SYDAMERIKAS SCHWEIZ o PA UTFORSVAG LARSJILMSTAD & SVEN OTIO LITIORIN Uruguay har många gånger liknats vid Schweiz. Det har varit ett mycket rikt land och politiskt sett har man, liksom i Schweiz, använt sig av samstyret som princip. Skillnaden är att det har gåttfullständigt snett i Uruguay. F ram till några år efter andra världskriget var Uruguay ett av världens rikaste länder. Landet var så välmående, att man t o m skickade nödhjälp till de fattiga nordboma när Sundsvall brann 1888. Grunden for framgången var jordbruket och djurhållningen. Uruguay är placerat på nordöstra sidan av Rio de la Plata, på en fortsättning av de bördiga Pampasslätterna. Förutsättningarna for jord- och hjordägare var och är goda och ansträngningarna gav rik frukt. Tillväxtför given takt med att landet blev rikt gjordes samma misstag som på så många andra håll - Uruguays politiker tog tillväxten och rikedomarna for givna. De brydde LARSJILMSTAD och SVEN OTIO LITIORIN är verksa111111a iiiOI/1 SAF respektive Kreab. De har just utko111111it 111ed boke11 "Fallet Uruguay - jrå11 ??? till uppgivet/het", Ti111brc• 1994. sig mera om distribution och fordelning än produktion och skapande. Två ledord Det finns två ledord for den uruguayska utvecklingen - batl/ismo och coparticipaci6n. Batllismo är namnet på Uruguays välfärdspolitik, uppkallad efterJose Batlle y Ord6nez, Uruguays president dels mellan 1903-07 och en andra gång 1911-15. Denne mans betydelse for Uruguay överstiger förmodligen en Per-Albin, en Kennedy eller en Thatcher. Två politiska rörelser bär idag hans namn och familjen är fortfarande politiskt aktiv. En son blev president på 50-talet och en sonson är en av många presidentkandidater i valet hösten 1994. Hans namn är än idag forknippat med den välfärdsstat många nostalgiskt drömmer om. "Batllismo" är landets ord fOr välfärdspolitik. I ett tal 1905 gav Batlle en programförklaring for sin politiska gärning: "I länder som vårt, där frihetsproblemet reSVENSK TIDSKR.IFT 239 . - - , ..____ dan är löst, är det nödvändigt att börja lösa sociala problem". Lösningen var given - en statsexpansion: "sfären av stadig interventation expanderar i varje civiliserat land", uttalar Badle med självklar auktoritet. Statlig expansion Och efter ord kom handling. Steg for steg inleddes statens expansion, såväl genom olika typer av trygghetssystem som genom en aktiv och interventionistisk industripolitik. Åtta timmars arbetsdag och fyrtiofyra tinunars arbetsvecka infordes redan år 1915. 1920 blev det obligatoriskt med minst en vilodag per vecka. Redan 1914 krävdes av arbetsgivarna att de vidtog vederbörliga forsiktighetsmått for att undvika olycksfall i arbetet. Lagen utvecklades i början av 1940-talet till att omfatta tydliga kompensationsskyldigheter for arbetsgivare. Behovsprövat barnbidrag 1926 infordes minimilön for hamnarbetare och de flesta andra kategorier av arbetare foljde raskt efter. Semester med bibehållen lön infårdes 1941 och utsträcktes därefter i omgångar. Samtidigt reglerades formerna får uppsägning. 1943 infordes ett behovsprövat barnbidrag for barn upp till fjorton års ålder. Näringsrik mat serverades till subventionerade priser under krisåren på 30-talet och systemet kom att hänga kvar även efter krisåren. En månad mödraledighet infordes 1934. Som om Alva Myrdal påverkat den uruguayske lagstiftaren slog en lag från samma år fast att staten har ett särskilt ansvar for barnens utveckling- från fodseln till vuxen ålder. Ett nationellt barnråd inrättades for att sköta översynen av lagens tillämpning. Förstatliganden Men staten utvecklade inte enbart ett omfattande trygghets- och skyddsnät for medborgarna. Genom en aktiv näringspolitik kom staten att a ett allt starkare inflytande över det tidigare privata nä- ringslivet. 1896 inrättades centralbanken, med vars hjälp staten fick inflytande över 65 procent av affärsbankernas verksamhet. I sanuna veva inrättades Banco de la Republica i syfte att formedla billiga jordbrukskrediter. För att subventionera byggindustrin köpte staten en hypoteksbank for att ge billiga inteckningslån. Dålig Service Redan 1911 forstadigades den allt överskuggande delen av forsäkringsbranschen - ett forhållande som gällt fram till idag. Det är framfor allt bilforsäkringarna som givit staten stora inkomster - och konsumenten a val, höga premier och dålig service. I oktober 1993 beslutade kongressen, med en majoritet av såväl de borgerliga, blancos, som de mera vänsterinfluerade colorados, att öppna upp monopolet från mitten av 1994. Då kommer Banco de Seguros del Estado att a konkurrens på allt utom forsäkringar av offendiga lokaler. 240 SVENSK TIDSKRIFT Fri konkurrens Det var inte bara försäkringsbranschen som förstadigades under Badles och hans efterföljares tid. Eldistributionen förstatligades 1912 i företaget UTE och landets hamnar hamnade i huvudsak i statliga händer 1916. Där skulle hamnarna förbli till 1992 då kongressen upphävde monopolet och införde fri konkurrens mellan olika privata hamnbolag. Från 1915 köpte staten successivt ut transporter sköttes av statliga bolag. Dessa tjänster är nu i huvudsak privatiserade. ANCAP är kanske det största monopolföretaget - från 1920-talet drivs i detta företag monopol på oljeimport och distribution samt alkohol- och cementtillverkning. Det finns ännu inga planer på privatisering eller konkurrensutsättning av verksamheterna, men oljemonopolet kommer att försvinna den 1 januari 1996 på grund av bestänunelser i den sydameframför allt brittiska ägare av järnvägarna rikanska handelsöverenskommelsen och samma år tog staten över ANTEL, Mercosur. det nationella telefonbolaget. Sedan dess har persontrafiken i Uruguay lagts ned och i en folkomröstnig 1992 om ANTEL:s delprivatisering röstade en förkrossande majoritet (mer än 70 procent) mot regeringens privatiseringsförslag. ANTEL fortsätter att vara statsägt, men en rad privata, udändska, företag fungerar som underleverantörer, varav svenska Ericsson är det största. Två privata företag upprätthåller konkurrensen på ett relativt slumrande mobiltelefonnät. Alltfrån bussar till cement Framför allt Montevideo Stad har följt statens exempel och kommunaliserade tidigt bussar och spårvägar för att därefter subventionera dem kraftigt. Droskbilarna subventionerades på liknande sätt. Staten äger också ett flygbolag, PLUNA, som skall privatiseras under 1994. Staten ägde tidigare också, via försvarsmakten, inrikesflyget och samtliga flygplatser med tillhörande terminaler. All hantering i samband med flygGott liv De statliga företagen skapades och fick monopolställning inte så mycket för statsintäkternas skull som i syfte att skapa ett gott liv åt medborgarna. Har det nå- gonsin funnits ett paradis för sociala ingenjörer så var det i Uruguay. Här fanns ett överflöd av produktionsresurser och lämpliga betingelser för boskapsskötsel, duktiga och arbetsanuna invandrare framför allt från Europa - allt i sådana mängder att tillgångssidan kunde uppfattas som en given storhet. Här fanns också ett utvecklat skyddsnät för den välutbildade befolkningen och ett lagsystem som tillät, uppmuntrade och utvecklade statens hegemoni och inflytande över snart sagt va~e sektor. Nymerkantilister Säkerligen med god vilja och ärligt uppsåt reglerades ekonomin genom att statsmakten drog i spakarna. Som vore de nymerkantilister ville makthavarna värna SvEN sK TIDsKRI FT 241 den inhemska industrin och skydda den PLUNA det högsta antalet anställda per från utländsk konkurrens. Tullmurar och flygplan av alla flygbolag i världen. kvoteringar infördes och höjdes år efter år ju mer uppenbart det blev att den urugayska industrin inte klarade av att möta konkurrensen utifrån. Men det är klart, Batlle själv hade angivit tonen i ett av sina många tal: "En slösaktig skötsel från statens sida är alltid att föredra framför ett utländskt företags effektivitet." Denna attityd verkar i viss mån fortfarande prägla den uruguayska inställningen till konkurrens utifrån. Det har också inneburit att de privatiseringar som nu genomförts och diskuterats inte inneburit en avreglering och dänned mera konkurrens. I stället privatiseras i stor utsträckning monopolverksamheter med hänvisning till att "Uruguay är så litet". Offentliga sektorn växer Sanna skämt "Det finns många skämt i Uruguay om byråkratin, och de är alla sanna" skrev den kände författaren V S Naipaul 1973 och berättade att PLUNA, med tusen anställda, då bara hade ett enda flygplan i trafik... Det går också att finna löjeväckande interiörer inom utbildningsväsendet. Det fria tillträdet till universitetsstudier har gett landet fler utbildade läkare än det avsevärt folkrikare New York. Ocks<i inom andra högstatusyrken utbildas långt fler än vad som någonsin kan räkna med adekvat jobb. Utbildningen störs också av ständiga konflikter eller planeringsnussar med det resultatet att den genomsnittliga tiden fram till examen överstiger tio år! Det är ingen tillfållighet att Under Batlles tid startade tillväxten i den Montevideo troligen har de mest högoffentliga sektorn. Redan 1919 fanns det utbildade taxichaufförerna i världen. fler offentliganställda i Uruguay än i industrisektorn. Utvecklingen fortsatte raskt. På sextiotalet var andelen offentliganställda per capita nästan fem gånger så stor som i t ex Holland. Idag är 270 000 offentliganställda samtidigt som 600 000 pensionärer delar på 800 000 pensionsutbetalningar. Resultatet av den sociala ingenjörskonsten i Uruguay blev rent löjeväckande. 1966 hade det statliga flygbolaget PLUNA skurit ned från nio till sex flygplan - och samtidigt ökat antalet anställda från 700 till 1000 personer. Därmed fick Samstyre Det andra nyckelordet i Uruguays 1900- talspolitik var coparticipaci6n - samstyre - som innebar att regeringen och opposition delade på alla uppdrag. Coparticipaci6n hade sina rötter i det korrumperade 1800-talet. Oppositionspartiet blancos accepterade en aning korrumption förutsatt att regeringspartiet colorados lät blancos vara med och dela p<i kakan. Resultatet blev en situation där valen i praktiken kom att avgöra vem som fick de flesta platserna i regeringen 242 SVENSK TIOSKRIFT och andra styrande organ - i statsförvaltningen, i atTårsverken och i de statligt ägda företagen, som än i dag har politiskt tillsatta styrelser med minst sagt begränsad kompetens i sak. Coparticipaci6n, som fram till andra världskriget varit praxis, omsattes i lag i och med att en ny konstitution utarbetades i början av 1950-talet. Under ett par decennier avskaffades till och med presidentämbetet och ersattes med ett 3+2- sarnmansatt presidentråd - tre från vinnarpartiet och två från oppositionen. Det ville sig inte bättre än att denna slutliga manifestation av samstyre kom att sammanfalla med slutet får det uruguayska välståndet - ullmarknadens kollaps i slutet av 1950-talet. Demokratin undergrävdes Samstyre låter fint i kristider - det finns något tilltalande i att ta politikerna att samarbeta och gå ihop om svåra saker. Resultatet från Uruguay är dock avskräckande. I ett samhälle där det fårväntas att alla skall göra upp om allting kommer minsta gemensanm1a nämnarens politik att gälla. I Uruguays fall innebar det att politikerna visserligen gjorde upp, var överens och regerade tillsammans - men till priset av att demokratin avskaffades. Det var militärdiktatur i landet mellan 1973 och 1985. Missnöjd medelklass Militärdiktaturen kom till makten genom den politiska demokratins svaghet. Steg får steg infördes undantagslagar och krigstillstånd, censur och förföljelser av oliktänkande från framfår allt en missnöjd medelklass, genom lagliga beslut av ett demokratiskt valt parlament. Det slutliga maktöverlämnandet till militären blev mera en formell handling som bekräftade sakernas reella tillstånd. Det fårsta steget på den vägen togs genom att ekonomin raserades genom frånvaron av en sund ekonomisk politik. Det slutliga steget togs därefter genom de undantagsbeslut som den folkvalda kongressen fattade. Politikerna vågade helt enkelt inte ta konflikt. Först och främst ville man vara överens när det gällde svåra ekonomiska beslut - vilket ledde till att det inte fattades några. slutligen vågade man inte ens ta strid får grundläggande demokratiska värden. Vår läxa Idag är Uruguay fattigt. Vi i Norden har blivit åtminstone tre gånger rikare sedan 1955. I Uruguay har det gått åt andra hållet. Idag är man fattigare än får 40 år sedan. Inflationen ligger fortfarande på runt 50 procent, tillväxten är låg, arbetsfrekvensen likaså. Att driva företag och förse människor med jobb är inte lätt. Varje privatanställd skall bära upp tre andra uruguayare - pensionärer, bidragstagare, offentliganställda. Läxan får vår egen del är tvåfaldig. För det forsta räcker det inte med att bara göra upp över block- och partigränser och med nationella handslag söka markera handlingskraft. Det n1.åste vara ett SvENsK TmsKRirT 243 reellt innehåll i politiken. Det andra vi lär oss är att nymerkantilism; dvs skyhöga tullar och interna och har vant sig vid sakernas ordning. Facket ser hotbilder i alla slags forändring, särskilt om det gäller den offentliga subventioner, i kombination med stark sektorn. statscentralism - i byråkratin, i statsägandet och i den obefintliga budget- Varnande exempel disciplinen - är ett säkert recept på eko- Därfor är framtidsbilden for Uruguay nomisk tillbakagång. tämligen mörk. Krispaket kommer forDet sorgliga är att det inte verkar fin- modligen att avlösa krispaket, även om nas någon forändringskraft i Uruguay. det idag ser lite bättre ut än for tio år sePolitikerna tycker att de är handlings- dan. Men den sakta dansen över det slutkraftiga när de snurrar ytterligare ett par tande planet kommer att fortsätta. För varv på statsapparatens skruvar. Företags- svensk del är Uruguay ett oroväckande ledarna är rädda for utländsk konkurrens och varnande exempel. 244 SVENSK TIDSKRIFT