SVERIGE SOM DEN EUROTROJANSKA HASTEN HANS WALLMARK Edouard Balladurs tankar om ett europeiskt A-, B- och C-lag har passerat tämligen spårlöstförbi i den svenska BU-debatten. Men de är likväl intressanta och visar att olika grader av samarbete inom unionens ramar ärfullt möjliga. D e som på ideologiska grunder är skeptiska och tveksamma till EG/EU bör rösta ja i folkomröstningen den 13 november! Genom Europas högerpartier blåser nu en antifederal vind. Med oro vänder man sig mot tendenser inom liberala och socialdemokratiska partier. Grupperingar vilka vill se Brysselcentralism och byrå- krati ersätta de hävdvunna systemen och traditionerna i Europas pussel av nationalstater, vinner terräng. Federala ideer Sommarens val till EG/EU-parlamentet var en bekräftelse på skeptikernas framryckningar. I Danmark gjorde exempelvis konservative folkparti ett ovanligt bra val järnfort med vad opinionsmätningarna tippat. Partiet profilerade sig som naHANS WALLMARK är redaktör och skriver ledare i bland annal Nordvästra Skånes Tidningar. tionellt Europavänligt med udden riktad inte minst mot högerliberala venstres federala ideer. Valslogan löd: Vi skall arbeta for Europa, men slåss for Danmark. Liknande tendenser kunde iakttas i Storbritannien, Frankrike och Tyskland. "Pederasternas" tid är ute, i alla fall inom europeisk högerborgerlighet - om dessa nu någonsin haft plats där. Nationernas Europa Moderatemas nuvarande inställning, som den kommer till uttryck i program och skrifter, är numera onekligen i god samklang med vad olika systerpartier anser i frågan. I valmanifestet talades det exempelvis om ett nationernas Europa i motsats till ett slags centralt administrerat statsforbud. Det trista och tråkiga är ju att så lite av debatten i Sverige har kommit att handla om dessa oerhört viktiga vägvalsfrågor. Vilket Europa vill vi ha? Hur skall morgondagens samarbete gestalta sig? Är vi- 330 SvENsK TmsKRIFT sionen ett Europas förenta stater? Eller skall de kulturella, etniska, språkliga och ekonomiska skillnaderna tillåtas frodas? Enkelt välja sida För skeptiker, övertygade om den fria handelns och det ekonomiska samarbetets fördelar, är det enkelt att välja sida i den svenska folkomröstningen! Självfallet måste det bli ja. 1996 skall EG/EUs medlemsländer inleda en ny diskussionsrunda om den fortsatta fördjupningen och integrationen. Hur skall livet efter det tilltufsade Maastrichtfördraget gestalta sig? Då kommer avgörande frågor om samarbete - och hur långt man kan gå - att ventileras. Parallellt med detta måste EG/EU utveckla någon slags formel för hur intresserade före detta kommunistiska länder och ekonomier skall kunna inkorporeras i samarbete. Nere på kontinenten inser de flesta politiker att detta är Europas ödesfråga. Polen, Ungern, Tjeckien och måhända några länder till kan inte tillåtas stå och kn;tcka på Europaporten utan att någon öppnar. stabiliteten och den fredliga utvecklingen kräver att resten av Europa försöker lotsa in de östra delarna av kontinenten på ett eller annat sätt i EU/ EG Megalomaniska europaprojekt Efter 1996 skall den omöjliga ekvationen lösas att både försöka fördjupa det nuvarande samarbetet mellan 14-16 stater samtidigt som nya länder skall upptas i kretsen. Självfallet måste det senare vara den mest prioriterade uppgiften. Och lika klart är att megalomaniska europaprojekt måste stoppas. Allt detta kan inte ske utan att skeptikernas antal ökar och misstron mot de politiska projekten sprider sig. Det viktigaste är att slå vakt om de fyra friheterna; för kapital, människor, varor och tjänster att fritt röra sig över denna grandiosa marknad. Kritisk hållning De näringslivsvänliga kretsar som idag pläderar för ett svenskt nej gör sig själva och sina ideer en björntjänst. Just genom deltagande, snabbt sådant, kan Sverige och svenska politiker vara med och på- verka. Dessa kommer också med stor sannolikhet - oavsett om de är moderater eller socialdemokrater - på en mängd områden inta den kritiska hållning som är ganska utbredd bland svenska folket. Däremot är det mer begripligt att skeptikerna har svårt att känna entusiasm och engagemang i de aktiviteter som anordnas av stiftelsen Ja till Europa. Redan på ett tidigt stadium märktes det av att denna folkpartistiska-moderata skapelse drogs med ett inbyggt systernfeL Liberala "federaster" skulle samsas med mer konservativa och marknadsliberala skeptiker. Den minsta gemensamma nämnare blev ett rent tekniskt - emellertid ideologiskt kliniskt fritt - ja till själva medlemskapstanken. Därmed försatte ja-partierna möjligheten att föra det spännande ideutbyte om samarbetes innehåll som exempelvis rasat på kontinenten en längre tid. SVENSK TIDSKRIFT 331 Grader av samarbete Av det skälet gick också den franske premiärministern Edouard Balladurs (gaullist) tankar på ett Europas A-, B- och Clag tämligen spårlöst förbi i Sverige. Hans ideer är dock mycket intressanta och överensstämmer med resonemang som exempelvis förts inom brittiska tories de senaste tio åren. Åsikter som emellertid bekämpats av den franske socialisten och förre kornmissionsordföranden Jacques Delores som sagt att han inte vill se ett samarbetets ala cartematsedeL Grundtanken är att det skall gå att välja olika grader av samarbete och integration. Frankrike och Tyskland tillsammans med Benelux kan utgöra den hårda kärnan. Länder vars ekonomier sammanvävts och där det inte finns några dissonanser vad gäller de utrikes- och säkerhetspolitiska övervägandena. Nästa lager av länder kan bestå av dem som fullt ut vill nå ekonomisk anslutning med dem som på olika andra områden önskar gå sina egna vägar (sociala regler vad gäller Storbritannien, monetära för Danmark och säkerhetsmässiga för neutrala länder som Sverige och Österrike). Det yttersta lagret kan bestå av medlemmar vilka av historiska eller ekonomiska skäl inte kan nå full integration- i vart fall inte nu. Till denna krets är det naturligt att knyta de Öst- och Centraleuropeiska nationer som nu är så angelägna om medlemskap. Eurotrojanska hästen Frågan om de olika hastigheternas Europa är en sådan som kommer att hamna i fokus för den kommande debatten. I alla fall på kontinenten. Och då gäller det att även skeptiska svenska röster finns representerade. För det krävs ett ja i folkomröstningen den 13 november. Det är vår chans att bli den eurotrojanska hästen! 332 SvENsK TrosKRIFT