VÄRLDENS MEST o DYNAMISKA OMRADE OLOF EHRENKRONA Aldrig någonsin i historien har så många människor under en så kort tidsrymdgåttfrånfattigdom och umbäranden till ett liv i relativt välstånd. Nog har Västerlandet en hel del att lära av Det Asiatiska Undret. T ill mänsklighetens allra märkligaste prestationer hör utan tvivel Ostasiens ekonomiska uppsving efter andra världskriget, en utveckling frånJava i Sö- der till Hokkaido i norr som innefattar uppemot en miljard människor eller en femtedel av jordens befolkning. Den geografiska omfattningen, mängden berörda människor och den korta tidsperioden under vilken omvandlingen sker gör det sv~rt att finna n~gon riktigt bra historisk motsvarighet. Motsvarande process i Europa och USA tog ett sekel, rörde betydligt fårre och skedde inom en homogen kulturkrets. Mycket har visserligen skrivits om vad som skilde Frankrike, Storbritannien, Tyskland och USA ~t, av forskare som har sökt de drivande orsakerna bakom industrialisering och ekonomisk tillväxt. Men det handlar ändll OLOF EHRENKRONA är forfattart och arbetade tidigart som planerillgschefi Statsrddsbertd11ingen. om ganska begränsade olikheter i ett vä- sentligen gemensamt politiskt, religiöst, kulturellt och intellektuellt mönster. I Ostasien är dessa skillnader klart större. Länder som Indonesien, Japan, Kina och Thailand företräder en artrikedom bland mänskliga kulturer som den euroamerikanska hemisfären inte kan mäta sig med. Undvika vissa handlingsmönster Änd~ är de alla p~ väg att lyckas- somliga har redan gjort det - att genom~ den stora förvandlingen fr.in fattiga bondesamhällen till välm~ende nationer i IT-Mderns era. Förmodligen är människans samhällen s~ lyckligt lottade att det finns m~nga parallella vägar till fram~ng. Hemligheten ligger kanske inte s~ mycket i den unika och exakt avvägda kombinationen av tillväxtbefrämjande ~tgärder, som i att undvika det fital handlingsmönster som hindrar ett land att utveckla sitt välsclnd. 382 SVENSK TIDSKRIFT Att spärra in de företagsamma människorna, skjuta dem eller stjäla frukterna av deras arbete är den verkliga patentlösningen for en härskande elit som vill befästa sitt lands ställning som u-land. En annan säker metod är att tillåta korruption och att låta bli att etablera en stabil riittsordning. En tredje är att vansköta sina makroekonomiska forhållanden och l~ta inflationen forstöra forutsättningarna för sparande och H.ngsiktiga investeringar. Men avhåller sig den härskande eliten från sådant och varsamt kryssar mellan de tv~ ytterligheterna frihet och disciplin, bör den ha goda utsikter att få se landet och befolkningen blomstra. Finns ingen sanning Hur mycket frihet och hur mycket ordning och disciplin bör då till~tas for att säkra en hög och stabil ekonomisk tillväxt? Sanningen är förmodligen att den lämpliga avvägningen sammanhänger med så många andra faktorer att det inte finns någon sanning. I Europa representerar exempelvis den tyska industriliseringen en mer disciplinorienterad process än den engelska. Möjligen har det viss betydelse for vilken strategi som blir mest framgångsrik om utvecklingen sker under en period, då entreprenörsvinstema framforallt kommer från egna innovationer- England under 1700-talet - eller från en framgångsrik ny tillämpning av uppfinningsrikedom - Tyskland under 1800-talet. I än högre grad än Europa står emellertid de asiatiska ekonomierna i ost och sydost for variationsrikedom när det gäller frihetliga eller disciplinära utvecklingsmodeller. Japans industrialisering - både på 1800-talet och återuppbyggnaden efter andra världskriget - liknar mycket den tyska med sin kombination av politiska liberaliseringar - inte minst på skatteområdet - och ett starkt synligt och osynligt regelverk på arbetsmarknaden. En frihetlig entreprenörsekonomi finns paradoxalt nog i Kina - det vill säga i de ekonomiska frizonerna. Förmodligen därfor att kommunismen saknar civiliserade metoder att styra den ekonomiska utvecklingen. Fabulös utveckling Endera skjuter man profitörerna eller också gör man ingenting alls utan låter den osynliga handen styra. Det något egenartade resultatet har blivit att det kommunistiska Kina inom sina gränser har områden, där det är lika långt till proletariatets diktatur som det är nära till kapitalets. Icke desto mindre är det en fabulös utveckling som pågår. Japan är självfallet giganten i området. Men, medan det finns tecken på att Japans ekonomi nu drar sig ned mot en långsiktig tillväxttakt järnforbar med de andra rikaste länderna i OECD, talar en hel del for att den stora drivkraften i regionen framöver blir utvecklingen i Kinas kustområden. Och andra länder följer efter. Ett utmärkt exempel på Vietnam. I Saigon, där det amerikanska inflytandet tycks lika SVENSK T!DSKkiFT 383 starkt idag som fOr gugo år sedan, frågar makroekonomiska förhållanden som sig besökaren vem som vann kriget. Och i Hanoi, som far en allt mer kapitalistisk prägel fOr varje dag, frågar han sig vad de egentligen slogs för? Framtida stormakt Den traditionella motsättningen mellan Vietnam och Kina har dessutom fatt till följd att taiwaneserna har blivit de ledande investerarna i Vietnam. Indonesien tillhör också den nya generation tillväxtländer och spås med sina 180 miljoner invånare, strategiskt bosatta mellan Australien, Filippinerna, Sydkina och Indien, en roll som framtida ekonomisk stormakt i området. Norr därom - och något fOre - genomgår Malaysia en snabb modernisering i sin strävan att hinna i kapp ärkerivalen Singapore. Thailand tillhör också de snabbväxande ekonomierna. Och nu riktar alltfler sina blickar mot Indien, som efter en period av avreglering, med sitt relativt sett stabila regelsystem och tack vare engelskans ställning uppfattas som ett mindre riskfyllt placeringsalternativ än Kina. Stabilt regelsystem Även om skillnaderna uppenbarligen kan vara stora mellan länderna finns dock några gemensamma drag som är nödvändiga för att ett u-land skall klara omvandlingen till modern industrialiserad nation. Regelsystemet måste vara stabilt och främja risktagande och entreprenörskap. Det måste också råda stabila gynnar privat sparande. I och för sig finns inget sensationellt däri, men det är ändå en viktig observation att de asiatiska framgångsexemplen bekräftar detta. Dels därför att politiker i alla länder med jämna mellanrum måste påminnas om dessa elementära levnadsregler för en statsledning. Dels därför att andra utvecklingsländer- i-länder också för den delen - ser att det går att resa sig ur fattigdomen med en rationell politik. Felaktiga föreställningar Länderna i Ostasien har redan visat att sextiotalets och sjuttiotalets pessimism, som odlades av Rom-klubben och varmt omhuldades i FN-korridorerna, byggde på felaktiga föreställningar om utvecklingen som en lineär process och på att det fanns en mer eller mindre evig nationernas hierarki. Men den verkliga innebörden av det asiatiska undret är raka motsatsen. Aldrig någonsin i historien har så många människor under en så kort tidsrymd gått från fattigdom och umbäranden till ett liv i relativt välstånd som under de senaste trettio åren. Och om inte alla tecken slår fel kommer denna utveckling att fortsätta i en allt snabbare takt en bra bit in i nästa århundrade. Tredje ståndpunkt I den mån det finns en oro för framtiden handlar den om hur det kommunistiska Kina skall klara omvandlingen. I grunden är ett liberalt ekonomiskt system eforen- 384 SVENSK TIDSKRIFT ligt med ett totalitärt. Det gäller i Asien lika väl som i Europa. Tendenser finns att försöka etablera ett slags tredje sdndpunkt i debatten byggd på en konsekvent genomförd ekonomisk liberalisering men under en förhållandevis auktoritär politisk ledning- jfr Singapore - åtminstone med våra mått mätt. Motivet som anförs är att asiatiska länder med andra traditioner och med en annan syn på de små kollektivens - familjens och släktens - roll bör akta sig för att i allt för hög grad låta sig influeras av västerländska hedonistiska foreställningar. Skyrfragmentisering Tankegången går igen i den kluvna inställningen till den kinesiska utvecklingen. Å ena sidan inser man självfallet bristema i ett totalitärt system. Å andra sidan betraktas kommunistpartiet som en stabiliserande och enande faktor. Vad man skyr mest är ett fragmenterat Kina som upplöses inifrån. I takt med det ökade självmedvetandet som följer i den ekonomiska utvecklingens spår är det således nog klokt att förbereda sig på att det förr eller senare kommer en rejäl asiatisk reaktion mot det västerländska och en vilja att söka sig tillbaka till gamla rötter och livsmönster. Japan gick efter andra världskriget i spetsen för en osannolikt långtgående anpassning till västerlandet. Detsamma gäller också Kina. Europeerna har ju inte bara exporterat rättssystem, rösträtt och marknadshushållning utan även kommurusm. Trevande samarbete Samtidigt är det svårt att just nu se vem som skulle ta ledningen i en sådan jakt på en gemensam identitet. Kina är stort och rädslan för kinesisk dominans utbredd. Detsamma gäller for Japan, vars tidigar~ forsök i branschen fortfarande finns i gott minne hos grannländerna. Samarbetet mellan de ostasiatiska länderna är all~ämt trevande. Samtidigt känns tredelningen Europa-Nordamerika-Ostasien på något sätt tydligare där än hos oss och i USA. Hur signifikant denna uppdelning verkligen blir i framtiden hänger på hur Japan och Kina och relationerna dem emellan utvecklas. Japanerna tycks vara beredda att spela en mer aktiv roll i den internationella politiken, men de steg som tas är ännu så länge små. Kina är mer inåtvänt än någonsin, fullt upptaget med att hantera den ekonomiska revolutionen och återtagandet av Hongkong. Efter Berlinmurens fall har vi i Väst förlorat en del av intresset som fanns för Ostasien under 1980-talet. Men även om det skulle gå aldrig så bra i Öst- och Centraleuropa under de närmaste åren, kommer ingen region att kunna överträffa den utveckling som pågår som bäst i världens folktätaste och mest dynamiska område. SvENsK TIDsKRIFT 385