l. KLARAR EuROPAs LEDARE DEN NYA UTMANINGEN? BO EKMAN & JAN O BERG I en tid då samhället präglas av stora och djupgåendeforändringar och när vi står irif'Or möjligheten att överge engammal samhällsmodell och istället träda in i en nygemenskap, ställs större krav än någonsin på politiskt ledarskap. Men har vi ledare som är mäktiga uppgiften? M ed stor majoritet röstade Europaparlamentet den 4 maj for Sveriges och övriga kandidatländers inträde i den Europeiska Unionen. Beskedet ackompanjerades av ett stort antal uttryck från enskilda parlamentsledaen vecka senare endast gick obetydligt i EV-positiv riktning. Försvagat självfortroende Svenskarnas osäkerhet inför det historiska avgörande som nu ligger mindre än ett halvår bort har mycket av sin bakgrund i möter, flera med påtaglig värme, om vik- ett försvagat självförtroende. Det har ten av unionens utvidgning, och inte långsamt och smärtsamt blivit klart for oss minst att Sverige och svenskarna bestäm- att Sverige inte längre är föregångsland mer sig for att de vill bli med. "We need och förebild for omvärlden, vare sig som you" sade Storbritanniens Tom Spencer, och utvecklade vältaligt varför. Historiskt avgörande Kornmer detta budskap att nå fram till Europatveksamrna svenskar och göra nå- got intryck på dem? Det är inte otroligt, även om det omedelbara utslaget i SIFO BO EKMAN dr verksidilande direktör i SlFO Management Group, som omfattar undersökningifciretaget SlFO och konsultorganisationen SMG, specialiserat på strategiskajdrdndringsprocesser. JAN O BERG dr seniorkomu/t i SMG. industrination eller social välfårdsmodell, inte heller ifråga om utbildningssystem eller rniljökvalitet. Att den svenska kronan plötsligt är mindre värd än både den danska och den norska har varit det plötsliga synliga beviset for vad som hänt. Vår instinktiva reaktion blir då lätt att tänka i imperfektum. Vi vänder oss inåt, önskar oss åter till forfluten tid. Det varju bättre förr, eller hur? Vi måste hitta vä- gen tillbaka till den svenska modell, som ter sig särskilt attraktiv i backspegelns perspektiv. 148 SVENSK TI DSK iti FT """ "'· Överskattad betydelse Det är en förståelig reaktion, som varje ansvarskännande politiskt ledarskap måste se som sin uppgift att forst fårstå och sedan komma till rätta med. Pendeln har svängt från ett ytterlighetsläge till ett annat; vi svenskar underskattar sannolikt idag våra möjligheter att kunna vara med och påverka i det nya Europa lika mycket som vi tidvis överskattade vår internationella betydelse i det förgångna. Kan ED-företrädare i andra länder bidra till att höja den svenska självkänslan genom att skicka starka signaler om att vi är en efterlängtad medlem i gemenskapen är det på marginalen positivt for anhängarna av svenskt medlemskap. Och det kan väl bli p:l marginalröstema som avgörandet i november kommer att hänga. Den svenska inställningen till EVmedlemskapet har blivit n:lgot mera positiv de senaste månaderna, men entusiasmen är alltjämt mycket behärskad och den reella osäkerheten stor. Nej-sidans ledning över ja-sidan i SIFO:s :lterkommande mätningar får Göteborgs-Posten krympte i ett steg vid :lrsskiftet - fr:ln cirka 20 till cirka fem procentenheter - men har sedan dess legat p:lfallande stabil i det nya läget. Unga skeptiker Hela det svenska etablissemanget är får ett medlemskap, l:lt vara att fårordet ännu artikuleras med varierande tydlighet. Detta är en del av ja-sidans problem. skepsisen mot etablerade auktoriteter är stark, framfår allt bland ungdomarna. De @Jlie] Om det vore folkomröstning i EV-frågan idag, skulle Du då rösta ja eller nej till att Sverige blir medlem i EU? 70rrrTTTrrrrrnrrn-rn-rn-rn-rrrTTTrrrrrrrrn-rnTrTTTTTTTTTTT"TrT"TrrTT1rrn"TTTl 40 INej 40% 11111 ~a34%30 11111 [vet ej 27% >O lO o4+i~W+~~!+W+!8+~~~+W+!~~~~~.~iB+-8§+.!4~~~~~~.~~B·~~~d~~i~4+H 1989 1990 1991 1992 1993 1994 SVENSK TIDSKRIFT 149 har under de senaste ären genomgående visat en mer EV-skeptisk attityd än sin foräldrageneration. Samtidigt är de mer optimistiska än de äldre om Sveriges ekonomiska framtid Värdekonservativ trend Men bakgrunden till rädande EV-opinion är komplex och ett resultat av motstridiga tendenser. I negativ riktning verkar den värderingsforändring hos svenskarna som det sjunkande självfortroendet medverkat till, och vars fulla kraft SIFO registrerade under slutet av 1993. Denna forändring innebär en forskjutning i värdekonservativ riktning. De postmateriella värderingarnas tillväxt har tills vidare upphört. Benägenheten att acceptera forändring minskar; forändring upplevs av en växande del av befolkningen som liktydigt med hot, inte med möjlighet. Nationella symboler Vi kan avläsa en klar längtan äter till forfluten tid och en ökande värdering av den offentliga välfårdsstaten. Förtroendet for marknadskrafter och internationalism avtar, intresset for den egna historien och nationella symboler ökar i motsvarande grad. En motsvarande värdering äterspeglas i de närmast febrigt stigande framtidsförväntningar och forhoppningar rörande sysselsättningsutvecklingen, som vi de senaste äret avläst i SIFO:s indikatorer. Smä ljusglimtar efter ett fleclrigt mörker registreras tacksamt och övertolkas alltfor "Generally speaking, do you think that (our country's) membership of the !50 European Community is a ...........?'' "Would you say that our country has on balance benefited or not from being a member of the European Community?" 80 ·- 70 - 60 Membership- "Good thing" ~ ~ Benefit Källa: Eurobarometer SVENSK TJ DSK RI FT lätt. Vi vill ju så gärna att det skall bli bättre, vill så gärna tro att vi nu har passerat vändpunkten och är på väg tillbaka, hem. Utmaningen Men Sverige och svenskarna är inte ensamma om att misstro det nya och söka sig åter till det gamla. Denna back-lash får utvecklingen mot nya, postmateriella värderingar gäller i hela västvärlden. Och just denna värderingsforändring utmanar nu i själva verket de gamla industrinationernas ledare, på ett sätt som få eller inga av dem ännu kunnat svara upp emot! Vad som sällan redovisas i svensk debatt är de forändringar som inställningen till EEC/EG/EU genom åren har undergått i medlemsländemas befolkning, och den skepsis växande grupper EV-medborgare hyser infor en utveckling i riktning mot en alltmer långtgående integration i riktning mot politisk union. Välvilligt ointresse Möjligheten av en sådan utveckling diskuterades tidigt av ledande opinionsanalytiker i Europa. Leon N Lindberg och Stuatt A Scheingold myntade 1970 termen "perrnissive consensus" som beskrivning av opinionsstödet for Europa och dess integration. Bland allmänheten i de dåvarande medlemsländerna fanns, konstaterade de, ett stöd som var väl utbrett, utan att for den skull vara särskilt djupt rotat. Integrationsfrågorna var nå- got folket lämnade åt det politiska ledarskapet och samhällets elitskikt, attityden till integrationsutvecklingen kunde snarast karaktäriseras som välvilligt ointresse (benevolent disinterest). Analytikerna hissade samtidigt en tydlig varningsflagg och forntspådde faktiskt den utveckling som vi bevittnat de senaste tre åren - och som innebär ett markant forsvagat stöd for EU och dess institutioner inom medlemsländerna. De skrev 1970: "00. if the perceived gains of integration were threatened, supportive elites and mass publies would be mobilized to assume a more active roleoo00 If the community were to broaden its institutional capacities markedly oooothere (would ) be reason to suspect that the leve! ofsuppott 00. would be significantly altered." Markant nedgång Dessa resonemang återges i den just nu utgivna rapporten om den 40:e Eurobarometem, genornford i slutet av 1993, vars forfattare inte utan belåtenhet påpekar att for den som genom åren foljt deras rapportering borde inte danskamas nej i folkomröstningen i juni 1992 kommit som någon överraskning. Stödet for Gemenskapen hade börjat falla redan från 1986 och framåt i så stora medlemsländer som Frankrike och Italien. Efter 1990 är nedgången markant i hela EU. Eurobarometem visar också att det vikande stödet har sin grund i två forhållanden - dels i de senaste årens recession och ökande arbetslöshet: det finns ett tydligt SVEN SK TIOSKRI FT 151 samband över åren mellan faktisk sysselsättningsnivå och stöd for det egna landets medlemskap i EG/EU, - dels i en ökande misstro mot en for långtgående integration. Kraven på ledarskapet Frågan om kvaliteten i det politiska ledarskapet for de kommande åren är ödesfrågan i de flesta av Europas länder idag. För ansvarskännande ledare gäller det att forklara nya och svåra sammanhang. Det gäller att göra behov av kommande uppoffringar begripliga, for medborgare som i stor utsträckning vants vid att forvänta sig gåvor, materiell tillväxt, utan att det egentligen skall behöva kosta något. Paradigmskifte Det gäller for dem att forklara att vändpunkten och den följande vägen tillbaka till trygghet och lyckorike inte finns. Att vi snarare befinner oss i en brytpunkt, ett paradigmskifte, på väg från det klassiska industrisamhället till något nytt. De kommer alla att ha konkurrens från dem som forsvarar det gamla eller sä- ger sig erbjuda behagliga och smärtfria lösningar på nya problem. Ledarskapets viktigaste uppgift blir att göra troligt och tydligt • hur vi kan och måste skapa ny kunskap med användande av ny teknik, vilka krav på omprioriteringar och uppoffringar detta ställer på oss, • vilka möjligheter till kontinuerligt värdeskapande for individ och samhälle som ligger i denna utveckling , • vilka risker vi löper om vi inte deltar aktivt och fullt ut i den. 152 SVENSK TtDSKRIFT