MATIIAS BENGTSSON: BORTOM VÄNSTER OCH HÖGER • • ven om jag själv gärna accepA terar beskrivningen av det önskvärda framtida politiska samtalet som "bortom vänster och höger", är ändåJanerik Larssons val av titel på sin skrift om hans vision av en ny, mera konstruktiv dialog om tjugohundratalets samhälle något vilseledande. När Arbetsgivareforeningens informationsdirektör redan i rubriken avfårdar begreppen vänster och höger är det lätt att tro att här talar någon som drömmer om en ny samforståndsanda, om att vi bör lägga ideologierna åt sidan for att åter, i pragmatisk anda, prata oss samman. En del kan ta for sig att nu anser SAF att målen har nåtts: nyliberalismen har segrat och behovet av kamp och konflikt sjunker undan for att i stället ersättas av en önskan om att med ett erbjudande om fred säkra vunnen terräng. Verkliga fienden Men det är inte alls detta som är Janerik Larssons poäng- faktiskt tvärtom. Vad han pläderar for över knappt hundra sidor, och med många referenser till aktuell och spännande samhällsdebatt i både &rlotn vänster och höger av Janerik Lamon. Timbro 1994. Sverige och omvärlden, är ett uppbrott från ett meningsutbyte som låter sig begränsas av om inte det "politiskt möjliga" så det "partipolitiskt möjliga". Han plä- derar for en uppgörelse med forstelnade politiska strukturer och uråldriga skyttegravar som forhindrar oss från att se den verkliga fienden, de stora utmaningarna. Men vad är det då for vänster och hö- ger som Janerik Larsson vill göra upp räkningen med? Orimligt grannskap I ett historiskt och bredare perspektiv är vad som är vänster och vad som är höger inte givet. Sålunda var ursprungligen liberalismen med dess tro på fria marknader vänster, medan den i dag oftast placeras till höger. Men for en liberal av den gamla traditionen - före folkpartiet - är självfallet påståendet att laissez-faire därmed skulle vara granne med fascism och nazism, som också påstås ligga långt ute till höger, inte bara orimligt, det är idehistoriskt fullkomligt absurt. Att mot denna bakgrund av inkonsekvent och foga forklarande etikettering forkasta höger-vänster-skalan vore i och for sig välkommet. Men det är inte främst höger och vänster i form av en mer eller 198 SVENSK TIDSKRIFT mindre logisk skala av politiska ideer som Janerik Larsson är ute efter. Moderata tankegångar Den högerJanerik Larsson är ute efter är den som tidigare stavades med versalt H, i dag med versalt M. Den vänster det gäller stavas med versalt A. Det handlar om Moderata samlingspartiet och Arbetarepartiet socialdemokraterna - och en lämpligare titel vore kanske därfor Bortom soda/demokrater och moderater. Onekligen är kritiken i Bortom vänster och höger betydligt tydligare riktad mot socialdemokratin än mot moderatema ~ller borgerligheten i övrigt. De sakpolitiska ställningstaganden som Janerik Larsson gör, och de är många, är minst sagt i linje med mycket som sagts av moderata företrädare. Behovet av mera marknadsekonomi, utrymme for "den lilla världen" och en betydligt mindre men ändå starkare stat är inga okända tankegångar for moderata läsare. Förlorat relevans Men skillnaden mellan den moderate partigängaren och Janerik Larsson är att vudsak fors vid sidan av meningsutbytet mellan partierna. Ett av skälen är att de etablerade partierna, med socialdemokraterna och moderaterna i spetsen, är flngade i den logik som en sekellång historia skapat. Partierna föddes ur motsättningar som sedan länge har förlorat sin relevans. De har en lång rad tidigare ställningstaganden bakom sig som de måste forhålla sig till genom att antingen bortforklara eller forsvara. De har alla en relation med "den svenska modellen" som de har svårt att frigöra sig ifrån. skadeglädje Detta leder till att partierna tenderar att fastna i ett småaktigt käbbel som inte har mycket att göra med ett verkligt meningsutbyte. De ägnar sig åt "ett improduktivt ältande av gångna dagars motsättningar och oforätter", de blir "experter på att dra stora växlar på forflugna uttalanden av meningsmotståndare och älskar att vältra sig i mindre lyckade episoder ur konkurrentemas förflutna". (Åtminstone for många av oss som inte var politiskt medvetna 1968 gäller detta också en hel del av den debatt som under senare tid den senare tror att möjligheterna att forts under beteckningen Vänsterns åstadkomma snabba och genomgripande skuld.) forändringar i rätt riktning begränsas av de snäva ramar dagens partipolitik sätter upp. Enligt Janerik Larsson är det i dag uppenbart, och det är svårt att säga emot, att den framsynta och klarsynta diskussionen om vad som krävs for att komma till rätta med vårt lands många problem i huDe gamla partierna utgör alltså ett hinder for en mera produktiv politisk konfrontation. En konfrontation som i och for sig kan bli tuffare och komma att röra vid mera grundläggande värden än dagens, men som samtidigt blir relevant for framtidens, inte gårdagens, svårigheter SvENsK TJOsKRIFT 199 och motsättningar. Och Janerik Larsson går så långt att han tänker bort de nuvarande partierna: "Tanken på nya partier och nya konstellationer, tillfålliga och baserade på gemensamma ideer snarare än gemensam historia och gemensamma maktanspråk, fir inte definieras bort från början. Att de nuvarande partierna och motsättningarna dem emellan for all framtid skall behållas är inte något hållbart axiom." CARLJOHAN LJUNGBERG: Revolutionär direktör Drabbad av uppgivenhet infor insikten om risken att snart vara utsatt for en i grunden ganska irrelevant valrörelse, inger det ändå ett visst hopp att SAF:s informationsdirektör tillåter sig vara så radikal, for att inte säga revolutionär. För oavsett om nya partier till sist kommer att visa sig vara nödvändiga eller inte, behö- ver de gamla utmanas och ruskas om. VAR SHAKESPEARE FASCIST? "H ur kan tänkare kalla sig fascister, en doktrin som betyder att forneka all kultur?" frågades det nyligen i Times Literary Supplement apropå den franske fOrfattaren Pierre Drieu la Rochelle. Den nya öppenheten for historia och klassiker betyder inte bara att många forr tabubelagda ämnen kan tas upp igen. Den innebär kanske också att den historiska värderingen kan bli rikare, mindre ensidig och mer ödmjuk infor sammansatta ideer och händelseforlopp som under 1960- och 70-talen ofta avfärdades Poet and black-banners: The case ofÖrnulfTigersledt and extreme right-wing literature in Finland 1918-1944 av Göran Waltå. Almqvist & Wieleseli International, 1993. med klicheer eller enkla teorier. Självfallet fir man därfor inte ursäkta alla ideer eller misstag ur det forflutna. Traumatiska år En som nu omvärderas är den finlandssvenske poeten, journalisten och politiske aktivisten Örnulf Tigerstedt (1900- 1962) vars konstnärliga utveckling och idekonflikter behandlas i Göran Waltås doktorsavhandling i litteraturvetenskap Poet under black banners: The case of Örnulf Tigerstedt and extreme right-wing literature in Finland 1918-1944. Tigerstedt var delvis typisk for det finlandssvenska ämbetsmanna- och officersskikt som sedan 1900-talet lojalt tjänat kungar och tsarer. Hans fodelsemiljö godset Mustila med dess stora ägor och 200 SvENsK TmsKRI FT