LEDARE EFTERLYSES: EN MODERAT EU-AGENDA O uvertyren till EUs regeringskonferens 1996 på- går just nu. Medlemsland efter medlemsland levererar sina synpunkter och positioner i de frågor som ska upp till behandling. Redan i Maastrichtöverenskommelsen bestämdes i princip den kommande regeringskonferensens agenda. På den står till exempel institutionella frågor kring beslutsprocesserna, utrikes- och säkerhetspolitik (andra pelaren) och frågor som rör immigration, flyktingar och polisiärt samarbete (tredje pelaren). Fördjupning och utvidgning Även om åsikterna om vilka frågor som är viktigast och hur de ska lösas går kraftigt isär har det ändå utvecklats en konsensus inom EU kring behovet av att nu forst hantera fordjupningen av samarbetet, for att därefter gå vidare med utvidgningen av EU österut. Det är alltså inte något "antingen eller", utan som så många gånger forr i det europeiska samarbetets historia, ett "både och". Samtidigt finns det en naturlig och logisk ordning i vilken man bör göra saker och ting. · Att det finns ett starkt behov av forändringar i beslutsprocesserna inser de flesta. Ett i allt väsentligt intakt regelsystem som en gång designades for sex samarbetande stater, utsätts naturligtvis for stora påfrestningar när medlemsantalet nu kan forväntas stiga till 20 eller rent av 25. Klassisk konstitutionsdebatt Successiv fordjupning och utvidgning innebär också att den grundläggande frågan om samarbetets karaktär och syfte måste upp på agendan igen. Vilka är fundamenten, och hur ser de institutioner ut som bäst forvaltar och utvecklar samarbetet? Egentligen är det ingenting annat än en klassisk konstitutionsdebatt men med federala fortecken som på nytt måste väckas till liv. · EUs utvidgning österut kommer att vara den slutliga bekräftelsen på berlinmurens och kommunismens fall och utgör den enda realistiska möjligheten att 66 SVENSK TIDSKRIFT hindra en ny tudelning av Europa. Men så snart som möjligt. Formellt kan dock därmed är det också självklart att EU forhandlingar om medlemskap inte måste bölja staka ut den väg som det inledas forrän det traktat som blir resulutrikes- och säkerhetspolitiska samarbetet tatet av regeringskonferensen 1996 är ska ta framöver. undertecknat och ratificierat. Allt detta talar for att regeringskonfeFördjupning kan försvåra rensens agenda bör vara begränsad och · Till detta ska också läggas alla de frågor väl avgränsad så att processen inte drar ut som har att göra med hanteringen av på tiden i onödan. gränserna mellan de gamla och nya medlernsländerna: människors möjligheter att passera gränser, flyktingmottagning, terrorismbekämpning, kampen mot narkotika etc. · Slutligen är det uppenbart att EVs jordbruks- och regionalpolitik måste fa en annan fom1 och omfattning om länderna i central- och Östeuropa ska kunna bli fullvärdiga EV-medlemmar. I mycket av detta finns forstås dimensioner som inte enbart har med underlättandet av utvidgningen att göra. I själva verket skulle en del av fordjupningen till och med kunna forsvåra utvidgningen österut. Den integration som det tagit kärnan av EV-medlemmar decennier att utveckla och anpassa sig rill, ska ju nu nya medlemsländer anamma på avsevärt kortare tid, och det kommer att kosta på. Men vinstema är avgjort mycket större for båda parter, och insikten om detta är trots allt hyggligt utbredd (även om det muttras på sina håll om nationell trångsynthet nu när forberedelseprocessen infor kommande medlemskapsforhandlingar inletts). Det faktum att det kommer att ta tid for länderna i central- och Östeuropa att integreras fullt ut i EV är dock ett starkt argument for varfor processen bör starta Institutionella frågorna sekundära Tyvärr går den svenska EV-debatten 1 motsatt riktning, i den mån den går någonstans överhuvudtaget. Socialdemokraterna har till exempel i flera sanmunhang deklarerat att de ser de institutionella frågorna som sekundära. Först måste EV bestämma sig for vad man vill uppnå inom viktiga politiska områden, och sedan kan man fundera över vilka medel som krävs for att uppnå detta. Från regeringshåll har det därfor nu utgått propåer om att Sverige avser att prioritera frågor som sysselsättning, miljö, jämställdhet och konsumentfrågor framfor till exempel beslutsformer och utrikes- och säkerhetspolitik. Destruktiv uppfattning Det snällaste man kan säga om detta är att det möjligen ansluter väl till en traditionell, svensk, social ingenjörstradition. Likväl är det en destruktiv uppfattning. Dels därfor att det visar att man inte har forstått hur EU fungerar eller insett vidden av det politiska och historiska skede som EV nu står infor. Dels därfor att denna inställning riskerar att marginaIisera Sverige i den kommande debatten, eftersom övriga aktörer intagit en annan SVENSK TIDSKRIFT 67 l \ \ position. l inte på något sätt att vara sista ordet i Tyvärr har det inte heller hörts särskilt debatten om federalism, subsidiaritet och mycket från oppositionen i denna fråga. det europeiska samarbetets själ. Moderaterna lär i skrivande stund överväga ett sanuåd inom partiet, men hittills har det kommit ut mycket litet som visar vilka frågor som partiet prioriterar eller vilka lösningar som man foredrar. Väntar på Bildt Det forefaller tyvärr som om hela partiet väntar på att Carl Bildt ska peka med hela handen. Det vore väl i och for sig en vällovlig gärning eftersom även han varit märkligt passiv i denna fråga. Men det varken kan eller får vara en forutsättning for att debatten inom moderaterna ska komma igång. Det finns tillräckligt många kompetenta och insiktsfulla europapolitiker i partiet for att det ska kunna ske Carl Bildt forutan. Det handlar dessutom inte bara om den svenska politiken och positionen infor en kornnunde regeringskonferens, även om den är nog så viktig. I allt detta ligger också betydelsen av att partierna gör agendan for det europeiska sarnarbetet till en självklar del av den politiska debatten och det offentliga samtalet. Regerings-konferensen 1996 kornn1er ju Principiell konstitutionstext Redan nu har det till exempel forts fram seriösa forslag om att bygga om EUs konstitutionella grund. Att allt oftare revidera och bygga ut en allt mer obegriplig fordragstext så som nu skett har inte precis ökat fortroendet for EU och dess grundlagar hos medborgarna. En lösning på detta problem skulle kunna vara att göra om den del av EUs fordragstexter som härrör från Romfordraget till en mer principiell konstitutionstext - ett slags EUs Magrta Charta - som blir mer beständig, får större tyngd och som därmed kan vinna större respekt hos medborgarna. Konkreta förslag Det finns naturligtvis även andra modeller som kan väljas. Men det viktiga är att denna diskussion kommer att bli aktuell, kanske snarare än vi forestiller oss. Och då måste vi vara väl forberedda, med genomtänkta ståndpunkter och med konkreta och goda forslag. 68 SVENSK TIDSKRIFT