KULTUREN ÄRVÅRT ÖDE FAREED ZAKARIA - Personligen ärjag övertygad om att vi skulle ha ett bättre system om vi gav varje man över 40 år, som har enfamilj, två röster, eftersom det är troligt att han är mer aktsam då han också röstar for sina barn. Det säger Lee Kuan Yew i en Foreign Alfairs-intervju som SvT låtit översätta. Detta är den forsta avfem artiklar i detta nummer om Det Asiatiska Undret. S ingapares BNP per capita är idag högre än dess förra kolonisatörers, Storbritannien. Det har världens mest trafikerade hamn, den tredje största kapaciteten får oljeraffinering och är huvudcenter får global produktion och serviceindustri. Den är fårändringen fcln fattigdom till välstånd har skett inom en generation. 1965 rankades Singapore ekonomiskt som Chile, Argentina och Mexiko; idag är dess BNP per capita fyra eller fem gånger större. Singapores Lee Kuan Yew lyckades med den här mirakulösa förvandlingen i Singapores ekonomi, medan han behöll fast politisk kontroll över landet; Singapores regering kan bäst beskrivas som en milt auktoritär regim, och tidvis inte så mild. Han var Singapores premiärminister fcln dess självständighet 1959 (det Detta är ett utdrag ur m översättt1ir1g av Fareed Zakaria's ir1tervju med I..u Kuar1 Yew i Foreigr1 Affairs, 1994. Översättr~ir~getJ är gjord av Gabriel/a Sahlir1. blev del av en federation med Malaysia 1963 men uteslöts 1965) till1990, då han tillät sin ställföreträdare att efterträda honom. Han är nu "Senior Minister" och utövar fortfarande ett enormt inflytande och makt i landet. Alltsedan sin avgång har Lee givit sig in på en annan sorts karriär som en slags lärd man av världsklass, som luftar sina åsikter på ett oförsiktigt, rättframt sätt. Och de åsikter han ofta lägger fram, handlar om den amerikanska typen av demokrati och dess faror. Han reser ofta till ostasiatiska huvudstäder fcln Beijing till Hanoi till Manila, och ger råd om hur man skall nå ekonomisk tillväxt medan man behåller politisk stabilitet och kontroll. Det är en formel som de regerande elitema från dessa länder är ivriga att lära sig. Fareed Zakaria: Vid kalla krigets slut blev många amerikaner förvånade att höra växande kritik mot deras politiska och ekonomiska och sociala system från eliter i Ostasien, vilka ansågs hårdnackat SVENSK TIDSKRIFT 373 proamerikanska. Vad är, enligt Er uppfattning, felet med det amerikanska systemet? Lee Kuan Yew: Det är inte min sak att tala om for folk vad som är felet med deras system. Det är min sak att säga till människor att inte urskillningslöst pracka sina system p:l samhällen i vilka de inte kornmer att fungera. Öppenhet och pålitlighet Fareed Zakaria: Men ser Ni inte USA som en modell for andra länder? Lee Kuan Yew: Som östasiat som tittar p:l USA, finner jag tilltalande och ej tilltalande drag. Jag tycker till exempel om de fria, enkla och öppna relationerna mellan människor oavsett social status, etnicitet, eller religion. Och de saker som jag alltid har beundrat hos USA, i motsats till det kommunistiska systemet, beundrar jag fortfarande: en viss öppenhet i diskussionen om vad som är bra eller dåligt for samhället; pllitlighet hos offentliganställda; inget av den sekretess och terror som är kännetecknande för kommunistiska regimer. Välordnadfrihet Men som ett totalt system, finnerjag vissa delar av det fullkomligt oacceptabla: vapen, droger, v:lldsbrott, lösdriveri, sammanfattningsvis forfallet av ett civiliserat samhälle. Utvidgningen av individens rätt att uppfora sig eller missköta sig som hon behagar har skett på bekostnad av ett ordnat samhälle. I öst är den huvudsakliga strävan att ha ett välordnat samhälle s:l att alla kan ha maximalt utbyte av sin frihet. Den här friheten kan bara existera i en organiserad stat och inte i ett naturtillst:lnd av stridigheter och anarki. L:lt mig ge er ett exempel som innefattar hela skillnaden mellan USA och Singapore. USA har ett allvarligt drogproblem. Hur löser man det? Man frer runt i världen och hjälper andra anti-narkotikaorgan att forsöka stoppa leverantörerna. Man betalar for helikoptrar, agenter och så vidare. Och när man blir provocerad, griper man Panamas president och for honom till rättegång i Florida. Singapore har inte det valet. Vi kan inte fra till Burma och tillfangata krigsherrar. Vad vi kan göra är att lagstifta så att en tull~änsteman eller polis som ser någon i Singapore uppfora sig misstänkt, vilket kan foranleda honom att misstänka att personen är drogp:lverkad, kan kräva att personen lämnar ett urinprov. Om provet visar sig innehllia droger, skickas personen omedelbart for behandling. Om man gjorde s:l i USA skulle det innebära kränkning av individens rättigheter och man skulle bli stämd. Individens okränkbarhet Det var intressant att höra Colin Powell när han var ordforande for the]oint Chiefi of Sttiff (den amerikanska högsta militärledningen), då han sade att militären följde vårt exempel; när en rekryt skriver in sig, går han med p:l att bli testad. Jag skulle kunna tänka mig att det här är ett ganska effektivt sätt att ta itu med det hemska drogproblem ni har. Men iden om individens okränkbarhet har blivit en 374 SVEN SK TIOSKRI FT trossats. Och ändå verkar ingen ha något emot att armen t:illBngatar ett annat lands president och tar med honom till Florida och fångsiar honom. Jag finner det obegripligt. Och i vilket fall kommer den här inställningen inte att lösa USAs drogproblem. Med Singapores tillvägagångssätt kanske vi inte löser problemen, men vi kommer att minska dem väsentligt, vilket vi redan har gjort. Fareed Zakaria: Skulle det vara rätt att säga att Ni beundrade USA mer for 25 år sedan? Vad gick fel enligt Er åsikt? Moralisk medvetenhet Lee Kuan Yew:Ja, saker har forändrats. Jag skulle våga en gissning att det har mycket att göra med erosionen av ett samhälles moraliska grund och minskningen av personligt ansvar. Den liberala, intellektuella tradition som utvecklades efter andra världskriget hävdade att människan hade kommit till det perfekta stadie där alla skulle ha det bättre om de var tillåtna att ·göra vad de ville och blomstra. Det har inte fungerat och jag tvivlar på att det kommer att göra det. Vissa grundläggande drag när det gäller den mänskliga naturen fOrändras inte. Människan behöver en viss moralisk medvetenhet om rätt och fel. Det finns något som kallas ondska, och det är inte resultatet av att man är ett offer for samhället. Man är helt enkelt en ond människa, benägen att begå onda handlingar, och man måste stoppas från att göra det. Västerlänningar har övergivit den etiska grunden for samhället, i tron att alla problem kan lösas av en bra regering, något som vi i öst aldrig har trott vara möjligt. Fareed Zakaria: Är en sådan fundamental kulturväxling oåterkallelig? Lee Kuan Yew: Nej, det är pendelns svängande. Jag tror att den kommer att svänga tillbaka. Jag vet inte hur lång tid det kommer att ta, men det finns redan en motreaktion i USA - mot misslyckad socialpolitik, som har resulterat i att människor urinerar offentligt, i aggressivt tiggande på gatorna, och socialt forfall. Vive LA Difference Fareed Zakaria: Finns det någon motsägelse mellan Er roll som politiker och Er nya roll som intellektuell, som uttalar sig i alla frågor? Som politiker vill Ni ha USA som en stark jämvikt i regionen, ett land som är fruktat och respekterat över hela världen. Som intellektuell väljer Ni dock att uttala er kraftfullt mot den amerikanska modellen på ett sätt som måste underminera USAs trovärdighet utomlands. Lee Kuan Yew: Det där är befångt. Det sista jag skulle vilja göra är att underminera arnerikas trovärdighet. USA har varit ovanligt i världshistorien, som den enda innehavaren av makten - kärnvapnet - och den enda regeringen i världen som inte var påverkad av krigsskador medan andra var i ruiner. Vilken gammal och etablerad nation som helst skulle ha säkrat sin ledarställning så länge de hade kunnat. Men USA foresatte sig att sätta sina besegrade fiender på fotter, for att avvälja en ond makt - Sovjetunionen - SVENSK TJOSKRIFT 375 och fick till stånd teknologisk fårändring genom att generöst och oförbehållsamt överfåra teknologi till europeer ochjapaner, vilket möjliggjorde att de inom 30 år blev USAs utmanare. Det saknar motstycke i historien. Det fanns en viss andlig storhet, född ur rädsla får kommunism samt amerikansk idealism, som framkallade den. Men det innebär inte att vi alla beundrar allting i USA. Låt mig vara uppriktig; om vi inte hade haft Väst som ledde oss, skulle vi inte ha kommit ur vår bakåtsträvan. Vi skulle ha varit en efterbliven ekonomi med ett efterblivet samhälle. Men vi vill inte ha alla delar av väst. Den Asiatiska modellen Fareed Zakaria: Ni säger att Ert verkliga bekymmer är om det här systemet prackas på andra samhällen eftersom det inte kommer att fungera där. Finns det en annan genomfårbar modell får utveckling? Finns det en "asiatisk modell"? Lee Kuan Yew: Jag tror inte att det finns en asiatisk modell som sådan. Men asiatiska samhällen är annorlunda än västerländska. Den fundamentala skillnaden mellan västerländska begrepp om samhälle och regering och ostasiatiska begrepp är att österländska samhällen tror att individen existerar i sammanhanget av sin familj. Hon är inte primitiv och enskild. Familjen är en del av storfamiljen, sedan kommer vänner och samhället i en vidare bemärkelse. Regimens ledare fårsöker inte tillhandahålla vad familjen bäst kan tillgodose. Huxleyansk livssyn I Väst, speciellt efter andra världskriget, kom regeringen att ses som så framgångsrik att den kunde uppfylla alla krav som i mindre moderna samhällen infrias av familjen. Det här synsättet uppmuntrade alternativa familjer, ensamma mödrar till exempel, i tron att regeringen kunde tillhandahålla ett stöd som ersättning får en fadersfigur. Det här är en djärv Huxleyansk livssyn, men en som ostasiater skyggar får. Jag skulle vara rädd får att experimentera med den. Jag är inte säker på vilka konsekvenserna är, och jag tycker inte om de konsekvenser som jag ser i Väst. Denna syn delas av många i Ostasien. Det är inte så att vi inte har ensamma mödrar här. Vi är också fångade i samma sociala problem av fårändring när vi utbildar våra kvinnor och de blir ekonomiskt oberoende och inte längre behöver stå ut med olyckliga äktenskap. Men det finns en stor oro när vi bryter upp från de beprövade normerna, och den beprövade normen är familjeenheten. Den är samhällets byggsten. Familjen grundläggande Det finns en liten kinesisk aforism som innefattar den här synen: Xiushen qijia zhiguo pingtianxia. Xiushen betyder se om dig själv, bilda dig, gör allt får att vara nyttig; Qijia, se om familjen, Zhiguo, se om ditt land; Pingtianxia, allt är fridfullt under himlen. Vi har ett helt folk som är fördjupade i denna tro. Mitt barnbarn har namnet Xiu-qi. Min son valde ut de två fårsta orden får att lära sin dotter att se 376 SvENsK TIDSKRIFT om sin familj. Det är det grundläggande begreppet for v~r civilisation. Regimer kommer, regimer ~r, men det här varar. V~ bas av självtillit. I väst idag gäller motsatsen. Regeringen säger: ge mig folkets mandat och jag kommer att lösa samhällets alla problem. Fareed Zakaria: Vad skulle Ni göra istället, for att ta itu med USAs problem? Lee Kuan Yew: Vad skulle jag göra om jag var amerikan? Först och främst m~ste man ha ordning i samhället. Vapen, droger och v~dsbrott går hand i hand och hotar den sociala ordningen. Efter det kommer skolorna; om man har v~d i skolorna har man ingen utbildning, så det måste rättas till. Sedan måste man utbilda ordentligt och träna en hel generation till skickliga, intelligenta, kunniga människor som kan vara produktiva. Jag skulle börja med det fundamentala, och arbeta med individen och titta på henne i sammanhanget av hennes familj, hennes vänner, hennes samhälle. Men västerlänningar säger jag fixar allt på toppen. En magisk fonnel, en storslagen plan. Jag ska vifta med ett trollspö och allting kanuner att ordna sig. Det är en intressant teori men inte en bevisad metod. Tillbaka till detfundamentala Fareed Zakaria: Ni är mycket skeptisk till regeringens forn1åga att lösa djupare sociala problem. Men Ni har mer förtroende, helt säkert än många amerikaner har, for regeringens formåga att fräi'!1ia ekonomisk tillväxt och teknologiskt avancemang. Är inte det här en motsägelse? Lee Kuan Yew: Nej. Vi har fokuserat oss p~ det fundamentala i Singapore. Vi använde familjen for att öka den ekonomiska tillväxten, tog hänsyn till en persons ambitioner och familj i vår planering. Vi har till exempel forsökt forbättra genom utbildning. Regeringen kan skapa en miljö i vilken folk kan leva lyckligt och nå fram~ng och uttrycka sig, men i slutänden är det vad människor gör med sina liv som avgör ekonomisk fram~ng eller misslyckande. Återigen, vi var lyckosanuna nog att ha den här kulturella bakgrunden, tron på sparsamhet, hårt arbete, barnslig hängivenhet och lojalitet till storfamiljen, och framfor allt, respekten for lärdom och kunskap. Och sedan? Det finns naturligtvis en annan orsak till vår fram~ng. Vi har kunnat skapa ekonomisk tillväxt eftersom vi underlättade vissa fOrändringar när vi forändrades från ett jordbrukssamhälle till ett industrisamhälle. Vi hade fordelen att veta vad slutresultatet skulle bli genom att titta på Väst och senare, Japan. Vi visste var vi var, och vi visste vart vi måste gå. Vi sade till oss själva, "Låt oss skynda, låt oss se om vi inte kan komma dit fortare" . Men snart kommer vi att st~ infor en annan situation. Inom en nära framtid, kmnmer vi alla att kornma tillJapans nivå. Vart ~r vi sen? Hur skyndar vi att komn1a dit när vi inte vet vart vi är på väg? Det blir en ny situation. Fareed Zakaria: Det finns människor som säger att den asiatiska modellen SVENSK TIDSKR IFT 377 är alltfår stel får att kunna anpassa sig väl till fårändring. Sociologen Mancur Olson argumenterar får att nationellt fårfall är den mest fundamentala orsaken till skleros - stelheten hos intressegrupperna, fåretagen, arbetskraften, kapitalet och staten. Ett amerikanskt system som är flexibelt, bygger på laissez-faire och som anpassar sig konstant, passar bättre får den kommande eran med snabba fårändringar, än en regeringsstyrd ekonomisk politik och ett konfucianskt värderingssystem. Livflotte Lee Kuan Yew: Det är en optimistisk och tilltalande livsfilosofi, ochjag hoppas att den kan bli sann. Men om man tittar på samhällen i tusenåriga perspektiv finner man vissa grundläggande mönster. Den amerikanska civilisationen från och med pilgrimsfäderna och framåt kännetecknas av optimism och framväxten av ett organiserat styre. Kinas historia handlar om dynastier som rest sig och fallit, om samhällens tilltagande och avtagande. Och genom all den turbulensen, har familjen, storfamiljen, klanen, tillhandahållit en slags livflotte får individen. Civilisationer har kollapsat, dynastier har svepts iväg av erövrande horder, men den här livflotten gör det möjligt får civilisationen att fortsätta och att komma till dess nästa fas. Överleva Ingen här tror verkligen att regeringen kan sörja får alla omständigheter. Regeringen själv tror det inte. Vid en ultimat kris, till och med vid jordbävningar och tyfoner, är det dina fårhållanden till andra människor som hjälper dig igenom. Så teserna du citerar, att regeringen alltid är kapabel att återskapa sig själv i nya former och skepnader, har inte påvisats i historien. Men familjen, och det sätt på vilket fårhållanden människor emellan är skapade, ökar chanserna att överleva får dess medlemmar. Det har prövats under tusentals år i många olika situationer. Framgångskulturen Fareed Zakaria: En nyckelingrediens får nationell ekonomisk framgång i det fårflutna har varit en innovations- och experimentkultur. Venedig, Holland, Storbritannien, USA, centrala platser får tillväxt och rikedom, hade alla en attnosfår av intellektuell frihet i vilken nya ideer, teknologier, metoder och produkter kunde uppstå. I ostasiatiska länder ser dock regeringen skeptiskt på ett öppet och fritt rörligt intellektuellt klimat. Om vi lägger alla typer av mänskliga rättighetsfrågor åt sidan, som naturligt kommer upp här, skapar det ett produktivitetsproblem? Sprider sig snabbt Lee Kuan Yew: Intellektuellt sett låter det som en rimlig slutsats, men jag är inte säker på att saker och ting fungerar så här. Japanerna, till exempel, har inte varit alltfår misslyckade med att skapa nya produkter. Jag tror att om regeringar är medvetna om Era teorier och om behovet att utprova nya områden, att bryta sig 378 SVENSK TIDSKRIFT ut ur existerande format, kan de motverka trenden. Ostasiater, vilka alla delar en tradition av hård disciplin, respekt för läraren, att inte säga emot läraren och att lära sig utantill, måste se till att det finns det här på måla intellektuella sökandet efter nya teknologier och produkter. Hur som helst, i en värld där ekonomisk kommunikation är ögonblicklig, kan jag inte se någon släpa efter. Vadhelst nytt som händer sprids snabbt, vare sig det är ledningsförrnåga eller någon ny livsstil. Fareed Zakaria: Håller Ni med Världsbankens rapport om ostasiatisk ekonomisk framgång, som enligt min tolkning har dragit slutsatsen att alla regeringar som lyckades, fick rätsida på det fundamentala - de uppmuntrade sparande och investeringar, höll inflationen låg, sörjde för hög kvalitetsutbildning. För att förklara dessa länders extraordinära ekonomiska tillväxt, var knåpandet med industripolitik här och målinriktat sökande efter sektorer där, inte så avgö- rande som de här grundläggande faktorerna var. Lee Kuan Yew: Jag tror att Världsbanken hade ett svårt arbete. Den var tvungen att analysera dessa mycket, mycket komplexa processer. Men det finns kulturella faktorer i rapporten som har berörts helt lätt, men som fårtjänade mer tyngd. Det skulle ha gjort det till en mer komplex studie och av mindre universell karaktär, men det skulle ha varit mer exakt, genom att förklara skillnaderna mellan till exempel Filippinerna och Taiwan. Ostasiatisk medelklass Fareed Zakaria: Kulturen är måhända viktigt, men den ändras ju. Den asiatiska "modellen" kanske visar sig vara ett övergående fenomen. Trots allt gick ju också väsdänderna igenom en period under 19:e och 20:e århundradet då de var kapitalistiska och hade begränsat deltagande i demokratin. Eliter oroade sig då - liksom Ni gör idag - att "alltför mycket" demokrati och "alltför många" rättigheter för individen skulle destabilisera social ordning. Men då dessa samhällen moderniserades och då ekonomisk tillväxt spreds till samhällets alla delar, förändrades mycket. Håller inte Ostasien på att ändras på grund av en växande medelklass som kräver inflytande över sin egen framtid? Funktionsstörningar Lee Kuan Yew: Ostasien är under akut förändring. Vi är jordbrukssamhällen som har industrialiserats på en eller två generationer. Det som hände i Väst under 200 år eller mer händer här på ungefår 50 år eller mindre. Allt är hoppressat och intryckt i en mycket liten ram, så det är givet att det kommer bli rubbningar och funktionsstörningar. Om man tittar på de snabbt växande länderna - Korea, Thailand, Hong Kong och Singapore - kan man se ett anmärkningsvärt fenomen: religionens ökning. Koreaner har vänt sig till kristendomen i stort antal, 25 procent, tror jag. Det här är ett land som aldrig koloniserades av en kristen nation. SVENsK TIOsKRIFT 379 De gamla sedvänjorna och religionernaförfadersdyrkan, shamanisrn - är inte längre helt tillfredsställande. Det finns ett sökande efter högre förklaringar av människans syfte, om varför vi är här. Det här är förenat med perioder av mycket stress i samhället. I Japan finner man att varje gång man går igenom en stressperiod, dyker nya sekter upp och nya religioner sprider sig snabbt. I Taiwan - och även i HongKong och Singapore -ser man en ökning i antalet tempel; konfucianska tempel, taoistiska tempel och många kristna sekter. Västerniserade Vi är alla mitt i en väldigt snabb förändring och på sanmu gång trevar vi alla efter ett mål som vi hoppas kornmer att vara identifierbart med vårt förgångna. Vi har lämnat det bakom oss och det finns en underliggande ängslan att det inte kmnn1er att finnas något kvar av oss som är del av det gamla. Japanerna har löst det här problemet till viss del. Japan har blivit ett industriellt saniliälle, medan det har bestått huvudsakligen japanskt i dess relationer mellan människor. De har industrialiserat och släppt några av sina feodala värderingar. Taiwaneserna och koreanema försöker göra detsanuna. Men huruvida de här saniliällena kan bevara sina grundvärderingar och göra den här övergången är ett problem som endast de själva kan lösa. Det är inte något amerikaner kan lösa åt dem. Därför finner man människor som är oemottagliga för tanken att bli västerniserade. Moderniserade,ja, i den meningen att de har accepterat vetenskapens och teknikens oundviklighet och den förändring i livsstil det för med sig. Fareed Zakaria: Men kornmer inte de här ekonomiska och tekniska förändringarna att producera förändringar i människors tankesätt? stressperioder Lee Kuan Yew: Det är inte bara tankesättet som skulle behöva förändras utan hela systemet av värderingar. Låt mig ge Er en anekdot som bevis på detta. Många kinesiska familjer i Malaysia emigrerade under stressperioder, till exempel under rasupploppen i Malaysia på 60-talet, och slog sig ner i Australien och Kanada. Detta gjorde de för sina barns skull, så att de skulle a en bättre utbildning i det engelska språket, eftersom Malaysia då höll på att byta till malaj som sitt officiella språk. Barnen växte upp, nådde de sena tonåren och flyttade hemifrån. Och plötsligt upptäckte föräldrarna det meningslösa i hela övningen. De hade givit sina barn en modem utbildning i engelska språket och under processen förlorat sina barn helt och hållet. Det var en tillnyktrande erfarenhet. Något lite mindre dramatiskt håller på att hända i Singapore nu, eftersom vi inte uppfostrar våra barn under samma omständigheter som vi växte upp i. Fareed Zakaria: Men de här barnen tar till sig influenser som är annorlunda järnfött med Din generation. Er säger att både kunskap, livsstilar och kultur sprids 380 SVENSK TIDSKRIFT snabbt i den här världen. Konuner inte tanken om demokrati och individens rättigheter också att spridas? Lee Kuan Y ew: Låt oss inte börja debattera semantik. Regeringssystemet i Kina konuner att fårändras. Det konuner att fårändras i Korea, Taiwan, Vietnam. Det är under fårändring i Singapore. Men det konuner inte att sluta som de amerikanska, brittiska, franska eller tyska systemen. Vad är det vi alla söker? Ett slags styre som är bekvämt, därfår att det sörjer får våra behov, inte är fårtryckande, och maximerar våra möjligheter. Och vare sig man har en man-en röst, eller vissa män-en röst, eller andra män-två röster, är det de formerna som borde utarbetas. Rent intellektuellt är jag inte övertygad om att en man-en röst är det bästa. Vi använder systemet därfår att britterna efterlämnade det till oss och vi har inte haft behov att utmana det. Men personligen är jag övertygad om att vi skulle ha ett bättre system om vi gav varje man över 40 år, som har en familj, två röster, eftersom det är troligt att han är mer aktsam eftersom han också röstar får sina barn. Det är mer troligt att han röstar seriöst än en nyckfull, ung man under 30. Men vi har inte funnit det nödvändigt än. Om det skulle bli nödvändigt skulle vi göra det. På sanuna sätt; så snart en person har fyllt 65, så är det ett problem. Mellan åldrarna 40 och 60 vore idealiskt, och vid 60 skulle de gå tillbaka till en röst, men det skulle vara svårt att ordna. Är Europas förflutna Asiensframtid? Fareed Zakaria: Låt mig växla till ett annat spår och ställa Er några frågor om det internationella klimatet i Ostasien. Den del av världen ni lever i erfar den sorts tillväxt som Västvärlden har erfarit under de senaste 400 åren. Väst har inte bara varit världens stora producent av välfärd i fyra århundraden, det har även varit världens stora producent av krig. Idag är Ostasien platsen får stor och obalanserad tillväxt, med flera nya uppåtgå- ende krafter nära varandra, många med olika politiska system, historiska motsättningar, gränsdispyter och allt detta med ett ständigt ökande antal vapen. Borde man se på det här och fråga sig om Europas fårflutna konuner att bli Ostasiens framtid? Lee Kuan Yew: Nej, det är alltfår simplistiskt. En orsak till varfår tillväxten troligen konuner att vara många år i Ostasien - och det här är bara en gissning - är att Ostasiens folk och regeringar har lärt sig en ordentlig läxa om krigets brutalitet och destruktivitet. Inte bara fullskaliga krig som i Korea, men gerillakrig som i Vietnam, i Kambodja och i djunglerna i Malaysia, Thailand, Indonesien och Filippinerna. Vi vet alla att ju mer man dras in i konflikt, desto fattigare och desperatare blir man. Besök Kambodja och Vietnam: världen bara gick dem fårbi. Den läxan konuner man att minnas väldigt länge, åtminstone så länge den här generationen lever. SVENSK TIDSKRIFT 381