S OLIDARITET BAK STANGDA DORRAR THOMASGUR Ingenstans manifesteras så tydligt konflikten mellan de olika värden som välfärdsstaten bygger på som i invandrarpolitiken. Frågan är rentav om välfärdsstaten klarar de prövningar, inte minst moraliska, somföljer i invandringens kölvatten? E n leds~ärna i den utvecklade välfärdsstatens verksamhet är solidaritetsprincipen som tar sig uttryck i att staten tillhandahåller trygghets- och välfärds~änster åt alla invånare i samma system. Den uppmärksamrna läsaren noterar att jag skriver "invånare" och inte "medborgare". Detta ordval baserar sig på en annan leds~ ärna for välfärdsstaten; jämlikheten. Enligt denna princip, som i sig är mycket äldre än tanken om välfärdsstaten själv, har alla människor, oavsett om de är medborgare i landet eller ej samrna civila, sociala och politiska rättigheter. Denna princip återspeglas till exempel i bestämmelserna om att yttrandefrihet också tillkommer utländska medborgare i Sverige, att det idag finns mycket ta och försumbara skillnader mellan svenska och utländska medborgares rättigheter att idka näringsverksamhet och att utländska THOMAS GÖR arbetar på stiftelsellJa till Europa. medborgare har samrna rättigheter som svenska medborgare i att engagera sig i det svenska politiska livet. Och den strä- van som råder i de västerländska demokratierna och välfärdsstaterna är att i enlighet med uppfattningen om att dessa rättigheter är universella, ytterligare forsöka utjämna de skillnader som tillkommer landets egna medborgare och de utländska medborgare som är permanent bosatta i landet. Den utbyggda välfärdspolitiken är därmed i enlighet med denna strävan också inte bara forbehållen landets egna medborgare utan alla dess invå- nare. Begränsad invandring Det är utmed denna axel av staten tillhandahållna solidariska välfärdssystem och likabehandlingen av såväl i landet fodda som tilllandet invandrade som den uppenbara värdekonflikten i välfärdsstaten uppstår. Denna senare tanke forutsätter emellertid att det antal individer som SVENSK TI DS KRI FT 245 kan omfattas av detta statliga ansvar på något sätt kan avgränsas. Välfärdsstatens solidaritet kan helt enkelt inte räcka till alla som skulle vilja ha del av den. Eftersom de infodda inte gärna kan slängas ut (även om det finns historiska precendenter) måste invandringen begränsas. Man kan naturligtvis låta bli att begränsa invandringen och istället inte ge utländska medborgare samma rättigheter som landets egna medborgare, när det gäller tillgången till det solidariska välfärdssystemet. Bägge alternativen är problematiska och det är här välfärdsstatens dilemma manifesterar sig så tydligt; och det är både ett politiskt och moraliskt dilemma. Stänga gränserna Att forbehålla rätten till välfärdsstatens solidariska system till endast de som lyckats antingen fodas innanfor landets gränser eller tagit sig över dem, leder till att man vid en viss tidpunkt måste börja stänga dessa gränser. Välfärdsstaten kan genom sina skyddsnät, dessa nät som på senare tid tagit formen av en hängmatta, erbjuda stora delar av den fattiga mänskligheten så pass drägliga livsforhållanden, att ingen stats ekonomi kan formedligen tillgodose hela denna efterfrågan. När de västerländska demokratierna foddes mot mitten av 1800-talet var iden om det fria folkutbytet som en del av frihandelssträvandena central for dessa länders lagstiftningar. Människors rätt att fritt lämna sina länder och fritt slå sig ned i andra länder så länge de foljde gällande lagar och forordningar och stod for sin egen forsärjning var en del av strävandena att befria individen från övermaktens kontroll. Välfärdens lockelser Välfärdsstatens fodelse kom således att gå hand i hand med stängda gränser. Även om politiska skeenden, som asyllagstiftningarna efter andra världskriget, eller ekonomiska skeenden, som arbetskraftsbehovet under 50- och 60-talens expansionsår, ledde till stundtals öppnare gränser, var välfärdsstaterna tvungna att bygga upp sina solidariska system bak stängda gränser. Dessa system gjorde å andra sidan att välfärdsstaterna utvecklades till mycket attraktiva invandringsmål. Som kommentar till diskussionen om att minska invandringstrycket till Sverige genom information till potentiella invandrare om strängare regler beträffande invandring kunde en statlig utredning for tio år sedan konstatera samma sak med foljande ord: "För många skulle emellertid helt saklig information om Sveriges nuvarande ekonomiska och sociala forhållanden säkerligen medfora att landet ter sig lockande." (SOU 1984:58, s 214) Fristad När gränserna stängts for arbetskraftsinvandring och anhöriginvandring begränsats, när myndigheterna forbehåller sig rätten att pröva om ingångna äktenskap är "skenäktenskap" eller riktiga sådana, men välfärdssystemen finns intakt inom gränserna, kanaliseras trycket utifrån via 246 SVEN SK TIDSKRIFT så kallad "flyktinginvandring". Rätten till asyl medger att människor som flyr från förföljelse far en tillfållig fristad i ett annat land. Men den innebär också att när det inte finns andra sätt att ta sig in i en välfardsstat annat än genom att vara flykting, far invandringstrycket sitt utlopp genom att människor just åberopar dessa skäl. Vi far en diskussion om "ekonomiska flyktingar" , "de facto-flyktingar" "äkta och falska flyktingar." Det moraliska dilemma som här uppstår är uppenbart. Byråkratiflyktingar Det politiska problemet å sin sida tydliggörs av det faktum att när människor trots alla hinder väl hamnar innanfår gränserna och lyckas, på grund av de långa handläggningstider som bland annat rättsstaten och den individuella prövningsrätten skapar, vara kvar i landet tillräckligt länge så länge att de hinner integreras i välfardssystemen eller visar sig kapabla att försörja sig utan att ligga välfardssystemen till last, så far de också rätt till att permanent bosätta sig i landet. Vi far således "byråkrati-flyktingar"; människor som under tiden deras ärende behandlats hunnit rotfästa sig i landet så länge att alla moraliska skäl skulle tala mot att sända dem tillbaka till sina ursprungsländer. De svenska statsmakterna har fattat ett antal sådana beslut genom åren. Första gången gjordes det får att "beta av" kön av ansökningar från assyriska/syrianska flyktingar från Turkiet genom ett så kallat "nollställningsbeslut" 1976. Detta beslut anses ha gett så positiva signaler om möjligheten till en fristad i Sverige att nya ansökningar om fristad i Sverige snabbt strömma in. Regeringen tog samma år ett nytt "nollställningsbeslut." Fler "nollställningsbeslut" har tagits sedan dess - bland annat i samband med en omorganisering av invandrarverket 1989 får att verkets handläggare skulle kunna börja arbeta från "start". Alternativa system Att frångå principen om alla invånares rätt till de solidariska systemen, får att istället kunna bibehålla antingen öppna gränser eller åtminstone så öppna gränser att människor som är i behov av en fristad kan fa det, ställer till andra politiska och moraliska problem får välfärdsstaten. Tanken med de solidariska systemen är att de skall vara heltäckande får att hindra allt får stora skillnader landets invånare emellan. Att en grupp människor inte skulle ha rätt till dessa system vore därfår en självmotsägelse. Om dessutom systemen inte var heltäckande får alla invå- nare med en skillnad mellan medborgare och utlänningar skulle dessutom alternativa säkerhets- och fårsäkringssystem baserade på marknadslösningar uppstå bland de utländska medborgarna. Ett nytt politiskt dilemma förmodligen uppstår är att även vissa av landets medborgare skulle kräva att ordna sina sociala trygghetsnät utanfår välfärdsstatens hägn och befrias från den gemensa.Jm11a beskattningen och det heltäckande systemet skulle brytas upp. SVENSK TIDSKR IFT 247 Nytt dilemma Att inom välfärdsstatens hägn inte ge de utländska medborgarna samma civila och sociala rättigheter så som anställningsskydd, facklig organisationsrätt, arbetsmarknadsutbildning, arbetslöshetsersättning med mera skulle leda till ett annat politiskt dilenuna. En utländsk arbetsstyrka skulle konkurrera med den inhemska och försvåra genomförandet av välfärdsstatens utbyggnad. Såväl en ökad tillströmning av utländsk arbetskraft som att den inom landets gränser redan befintliga inte hade samma rättigheter som den inhemska arbetskraften skulle därmed vara "oacceptabel". När den svenska invandringspolitiken skärptes introducerades samtidigt principen om att "invandrare skulle ha möjlighet att leva på samma standardnivå som den inhemska befolkningen." (Prop. 1968:142, s. 1) Pådrivande för såväl begränsningar i invandringen som för principerna om sarmna standardnivå var LO, som bland annat i juni 1967 initierade den statliga utredning som fastslog de invandrarpolitiska principerna av idag. Invandramas bästa Men restriktionerna mot arbetskraftsinvandring motiverades inte bara med hänVlsnmg till välfärdspolitiska målsättningar, utan sades även vara till invandrarnas bästa: "Om inga åtgärder tas för att reglera invandringen av arbetskraft till Sverige, kan invandringen leda till resultat som står i motsättning till de mål som statsmakterna har fastställt för vår arbetsmarknadspolitik, nämligen att åstadkomma och bevara full, produktiv och fritt vald sysselsättning, och för den ekononilska politiken överhuvudtaget...! principen om lika standard ligger inte bara att invandrare tillförsäkras samma lön för sanuna arbete som den inhemska arbetskraften. Därutöver måste principen anses inrymma kravet att invandrarna inte koncentreras till de sämst betalda yrkena eller de yrkesområden som är mest osäkra med hänsyn till anställningstryggheten. En sådan utveckling kan leda till att den invandrade arbetskraften blir en avskild befolkningsgrupp som kännetecknas av låga inkomster och osäkra anställningsförhållanden och som kommer att utgöra en arbetskraftsreserv med hög arbetslöshetsrisk." (Prop. 1968:142, s 96f) Basstandard Det dilemma som välfärdsstaten ställer oss inför blir således tydligt: För att alla ska kunna garanteras sanuna levnadsstandard måste vi begränsa invandringen. Men det faktum att välfärdsstaten har sådana solidariska välfärdsanordningar innanför gränserna leder till att den måste leva med ett konstant invandringstryck, med alltmer tilltagande begränsningar. En möjlighet att ge ökat skydd till människor som söker en fristad vore således att frångå den rättvisefilosofi som säger att alla måste ha samma tillgång till välfärdsstatens anordningar, att inför ett slags basstandard, men förbehålla välfärdsservicen till antigen enbart landets 248 SVENSK TI DSKR IFT mvånare eller till de som betalar skatt. fullständigt omänsklig miljö, än inrätta Det moraliska dilenunat är uppenbart. ett halv-mänskligt reservat inom folkherrunets gränser", som en av recensenUndanta nyanlända tema av Öbergs bok nyligen sammanfatDenna diskussion i välfärdsstaters invand- tade den inställningen. (Stig-Bjöm Ljungrarpolitiska dilemma har i Sverige inte gren, SvD 940412) behandlats i den politiska debatten forrån på senare tid. Mauricio Rojas har varit inne på att undanta nyanlända flyktingar från diverse sociala skyddsnät for att istället ge dem en möjlighet att med egna resurser skapa sig en ny framtid. Nu senast har Nils Öberg i en doktorsavhandling, Gränslös rättvisa eller rättvisa inom gränser. Om moraliska dilemman i välfärdsstaters invandrings- och invandrarpolitik, behandlat frågan ur ett moralfilosofiskt perspektiv. Nils Öberg tar själv inte ställning i frågan om invandringspolitikens utformning utan nöjer sig med att diskutera olika alternativ. Men han ställer också frågan: "Flyktingar kommer inte frivilligt, utan söker en fristad undan forfoljelse av något slag. Därmed gör de i princip inte heller anspråk på att fa del av de sociala nyttigheterna som rättvisediskussionen till övervägande del handlar om. Nog vore det väl ändå forenligt med vår uppfattning om vad rättvisa innebär om invandring av det slaget tilläts for en tid, men utan att det for den skull också gav vederbörande tillträde till hela vårt välfärdssystems alla dyrbara tillgångar?" (Öberg, s 173) Men i så fall handlar det om ett välfärdssamhälle som alls liknar den välfärdsstat vi talar om. Välfärdsstaten accepterar inte socialt utanforskap. "Hellre skicka tillbaka människor till en Ett varningsord I den varning som Friedrich Hayek utfärdade i slutet av 50-talet pekade han just på att detta moraliska dilemma inte har sin lösning inom välfärdsstatens ram. Det finns goda skäl till att vi forsöker använda alla de politikens möjligheter som står till vårt forfogande till att dra forsorg om de svaga eller gamla och sjuka eller faller offer for olyckshändelser, skrev Hayek. Men påpekade också att det är emellertid något helt annat att hävda att de som är fattiga blott i den meningen att de lever i ett samhälle där många är rika skulle ha rätt till en andel i vad dessa äger eller att det faktum att en individ fåtts in i en grupp som uppnått ett viss välstånd och en viss kulturnivå skulle berättiga honom till en andel i alla dessa formåner. Att det ligger i alla medborgares intresse att gemensamt ombesörja vissa tjänster är inget skäl for någon att begära rätt till en andel i alla tillgängliga formåner. Allvarliga motsättningar "Nationella grupper kommer att bli mer och mer slutna, allteftersom denna uppfattning som vi kämpat mot sprider sig. Hellre än att ge människorna del av de fordelar som livet i deras land kan erbjuda, torde en nation foredra att uteSVENSK TIDSKRIFT 249 stänga dem helt och hållet, ty har de väl ett visst land är att dess regering har makt fatt ta del av dessa fördelar, kommer de att påtvinga den, far vi inte bli förvånade snart att kräva som sin rätt att ta en viss om vi finner att samma norm genomdel av landets välstånd. Föreställningen drivs med våld i internationell skala. Så att medborgarskap eller till och med en snart majoritetens rätt till de förmåner längre tids vistelse i ett land ger rätt till en som minoriteten åtnjuter väl erkänts på viss levnadsstandard håller på att bli en nationell nivå, finns det inget skäl till varkälla till allvarliga internationella motsätt- for detta skulle stanna vid de existerande ningar. Och eftersom det enda som be- staternas gränser." (Frihetens grundvalar, rättigar att denna norm tillämpas inom Stockholm 1983, s 105) 250 SVENSK TtDSKR IFT