ASIATISKVÄLFÄRD OCH DEMOKRATI TOMAS LARSSON I det nyrika men allt gråhårigare Asien består välfordsutmaningen iförsta hand av att undvika att hamna i de onda cirklar som markerats ut så tydligt av krisande västerländska välfärdssamhällen som USA, Storbritannien och Sverige. Men det kan för de asiatiska framgångsländerna visa sig betydligt svårare än vad man skulle kunna tro. D et taiwanesiska parlamentet tog i juli beslut om att infora ett allmänt sjukforsäkringssystem - huvudsakligen finansierat av arbetstagare och arbetsgivare. Kritiker menar att sjukforsäkringssystemet som träder i kraft i januari 1995 kommer att starta en kostnadsökningsspiral som successivt kommer att tvinga staten att axla ett allt större ansvar for medborgamas sjukvård. Inforandet av ett allmänt pensionssystem står högt på den politiska dagordningen. Både regering och opposition förespråkar ett självfinansierat pensionssystem som kräver minsta möjliga statliga inblandning. "Den allmänt hållna åsikten är att välfärd gör folk lata", kommenterade en taiwanesisk oppositionspolitiker till Financial Times (20.7.1994). "Alla är synnerTOMAS LARSSONärBangkokbaseradfrilansjoumalist ocll korrespondent for The Economist Intelligence Units nylletsbrev Business Asia. ligen rädda for att (Taiwan skall) bli som Storbritannien - ekonomin går utfor och alla skyller på välfårdssystemet". Men frågan är om de taiwanesiska politikerna i slutändan har modet att forespråka någon mera innovativ, och möjligtvis mindre populistisk, lösning på pensionsproblematiken. Den Gamla Världen Så tycks till exempel inte vara fallet i Hongkong. Där vill kolonialregimen under guvenör Chris Patten införa ett pensionssystem a la Den Gamla Världen: obligatoriskt, statligt administrerat och subsidierat, transfereringsorienterat och inflationsjusterat. Enligt det senaste forslaget skulle löntagare och arbetsgivare tillsammans bidra med tre procent av lö- nen till den allmänna pensionskassan som skulle betala 30 procent av medianinkornsten till dem som fyllt 65 år. Redan innan detta, kan tyckas blygsamma, Old Age Pension Scheme ens startat, fårut- 386 SvENsK TIDSKRIFT ,. spär kritiker att det snabbt kommer att hamna i finansieringssvårigheter - vilket i sin tur innebär att staten kommer att tvingas till avgiftshöjningar får att hålla det vid liv. Välfärdslavin I vissa kretsar, i synnerhet inom Hongkongs näringsliv, är man rädda får att detta till synes blygsamma pensionssystem skall sätta en välfärdslavin i rörelse. De riktigt paranoida anar till och med en perfid komplott från kolonialmaktens sida att undergräva Hongkongs framtida välstånd, inför överlämnandet till moderlandet år 1997! Det är dock mycket möjligt, får att inte säga sannolikt, att pensionssystemet visar sig populärt - och popularitet är givetvis en allt viktigare faktor i det som ett resultat av den av Mr Patten initierade politiska reformen allt mer demokratiska Hongkong. "Det är just därfår som denna plan väcker de farhågor som affärsmän och andra hyser inför obegränsad demokrati", kommenterade Asian Wall StreetJournal i en ledare (14.7.1994). "De hyser större tillit till Kinas ~änstemän som inte tolererar yttrandefrihet än till folk som kan säga (och göra) vad som helst får en röst". Degenererade system I de öppna asiatiska länder där de politiska eliterna i grunden hyser samma demokratiska ideal som är fårhärskande i västvärlden - som Taiwan och Hongkong- står motståndarna till välfärdsstatens expansion inför en tuff match. Välfärdsstatsskeptikerna finner dock meningsfränder i de mera auktoritärt styrda asiatiska framgångsländerna, där politikerna är i full färd med att mobilisera ett fårsvar mot de välfärdssjukor man sett få- das ur vad man uppfattar som västvärldens degenererade demokratiska och sociala system. Det handlar dock inte om något i klassiska liberala ideal grundat motstånd mot välfärdsstatens sociala och ekonomiska ingenjörer. Tvärtom. Striktare censur Avskaffa allmän och lika rösträtt! Tvinga barn att ta ansvar får sina gamla föräldrar! Inför striktare censur! Ja, så lyder maningarna från de sydöstasiatiska härskare som nu söker finna den väg som leder till ekonomiskt välstånd, men inte till fullfjä- drad demokrati och inte till välfärdssamhället. Singapores landsfader och förre premiärminister, Lee Kuan Yew, menar till exempel att demokrati och demografi har en tendens att konspirera mot bättre ekonomiskt vetande. Det är den demokratiska kärnprincipen om allmän och lika rösträtt- one man, one vote - i kombination med ett allt gråhårigare samhälle som är problemet. Därfår har han lagt fram ett radikalt fårslag som går ut på att ge familjefäder mellan 4G-60 år två röster per person, får att undvika att oansvariga väljare ställer till fest kring den singaporearrska statens utomordendigt rika köttgrytor! SvEN sK TmsKR IFT 387 En man, två röster "Jag är inte intellektuellt övertygad om att en man, en röst är bäst," sade Lee Kuan Yew i en intervju i Foreign Ajfairs (mars/april 1994, se även annan plats i SvT). Därmed hoppas Lee Kuan Yew skapa en motvikt till den demografiska forskjutningen i väljarkåren som stadsstaten kommer att genomgå under de närmaste årtiondena. Ar 2025 kommer 50 procent av befolkningen vara över 42. Singapore har då en befolkningsprofil liknande Storbritanniens eller Frankrikes. 2025 kan tyckas avlägset. Men Singapores ledare har blivit djupt skakade vid anblicken av 1990-talets västvärld, och vad man där uppfattar som välfärdsstaternas moraliska kollaps och familjestrukturernas forfalL Singapores nuvarande pensionssystem - etablerat av den brittiska kolonialregeringen 1955 -har uppfattats som nå- got av ett foredömme, och ter sig ur svenskt perspektiv extra intressant i ljuset av debatten om medborgarkonton. Trygghetsfond De singaporearrska löntagarna ser varje månad en viss andel (40 procent idag) av sin lön betalas in till deras individuella konton i en obligatorisk, statlig, administrerad trygghetsfond (Central Provident Funt!). Grundtanken med fonden var att pengarna skulle stanna där tills löntagaren pensionerades, men det är sedan länge möjligt for singaporeanerna att använda CPF-sparpengarna till att köpa bostäder och (mera nyligen) for att investera i vissa blue chip-aktier på Singaporebörsen. Löntagarna har traditionellt haft rätt att ta ut hela sin innestående sparsumma den dag de pensioneras, men denna rättighet vill staten nu kringskära - pensionärerna skall i framtiden fi sitt sparkapital utportionerat i små, månatliga utbetalningar.* Social uppluckring Men CPF tycks ändå inte vara tillräckligt för att trygga de singaporearrska medborgarnas ålderdom. I de traditionella samhällena i Asien var det - liksom en gång i Europa - en självklarhet att barnen skulle finansiera foräldrarnas ålderdom. Denna etablerade tradition håller nu på att undergrävas av den sociala uppluckring som följer i den snabba industrialiseringens och urbaniseringens spår. En åtgärd som Singaporeregeringen vidtagit for att möta denna utmaning är att ge finansiella incitament - i form av ett bidrag på 30.000 singaporedollar- till vuxna barn som köper bostadsrättslägenheter nära sin foräldrabostad. Detta är en morot ämnad att stärka familjens roll som ålderdomstrygghetens garant. Men man använder sig även av käppar. Enligt ett lagforslag skulle ett barn som underlåter att ta hand om sina till ålderns höst komna foräldrar kunna straffas med maximalt ett år i fängelse och böter. Lagen skulle också ge föräldrar möjlighet att gå till dornstol for att kräva underhåll från sina barn. 388 SvENsK TmsKRIFT Behövandens underhåll "Om det är en sak vi inte vill ha, så är det en välfärdsstat", forklarade Walter Woon, parlamentsledamoten som presenterade lagforslaget. "Men om vi inte har något sätt att se till att de som är behövande far underhåll från sina barn, kommer antingen staten att forsörja dem eller så svälter de." "Du har ett ansvar for dina foräldrar. Detta hör till alla civiliserade samhällen, även om vissa har glömt det. Det finns ingen anledning till att lagens bett inte skulle stötta upp detta", forklarade Walter Woon till Asiaweek (1.6.1994). "Vått medlidande", sade Lee Kuan Yews efterträdare på premiärministerposten, Goh Chok Tong, i sitt nationaldagstal i augusti, "rar aldrig bryta ner den sporre som far folk att arbeta och betala fOr sig själva." Och for sina foråldrar kan man tillägga. Men paradoxalt nog leder Goh Chok Tong- som reflexmässigt reagerar så häftigt mot tendensen i Väst att staten tar över ansvaret for medborgarnas väl och ve - en oerhört pacemalisrisk regim som finner sin ideologiska kraft ur en ådra av reformerad socialdemokrati. Inga rättigheter Den avgörande skillnaden är att det singaporeanska välfärdssystemet inte innehåller några mekanismer for att fora över pengar från en medborgare till en annan. Istället kombineras pacemalismen med ett starkt individuellt ansvar. Detta gör systemet till ett idealiskt kontrollmedel. Medborgama har alla skyldigheter, men ra eller inga rättigheter att kräva vare sig det ena eller det andra. Singapores ledare ber dock inte om ursäkt for sina faderligt hårda nypor. "Liberalerna i väst, utländska media och mänskliga rättighetsgrupper vill att Singapore skall bli som deras samhällen, och vissa singaporeaner dansar aningslöst till deras pipa. Vi måste tänka for oss själva och besluta vad som är bra for Singapore, vad som gör Singapore stabilt och framgångsrikt. Framforallt måste vi hålla oss borta från politiken som bringat en farsot av sociala och ekonomiska problem till USA och Storbritannien," forklarade Goh Chok Tong. Ett medel som används i Singapores strävan att immunisera medborgarskapet mot farliga ideer från väst är statlig styrning av all information - med resultat att subversiva tidskrifter som The Economist utsätts fOr cirkulationsforbud, och att det råder totalforbud mot privat satellitantenninnehav i Singapore. Kluven inställning Ironiskt nog hyllar Singapores ledare samtidigt det globala informationssamhället och Goh Chok Tong har ambitionen att forvandla stadsstaten till kärnan i det framväxande asiatiska informationsnätverket. Man inser de ekonomiska fordelarna Singapore har att vinna på att aktivt deltaga i informationsrevolutionen, men kan inte acceptera dess potentiella politiska och sociala konsekvenser. SVENSK TIDSKRIFT 389 Också Malaysia har slagit in på den väg som Singapores mörkermän banat. Där ämnar man ta i med hårdhandskarna mot den populära undomskulturen sedan de malaysiska myndigheterna presenterat en rapport om ett socialt problem som på senare år gett upphov till moralisk panik i den muslimska nationen - alla ungdomar som bara "hänger" i landets nybyggda köpcentra. En undersökning av 6.11Oså- dana unga odågor (12-25 år) påvisade en stark korrelation till "avikande" beteenden- 71 procent röker, 40 procent tittar på porrfilm, 28 procent spelar hasard, 25 procent dricker alkohol, 18 procent roar sig med sex fore äktenskapet, 16 procent snattar och 14 procent är drogmissbrukare. De spenderar i genomsnitt 16.3 timmar per vecka görandes "ingenting" på allmän plats. Snabbjotat industrisamhälle För att komma tillrätta med problemet rekommenderar rapporten skärpt och utvidgad censur for att skydda Malaysias ungdom mot västerlandets många degenererade kultumtryck- rapmusik, teveprogram som idealiserar ensamma unga mödrar och porträtterar sambopar som hjältar, och så vidare. Det är inte bara snusk och våldssnask som censureras i Malaysia (och Singapore) - utan också främmande och farliga värderingar. Grundproblemet - om man nu väljer att se det så - är det ingen som vill göra något åt: den snabba ekonomiska tillväxt som forvandlar den hopplöst sömninga gamla plantageekonomin Malaysia till ett snabbfotat, modernt industri- och konsumtionssamhälle likt andra fortsätter ohejdat, med det oundvikliga resultatet att alltfler shoppingcenter byggs, och att alltfler malaysier flr råd att spendera delar av sin fria tid där. Skyr konsekvenserna Ja, de neoauktoritära sydöstasiatiska ledarna är paradoxens flngar: å ena sidan hyllar man det teknologiska framsteget och den ekonomiska utvecklingen, å andra sidan skyr man dess politiska och sociala konsekvenser. Man villlivnära sig på fast food utan att drabbas av fetma. I den slutgiltiga analysen ter det sig därfor osannolikt att de neoauktoritära asiatiska regimerna i längden kommer att orka hålla ut i deras "rear-guard action" mot välståndets och demokratins inneboende politiska och sociala logik. Fotnot: * För en mera utförlig beskrivning och analys av CPF-systemet, se gärna Tomas Larsson, "Singapore - en ny välfårdsmodell?" (Timbro Rapport, Nr 9 1994). 390 SvENsK TJosKRIFT