MAGNUS NILSSON: DEMOKRATISKT SINNELAG I VERKLIGHETEN I augusti ringer Mats Wingborg upp mig. Han ljuger forstås och säger att han heter något annat och att han skriver uppsats om moderatemas politik for södra Mrika. Det hela gäller en insändare om UNITA och kriget i Angolajag hade skrivit i Gaudeamus 1987. Han ställer några svamliga frågor som knappast skulle vara användbara på universitetet, ens på den institution som släpper igenom sådant som Kristina Boreus uppsats om högerns nätverk (den var undermålig, den nya avhandlingen har jag ännu inte läst). Kontentan av mitt svar var att det var rätt att stödja UNITA då, men att det visade sig att Jonas Savimbi inte höll måtten när han väl fick sin demokrati och förlorade valet. Sånt händer. Söt bok Resultatet dyker senare upp i boken Hö- gerns skuld utgiven av TLM. Wingborg skriver att jag aldrig reviderat min uppfattning trots att jag haft möjlighet som redaktör for Timbres tidskrift Smedjan. Jag är visserligen inte redaktör for SmedHögerns skuld - detr svetrska högern och demokratitr. Anna-Lena Lodenius, Mats Ringborg m fl. TLM Special 1994. jan men visst har jag haft möjlighet att skriva några rader om att UNITA spårat ur och inte längre har mitt stöd. Så är det nämligen. Boken Högerns skuld är nästan lite söt. 71 normalglesa små sidor och i runda slängar 35 citat. De fem forfattama har alltså skrivit i snitt drygt 14 sidor var, med hjälp av ytterligare sex personer i redaktionen. Ändå finns det inget personregister. Per Ahlmarks bok Vänstern och Tyranniet är på drygt 270 sidor varav över åtta är personregistret. Detta om kvantiteten. Det finns också minst en kvalitativ skillnad. Det tunna materialet måste till viss del vantolkas for att passa syftet. Moderaten Bo Siegbahn citeras ur SvD 1968. Han spekulerar kring i vilken mån det grekiska samhället är stabilt nog for att bära en demokrati. Citatet kommenteras av forfattama "Huruvida ett land förtjänar demokrati eller inte blir(...) en definitionsfråga" (sid 29, min kursivering). Siegbahn använder dock i det citerade avsnittet inga värdeomdömen av den typen. Och så vidare - en utförlig genomgång är gjord av Kay Glans den 2 oktober i SvD. Det som finns kvar av högerns skuldbörda är möjligen tystnaden och ibland otydligheten. SVENSK TiDSKRIFT 345 Förhållande till arvet Överhuvudtaget finns inga hyllningar till diktaturer av den typ som vänstern har ägnat sig åt. Detta beror inte på att hö- gern saknar ett auktoritärt och antidemokratiskt arv, eller på att inga medlemmar eller aktiva fåreträdare någonsin varit omdömeslösa, utan på att högern tagit itu med detta. Att Margaretha af Ugglas och en del andra moderater talat hos Ungsvenska Klubben är naturligtvis graverande - ungefår på samma sätt som att LO lät bekosta ett porträtt av Anton Nilsson när han fyllde 100. Hade Per Ahlmarks bok handlat om nästan okända människor som blev revolutionärer vid tiden får fårsta världskriget hade den nog inte orsakat en av de senaste tio årens mest omfattande debatter. Det hade varit inte varit upprörande, det hade varit en politisk anekdot i klass med att moderater håller arrfårande får folk som blev antiserniter ungefår samtidigt med Adolf Hitler. Den moraliska skillnaden är inte vilket arv man kan tänkas ha. Schyman är inte ansvarig får stalinismen och Pol Pot. Carl Bildt kan inte ta åt sig äran får den västerländska marknadsliberalismen och demokratiska traditionen. Det som är moraliskt klandervärt eller beundransvärt är fårhållningssättet till historien. Försvarat tvångsomflyttningar Högern har ingen Pierre Schori, ingen kramar Pinochet på bild och hyllar honom som den som bringat ordning och välstånd till Chile. Högern har ingen Birgitta Dahl som av politiska skäl fårsvarat tvångsomflyttningar av människor och fårnekat folkmord långt efter det att de blivit allmänt kända. Högern har ingen Ingvar Carlsson som entusiastiskt framhåller att diktaturer kan skapa ekonomiskt välstånd lika väl som demokratierna. Och medan Gudrun Schyman med sin bakgrund i Marxist-Leninistiska Kampfårbundet accepteras som ordfå- rande i ett riksdagsparti och tros på sitt ord när hon säger sig alltid ha varit övertygad demokrat, kommer Anders Klarström aldrig att bli ordfårande i Moderaterna. Kultursida till vänster Den dagliga debatten har också tydligt visat skillnaderna i demokratisk övertygelse i handling. Ta som exempel några av högerns eller socialliberalismens massmedier. På Svenska Dagbladet accepterar ledningen utan vidare att kultursidan ställer sig en bra bit till vänster om tidningens linje. Artikelserien i våras om kapitalismen och marknadsekonomin dominerades av skribenter som var i grunden misstänksamma och avvisande mot marknaden. Ahlmark recenseras av en person som själv är angripen i boken. Den nya samhällsdebattavdelningen redigeras av Anders Björnsson. Han är inte borgerlig i någon rimlig mening. Kamrat Recensent I Dagens Nyheter är bilden likartad. Tankar som framfårs på kultursidan skulle med rätta fårefalla smått sinnesjuka 346 SVENSK TIDSKRIFT på ledarsidan - till exempel att det bara beror på ideologiskt motiverad ovilja att staten inte löser arbetslösheten med hjälp av nystartade, statliga företag. TLM:s bok smeks så härligt av Stefan Jonsson i recensionen den 30 augusti. När Timbros Smedjan skall skriva om Faurisson köper Timbros VD Mats Johansson in en artikel av Olof Buckard. Artikeln är forvisso mot Faurisson men tar också chansen att trampa på yttrandefriheten. Buckard är en intelligent och hårdfor vänsterextremist. Klart han tar chansen att ge sig på ytterligare en sak han ogillar. Exemplen kan mångfaldigas. Motiveringen är ju i allmänhet att dessa personer visserligen inte har rätt politiska åsikter men att de är duktiga. I allmänhet är det också rätt. De är ofta kvalificerade personer. Grindvaktsposter Men motsatsen förekommer däremot inte. Tror någon att Mtonbladet skulle beställa en artikelserie om Socialismens ideer av Lorentz Lyttkens, Mattias Bengtsson och några till, med Anders Wijkman som vänsteralibi? Eller att Arbetet regelbundet skulle låta Christian Gergils skriva spaltmeter om vad han ville, inklusive litteraturhistoria och socialantropologi? Att kulturvänstern någonsin skulle överge principen om att låta högerlitteratur recenseras av meningsmotståndare men själva ta hand om sina vänners böcker till vänster? Eller gå med på att det är acceptabelt att kända moderater far anställning på viktiga grindvaktsposter därfor att de har goda kvalifikationer? Nej. Självklart inte. Vad beror då till sist skillnaden på? Beror den på att Mats Svegfors, DN:s styrelse eller Timbros Mats Johansson är korkade eller politiskt naiva? Qohansson är min chef. Om någon anser att han är politiskt naiv men att jag är för feg for att skriva detta må det vara hänt. Det är mycket man far leva med) Liberal övertygelse Här ser vi i stället en borgerlig, demokratisk övertygelse i verkligheten. Det är den dominerande liberala högerns övertygelse om att det finns andra synpunkter än de politiska. Och att den öppna och mångfaldiga debatten har ett värde. Baktanken är naturligtvis att man till sist skall vinna opinionen for sin egen sak, att en öppen debatt gynnar den egna sidan. Men den övertygelsen är ju inte särskilt underlig. Den öppna frågan är om det är sant. Det vore möjligen mer effektivt att utestänga alla med vänsteruppfattningar så gott det någonsin går. Men å andra sidan - hur ofta har ökad polarisering lett till det önskade resultatet? SvENsK TtDSKRI FT 347