att partierna känner sig manade att driva sin linje hårdare än under perioder av avspänning". Svaret är inte helt tydligt. Det är bl a att "det nationella intressets återhållande effekt på politisering av utrikesfrågorna har försvagats". En välgrundad misstanke kan, som redan antytts, vara att havet egentligen inte kändes så hotfullt, när partierna bröt mot regeln att sitta stilla. Inrikespolitiska fördelar Slutsatsen att talet om "Inrikes utrikespolitik" numera är anakronistiskt är tvärsä- kert men kan vara fårtjänt att synas. Frågan är om forfattarna kunnat visa om, hur och varfor inrikes utrikespolitik är inte detsamma som utrikesfrågornas politisering på de olika demokratiska arenorna. Den föreligger forst om frågorna tas upp for att vinna inrikespolitiska fordelar av det ena eller det andra slaget. Anakronism borde i så fall innebära att partistrategiska motiv inte längre är intressanta. En sådan slutsats drar dock inte författarna. Tvärtom. De inpräntar HELENA RIVIERE: att "for en förklaring av de enskilda frå- gornas politisering är emellertid - utöver de ideologiska forutsättningarna - väljarstrategiska och medlemsstrategiska forutsättningar nödvändiga villkor for att ett parti skall söka strid och ra en politisering till stånd". Förvisso. Socialdemokraterna adopterade Vietnamfrågan for att hålla samman sitt eget parti. Vallokomotiv Miljöpartiet använde BU-frågan - och neutralitetspolitiken - som vallokomotiv vid riksdagsvalet 1994. Etc, etc. Det enda som kan kallas anakronistiskt blir till slut föreställningen att det är fel att sätta partinyttan framfor den utrikespolitiska vagnen. Tyvärr. Bokens främsta intresse ligger i dess karaktär av ett metodiskt experiment och dess belysning av utrikespolitikens inrikespolitiska villkor. Något väsentligt, nytt bidrag till kunskapen om den svenska utrikespolitiken har jag inte kunnat finna. BALKAN BETYDER BERG E n krigsreporter på Balkan som mte ar konvenabel, varfor känns det så befriande? Efter allt moraliserande på makronivå, efter allt krav på internationellt ansvar, är det här en historia som kryper närmare själva gåtan, kriget utan själ, kriget där instinkterna har släppts loss, stamkriget, rivaliteten. Ansvaret hamnar närmare dem som faktiskt mördar och föröder. skildringen blir strä- vare. Sannare, skulle jag vilja säga. Inte SVENSK TIDSKRIFT 409 snygg, men mera trovärdig. Och underhållen av en sorts beklagande humor. Kjell Albin Abrahamsons bok är mycket bra. Till och med titeln är befriande: Balkan betyder berg (Fischer & Co) därför att knaggligheten liksom byggs in i förutsättningarna. Berg är våldsamma till sin natur. Utan pardon. För att inte tala om bergen av skuld, bergen av mentala störningar som väller upp ur Balkans inre och kommer att så göra i generationer framöver. Fruktansvärda bilder Kvinnornisshandeln i Serbien har blivit klart sjukare sedan kriget bröt ut. Före kriget misshandlade männen sina fruar genom att slå, idag slaktar karlarna sina kvinnor, och sönerna sina mammor. De flesta faller offer efter TV-nyheterna som visar fruktansvärda bilder. Kvinnorna protesterar framför TV mot krigets vansinne och karlarna upplever det som fiendehullshit och ger sig på dem. "Serbien idag är den intellektuella svältens Somalia." Den fråga Kjell Albin Abrahamson ägnar sig åt böljar i det historiska arvet, passerar sviterna av det konununistiska sönderfallet och står stum inför dagsläget: varför just detta, just här? Alla krig slutar med att ledarna sätter sig vid ett förhandlingsbord någonstans. Vägen dit, själva kriget, är oftast meningslöst, säger han. "Alla krig är ociviliserade, men det jugoslaviska är så ociviliserat att alla fördomar om Balkan och Balkanpolitik kom att bekräftas." Han kom till Vukovar ett par dagar efter det att staden hade fallit i serbernas händer. Det han fick se var overkligt, outhärdligt. Han räknade kulhålen i en trafikskylt, "67 kulhål, sextiosju kulhål, i en enda vanlig jävla trafikskylt!" Hela staden var raserad. Kulturbyggnader som hade stått pall i århundraden, mot invasioner av turkar, österrikare, ungrare och tyska nazister - allt det var nu förött. Efter det att man varit vid fronten blir man förtegen, l Abrahamson. säger Kjell Albin l När han först kom till Jugoslavien som utrikeskorrespondent hösten 1990, kände han igen mönstret från sina år i Sovjetunionen. Sönderfallet var detsanuna: En auktoritär lära som fostrat människor att inte tänka själva hade tappat greppet och en annan lika förenklad hade fatt dem med s1g. Konununism och nationalism visade sig ha mycket gemensamt. "Civilbefolkr!ingen är bara sympatisk tills man böljar prata med den. Då visar det sig att alla mödrar, fruar och systrar är lika stora fanatiker, att de alla har sina män vid fronten och är stolta över det." Hatet på Balkan är en kulturyttring med gamla anor. Den stat som bildades efter första världskriget, 1918, fick namnet Serbernas, kroaternas och slovenernas kungarike. Eftersom det var långt att säga bru- 410 SVENSK TIDSKRIFT kade man forkorta det till SHS efter begynnelsebokstäverna for Serbia, Hravatska (Kroatien) och Slovenija. SHS: Sie Hassen Sich, de hatar varandra, sa österrikarna. Tidigt, när kriget ännu var nytt, gick han till forfattarforeningen i Belgrad for han ville prata med några vettiga människor. Han tänkte sig att konsten stod över stridigheterna, att konsten kunde bevara sin frihet och sin integritet. Men redan då, innan kriget ens hade flammat upp på allvar, krokade forfattama ner en tavla på en äldre kollega, Krleza, och ställde undan den. Varfor det? undrade Kjell Albin Abrahamson. Jo, han var kroat. På den tiden for han fram och tillbaka mellan Zagreb och Belgrad. Han note- ''I början av kriget bar krigsjournalisterna tröjor där det med stora svarta bokstäver stod: SKJUT INTE, JAG AR ]OURNALIST, men de försvann snart för krypskyttarna använde dem som måltavlor. '' rade att båda sidor visade samma bestia- personal, kustvägen mot Kåseberga, forbi liska bilder på tv, och båda tillvitade Kabusa skjutfålt. Hans pappa var artillevarandra skulden. rist. Den forsta bok han läste från päm1 till pärm var Soldat i fålt. Till skillnad från vandringshistorier andra journalister hade han alltid beunNär kriget väl kom igång forvånade han drat artillerister, ända tills serberna gjorde sig över hur snabbt de riktigt hemska his- slut på stoltheten. Fegare soldater än sertonerna böljade spridas om Ustasjafas- berna hade aldrig skådats, bara riktigt cister som sparkade fotboll med barnhu- dåliga krigare sköt på brödköer och fotvuden och sprättade upp gravida bollsplaner. Det var en av egenheterna kvinnor. Det var på tidigt stadium. med kriget därnere; Europas uslaste solUpptrappningen hade knappt börjat. dater och avsaknaden av riktiga frontFörst var han övertygad om att det var en strider. sorts vandringshistorier. Nu vet han inte vad han ska tro längre. Malaj Sie Hassen Sich låg latent. Själv klassade han ner s1g till malaj i Kjell Albin Abrahamson böljar boken lumpen. Det är ingen upplysning av vikt, om Balkan med en sorts stabil referens- men han säger det ändå, som del av en punkt. I Skåne, en vacker sommardag, på sorts kontrakt med läsaren: vänta dig väg till en undersökning om det jugosla- ingen sljämreporter, man dras ner i den viska krigets psykiska inverkan på svensk verklighet man befinner sig i: "Det värsta SVENSK TIDSKRIFT 411 med krig är att det inte finns några åskå- darplatser." Kjell Albin Abrahamson har inte mycket till övers får alla ignoranta men väJn1enande journalister och andra som for till kriget. Han retade sig på deras falliga exhibitionism får att visa vilka modiga och fina mänruskor de var. "Alla skulle de dit får att skildra den sanning vi murvlar inte var kompetenta att skildra. - Den egna närvaron blev vinkeln, nyheten var krigsturistjournalisten i sig. Titta hur farligt det är, titta hur modig jag är. Bom, bom. Likplundrare Bosruerna tröttnade på dem. I böljan lät de journalisterna ra ta del av deras sorg, fortvivlan och hopplöshet. De trodde, liksom journalisterna själva, att omvärlden skulle bli så upprörd att den ingrep. Senare, efter kanske två och ett halvt år, ville knappt någon bosnier prata med dem. Likplundrare, ropade de, lämna oss ifred! De hade lärt sig att ingen tidningsartikel, inget TV-program räckte får att stoppa vansinnet. I böljan av kriget bar krigsjournalisterna tröjor där det med stora svarta bokstäver stod: SKJUT INTE, JAG ÄR JOURNALIST, men de fårsvann snart for krypskyttama använde dem som måltavlor. "Folk som skjuter ihjäJ FN-soldater, hjälparbetare och journalister ska inte ha nån hjäJp. Låt dom ha ihjäJ varandra men vi ska inte hjälpa dom..." Så kan medkänsla också uttryckas. Kärvheten som uttryck for sorg. Cynism som uttryck for vanmakt. Som i beskrivningen av krigskorrespondentens vardag: Måndag vid fronten, tisdag gråtande käringar, onsdag fredsputtarna, torsdag politikerna, fredag sjukhusen som opererar utan bedövning och som behöver allt. Trots det har han känslan att ha svikit människorna därnere genom att ha lämnat Balkan. Det som gör den här boken så intressant är att Kjell Albin Abrahamson inte städar i upplevelserna, censurerar känslorna, sorterar i presentabelt och icke presentabelt. Han går forunderligt fri från den svenska konvenarr ens krav och det berättar någonting om de flesta av oss andra, om vår omedvetna anpassning. Han går fri for att han har sluppit uteslutningsmekanismerna så länge. Många av de mest renommerade utlandskorrespondenterna avviker från dekorum på samma sätt, och det är knappast en slump! Staffan Heimerson gör det, Ulf Nilson, Herman Lindqvist, Richard Swartz. Ingen av dem är präglade av den svenska lämpligheten. 412 SVENSK TIDSKRIFT