DAGENS NAMN BERTIL jONSSON - EN FACKETS CHRISTER SjÖGREN L Os nye ordförande, Bertil Jonsson, för en anonym tillvaro. Hur är den nye ordforanden som person? Vad har han for bakgrund? Hur kan han tänkas agera i rollen som en av Sveriges mäktigaste personer? Det mediala intresset for Jonsson har varit mycket lågt. Därfor är det mycket man inte vet om honom. Inom arbetarrörelsen är Jonsson däremot inte något okänt namn. Han har stration. Vid 14 års ålder slutade han skolan for att bötja vid sågverket. Det var ett självklart val då både far och farfar arbetade där. Eftersom såväl pappan som farfadern var aktiva i den lokala klubben föll det sig naturligt att sonen Bertil engagerade sig i fackliga frågor. Sitt första fackliga uppdrag fick Jonsson när han var strax över tjugo. 1971 tog hans karriär ordentlig fart då han lämnade Ljusdal for att bli ombudsman på tvärtom arbetat inom facket under större Träindustriarbetarforbundet. Sju år delen av sitt vuxna liv. Ett vanligt jobb har den 54-årige ordforanden inte haft på mer än 23 år. Det torde kvalificera honom till epitetet "facklig broiler". Bertil Jonsson är rörelsens man ut fingerspetsarna. Självklart bor Bertil Jonsson i en HSB-lägenhet. Favoritfårgen är rött och en av favoritsångerna är Rosen. Idag inryms den lokala fackklubben det tidigare Jonssonska henm1et intill sågverket i LjusdaL Även bakgrunden är perfekt. Uppvuxen i folkrörelsemiljö var Jonsson inte gammal, när han for forsta gången följde med sin far på forsta maj-demonLO BÄCKSTRÖM st11derar ekonomi vid Srocklrolms universitet. senare valdes han under dramatiska forn1er till ordforande for Trä, och blev därn1ed en av de yngsta fackförbundsordförandena inom LO. BertilJonsson vann Till ordförandeposten fanns två kandidater. Förutom Jonsson den äldre och mer erfarne Albert Nilsson, som var förbundskassör. Valberedningen hade inte kunnat enas, varfor ingen huvudkandidat fordes fram. Inte heller föregicks valet av någon generaldebatt, utan man gick direkt till sluten omröstning. Bertil Jonsson vann med 169 röster mot Nilssons 124. Det kan tyckas forvånande att Bertil Jonsson, som brukar hålla en låg profil, 62 SVENSK TIDSKRIFT tog strid om ordforandeklubban. bullriga period. Marita Ulvskog, under Personer som arbetat nära honom vittnar sin tid på Dalademokraten, var mer emellertid om att det inte var längtan målande i sin beskrivning av Jonsson: efter makt som drev honom. Snarare Mest av allt påminner nye LO-ordfokände han en skyldighet att ställa upp. randen om Christer Sjögren; snälla ögon, Denna typ av plikttkänsla är typisk for lågmäld (och med hygglig sångröst). Bertil Jonsson, vilket bekräftas av hans Kanske är det just så här 90-talets hjältar installationstal: kommer att se ut? Bertil Jonsson sätter en ära i att hans Arbetskamraterna krävde så offentliga ståndpunkter ska vara foran- "Att jag kandiderade till ordforande- krade i de fackliga leden. Ta till exempel posten berodde på att kolleger sade till EV-frågan. Jonsson gjorde klart att han, mig att ställa upp. Aktiva medlemmar har trots att han varit aktiv medlem i också sagt till mig att ställa upp. --- Man Socialdemokrater for EU, kunde tänka fick snabbt lära sig att om arbetskamra- sig att arbeta mot ett medlemskap om tema kräver att man skall ställa upp, så är LO så skulle besluta. man också tvungen att göra det." Jonsson stannade länge hos Trä, sammanlagt 18 år. Han var så trogen att han som nyvald vice ordforande for LO gick fel. På morgonen travade Jonsson som vanligt i väg till sina gamla domäner på Trä. Han forklarar incidenten med att Träs lokaler ligger snett över Norra Bantorget. Den nye ordforanden for LO sticker ogärna ut hakan och eftertraktar inte personlig publicitet. På frågan vilken egenskap han värdesätter högst svarar han "samarbetsformåga". Han anser själv att hans bästa egenskaper är lugn och eftertänksamhet. Möjligen kan man säga att Jonsson inte forefaller ha några åsikter om sådant som det inte finns kongressbeslut på. Bertil Jonssons stil skiljer sig i grunden från Stig Malms. Länstidningen i Östersund (s) menade att ordforandeskiftet innebar en markant profilforändring, en välkommen kontrast efter LOs något Lojalt ställningstagande Ett liknande exempel är frågan om Akasseersättning. Sedan socialdemokraterna aviserat att de inte tänkte återställa sänkningen av ersättningsnivån i arbetslöshetsforsäkringen forrän det ekononuska läget så tillåter, gick Jonsson lojalt ut och forklarade att han ställde sig bakom ställningstagandet. Snart nog började emellertid telefonerna i LO-borgen gå vamu. Uppretande forbundsordforanden protesterade mot vad man upplevde vara ett svek. Det dröjde inte länge forrän Jonsson på nytt gick ut och kommenterade ersättningsfrågan. Denna gång krävde han omedelbar tillbakagång till den gamla nivån. Trots den uppenbara kovändningen hävdade Jonsson att han drivit samma linje hela tiden, han hade bara blivit nussforstådd. Som regel har den officiella (s)-linjen stämt väl överens med Bertil Jonssons åsikter. I likhet med många kollegor i SVENSK TIDSKRIFT 63 partitoppen såg han under 80-talet inte någon anledning att strama åt och bryta upp från expansionsmodellen. Jonsson hade spenderbyxorna på sig. 1988 var det exempelvis hans bestämda uppfattning att både forlängd semester och en utbyggd omprövning. Alla de frågor han fann vara av stor vikt tillhör fackets traditionella agenda: full sysselsättning, solidarisk lönepolitik, jämställdhet, inflytande över arbetet och nej till tvåtredjedelssamhället. Bakom de i och for sig sympatiska parolforäldraforsäkring kunde finansieras lerna döljer sig centralstyrd lönebildning, under de näm1aste åren. Jonssons spenderbyxor Sparsam var Bertil Jonsson inte heller när han 1990/91 satt som representant for LO i styrelsen for Första sparbanken. Under den tiden godkändes åtskilliga vilda krediter, vilket ledde till att skattebetalarna fick rycka in och rädda banken. Under verksamhetsåret 1990 var bankens kreditforluster nästan 800 miljoner kronor, 1991 var de enorma 5,7 miljarder kronor! Ett annat exempel på dåliga affärer är A-pressens konkurs 1991. Bertil Jonsson var en av LOs representanter i styrelsen och gick så sent som vid LO-kongressen 1991 i god for att allt stod rätt till inom A-presskoncernen. Att påstå något annat var, enligt honom, att spela borgarna och deras press i händerna. När konkursen väl var ett faktum avvisade han alla uppgifter om att LO skulle ha smitit från sitt ägaransvar. Han forsäkrade att de inte visste någonting om att A-pressen var konkursmässig när LO lämnade tidningens styrelse. Inga visioner När Bertil Jonsson som nyvald ordforande deklarerade sin uppfattning om LOs viktigaste målsättningar fanns det inte några nya visioner eller signaler till fortsatt höga offentliga utgifter och facklig makt - allt i allo problemuppfattningar och lösningar som praktiserats på sjuttio- och åttiotalet. Att LO-ordforanden kommer att forsöka utöva stark påverkan på den socialdemokratiska regeringen råder det inte något tvivel om. Bertil Jonsson vill ha en enad arbetarrörelse. Facklig-politisk samverkan ser han gärna mer av. Fler fackligt aktiva människor måste ra f6rtroendeuppdrag, både på central och lokal nivå, så att LOs intressen kan tillgodoses inifrån det socialdemokratiska partiet. FörtroendEfulla samtal Bertil Jonsson har LO fatt en ordforande som inte ser några behov av facklig fornyelse. Hans krav handlar uteslutande om bibehållna offentliga insatser och ökade utgifter; nivåerna i de sociala forsäkringssystemen ska återställas och "kapitalägarna" ska klämmas åt. Så kan också vänsterpartiet, fOr forsta gången, skryta med fortroendefulla samtal med LOs ledning. Det verkar som om klockorna i LO-borgen fortsätter att gå baklänges. Och nu är det barnbidragens nivå som Bertil Jonsson och LO drar ut i strid for. Likt Vikingarnas sångare, Christer Sjögren, har Jonsson insett att populära budskap säljer. 64 SVENSK TIDSKRIFT