LITTERATUR PJ ANDERS LINDER: BoRGERLIGHETENs BEKRÄFTARE OCH GISSLARE A tt finna skäl till kritik mot Fredrik Böök kräver knappast någon unik fantasiformåga. Desto uppfinningsrikare måste man vara om man skall hitta blottor i hans levnadstecknares gärning. Det är ett utomordentligt gediget bidrag som idehistorikern och lundensaren Svante Nordin har lämnat till Vitterhetsakademiens skriftserie Svenska lärde. Boken belyser varje tänkbar aspekt av den böökska gärningen - alltifrån litteraturhistoriskt mästerskap och banbrytande reserapporterande till skönlitterär medelmåttighet och politiska dumheteroch den gör det på en prosa som är såväl smidig som hållfast. Nordin är en fomuftets man utan att for den skull bli döddansare, och hans framställning forenar det klara och analytiska med det inkännande på ett utmärkt sätt. Fullödig bild Den främsta invändningen mot boken har foljaktligen den trista egenskapen att den gäller det som inte står snarare än det som finns med. Vad som saknas är då en bredare bild av den tid och verklighet Fredrik Böök - en letmadstecktritrg. Svante Nordin, Natur & Kultur, 1994, 474 sidor. som Fredrik Böök verkade i. Nu tar man en fullödig bild av personen och dennes livsverk, men ibland skulle det ha varit givande att ta det personliga relaterat till det samhälleliga. Allra helst for dem av oss som inte är i besittning av Svante Nordins encyklopediska historiska vetande. Böök stod ju mitt i sågspånsringen, mitt i det offentligas manege, och klatschade med piskan. Vad åstadkom snärtarna? Vad var de reaktioner på? Den sortens resonemang hade man gärna sett mer av, men det är också en av de ta rimliga invändningarna man kan resa. Barn av hans tid En analys av Böök är intressant av många skäl. Under flera decennier var han giganten i svensk kulturell offentlighet. Genom sin stilistiska spänst och sin väldiga arbetsformåga blev han ett kraftcentrum, som alla var tvungna att forhålla sig till. Hans recensioner i Svenska Dagbladet skapade framgång och nederlag med lika stor kraft som någonsin den berömda teaterkritiken i New York Times. Ett studium av honom blir därmed mer än studien av en person och en livsgärning, det blir också en källa till reflektioner kring den borgerlighet som var hans puSveNsK TrosKRIFT 449 .\ blik. Och så är länken etablerad till våra egna ställningstaganden och tvisteämnen. Vårt nu är ett barn av mycket, också av hans då. Fredrik Böök var inte bara kritiker, han var också litteraturforskare -ja en tid till och med professor vid Lunds universitet. När han hade gjort sig politiskt omöjlig genom sina uttalanden om det nazistiska Tyskland blev det genom ett omfattande litteraturhistoriskt arbete han i åmlinstone viss utsträckning kunde återupprätta sitt rykte. De stora arbetena om Heidenstam, Stagnelius, Tegner och Victoria Benediktsson bröt ny terräng och blev tusentals och åter tusentals svenskars kungsväg till vårt litterära arv. Biocifulla och vitala Denna forskning var, som Svante Nordin framhåller, alls inte väsensskild från hans kritiska insatser. Böök hade foga till övers for elfenbenstornet utan ville skriva på ett sätt som även lekmannen kunde tillgodogöra sig. Det torra och pedantiska överlänmade han åt andra. För honom var litteraturen liv och verklighet, mod och moral, och det ville han med lyälp av psykologisk skarpsyn och inlevelsefornlåga göra klart även for en bredare läsekrets. Förkärleken for det levande, det blodfulla och vitala, är i hög grad vad som karakteriserar Böök och gör honom så läsbar. En intressant fråga är om den också var en bidragande orsak till hans olyckliga politiska hållning visavi marxismen och nationalsocialismen under 1930- och 1940-talen. Jordbunden livsstil Naturligtvis är det inte så enkelt som att Böök var primitivist och kraftkarl och lät sig ryckas med av massrörelsernas muskulösa estetik och samhällsanda. Tvärtom skydde han det heroiska och uppjagade och gav inte upp sin forankring i borgarklassens lugnare och mera jordbundna livsstil. Krocket var hans nöje, aldrig gladiatorspel. Länge var det också humanismens och klassicismens program som var hans. Friskheten och viljan han bejakade skulle inte växa fritt och otuktat utan hade till uppgift att blåsa liv i gestaltningar av det allmängiltiga och balanserade. Han var intresserad av Irving Babbitt och Paul Elmer More och andra som särter individens karaktär och personlighetsutveckling i centrum for det estetiska uppdraget. Älskade Tyskland Under 1930-talet kom han dock att utvecklas bort från denna hållning. Han blev intresserad av Hegel, Marx och Engels och lade sig till med en betydligt mer materialistisk historiesyn. Och med den foll som så ofta en fallenhet for determinism, en sorts känsla av att det är fafångt att bjuda de krafter spetsen som ändå står i fornund med historien. Böök var inte blind for marxismens mörka sidor och hade enligt Nordin inga varma känslor for nationalsocialismen. Men han kunde inte heller befria sig från forhoppningarna om att det skulle kunna rida in en större och magnifikare tid på 450 SVENSK TIDSKRIFT de tvivelaktiga stridshästarnas ryggar. Det var ju hos dem som kraften och självsäkerheten fanns. Var det d~ inte ocks~ de som skulle kunna föra mänskligheten fram~t- och l~ta hans älskade Tyskland fa ~terta den plats i ljuset som Versaillesfredens arkitekter s~ svekfullt hade berö- vat henne? Skyddande hinna Viljefilosofi kan ha sina risker. Det har Hda världskrigen givit fruktansvärda exempel p~. Men den grundläggande livsbejakelsen hos Fredrik Böök var knappast av den sort som ensam leder fram till farliga politiska irrfärder. Tv~ andra förklaringar till hans oförsvarliga ställningstaganden synes ha mycket större kraft. Dels den livsl~nga kärleken till Tyskland och Tysklands styrka, som gjorde honom villig till s~ mycket fasansfullt överseende med nazismens illd~d. Dels den stora uppgivenhet beträffande borgerlighetens möjligheter att ge positiva bidrag till historien som infann sig i och med det tidiga 1930·-talets depresswn. Hur kunde d~ Böök behllia sin ställning s~ länge? Hur kunde borgerligheten acceptera en smakdomare, som hade givit upp hoppet om samma borgerlighet? En förklaring är enkel. Den som skriver mycket bra blir läst, även om det han säger understundom ter sig konstigt. Stilen lägger sig som en skyddande hinna mellan innebill och läsare. (Att Böök drog ~t marxismen betyder ju inte heller att alla hans artiklar var agiterande politiska.) Siste gisslaren En andra förklaring är deprimerande. Det var inte bara Böök som hade tappat tron p~ borgerligheten, det hade ocks~ borgerligheten själv börjat göra. P~ depressionens fclgor hade den inga svar. Sociala och ekonomiska skansar bemannades fortfarande men i växande utsträckning av personer som kände att det var andra som stod i förbund med tiden, att framtiden hörde andra ideologier och klasser till. Mer än fördröjningsstrid och intressebevakning kunde borgerligheten inte prestera, moralen och segervissheten hade flyttat n~gon annanstans. Fredrik Böök blir därmed inte bara den siste i en borgerlig tradition av bekräftande. Han blir ocks~ den förste i en borgerlig tradition av självspäkning_ Inte bara som fenomen utan ocks~ som förebud är Fredrik Böök värd att studeras. SVENSK TIDSKRIFT 451