DEBATT
EMIL UDDHAMMAR:
BOHMAN SLINTER MED KNIVEN
G
östa Bohman hävdar att jag
"förbigått eller nedtonat
[...] högerns och näringslivets fasta, just ideologiskt
betingade envisa motstånd mot [...]
löntagarfonderna". Som exempel på andra händelser vilka "Uddhammar förbigått genom sin begränsning av själva
analysmaterialet" lyfter Bohman fram beslutet om sänkta marginalskatter som fö-
regicks av den s k underbara natten 1981.
Beslutsamt motstånd
Faktum är att Gösta Bohmans påståenden
är felaktiga. Jag analyserar båda dessa frå-
gor i min avhandling. Löntagarfonderna
ägnar jag ett helt avsnitt (s 415-422) i kapitlet "Staten som ägare". Jag framhåller
där, liksom i kapitlets sammanfattande
avsnitt och i bokens avslutande kapitel,
att löntagarfonderna var en av de frågor
där inte bara högern, utan hela det borgerliga blocket reste ett samlat och beslutsamt motstånd grundat på tydligt uttalade principiella motiv. Andra sådana
frågor var ATP, omsen 1959, kvarlåtenskapsskatten 1947, förslaget om ny
expropriationslag 1949 och om kapitalbeskattning 1970. Kvarstår dock att vid
de 61 större besluten inom de åtta cenreservarade sig de borgerliga gemensamt
mot expansiva förslag vid endast sju tillfållen.
Den underbara nattens händelser ägnar jag likaledes ett avsnitt i avhandlingen
(s 320-325).
Vid sidan av de felaktigheter Bohman
tryfferat sitt debattinlägg med, gör han
också en metodinvändning som måhända
är av större allmänt intresse. Han menar
att jag genom att analysera besluten och
motiven i riksdagen förbisett den "sanna
bakomliggande" ideologin, de argument
som anfördes i valkampanjer, partidueller
och remissdebatter.
Syna korten
Ja, var skall man egentligen leta efter partiernas "sanna" eller "egentliga" ideologi? Den frågan sysselsatte mig mycket
när jag drog upp riktlinjerna för min undersökning. Självfallet är jag medveten
om att det på den retoriska nivån förekommit betydande och väldokumenterade skillnader mellan partiernas ståndpunkter och argument. Men hela poängen med den analysmodell jag valde,
var att det nu kunde vara tid att syna korten hos partierna. Vad hade man faktiskt
yrkat i riksdagen, och hur hade man motrala politikområden jag undersökt, tiverat det? Det visade sig då att det har
48 S vENsK T IDs KRIFT
 funnits en betydande - och synbarligen
besvärande -likhet mellan de olika partiemas faktiska ställningstaganden i riksdagen. skillnaderna i anslagsyrkanden
och påyrkad skattenivå är vid de flesta
besluten försumbara. Särskilt får de borgerliga partierna har det funnits ett anmärkningsvärt avstånd medan å ena sidan
deras retorik, och å den andra deras faktiska handlande vid flertalet beslut.
Pijallande små skillnader
En annan poäng med min metod har varit att med den kunna se om det funnits
beslut där det egna partiets ställningstagande av dåtida aktörer visserligen uppfattades som mycket särskiljande gentemot övriga, medan skillnaderna i ett mer
allmänt och historiskt perspektiv visar sig
mindre anmärkningsvärda. Just beslutet
om sänkta marginalskatter 1981/82 var
ett sådant, där skillnaderna mellan partierna i realiteten visar sig ha varit påfallande små.
Som jag påpekar i både avhandlingen
MARGARETHA AF UGGLAS:
och i min artikel spelar självfallet ideologin en väsentlig roll får politikens gestaltning. Däremot tycks vägen från vackra
ord till beslutsam handling ofta vara
mycket lång. Det borde kunna leda till
en intressant diskussion om och hur ideer
och andra omvärlshändelser i realiteten
påverkar politiken. Jag konstaterar att liberala ideer om avreglering, minskad
korporativism och minskad offentlig sektor slår igenom på det ideologiska planet
under 1980-talet i större utsträckning än
tidigare i samtliga partier. Den trenden
fortsätter av allt att döma under 1990-talet. Däremot tycks vägen lång till beslut
som på allvar minskar den offentliga sektorns omflng. Detta är ett fenomen som
delvis behandlats inom public-choice
forskningen, där Nils Karlsons avhandling The state of state (Almqvist International, 1993) är ett betydelsefullt inlägg.
Också fortsättningsvis utgör detta ett intressant och genuint problem såväl får
aktiva politiker som får den statsvetenskapliga forskningen.
ENORÄTTVIS BETRAKTELSE
I
Svensk Tidskrift 5/93 kommenterade Mats Johansson min artikel
om Sveriges insatser får att främja
respekten får de mänskliga rättigheterna. Många av synpunktema var
både kloka och väsentliga. Samtidigt var
det en nägot orättvis betraktelse över vad
regeringen lyckats åstadkomma.
Biståndspolitiken har blivit bättre. Vi
vågar idag stå får de värderingar som utgör grundvalen får vårt samhälle - demokrati, marknadsekonomi och respekt
SVENsK TmsKRIFT 49