller minst sagt dubiös: Reinfeldtkopior "Det måste sättas upp mål och tidsplaner, l utses ansvariga sont fortlöpande far avrapSVEND DAHL: portera for den högsta ledningen och när dagen for det fårdiga genomforandet konuner ska avstämning mot uppsatta mål ske. Det far då inte accepteras annat än mindre avvikelser från målet." Man riktigt ser framfor sig prydliga led av Reinfeldt-kopior som taktfast, och i enlighet med fastställda mål och tidsplaner, marscherar in i ett moderat framtidsparti, präglat av kunskapssamhällets individualism, mångfald, kreativitet och spontanitet. EN REPUBLIKANsK FRAMTID? V id valen till den amerikanska kongressen november vann republikanerna en storseger och erövrade majoriteten i såväl senaten som representanthuset. Likaså vann man ett flertal guvernörsval. Frågan, som man emellertid måste ställa sig, är om den republikanska valsegern skall betraktas som ett långsiktigt mandat for en konservativ politik och mindre statsmakt. Eller var den helt enkelt en ren och skär missnöjesyttring gentemot Bill Clinton. Förvisso innehåller det republikanska valmanifestet "Contract with America" en rad konservativa krav, såsom sänkt skatt for medelklassen, forbud mot bud- .......................................... Dead right av David Fmm, Basic Books, 1994 getunderskott, stramare socialhjälpsregler och hårdare tag mot brottsligheten. Valmanifestet och det tydliga valutslaget till trots, kan man knappast tala om ett långsiktigt konservativt forändringsmandat. Republikanernas uppenbara problem, som omintetgör en grundläggande forändring av den amerikanska poltiken, är att det inte foreligger någon sammanhängande agenda for att minska statens roll. Oförändrade välfärdssystem Samtidigt som man i valmanifestet vill sänka skatten skall de av Clintonadministrationen beslutade nedskärningarna i statspensionerna tas tillbaka. Ledande republikaner lovade också under valkampanjen att de stora välfårdssystemen skall forbli som idag. Att det 126 SVENSK TIDSKRIFT med denna politik torde vara svårt att nå l staten som ett allvarligt problem, tog upp till valmanifestets löfte om forbud större resurser i anspråk än vid decenniets mot budgetunderskott torde stå klart. början. De utgiftsposter som ökade snabBilden av republikanerna som ett parti ridande på en våg av missnöje med den sittande presidenten, utan något sammanhängande ideologiskt budskap, bekräftas av den fore detta Wall Street Jornrnalredaktören David Frum i boken Dead Right. Aldrig till offensiven I motsats till den allmänna bilden framställer Frum 1980-talet som allt annat än en period av stora framgångar for den amerikanska konservatismen. Trots att republikanerna kontrollerade presidentposten valde man att aldrig gå på offensiven och genomfora begränsningar av statsmakten, istället lämnade man de stora välfärdsprogrammen intakta for att inte hamna i konflikt med den breda medel- l klassen som röstade på Reagan. På så sätt undgick Reagan att gå samma öde till mötes som Barry Goldwater, som på 60- talet öppet talade om besparingar och därfor aldrig blev vald till president. Reagan blev istället vald på löften om att inga behövande skulle forlora några formåner under hans administration. De besparingar man eventuellt fann nödvändiga skulle, enligt Reagan, uteslutande göras genom att bekämpa slöseri och missbruk av utgiftssystemen. bast under Reagans två administrationer var dessutom sådana som riktade sig direkt till viktiga republikanska väljargrupper, såsom pensionärer, bönder och krigsveteraner. Reaganåren var således knappast den period av kraftiga nedskärningar, som det brukar påstås i debatten. Med detta nedslående resultat av ett decenniums republikanskt presidentskap började många ledande republikaner ra en känsla av hopplöshet i fråga om begränsningar av statsmakten. Istället for att ta tag i problemen med de ständigt ökande federala utgifterna, och på så sätt löpa risken att forlora i popularitet bland viktiga väljargrupper, började man inom konservativa kretsar ägna sig åt annat. Splittrade republikaner Frum beskriver hur republikanerna, särskilt efter det att Bush forlorade presidentvalet 1992, har utvecklats åt olika håll. Den konservativa rörelsen har kommit att bestå av en mängd grupperingar som - forutom motståndet mot Clinton - har foga gemensamt, utan till stor del ägnar sig åt att bråka med varandra. Där återfinns optimister som Jack Kemp, med budskap av typen "sänk skatten, men spara inte", moralkonservativa, exempelvis forre utbildningsministern William Bennet, som bekymrar sig Ökade utgifter med Reagan l över upplösningen av det amerikanska Mot slutet av 80-talet kunde man konsta- samhället, samt nationalister, som Pat tera att inte en enda större utgiftspost for- Buchanan, med protektionistiska budsvunnit och att den federala regeringens, skap. Det råder som synes knappast till motsats från retoriken om den stora l någon samstämmighet bland dessa konSVENSK TIDSKR.IFT 127 servativa grupperingar om hur en konservativ agenda skall se ut. Däremot har de alla gemensamt att det är dags att man från konservativt håll slutar motarbeta den stora staten och istället börjar l använda sig av den. Den konservative tänkaren Irving l Kristol har i en artikel i Wall Street Joumal, som refereras av Frum, på ett tydligt sätt gett uttryck for denna stämning; l :::s;:~:~.~t::::::::~v~:·s~o:u~~t:~ ~; l make it better rather than worse." Splittringen bland konservativa i USA l gör det också svårt att finna någon given republikansk kandidat till 1996 års presidentval. Republikanernas tid i opposition l har alltså knappast lett till intellektuell fornyelse. Förvisso har man nu lyckats l vinna ett val, men detta med hjälp av motstånd mot alltifrån Bill Clinton till l höga skatter, budgetunderskott och forsämr:ingar i medelklassens välfårdssystem. En oslagbar i kombination om man vill vinna val i USA, men knappast en långsiktig strategi for forändring. Problemet är emellertid att det inte PERDAHL torde vara så enkelt, som Frum vill framställa det, att ta sig ur denna situation av intellektuellt stillestånd. Det är knappat så att den genomsnittlige väljaren med glädje ser fram emot att ra se hur välfårdssystemen, med de formåner dessa ger, skärs ned. Reagan visste detta och därfor agerade han som han gjorde under sina år som president. Detta tar emellertid inte tas som intäkt for konservativa i USA och for all del också i Sverige - våra problem med den stora staten är ju betydligt mer omfattande än vad de är på andra sidan Atlanten - att avstå från att minska den offentliga sektorn. För att vinna väljarnas stöd for en mindre offentlig sektor måste de konservativa partierna emellertid ha mer att komma med än det vanliga "vi måste skära i välfårdsstaten". Den stora utmaningen for republikanerna, i likhet med den svenska högern, är att finna en lösning på denna pedagogiska utmaning. Om man inte lyckas med detta löper högern stor risk att aldrig ra ett långsiktigt mandat for forändring. FRÅN WATERLOO TILL KRYSSNINGSROBOTAR F örra året tog överbefålhavaren av alla reservare deras vapen. Som tröst far de en fin bok av armechefen att ha på soffbordet, for att visa vilka de är. De elaka Om stridensgnmder:Jrår~ Waterloo till kryssr~ingsrobotar av Marco Smedberg. Stockholm : Page One Publishing AB, 1994. tankarna far snabbt genom huvudet när man hämtat ut "Om stridens grunder" på posten fore jul och håller det ganska tjocka folioverket handen. Man bläddrar och finner slagkraftiga kartor på vilka röda och blå pilar pekar hit och dit, dramatiska eller vackra foton med militära motiv och till slut Kejsaren själv, på SVENSK TIDSKRIFT